Hur håller ni vikten?

[Basilika]

Jag vet inte hur man gör, jag är normalsmal. Till mina 175 cm:

62 kg jogga regelbundet (ca 2 mil per vecka) eller efter en rejäl detox. Om jag väger mindre ser jag inte hälsosam ut.
65 kilo, ligger jag på vid lagom aktivitetsnivå och lagomt hälsosam mat men med plats för flera chokladkakor eller motsvarande i veckan.
68 kg, vintervikt innan skidsäsongen dragit igång, mycket småätande och lite aktivitet. Mer har jag nästan aldrig vägt (graviditeter undantaget).

Jag har den stora förmånen att kunna använda samma kläder som för 30 år sedan, hittade häromdagen ett par gamla surfshorts som slank på, jag har inte vindsurfat sen jag var 17 år

 

[Hero]

175 och 63 kg.
Jag äter lite vad jag vill. Ibland kan det gå lite väl länge mellan måltiderna. Men när jag äter är det rätt stora portioner.
Och det blir fika varje dag. Jag cyklar till jobbet (3 km ) sen cykeltränar jag ca 4-5 ggr i veckan 16-20 mil.
Kanske ska tillägga att jag fått lite mer hull på magen sen jag började med kontorsjobb. Tappat mycket vardagsmotion. Vardagsmotion är grymt viktigt tror jag. Försöker kompensera med att träna lite mer då jag är ledig för att få bort skiten.

 

[Araminta]

Jag har märkt senaste året hur intaget av alkohol och läsk påverkar min vikt mer än någonting annat i matväg. "Rasade" från 62 kg till 55 kg när jag flyttade hem till Sverige och slutade "vardagsdricka" öl och läsk. Träna gör jag väldigt sporadiskt men försöker hålla igång och löpträna även om det har gått knaggligt på sistone.

 

[Wysiwyg]

Min kropp vill ligga på ungefär 70 kilo. Jag ska äta väldigt dåligt (snabbmat flera gånger i veckan, godis, chips, läsk etc) för att det ska gå uppåt och måste nästintill svälta mig för att det ska gå under. Det som gör skillnad för min kroppsform och kroppsuppfattning är träningen. Tränar jag 3-5 dagar i veckan är min kroppsform okej på 70 kg, tränar jag ingenting ser jag ut som en degklump.

 

[lilstar]

163 cm, cirka 51 kg varje dag sen jag slutade växa och pendlar knappt ens av magsjuka eller julmiddag, när jag hade salmonella tror jag att jag gick ner typ tre kilo och de var tillbaka en vecka senare. Byter ut middagen mot en påse chips då och då och äter alltid stora portioner, proppar i mig fett och kolhydrater men måste påminna mig om att äta tillräckligt med protein också, i gengäld är jag godissugen någon gång om året max. Tar mig till gymmet typ varannan vecka och stannar ofta inte längre än 20 min eftersom jag tröttnar, både mitt jobb och min hobby innebär mestadels stillasittande. Det mesta är säkert genetik för mig men sen tror jag att det också handlar om att jag aldrig egentligen är stilla, även om jag bara kollar på film eller läser en bok håller jag på och grejar med saker, byter ställning osv, det måste ju bidra tycker jag. Vissa är större än andra, deal with it.

 

[Dressyrtjejen_97]

162 cm, ca. 52 kg.
Hur länge jag varit såhär stor (liten): 7 år
Hur jag lyckats hålla vikten: Göra allt man inte ska göra.
Mer exakt; Inte röra mig frånsett gå hem från stationen 5 dagar/vecka (1 km i vardera riktning) och ridning 1-3 gånger/vecka. Äta onyttigt konstant och sitta stilla en hel del.

 

[Miedo]

163 cm och just nu 51-52 kg. Senaste 7-8 åren har jag vägt 49-56 kg, skulle nog personligen allra helst gå ner till 48-49 men jag orkar inte det

Är ganska orörlig större delen av veckorna förutom ridning tre dagar i veckan. Jag äter onyttigt, nästan hälften av mitt kaloriintag kommer typ från godsaker varje dag. MEN jag är inte sådan som kan proppa i mig massa utan att gå upp utan jag håller mig på 1600-1800 kalorier om dagen när jag håller vikten. Äter jag mer märks det snabbt.

