Hur hade ni gjort i dessa situationer?

[Zab]

Det finns lika många attityder och hanterings sätt som det finns mäniskor och hästar. Och det går inte att säga att det och det är fel eller rätt, däremot kan man lära sig vad som fungerar och vad som inte gör det.

Nu vill jag gärna höra hur ni hade löst följande (påhittade) situationer, svara på allihop är ni snälla, och gärna utan att läsa föregående svar.
En diskussion eller frågan om ''varför gör du så'' eller ''hur menar du med det'' kan vara givande, men om det står klart att ni har helt olika åsikter och kanske även grundläggande attityd mot hästar, så kan ni väl enas om att inte enas och ta diskussionen någon annan stans? Den här tråden är inte gjord för att försöka ändra på varandra, utan för att se olika sätt att hantera en situation. De som vill lära av det kommer att lära.

För att undvika inlägg som inte är direkta svar på detta får ni gärna fördjupa er i hur ni tänker när ni berättar hur ni hade gjort, tänk på att olika människor kan ha olika grundattityder och det som är självklart för dig kanske inte alls är självklart för någon annan. Om du tänker på din egen häst när du föreställer dig situationen så får du gärna beskriva hur den hästen brukar bete sig i liknande situationer, annars beskriv hur du tolkar hästens beteende i situationen.

Om du säger ''gå tillbaka till början'' ber jag dig utveckla det. Var exakt ligger bristerna i utbildningen och vad skulle du gått tillbaka till? Slutat rida hästen helt och jobbat den från marken tills...? Slutat rida det och det och istället...? Alltså, vidareutveckla!

Försök vara ärliga, hade ni smällt till hästen så säg det.. det handlar inte om att beskriva det underbaraste hästmänniskan utan om verkligheten och hur människor tänker.
Försök att inte döma varandra, ni känner (troligtvis) inte varandras hästar och relationer, det kan ju faktiskt hända att det som inte fungerar för dig och din häst fungerar för någon annan och vice versa.
Försök hålla er till trådens ämne, men som sagt kan fördjupande info och tankar vara väl värda att skriva ner.

Jag hoppas på en hel del svar.

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Tack på förhand för era svar, tankar, analyser och erfarenheter

 

[Tappsveden]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Rolig tråd, svarar direkt

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag skulle låta den stå och titta en stund men inte allt för länge. Sen skulle jag föröska få den att gå framåt, har jag ett spö andvänder jag det på bogen för att visa att jag menar allvar och att hästen kan lita på att det inte är något farligt då jag inte ser något. Om hästen fortfarande inte vill gå skulle jag hoppa av och gå en bit förbi det läskiga och sedan hoppa upp igen. Alla hästar kan se något läskigt och frysa tiill men det gäller att man får dem på andra tankar.

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Hahaha....jag skulle nog envist tvinga min stackars häst att gå så nära stenen som möjligt och helst av allt nosa på den. Fast det beror på vilket humör man är på, antingen det eller så skulle jag bara gå förbi och strunta i det.

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Eftersom jag är lite skrasen för hästar som blir allt för pigga och som känns som om man inte kommer ha någon kontroll så skulle jag nog hoppa av och gå hem med hästen. Just för att jag vet att min puls kommer stiga och jag kommer glömma att andas lugnt. Om jag känner att jag har full kontroll och då menar jag verkligen full kontroll då skulle jag kunna galoppera i kort galopp en bit.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag skulle då hojta till de andra att vänta eller att någon kommer tillbaka till mig för att hjälpa mig att lugna pållen, sen skulle jag föröska andas djupt och göra hooww ljud till pållen.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Jag fortsätter att spola på benen tills hästen står helt eller delvis stilla på plats och berömmer sedan mycket.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Då är frågan, knuffar den på mig? Går den bara förbi mig för att den har bråttom vänder jag den runt och går tillbaka en bit, ber den att stå stilla tills jag gett signal och sedan går vi tillsammans till stallet. Tillåter aldrig att en häst tränger sig förbi mig och ska gå först, vi går ju tillsammans.

 

[LECH]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

1. Driver på så mycket som behövs för att få hästen att gå. Kan tänkas att jag får peta på med spöt. Sen kan det ju tänkas att hästen blir rent istadig och då kan det gå så långt att jag hoppar av och leder förbi det farliga. Gör hellre det än att få en stegrande häst över mig tex.

