Hur har ni ändrat er sedan ni var yngre?

[Mirre]

Tittar på Younger och började fundera på hur man ändrat sig sedan man var, vad ska vi säga, 10 år yngre.

Jag var 21 då och hängde bara i stallet, bodde hemma (igen), var singel och inte särskilt intresserad av något annat just då heller. Var betydligt mer osäker då än nu och framförallt mer naiv

 

[Oldie]

Hur mycket yngre??? .
Du tog 21 som ett exempel, det var 40 år sedan för mig

 

[Mirre]

Hur mycket yngre??? .
Du tog 21 som ett exempel, det var 40 år sedan för mig

10 år yngre än nu

 

[Hero]

Inte mkt har förändrats.

Bodde hemma hos föräldrarna och studerade. Alla sa hur mogen och vuxen man skulle bli när man flyttade hemifrån och skaffade ett jobb. Jag känner bara att det var saker som man bockade för på en lista för att det ansågs som vuxenpoäng. Tänkte att det skulle bli lättare med tjejerna men gjorde ingen som helst skillnad. Var nog lättare att träffa tjejer då trots att jag bodde hemma. Så jag kan nog inte påstå att det förändrade mig särskilt mkt. Större frihet till priset av att känna sig mer ensam. Inte en chans att jag saknar pojkrummet dock .

Det som har förändrats är väl att jag blivit lite mindre blyg och lite mer framåt. Livet känns mer strukturerat och inte samma osäkerhet som då. På något sätt känns livet tryggare helt enkelt .

 

[Oldie]

Då bodde jag i Halmstad med en Bukeflicka jag träffat på, host, buke.
Den minnesgode läsaren kommer säkert ihåg det, det var rätt stort pådrag här då ..
1 häst, 1 hund och 3 katter i familjen. (tyvärr saknas hästen och en av kissarna) Voff är dock kvar och jag är singel men vi har bra kontakt.

 

[Elementary]

Hm, det som förändrats mest är väl att jag fått sjukdomsinsikt sedan dess. För tio år sedan trodde jag att det skulle "gå över" och att jag skulle kunna leva ett "normalt" liv, men här sitter jag 10 år senare i precis samma situation som då. Men med insikt om varför.
I övrigt är det inte så mycket tycker jag. Tillsammans med samma man, har samma intressen osv.

 

[micaelathegreat]

Oj, på 10 år har allt förändrats. Jag var 23 då. Jag har rest, pluggat, gjort några stora flyttar, haft förhållanden, varit singel, fått två barn. Det är som om en livstid gått. Jag är lugnare, klokare, säkrare och mer förlåtande mot mig själv nu. Och jag tycker om mig själv betydligt mer.

 

[Araminta]

För 10 år sedan var jag 18. Inget jättekul år. Sista året på gymnasiet och jag trivdes egentligen inte alls. Flydde till stallet och var där 4-5 dagar i veckan.

Jag trivs mycket, mycket bättre som vuxen än vad jag gjorde som tonåring.

 

[em-pirre]

Oj, på 10 år har allt förändrats. Jag var 23 då. Jag har rest, pluggat, gjort några stora flyttar, haft förhållanden, varit singel, fått två barn. Det är som om en livstid gått. Jag är lugnare, klokare, säkrare och mer förlåtande mot mig själv nu. Och jag tycker om mig själv betydligt mer.

Samma här minus barn och bo utomlands. Född samma år också. Jag har verkligen verkligen lärt mig lyssna på mig själv och vad jag vill. Sen skiter jag blankt vad folk tycker. Så jäkla befriande!

 

[Singoalla]

För 10 år sedan hade jag tagit studenten och flyttat ihop med min första kärlek. Jag var kultursnobb, idealist och känslomänniska. Spelade cello, hängde på operan och drack billigt rödvin. Överlag var jag, som hör ungdomen till, väldigt osäker på vad jag ville med livet och drabbades av existentiell ångest med jämna mellanrum.

Idag är jag betydligt tryggare och lyckligare. Gjort en politiskt förskjutning aningens till höger från innan. Framför allt fokuserar jag mycket mer på mig själv. Sparande, inredning till mitt hem, träning, egentid osv. Lärt mig uppskatta även kommersiell musik Köpte den där hunden som jag drömde om. Rent personlighetsmässigt är jag nog mycket mer avslappnad, på gränsen till vulgär, nu för tiden när jag inte känner att jag behöver upprätthålla den där prydliga ytan längre. Jag har också lärt mig att känslor, åtminstone mina, kan vara överdrivna ibland. Så numer resonerar jag mer rationellt kring det och river inte upp hela livet över en dålig dag.

 

[micaelathegreat]

Sen skiter jag blankt vad folk tycker. Så jäkla befriande!

Visst är det! Det är så otroligt skönt att vara där jag är i dag

 

[Efwa]

Nu är jag ju snart 50 så det är ingen stor skillnad på när jag var 40. 10 år är liksom inget alls.

Om jag däremot jämför med 20-årsåldern så är det ju stor skillnad och tur är väl det. Det är ju synd om jag inte skulle ha utvecklats, kan jag känna.