Normal dag: vitt bröd med mycket smör + juice till frukost. Popcornpåse som lunch/mellanmål med cola eller pepsi max. Middag varierar, ofta snabbmakaroner och köttbullar. Småäter sedan tillgängligt gott på kvällen, med läsk.

 

[tgd]

hur gör ni som är smala? Hur ser er vardag ut med mat och träning?

174 cm lång, 60 kg och 40+. Stillasittande kontorsjobb, ingen häst och stort barn. När vardagsmotionen från häst och mindre barn försvann kom kilona och vägde mitt i allt upp mot 70 kg. Började göra "smartare val" i matväg och ökade intensiteten i träning så försvann 10 kg under ett år. För att hålla den här vikten äter jag tre rejäla mål mat per dag enligt tallriksmodellen samt minst ett mellanmål. Fler om jag är hungrig. Byter aldrig ut ett huvudmål mat mot något "enkelt" som macka eller pannkaka, utan äter alltid "riktig mat" till lunch och middag och kokad gröt till frukost om vardagarna, med macka och kokt ägg.

Har inga förbud, fikar och äter godis varje vecka, men inte varje dag. Dricker mjölk till maten och vatten när jag är törstig. Sällan läsk eller köpt saft. Dricker inte heller vin eller öl varje vecka eller månad.

Tränar bara hemma. Ca tre gånger i veckan. Ett vanligt pass numera är löpning ute 20 min som uppvärmning, sen hem och kör ett styrketräningsprogram ca 30 min och avslutar med ett 15 min stretchprogram. Ingen tuff träning utan bara för att må bra i kroppen och inte få värk eller bli allt för svag.

 

[Gabbi]

Något som jag lagt märke till är att jag visserligen tycker att jag äter allt och när jag vill, men att jag inte äter några mängder. En halv pizza är max under en måltid, en påse ostbågar varar flera dagar till skillnad från en del personer jag känner som kan äta en pizza och en påse ostbågar och 1 liter läsk under en kväll och ändå vara hungriga. ..

Ja, jag är samma. Äter jag pizza så blir det max halva sedan är jag mätt. En påse chips är gott, men den räcker i tio dagar, jag äter inte hela på en kväll...

 

[tott]

Alla som svarar verkar vara naturligt smala. Det är inte jag...
Jag har i år gått ner ca 10 kilo och önskar gå ner 2-3 till, så att jag väger 62-63 till mina 163 cm.
Vet inte hur jag ska göra för att hålla vikten sedan, men antar att det blir genom fastedagar. Jag äter i regel nyttigt, men några undantag förstås. Brukar alltid gå upp lite på sommaren av vin och long drink och lite kakor och annat som är extra gott till kaffet på sommaren. Ska i princip hålla 2 fastedagar i veckan under sommaren också har jag tänkt.

 

[Sofie.S]

165cm och 58-61 kg (brukar det pendla under året)

För tillfället rör jag inte så värst mycket, tömkör unghästen, promenerar med hunden och har ett rätt rörligt jobb. Men i och för sig är jag ju gravid

Men innan jag blev det så tränade jag en gång i veckan utöver ridning och promenader. Springer i perioder. Äter normalt och äter en del sött, men har glutenintolerans, så äter bara ris och potatis, ingen pasta och inget mjukt bröd.

 

[DarkInNight]

Ville väl bara skriva av mig lite.... hur gör ni som är smala? Hur ser er vardag ut med mat och träning?

Vid normala fall, dvs när jag inte är gravid, så vill min kropp gärna ligga ett par kilo mot jag vad egentligen vill.
Så till mina 165 cm vill kroppen ligga på 63-64 kilo (eller mer, men där brukar jag sätta stopp), medan jag helst vill ligga på 60 kg.
Jag är inte fixerad vid själva vikten men runt 60 kilo ser jag ut som jag vill, dvs smal men med med formerna kvar och lite i hull i beredskap för dåliga tider ().
Men för att ligga på 60 kilo får jag kämpa för det också, mer träning men främst bättre/mer genomtänkt mat.

Förr (dvs innan olyckor och familjeliv) kanske jag sågs som en såndär "naturligt smal" människa av andra, men då tränade jag i det närmaste minst ett par timmar per dag, bara muskler och vägde ca 58 kg. Åt som en häst gjorde jag också

Tror åldern spelar stor roll också.