2. Motställer och försöker ta mig förbi stenen på så vis.

3. Fortsätter att rida i den/de gångarter som jag har tänkt mig.

4. Den får väl hoppa ikapp de andra då.

5. Jag ger mig inte! Står hästen uppbunden så kommer den ju ingenstans, annars följer jag med med slangen. Kan ryta i om jag tycker att hästen tramsar.

6. Det gör inte de hästar som jag hanterar för de hinner inte med mig. Nåväl, om de nu skulle göra det gör jag halt och börjar om.

 

[Grazila]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

1. Litar på att min häst uppfattat något jag inte hört, t.ex. älg är inte helt ovanligt. Efter lite lyssnande kräver jag dock uppmärksamhet och vill hästen inte framåt blir det bakåt, alltså ryggning åt det håll jag anser vi ska. Min erfarenhet är att övningar är bra som avledning.

2. Fäster inte så mycket avseende vid det så länge hästen går med på att passera objektet. I extremfall leder jag hästen förbi och sitter upp igen när vi är tryggt förbi så att hästen känner sig trygg i mitt sällskap.

3. Min häst får inte bestämma gångart för att den vill komma hem fortare. Tycker jag det är kul också kan det bli en uppiggande galopp

4. Halvhalter och lugn hand brukar få oss framåt i mitt tempo. Går hästen åt det håll vi ska ser jag det inte som något stort problem att den är lite orolig. Nästa gång går kanske bättre om jag agerat lugnt och tålmodigt.

5. Ser till att strålen är mjukare. Håller hästen i grimman och flyttar den till en bra position innan jag spolar igen. I värsta fall blir det hink och svamp.

6. Stannar och begär hästens uppmärksamhet. Backar, gör förflyttningar om den vill buffla förbi mig igen.

 

[Emmahpemma]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Nu rider jag inte, utan jag kör travhäst men svarar utifrån det...

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag driver så mycket som krävs, tar lite i en töm för att "bryta" så hästen kommer på andra tankar. Funkar inte det så ryter jag till och driver mer.

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Gasar mer för att hästen inte ska vända eller stanna, samt styr så vi inte hamnar i diket..

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

"ptrooooar" och bromsar så mycket det krävs för att få ett kontrollerbart tempo

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag gasar, framåttänk är A och O i min hästhantering. hästen får aldrig aldrig tänka bakåt...

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Fortsätter spola, tramsar hästen så korrigerar jag med rösten.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

oftast räcker det att göra en förhållning eller bara svänga lite med grimskaftet..

 

[zanque]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

1: Först får hon titta nåra sekunder går hon fortfarande inte brukar jag rygga henne ett par setg eller vända och sen gå igen för att få henne på andra tankar.

2: Gör halt vänder och går förbi stenen igen, upprepar tills hästen lugnt går förbi.

3: Gör halvhalter och förhålningar, jag vill att hästen ska gå i den gångart jag vill.

4: Driver framåt och försöker lugna hästen med rösten, skulle låta henne trava ikapp dom andra i gruppen.

5: Fortsätter spola tills hon står still, berömmer tar bort strålen så hon får tänka lite sen spolar jag igen. Upprepar tills hon står lugnt tills vi är klara.

6: Gör halt, backar hästen några steg, sen går vi framå igen

 

[-moa-]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Kul tråd. JAg är ganksa konsekvent när det komemr till uppfostring. Inte hård på ett dåligt sätt men på ett sätt som är bäst för både hästen och mig.
Jag är ju ledare och som det måste jag ju agera som boss och det är viktigt för att hästen ska kunna lita på mig, och för att jag ska vara äsker med den.


1: Först skulle jag med rösten visa den att det inte är ok att dumma sig sådär för att jag ber den att gå fram.
Eftersom jag redan lätt visat att jag vill att den ska gå frammåt och den reagerat genom en typ av lätt olydnad så är jag redan i den fasen där jag skulel peta till den med spöt.
JAg tolererar inte att hästar inte svarar på lätta skänklar, då jag vill ha lättridna hästar som svarar på så minimala hjälper som möjligt, så dom lär sig snabbt att det är lättast att lyda direkt.
Om hästen fortfarande itne går fram med ett pet av spöt, då blir det ett litet putt med spöt istället, dvs. ett lätt slag (alltså ingen bestraffning här men nog att den går fram nåt steg, o då får den beröm)



2: Samma som ovan i princip, fast med mål att få hästen att gå där den ska gå helt enkelt, där jag vill. Den ska även gå i rätt tempo, dvs. normalt som jag bestämmer.
Jag är ganksa otolerant när det kommer till att dumma sig ute, om hästen inte är panikslagen så är jag ganska 'hård', fast det är ju även för att visa hästen att jag som ledare inte har någon som helst mistanke mot att gå där den tycker är farligt och att den får ta o lita på mig för jag är ledare.