 

[Cilla89a]

För 10 årsedan var jag 18 år. Hade tagit studenten från naturbruk med inr hästhållning, bodde hemma och häst var väl det enda som snurrade i mitt huvud då, karriärsmässigt var jag väldigt vilsen och i övrigt en ganska ensam själ vilket jag trivdes med.

Hade skrattat om någon berättat för mig hur mitt liv skulle se ut 10 år senare.. Har slutat med hästar, jobbar som ingenjör, sambo och gravid med första barnet.

 

[pepp]

Tittar på Younger och började fundera på hur man ändrat sig sedan man var, vad ska vi säga, 10 år yngre.

Jag var 21 då och hängde bara i stallet, bodde hemma (igen), var singel och inte särskilt intresserad av något annat just då heller. Var betydligt mer osäker då än nu och framförallt mer naiv

Om vi tar 12 år så; väldigt mycket!
Jag drack inte, extremt osäker och blyg, hängde mycket i stallet, hade aldrig haft en karl osv osv.

Nu är jag helt tvärtemot blygheten kan dock dyka upp ibland.

 

[FengurLaugar]

För 10 år sen var jag 19 år och skulle ta studenten om ett halvår. Gjorde min käkoperation som jag väntat på i flera år. Bodde hemma. Var tillsammans med kille som var lika gammal som mig. Jag hade två hästar även då, jobbade extra i en bokhandel på helger och kvällar och försökte överleva det sista slitsamma halvåret på gymnasiet. Var ute och festade mer eller mindre varje helg (+jobb, skola och hästar, fattar inte hur jag orkade). Träffade min nuvarande man för första gången på min studentvecka och vi kom att umgås en hel del och blev sen året efter tillsammans, flyttade ihop och har nu två barn, gård och en hög med djur tillsammans och har varit gifta i 5 år till sommaren.

Som person har jag nog inte ändrats jättemycket. På gymnasiet växte jag till mig och fann nog lite vem jag är och blev trygg i det. Men jag har nog blivit ännu mer säker på mig själv och inte speciellt brydd över vad andra tycker mot hur det var då. Men det tror jag hör ihop mycket med livserfarenhet. Gillar mig själv mer som nästan 30 än som nästan 20.

 

[nullo-modo]

Var 25 för 10 år sedan och gick på hovslagarutbildning 90 mil från där jag är uppväxt.

Mycket i hur jag levde innan och efter utbildningen var som natt och dag.

 

[Mabuse]

Tittar på Younger och började fundera på hur man ändrat sig sedan man var, vad ska vi säga, 10 år yngre.

Jag var 21 då och hängde bara i stallet, bodde hemma (igen), var singel och inte särskilt intresserad av något annat just då heller. Var betydligt mer osäker då än nu och framförallt mer naiv

Jag är tröttare, fetare och nöjdare. Vilket hänger ihop - jag har saker i mitt liv nu som jag verkligen ville ha och försökte få för tio år sen, men slitet med att få ihop det har gjort mig tröttare, vilket i sin tur gör att jag äter mer sötsaker och därför är tjockare.

 

[pollex]

Tittar på Younger och började fundera på hur man ändrat sig sedan man var, vad ska vi säga, 10 år yngre.

Jag var 21 då och hängde bara i stallet, bodde hemma (igen), var singel och inte särskilt intresserad av något annat just då heller. Var betydligt mer osäker då än nu och framförallt mer naiv

2008 fick jag mitt första fasta jobb efter min utbildning, efter att ha avpolletterats på ett väldigt osnyggt sätt från en arbetsgivare där jag varit inne som bemanningsanställd ett år. Någonstans i samma veva beslutade jag och sambon 1) att vi ville ha barn och 2) att vi skulle försöka relativt omgående. Sambon pluggade fortfarande, vi bodde i en hyrestvåa som året därpå omvandlades till BR.

Nu tio år senare får vi förhoppningsvis vårt tredje barn inom ~1 månad. Lägenheten är såld och utbytt mot ett radhus i samma område. Jag har läst en master i förhoppning om att ändra inriktining på yrkeslivet, det sket sig men jag har ett nytt jobb som blivit rätt bra ändå. Sambon började jobba innan sin examen men slutförde den faktiskt under den här tioårsperioden .

Livet är bra . Jag har fått så mycket av det jag önskat, fått distans till en del saker/personer som var jobbiga för mig då, känner mig mer etablerad, säker och lugn - även om det varit en del drama och skit på vägen.

 

[pollex]

@Mabuse uttryckte egentligen det jag ville ha sagt, fast mer koncist

 

[warg]

Trots att jag närmar mig 50 har det hänt massor de senaste 10 åren. Jag har helt lagt om karriären, från att ha gjort någon slags raktetkarriär där jag blev VD vid 35 års ålder till ett liv som egenföretagare. Jag har flyttat över 40 mil och gift mig. Katterna och ena hästen är desamma, sen finns det några nya hästar också. Nu önskar jag mig 10 år utan så mycket förändringar :-D.