 

[stjarnfrugt]

Jag vet inte vad jag väger, jag slutade kolla det för flera år sedan. Jag led av anorexi i många år och har därför nån sorts allergi mot vågar. Inte ens på hälsoundersökningar väger jag mig just för att inte trilla in i nåt dåligt spår igen. Man blir aldrig tillräckligt frisk för att inte bry sig, iaf inte jag.

I hela mitt vuxna liv har jag varit kalorifixerad. Räknat kalorier, periodvis vägt maten, aldrig gått utanför dörren utan min pulsklocka osv. Innan jag köpte häst för 2,5 år sedan tränade jag dagligen antingen löpning, gym, cykel samt gick med hunden minst 1 tim. Efter mitt hästköp har det av naturliga skäl inte funnits tid över då jag även jobbar skift heltid. Men jag har alltid räknat kalorier och ätit nyttigt, är dessutom vegetarian men äter ägg och ost.

Vad jag däremot upptäckt senaste månaderna, då det på olika sätt krisat ihop sig för mig på många plan i livet samtidigt, är att i samband med att jag helt enkelt inte orkat räkna kalorier och hela tiden tänka på vad jag får och inte får äta, så har jag gått ner flera kilo i vikt. Delvis pga stressen då, men jag tror även att fixeringen haft sin roll. Om du hela tiden tänker på vad du ska och inte ska äta blir det väl nån spärr i kroppen. Iaf för mig. Jag äter vanligtvis inte mkt kolhydrater, är noga med lagad mat osv. Men nu på sistone har orken inte funnits och jag har ätit vad som funnits hemma, dock ej speciellt mkt godsaker men däremot har jag varit mer avslappnad inför att folk bjudit på fika. Så resultatet har helt enkelt blivit att ju mindre jag fokuserat på matintaget desto bättre har det blivit.

Jag är som sagt i stallet dagligen och där sysselsätter man ju sig, har dessutom ett jobb där jag rör mig en hel del. Mellan 7000-10000 steg dagligen. Utöver detta gör jag däremot inte mkt, har inte tid att träna regelbundet och av logistiska skäl tar jag bilen istället för cykeln till jobb osv. Jag skulle säga att jag lever ett aktivt liv i det stora, men jag tränar inte utöver mina vardagsbestyr. Jag tar en promenad ibland, cyklar mountainbike ibland osv men det blir i mån av tid utan någon form av regelbundenhet.
Jag har aldrig haft en naturlig smalhet utan alltid varit lite kurvig. Har fått kämpa hårt för viktnedgång och att se "normalsmal" ut. Möjligen att kurvorna var borta när jag låg på sjukhuset för min anorexi, men det är ju inte speciellt eftersträvansvärt. Jag har helt enkelt inte en smal kroppsform som jag kunnat åka räkmacka på, därav min förvåning nu när jag inser hur mkt tid man slösat på att koncentrera sig på kroppen. Nu när jag haft fullt upp med annat har ju kroppen bevisligen skött sig utmärkt på egen hand...

 

[Sassy]

Fram tills ca 25 var jag petite och mer eller mindre trådsmal trots mitt usla leverne. Jobbade natt, på krogen, och de enda lagade mål mat jag åt var på jobbet... Ätit som en häst har jag gjort i princip hela livet.

Sen började kilona smyga på, jag blev typiskt smalfet. Nu för tiden håller jag perfekt vikt om jag styrketränar (tungt!) och håller normal vardagsmotion i övrigt. Äter efter aptit, stora portioner. Fika eller öl några gånger i veckan. Om jag inte styrketränar faller aptitregleringen bort, och jag stuvar i mig mindre mat men mer skräp - syns både på hull och hy. Innan jag började träna på det här sättet försökte jag med det klassiska; mindre kalorier och mer motion. Det krävdes väldigt hård disciplin för att vara i närheten av den form jag håller naturligt numera. Min tanke om det hela är att våra kroppar inte är avsedda för att vara så muskelfattiga som det bekväma samhället gör oss, så det blir svårt att hålla balansen.

Sen blir det förstås lättare av att vara naturligt rastlös. Jag väntar inte 10 minuter på bussen utan går till nästa hållplats, sitter aldrig vid tvn på kvällarna osv.

 

[tuaphua]

Ja, hur gör ni egentligen som tycks vara "smala utan ansträngning"?