3: Tja...den är inget snack om det, den fattar bara galopp om JAG säger så och om den försöker ändra tempo så korrigerar jag det innan det blir nån anna gångart.


4: Den ska gå i den gångart jag säger så om den vill galoppera får den bara trava ifatt istället, och den blir korrigerad med rösten om den dummar sig. Om den dummar sig massor så börjar ajg med lydnad direkt där tills den fattar vad som gäller. Tex. backa och voleter och dressyarbete helt enkelt som att dom andra inte ens fannso vi inte ska ifatt. Sen när den fattat så kan vi i kontrolelrad form rida ifatt, men inget raceande för att hästen vill det.


5: Det är ju också bara dumheter så den får allt ta o stå still. En rejäl tillsägning med rösten och hålla i grimman plus ställa mot en vägg så hon itne kan gå iväg om det behövs. Ger mig inte förrän jag fått som jag vill o hon lyder.


6: Absolut INTE ok! Då blir det tillsägning på skarpen. Hatar ouppfostrade hästar.

 

[Lazio]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag skulle säga åt hästen att sluta larva sig och styra den åt sidan så jag lurar den att gå framåt. Min valack gör sådär ibland, stannar och låtsas som det är nåt läskigt därframme. Fast då räcker det att bara säga åt honom med rösten. Skulle aldrig sitta av för en sån sak.

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Gör halt och tvingar sen hästen att gå så nära stenen som möjligt. Är jag på det humöret så tvingar jag den även att nosa på stenen.

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Så gör mina ibland och jag gör olika med dem. Valacken försöker alltid ta över och bestämma, det är bara sån han är. Han får absolut inte göra så, utan börjar han öka så tar jag ner honom direkt till den gångart vi ska ha. När stoet gör så däremot så brukar jag skratta och låta henne. Sen saktar vi ner när hon har sprungit lite. Vi har en sån bra relation och litar på varandra till 100%, så det funkar. Hon lyssnar på mig ändå. Hon brukar iofs mest göra så på bortväg från stallet. Men är det nån annan häst jag rider så skulle jag sakta ner omedelbart.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Rider ifatt de andra.


Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Fortsätter spola benen givetvis.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Rycker i grimskaftet och säger åt den skarpt med rösten, flyttar undan den från mig och visar vart den ska gå. Hatar såna hästar. De ska gå där jag säger.

 

[gulan]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:

Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Bryr mig inte vad den ser, jag manar den framåt direkt. Svarar den inte omedelbart så klatchar jag den lätt med tömmen, börjar den då vifta med svans ryter jag och klatchar tills den går framåt.

Situation 2:

Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Helt ok för mig bara den går förbi.

Situation 3:

Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Beror på lite här. Är detta en häst som är lite småhet av sig och blir ännu lite hetare för jag vänt den hem får den skritta och jag jobbar hela tiden på att det ska vara skritt och inte takta. Är det en häst som blir lite småpigg för jag vänt hem, men vet att jag kan få den att skritta när jag vill, kan jag låta den få bestämma gångart.
Situation 4:

Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag vänder och kör hem och undviker att köra ut med andra på ett tag, men provar längre fram i tiden.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Fortsätter att spola men försöker hitta en stråle som den accepterar. Ibland är det lättare att få hästar att acceptera stråle som kommer direkt ur slangen utan något munstycke. Den får trixa en stund sen ryter jag i om den inte blir bättre

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Beror helt på vad för häst det är. Vanligtvis så tillåter jag inte det, men det kan gå bra med hästar jag jobbat länge med.
gulan

 

[kryddan]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Kul tråd ! Eftersom du inte vill det så har jag inte läst dom andra svaren!
Här kommer mina helt ärliga svar ;

Nr 1, Lappar till hästen så att den går (förutsatt att den inte är rädd utan
bara har bestämt sig för att inte gå).

Nr 2, Klappar hästen för att den var duktig och gick förbi.

