Hur hade ni reagerat?

[humlanotrocadero]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag har över 30 kusiner (som alla nu har ca 2 barn var) och min sambo har 14 som är utspridda över hela världen, ska man bjuda en så ska man väl bjuda alla.

Det blir 60 barn bara i släkt, ska sen vänner ta med sina barn blir det väl ca 75-80.

Nja det hoppar jag nog.

Och jag kommer inte att ändra mig bara för att jag själv får barn:smirk: varför skulle jag liksom?

 

[Sar]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag har barn och reagerar precis lika som humlanotrocadero både före och efter barnanskaffandet ang. barn och uppmärksamhet. Just på bröllop och begravningar bör uppmärksamheten vara på annat än barn. Vid alla andra tillställningar får barnen mer än gärna vara i centrum.

 

[chrysler]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Snart har du barn och kommer resonera aningens annolunda

Det där håller jag inte med om, varför skulle man tycka det var mer berättigat att ha med barn som stör på bröllop för att man är förälder?
Jag håller med henne, det är brudparets dag & eftersom jag själv har stor släkt så vet jag hur mkt barnspring/skrik/tjat & gnäll kan förstöra en hel bröllopsdag.
Har inte gått en enda gång utan att ett barn stört på dop/bröllop & begravningar(tro mej, första alternativet har det inte varit dop barnet som stört).
(är själv mamma)

 

[Snurrfian]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag känner igen det där med släktingar som har en massa ungar... Vi stod inför valet att antigen bara kunna bjuda hälften av dem vi ville ha med på vårat bröllop om de skulle ha med sig barnen eller bjuda alla vi ville ha med... Det kändes ganska så självklart faktiskt, hellre våra vänner än släktingars barn... Och det trots att vi har barn själva...

På vårat bröllop var det fem barn som satt själva vid ett bord, svägerskan tre barn som hade till uppgift att ta hand om våran dotter och sedan ett kusinbarn som även spelade trumpet för oss i kyrkan, han är otroligt duktig.

Sen var det två småttingar som ammades, och vi hade ett litet rum på sidan av där de kunde amma i lite lugn och ro och där de även kunde sova lite utanför stimmet.

Ingen klagade eller kommenterade att vi inte bjöd några andra barn utan alla förstod.

Sen beror det ju även väldigt mycket på hur man lägger upp festen och bröllopet. Några kompisar gifte sig i sommras i samband med deras sons dop och bjöd då de närmsta släktingarna och vännerna, och även alla barn. Men då var vi hemma hos dem, barnen lekte fritt i trädgården och i två hus, satt och åt en stund med oss vuxna men hade sen hur kul som helst. Vi vuxna hade det oxå jättekul och avkopplat.

 

[Snubbelfot]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Under själva bröllopet i kyrkan (motsv.) är barn av alla åldrar mer än välkomna i min värld. Så har det varit på alla bröllop jag varit gäst eller huvudperson. Otåliga eller olyckliga små eller halvsmå människor som stör eller pockar på uppmärksamhet tas om hand av sina föräldrar, eller får sällskap av dem ut en stund om det behövs. Inga större konstigheter tycker jag, ett bröllop tar inte särskilt lång stund och kan vara en ovanlig och spännande upplevelse för ett barn.

Middagen kan - men behöver inte - vara en annan femma. Som någon skrev kan en hel middagssittning med tal och allt, kanske uppåt 3 timmar, vara i mesta laget även för en vuxen. På middag och fest tycker jag att det är helt ok att äska barnfritt, i synnerhet som en bra bröllopsfest inte alltid är en lämplig plats för barn.

 

[kisse]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Om ni blev bjudna på bröllop men inte era barn? Hade ni tyckt att det var helt ok eller hade ni tagit illa upp?

Helt ok!

Jag har varit på ett bröllop med barn och 6-7 stycken utan barn. (Ammande barn har alltid fått vara med). Det bröllop där barnen fick vara med, där hade paret egna barn och hade fixat STOR lokal med plats för barnrum, barnvakt, spel och leksaker. Övriga par har varit barnlösa.

Vi hade själva barn när vi gifte oss, men valde att endast ha barn med i kyrkan, festen var för vuxna. Ingen ifrågasatte, och det var buskul. Ingen förutom de riktigt gamla släktingarna gick hem före typ 0300, det hade inte blivit så bra om hälften skulle hem och lägga sina trötta barn...

Våra kompisar uppskattade att få vara vuxna den kvällen, det är ju inte så jätteofta man annars kan gå ut och roa sig utan barn.

 

[Dingelass]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag tycker det är Helt upp till brudparet att bestämma det och respekterar deras beslut oavsett vad.

 

[Britta68]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Har varit på alla de typer av bröllop, var bla på ett med barn, för länge sedan, innan vi själv fick barn. Brudparet var i 30-årsåldern och många vänner hade barn.

Tycker inte direkt att det stör med barn, men det som var trist den gången var att så gott som alla for hem senast 10-11 tiden för att lägga barnen. Det var ljus sommarnatt och härligt väder, till sist var vi väl en 10-15 personer kvar (av kanske 60-70) som dansade in på småtimmarna....litet tråkigt för brudparet, som faktiskt hade slagit på stort, att folk for hem så tidigt.

 

[Rina]

Sv: Hur hade ni reagerat?