Jag kan vara smal, då inte uppseendeväckande smal utan bara normal-smal, men då måste jag leva som nån sorts VS-modell. Kolla här;

Jag är 165 cm och detta krävs för att jag ska väga-

68-69: Äter vad jag vill, snabbmat, mackor, vin mm. Tränar sällan.
65-67 kg: Det jag väger nu. Äter mycket keso, bär, frukt, sojaprodukter, fisk. Dricker vatten till. På helgerna blir det några öl eller vin dock. Äter mycket lite bröd. Nästan aldrig snacks, pizza, hamburgare osv. Går minst 30 min om dagen. Springer 3 km 3 ggr i veckan. Rör mig i jobb och stall. Äter definitivt nyttigare än mina smala kompisar.
58-60 kg: Det jag vill väga. Här ser jag normalsmal ut. Platt mage, ingen dubbelhaka. För att uppnå detta måste jag gå ca 1 h om dagen, springa 5-10 km 3-4 ggr i veckan. Äter kanske 1000-1200 kcal om dagen och nästan bara broccolli, bönor, lax, andra grönsaker. Dricker vin kanske 2 ggr/månad. Aldrig godis, snacks, glass.

Alltså det är inte kul att leva som jag måste för att ha den vikten Och det tar väldigt mycket tid dessutom. Jag försöker komma ner till åtminstone 61-62 genom att göra som jag gjort av mittenalternativet nu i ca 6 månader. Men det känns som att uppoffringarna inte är värda slutresultatet. Anstränger mig så mycket varje dag men måste typ svälta mig för att se normalsmal ut. Det är SÅ frustrerande.

Ville väl bara skriva av mig lite.... hur gör ni som är smala? Hur ser er vardag ut med mat och träning?

Jag är väl en sån många antar är smal utan ansträngning. Jag är 173 och vet inte vad jag väger. Men skulle gissa ca 64-65 iom att jag har en del muskler. Har small i kläder.

Jag har visserligen tunn benstomme och kan se slank ut även om jag skulle vara lite lönnig.
Men som det är idag är jag ju smal för att jag är vältränad. Till vardags rör jag på mig väldigt mycket både i jobb och på fritid. Jag ska sköta ett gäng hästar och även rida/träna ett par stycken per dag. Jag har också hundar att sköta. Jag måste äta enorma mängder näringsrik mat för att orka. Gärna var 4:e h om jag hinner. Jag äter även på natten då jag vaknar.

Nu när jag är hemma på ledigt och rör mig mindre försöker jag hålla igen lite och inte äta lika mycket. Just för att hålla vikten.
Jag äter fortfarande många mål. Men jag äter inte fullproppade tallrikar med gräddsåser etc.
Nu undviker jag istället bröd, pasta och socker en hel del. Jag äter mindre portioner. Vissa av mina mål blir bara mellanmål istället för fullstora portioner mat.
Nu rider jag 1-2 hästar ett par ggr i v och mockar max till en, inga fodringar etc. Så jag löptränar lite för att hålla igång. Jag tränar också lite styrka.
Det jag gör mycket är dock att jag tar trappor, går mellan saker, springer mellan saker, har jag lektioner sitter jag aldrig i en hörna, jag går med och så fort jag ska stå still så gör jag små övningar. Jag är sällan bara avspänd rakt igenom.
Jag är inte mycket för att kolla på tv, sitta och fika etc. Jag gör saker istället.

Jag dricker visserligen alkohol nån/några ggr/v nu när jag är hemma. Och jag fikar och äter en del onyttigt då. Men då försöker jag vara nyttig en annan dag alt dansa som satan då vi är ute och dricker.

För mig måste pulsen upp a la löpning för att ge bäst resultat i fettförbränning. Powerwalks etc ger inte i närheten av samma effekt.

Jag tror absolut det handlar om kcal in och ut. Men man kan styra det ännu lite mer genom att välja vad man äter också. Man kan absolut vara smal genom att leva på socker, fett etc, bara man äter lite nog. Men man mår sällan så bra i kroppen då.
Äter man rädd mängd kolisar, fett och protein på rätt tider så kan man styra sin kropp mer.

 

[Pontevecchio]

ffa tror jag man måste acceptera att man är olika, alla är inte fullblod som håller vikten på bete utan vissa av oss är lite mer lättfödda.