Nr 3, Visst, om underlaget är bra och hästen vill galoppera så inte mig emot !

Nr 4, Ropar på den som är i täten att dom skall vänta på oss.

Nr 5, Tar det lägsta trycket och spolar försiktigt på en hov till att börja med.
Sen en massa beröm. Det är bra om man kan vara två personer så blir det
lättare.

Nr 6, Nej, det går jag inte med på, rycker tag i grimskaftet och säger nej!!
Nästa steg blir att backa den om den fortsätter (samtidigt som man tittar
hästen i ögonen). Om det inte heller fungerar så blir det en smäll på bringan.
Oftast så räcker det med att säga nej. När en häst väl är uppfostrad så
är det aldrig några problem. Bortsett ifrån vissa undantag .

 

[Vita_N_6520]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?


Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag skulle låta den stå en stund om den visar obehag och det är uppenbart att den är osäker på något.
Skulle den inte lyssna öht på mig, trots att den fått stå och nosa och titta skulle jag bli lite mer brysk. I värsta fall ta tygeländen och peta till hästen med (rider inte med spö, annars skulle jag peta till med det.)


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Haha. Nya hästens specialité. Stenar är farliga saker, för att inte tala om stubbar!!
Jag bryr mig inte så mkt. Försöker såklart trycka/dra hästen mot det farliga.
Dock får hästen INTE öka och springa ifrån det "farliga".
Skulle den göra det, utan att lyssna på mig så stannar jag den, alt vänder tillbaka till det farliga.
Att fly från det farliga är INTE okej. Helt enkelt för att jag tror att det får hästens flytktbeteende att vara starkare.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)
Var faktiskt med om det idag. Jag ville trava, hästen galoppera.
Jag gjorde så att jag släppte efter p åtyglarna och lät hästen galoppera helt enkelt.
Kunde lika gärna göra det som att trava, lixom.
Dock så skulle jag aldrig låta det bli en vana, det är viktigt att hästen lyssnar!
Hästen ska ta förhållningar, vill den inte lyssna så tar jag i lite mer och stannar den.


Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
Travar ifatt, ber om att få vara längre fram i ledet..
Dumt att ha en sådan häst sist!
Tycker även det är dumt att "bråka" med hästen när hästen är så pass uppstressad, och när även andra hästar är med.
Skulle den ALLTID bete sig, oavsett position i ledet så skulle jag inte rida med den i grupp.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
Följer efter med vattenstrålen, kanske ryter lite. Berömmer när hästen står still..

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
Drar tag i grimskaftet eller håller samma tempo som hästen.
Visst ska hästen lyssna såklart, men ibland kan man ju leda lite på hästens villkor också (Fast man får ju inte låta den veta det ).

 

[vildros]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Intressant frågeställning, hoppas tråden utvecklar sig som du tänkt dig, då blir den läsvärd tror jag


Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).
Om hästen visar intresse för det den är rädd för, i det här fallet, tittar spänt åt ett håll med spetsade öron, tycker jag det är okej att den står still och tittar, brukar klappa den lite. men så fort den verkar slappna av och vända uppmärksamheten åt nåt annat håll, anser jag att den ska gå framåt igen.
Om den då inte går fram för lätta framåtdrivande hjälper, ökar jag genast pressen. Visar den de obehag du beskriver (snarare än att återigen ställa sig och stirra mot "faran") tycker jag den är "fånig" och "olydig" och kräver att den går framåt. Jag ger stöd på tygeln (då jag upplever att många hästar känner en trygghet i det), skänklar kraftigt och konstant tills hästen går framåt, kan även använda spöet bakom skänkeln i det här läget.
Om hästen vägrar att gå framåt nu, provar jag att rida serpentiner över vägen för att "lura" den i min tänkta riktning. Fungerar inte det, vänder jag och backar i min riktning. Såfort den går i rätt riktning - mycket beröm.



Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
Jag tittar rakt fram och undvikar att ställa till en scen. Tänker att om jag ignorerar stenen förstår hästen att det är ofarligt. Om hästen ökar takten gör jag halt, jag ser hellre att den stannar upp och tittar på ett "farligt" objekt, än att den försöker fly.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter
Jag dressyrar, för att få hästen uppmärksam på mig. Dvs. rider lite skolor, serpentiner tempoväxl, halter. Jag galopperar inte i full fart rakt framåt om jag inte tror att hästen tänker bryta av när jag ber den, men om jag känner att hästen lyssnar efter en stunds dressyr kan jag mycket väl galoppera. Det blir nästan som en belöning för att hästen lyssnat och väntat fast den är pigg.
Vad jag inte skulle göra i den här situationen är att hålla krampaktigt i tygeln på rakt spår, och vänta på ett utbrott som då troligtvis kommer.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
Undvikar att försätta mig den sitationen så jag inte kan be de andra vänta in mig för att de redan är förlångt borta. Om det är meningen att jag ska rida ikapp dem (är osäker på hur situationen är tänkt här), gör jag det genom att växla mellan trav och några skrittsteg, och aktivt skänkelvika etc för att behålla kontrollen.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
Ser till att ha en spolspilta med 3 väggar , samt binda/hålla hästen riktigt kort. Är den riktigt "dum" (rädd) vill jag helst att en medhjälpare håller hästen i grimskaft, men att h*n trär grimskaftet genom ett boxgaller t.ex. så hästens huvuds nästan låses fast mot väggen (jag ser vår spolspilta framför mig nu, där denna metod funkar väldigt bra. När hästen inser att den inte komme rnågonstans brukar den i regel acceptera situationen och inse att den faktiskt kommer att överleva.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
Gör halt, backar den några steg. Om den kastar sig framåt och nästan försöker slita sig brukar jag dessutom ryta till.

 

[Neinor]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Svarar utfrån att jag sitter på min nya kille som jag ej känner så bra, men upplever som lättsressad och osäker.

Situation 1.
Uppstod idag faktiskt. Låter honom titta på föremålet en stund. Han svarar inte på "tilltal". Försöker påkalla uppmärksamher genom att vissla lite samt prata och klappa honom. Testar att be honom svänga och gå frammåt men får inget resultat.
Testar att putta på med spöt och då tar han ett steg bakåt, ber då min kompis rida om och ta täten. Då går det utan problem. Hade jag känt honom bättre hade jag antagligen pressat honom lite mer med lite hårdare skänklig, med tanke på att han backar med spöt så ger det ju ingen given effekt så jag skulle på sikt jobba med förtroendet mellan honom och mig. Sedan skulle jag lösa dessa stopp allt eftersom de dyker upp, med tiden blir det bättre. Vissa dagar kanske han är mer lättövertalad.

Situation 2:
Jag skulle låtsas som ingenting och driva honom framåt. Skulle det bli mer regel än undantag så är vi tillbaka på fötroendeövningar och antagligen skulle jag be honom gå förbi stenen flera gånger med mig från marken och med mig på ryggen.

Situation 3
Han är inte i kondtion för galopp så jag skulle ta lite i tyglarna och göra em förhållning och sen släppa. Så länge han skrittar är det ok. Jag skulle använda denna nya bjudning med att engagera bakkärran så mycket som det bara går. Skulle han stressa sig fram så skulle jag korta upp honom några meter, göra en halt och låta honom skritta på igen. Så lång tygel det bara går, hemvägen ska vara en avrundning och han måste få sträcka på sig.

Situation 4
Jag skulle vara ganska så passiv och försöka strunta i stressandet. Bara visa honom att jag finns kvar på hans rygg. Med lite tur stressar han runt ett tag innan han inser att jag inte bryr mig och så ledes skappnar av. Skulle han inte lyssna skulle jag testa att skänkla honom för att få en skritt som ändå jag ber om. Som sker på mitt intiativ.
Går inte det så sitter jag av leder. Jag har inte tålamod att tjaffsa så länge och vill inte bli arg/irriterad så då gär jag en halt och sitter av.

Situation 5

Har ingen uppbinddingdmöjlighet för vattenspolning så det blir på med repgrimma och ett längre grimskaft. Sen skulle han få tjaffsa runt tills han var spolad. Vill han då kuta runt runt runt så får han väl göra det. Skulle upprepa några dagar i rad och tillsut brukar de inse att det är mycket trevligare att bara stå still

Situation 6
Gör en stooor rörelse med antingen grimskaft eller kroppen så att hästen inser att jag är där, sen går jag in framför, ber honom göra en halt. Går han då frammåt så får han backa. sen går vi igen. jag brukar vifta lite med armarna för att han ska komma ihåg att hålla sig bakom mig. Det funkar bara bra.