När barn får följa med och vilka barn beror även lite på situationen och hur nära barnen står till den/de som är föremål för festen. Jag skulle inte bli sur om någon annans barn blev bjudet men inte mina om jag inte stod brudparet nära. Ofta finns det ju ett begränsat antal plattser och då kan man inte bjuda hur många barn som helst. syskonbarn kanske får komma men inte kusinbarn. På begravning tar jag med barnen om de kände den som ska begravas. Det var självklart att sonen var med på sin morfars begravning men inte på min sambos släktings begravning. Då valde även jag att stanna hemma eftersom dottern var nyfödd. Jag kände inte personen som avlidit och jag ville inte störa med att komma med ett nyfött barn som få i hans släckt hunnit träffa ännu. Det kändes fel att stjäla uppmärksamhet så min sambo gick ensam och jag stannade hemma, vilket jag inte heller ser som något konstigt att man väljer att göra om man har ett nyfött barn.

 

[bananabambi]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Det där håller jag inte med om, varför skulle man tycka det var mer berättigat att ha med barn som stör på bröllop för att man är förälder?
Jag håller med henne, det är brudparets dag & eftersom jag själv har stor släkt så vet jag hur mkt barnspring/skrik/tjat & gnäll kan förstöra en hel bröllopsdag.
Har inte gått en enda gång utan att ett barn stört på dop/bröllop & begravningar(tro mej, första alternativet har det inte varit dop barnet som stört).
(är själv mamma)

det var skrivet med glimten i ögat, men det framgick dåligt

 

[bananabambi]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Det där tycker jag är en synnerligen nedlåtande och dum kommentar. Människor resonerar och tycker olika, oavsett om de har barn eller inte, och det tycker jag man kan acceptera utan "det-kommer-att-ändra-sig-när-du-får-barn-kommentarer"!

Säger som till föregående skribent

 

[mylisen]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Måste få tillägga att jag en gång blev bjuden på min kusins bröllop, men utan sambo. Den som var gift fick ta med sin respektive, men inte sambos. Jag och sambon har varit förlovade i 10 år men det dög inte om vi inte var gifta. Jag stannade hemma.

öh jaaa det där lät ju inte lite konstigt.
jag hade inte heller gått då
hur tänkte de egentligen?

 

[bananabambi]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Och jag kommer inte att ändra mig bara för att jag själv får barn:smirk: varför skulle jag liksom?

Jag syftade inte på att du skulle ändra din tankegång om det när du får barn, men fler kanske har antytt det?

Det jag reagerade på var:

den uppmärksamheten unnar jag de inte på ett bröllop

Just det tyckte jag lät som så hårda ord. Mina barn med andras ungar du vet :smirk:

Aja, skit samma. Nu har jag förklarat mig och det var inte detta tråden handlade om.

 

[oz_joj]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag har över 30 kusiner (som alla nu har ca 2 barn var) och min sambo har 14 som är utspridda över hela världen, ska man bjuda en så ska man väl bjuda alla.

Så skulle jag aldrig ha resonerat. Jag har över 40 kusiner men bjöd faktiskt ingen utan ett kusinbarn i min ålder som jag umgåtts mycket med och bott granne med. Inte 17 kände jag mig tvungen att bjuda kusiner eller alla andra kusinbarn bara för att vi bjöd just henne. De flesta av mina kusiner har jag knappt kontakt med och åldersskillnaden är stpr i flera fall.

 

[Chivita]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Vi valde att ha barn på vårat bröllop och det var jättebra, ordnade inte något extra för dem och det funkade bra det med.

Vill man inte bjuda barn så behöver man ju inte men ammas barnet så tycker jag inte att man kan uteslutade det men man måste ju givetvis fråga brudparet.

Och sen är man så koncentrerad på vigselakten så man inte tänker på barnskrik och hövliga gäster går ju ut med ett ledset och skrikigt barn.

 

[Nussikan]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Men det är ju som sagt inte bara under själva vigseln det gäller utan även under middagen och efterförljande festen, jag tycker inte riktigt barn hör hemma där, dels för att det (förhoppningsvis) blir en ganska ordentlig fest med mycket alkohol och sen tror jag inte att barnen tycker det är särskilt roligt att sitta på en 3 timmars lång middag med tal etc och jag vill att deras föräldrar ska kunna njuta av festen utan att behöva springa efter sina uttråkade barn eller åka hem tidigare för att lägga barnen. Sen skulle även vi uppskatta att kunna umgås ordentligt med de gäster vi bjudit utan att deras uppmärksamhet är någon annan stans, vi träffas inte så ofta och då känns det som om man verkligen vill passa på.

 

[bananabambi]

Sv: Hur hade ni reagerat?

blir en ganska ordentlig fest med mycket alkohol

Kan man inte ha en ordentlig fest utan alkohol?

 

[Nussikan]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Det kan man säkert men det ska vi inte ha, det var ju knappast mängden av alkohol som var ämnet i tråden.

 

[cirkus]

Sv: Hur hade ni reagerat?

Jag håller med alla andra...

Ni bestämmer oh det får gästerna respektera.

Jag har nog mest varit på bröllop utan barn, dock var jag på ett när mina flickor var brudnäbbar, de var då drygt 2 år, jag var själv tärna så det funkade jättebra. De var urnäpna och en av dem stal showen en smula när hon upptäckte att min mamma också varpå plats - högt och ljudligt så sa hon till alla i församlingen - Titta där sitter min mormor. Brudparet tog inte illa upp (men mon mor blev lite skär om kinderna), de visste att med så små brudnäbbar kan vad som helst hända.

Jag har så oerhärt svårt att förstå de som tar illa upp för än det ena än det andra.