 

[hvala]

Mina vänner som är "naturligt smala" har mycket mindre aptit än vad jag har. De äter precis vad de vill - ja - men de äter mindre portioner för de blir mätta snabbare. Jag blir inte mätt på de små mängderna de äter, men jag antar att det är en vanesak i kombination med psykologi (vänja magen vid mindre portioner och vänja ögat vid att även mindre volym är tillräckligt). Jag balanserar min vikt med diet och träning och måste tyvärr styra detta ganska hårt för att hålla normalvikt.

 

[Petruska]

Jag tänker nog som @Pontevecchio.

Om det man har valt ut som sin normalvikt kräver ett onormalt liv, så är det inte normalvikten, tänker jag.

Plus att jag har bestämt mig för att min figur inte är MÅLET med min livsföring, utan snarare ett av flera resultat av min livsföring.

Tänker jag på orden lättfödd/svårfödd, så tänker jag inte enbart på om man har lätt att lägga på sig oavsett vad man äter (om det nu existerar) utan framförallt på hur benägen man är att äta och hur benägen man är att röra på sig. Själv gillar jag mat och jag är inte särskilt fysiskt rastlös. Dessutom har jag ett stillasittande arbete. Det är alltså inte så troligt att jag springer av mig vikt i förbifarten. (Jag har en häst, men skötsel och ridning av en häst innebär ju inte särskilt hård träning.)

Om jag ville vara så smal som TS vill, så hade hela mitt liv handlat om det, och så viktigt är det helt enkelt inte.

Jag ligger ganska exakt mitt i normalviktspannet enligt bmi. Det är inte helt utan ansträngningar, men det är utan större offer och det är utan att jag tex behöver träna mer än jag tycker är roligt.

Sen är man ju olika byggd när det gäller axelbredd, höftbredd och sådant. Jag har ganska breda axlar och höfter, vilket gör att jag ser hemskt knotig ut om jag går ner, utan att för den skull egentligen vara underviktig.

 

[Sol]

Jag är 172 cm lång och har legat stadigt på 58 kg de senaste 10 åren (förutom när jag varit gravid). Nu har jag styrketränat 3-4 ggr/veckan de senaste 6 månaderna och väger 60 kg. Min "hemlighet" har nog legat i att jag slutar äta när jag är mätt, oavsett hur god maten är och jag äter väldigt lite snabbmat, godis och snacks. Jag äter mycket vegetariskt och vilt så det blir väl totalt sett ganska mager mat. Utöver det så går eller cyklar jag när jag ska någonstans (åker kollektivt om det handlar om mer än 30 minuter på cykel eller om det är riktigt taskigt väder). Hur mycket alkohol jag dricker går i perioder, men av hälsoskäl (då främst inte av viktskäl) håller jag mig på en måttlig alkoholkonsumtion.

Konstigare än så är det inte. Har aldrig räknat kalorier så jag vet inte hur mycket jag stoppar i mig. Jag äter frukost, lunch och middag och något där emellan.

 

[tuaphua]

ffa tror jag man måste acceptera att man är olika, alla är inte fullblod som håller vikten på bete utan vissa av oss är lite mer lättfödda.

Ja, man ska nog vara på det klara med att alla inte kan se ut på ett visst sätt eller vara bäst på allt. Men alla kan vara sunda.

Jag tror också man har väldigt olika åsikt om man som är ett aktivt liv och vad som är träning.
Sen behöver inte det vara så att det alltid avspeglas helt i det yttre. Man är olika och får jobba med det man har.

Men jag blir inte helt sällan rätt förvånad över hur vissa äter. Småätande, mycket bröd, pasta, socker etc dagligen..
Jag kan också bli förvånad över hur extremt lite folk rör sig. Och hur en del faktiskt klassar dammsuga, skura badrummet etc som träning.
Visst är det bättre än att sitta still. Men träning vete fasen om jag kallar det.
Då undrar jag om man någonsin tränat ett pass där man blivit slut på riktigt någon gång.
Ganska många jag känner har faktiskt aldrig tränat tills de fått blodsmak i munnen, benen vill vika sig et.
Nu vill inte jag gå på för hårt om att alla måste göra sånt heller iom att jag även har vänner med ätstörningar, ortorexi etc.
Balans är viktigt! Det behöver inte bli för extremt åt något håll.

Men för mig är ju min kropp mitt redskap i jobbet. Och för mig så krävs då en massa finjusteringar som andra inte behöver syssla med för att klara vardagen.