 

[Hetla]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Antagligen har hästen hört/sett/kännt någintig som jag inte märkt och kopplar det till att det kan vara en fara. Jag skulle låta hästen stå tills den väljer att vilja gå frammåt igen, för mig spelar det ingen roll, jag kan stå där hela dagen och vänta. Jag skulle säkerligen ha skänklat lite då och då för att se om det finns mod nog att gå frammåt. Men jag skulle inte tillåta hästen att gå bakåt.


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Jag skulle låta hästen gå sin extra marginal och inte pressa den. Uppfattar hästen stenen som farlig nästa gång vi går förbi den skulle jag stanna och låta hästen titta lite extra och undersöka, lite klapp på halsen och lungnande prat om den blir stissig.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en (råkade sudda ut resten)

Hästen bjuder frammåt och verkar taggad för en galopp, så varför inte? Men jag hade inte låtit den sticka iväg utan att jag först har bett om det. Kanske skulle jag rent ut av stanna hästen och sedan gradvis öka takten till galopp. Lyssnar inte hästen, på mina signaler innan den oplanerade galoppen blir det skritt hem

Situation 4:

Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Trava i fatt (så gott det går), eller ropa att dom andra skulle kunna stanna eller komma tillbaka. Bättre det än att en olycka händer.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrålen när du spolar benen.

Skulle först spola i marken med inte så högt tryck, visa att det inte är farligt, och gradvis öka pressen (trycket på vattnet och börja försiktigt vid hovarna) prata och lugna, berömma när den visar minsta tecken på lugnhet. Jag skulle aldrig "jaga" en häst med slangen, då kopplar den bara det till obehag.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Sånt tollererar jag faktiskt inte, det är jag som bestämmer hastigheten. Det beror ju helt på häst, vissa minskar tempot när man ber om det, men med vissa måste man backa, volta, och anlita en hel orkester för att ens få uppmärksamhet. Men hästen kommer inte in i stallet förrens den har börjat sammarbeta med mig. Är det inte min häst så skiter jag i det. Inte mitt problem!!

Jag vill ha hästar som vill sammarbeta med mig och lita på mig. Jag försöker alltid klura ut en situation på snällaste men rättvisast sätt.

 

[Vivo]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Svarar här utifrån hur jag skulle göra med min unghäst som är under inridning.
Situation 1:
Händer lite då och då. Inväntar att hon lugnar ned sig. Lugnar med röst och smekningar. När hon slappnar av driver jag på igen.

Situation 2:
Försöker vända mot stenen igen för att få henne att förstå att den inte är farlig, lugnar med rösten. Helst vill jag att hon undersöker stenen ordentligt. Funkar det inte uppsuttet sitter jag av och leder henne dit. Sedan som ovan.

Situation 3:
Även detta händer ibland, oftast då hon vill komma ikapp kompisen. Fattar galopp för att få henne att bibehålla framåtbjudning, ett utmärkt tillfälle att öva galoppfattning och en rolig stund för oss båda.

Situation 4:
Ber någon vända om med sin häst, så att vi kan haka på i ett lugnt tempo.

Situation 5:
Vänjer successivt, genom att långsamt närma mig med vattenstrålen, när hon slappnat av berömmer jag och avslutar för dagen. Detta får ta så långt tid det vill tills hon accepterar behandlingen. Helst om det är möjligt vänja hästen vid detta när hon inte är uppbunden t.ex. i hagen, eller att hon har möjlighet att flytta sig och inte känner sig trängd.

Situation 6:
Vänder om, ber henne rygga och går sedan framåt igen. Helst ber jag henne rygga redan när hon är på väg att gå förbi om jag hinner.

 

[Qvistis]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Jag ger en hård och bestämd skänkel och säger gå, för jag vet att hästen oftast tramsar! skulle den inte göra det hade jag lungnat ner den och sedan bet den att gå!


Situation 2:
Rider på som vanligt fast styr något mot saken utan att överdriva.


Situation 3:
Tar ner den så den bara skrittar och gör ökningar och sänknigar i skritt även haler då och då.

Situation 4:
Driver på och försöker hålla jämn trav ropar på de anddra att stanna.

Situation 5:
Fortsätter att spola, till hästen står still med benen (Såklart uppbunden)

Situation 6:
Ger den ett bästämt ryck i grimman occh visar att här går du minsan och då inte först, skulle det inte funka så backar jag den så fort jag märker att den är på väg förbi.

 

[Tajger]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Fortsätter att skänkla, lite hårdare, försöker hästen vända leder jag tillbaka, bestämt men utan aggression. Är det riktigt kört kanske jag kliver av och leder förbi det farliga stället, men det är sista utvägen. Hade en sån här situation med mitt fullblod för ett litet tag sen, förmodligen kände han nån lukt, nåt vilt djur som passerat, men jag var envis utan att bli arg, och han gick nervöst förbi till slut. Ta till spö i en sån här situation gör det bara värre, tror jag.


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
Sitter stadigt i sadeln och passerar utan att göra så stor affär av det. Kanske lägger på skänkel på den sidan som är "yttersida" för att rama in mer.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)
Upprepade halvhalter för att hålla hästen i den gångart och hastighet jag vill ha den.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
Här verkar det klokast att be de andra sakta in och vänta på mig. För mig är det sunt förnuft när man rideri grupp att detta scenario inte händer. Men jag hade nog försökt i någorlunda kontrollerat tempo ta mig till övriga hästar.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
Bara att spola på, med hänsyn till hur hästen gör. Det får inte bli farligt. Är det en ny häst som verkar rädd eller ovan hade jag valt att svampa benen till att börja med, för att sen fortsätta vänja den försiktigt med mjuk vattenstråle.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
Ptroar och "talar om" att den inte får gå fortare än vad jag gör. Stannar den om jag måste, och "gör mig stor" om den försöker gå förbi igen.

Tack på förhand för era svar, tankar, analyser och erfarenheter

Svarar utan att ha läst de andra svaren, det ska jag göra nu

 

[scesar]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag fortsätter drivningen lite hårdare, smackar o "går på" med rösten tills han går fram. Börjar hästen backa fortsätter jagf ramåtdrivningen tills han ger med sig, alternativt ryggar honom en lång sträcka - så dte blir jobbigt elelr han backar ned i ett dike eller dylikt och själv väljer att gå fram.
Under inga förutsättningar hoppar jag av eller vänder.


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Stannar hästen och styr in den med ytterskänkel o sits. Den ska gå där jag bestämemr att den ska gå. Så länge den inte går emot en skänkel anser jag att den kan väja lite.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Jag gör halvhalter och gör en kontrollerad galoppfattning, även om vi ska galoppera på vill jag vara den som bestämmer.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Tar det lugnt och låter hästen reagera men inte ta kommandot. Väljer antagligen en kort galopp eller kontrollerad trav.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Säger till den, och fortsätter spola. Är det en ovan häst börjar jag tillvänjningen lugnt och långsamt med ljummet vatten.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Antingen stannar jag den och backar den, slänger upp ena armen med linänden i luften framför hästens huvud eller stannar (min häst är lärd att gå undan för mig o det räcker som påminnelse) o låter den gå runt mig på en volt tills jag har hästen där jag vill ha den.

 

[-moa-]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

brukar den i regel acceptera situationen och inse att den faktiskt kommer att överleva.

HAHA perfekt
Det är ju just det som är saken, att om man faktiskt bara tvingar den att 'överleva' situationen, så kommer den ju märka att det inte var såååå farligt.

Flooding terapi kallas det med människor Funkar väldigt bra med agorafobier och liknande problem som vi små människor kan ha, det är ju knappast mer skadligt att göra det på hästar om det är ok att göra det på oss själva, speciellt som det gör det säkrare att hantera hästarna i längden och det är bra för både dom och oss.

Kommentaren ovan som jag citerade fick mig att skratta, för det var ås "spot on"

 

[chira]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?


Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag skulle kolla om jag såg någonting konstigt, gjorde jag inte det så skulle jag klappa hästen på halsen säga "hörru nu går vi!" eller nått sånt. Och sen driva frammåt. Min häst skulle då gå men hon skulle fjanta sig hoppa runt lite och kolla på det här som är så fruktansvärt läskigt. Så jag skulle försöka få henne att tänka på något annat och gå vidare. Den här tösen skulle sluta efter 20-30 meter kanske (om det nu inte är så att det faktiskt fanns något där). I värsta fall om hästen verkligen inte går framåt utan börjar backa och fjanta sig ordentligt så hoppar jag av och går före. Hon litar fullt på mig ifrån marken så då följer hon med efter lite övertalning. Om inte i skritt så springande eller hoppandes.
Hur jag än gör så ska hon fram! Förbi det läskiga. Om man vänder sen är det en annan sak. Hästen förstår aldrig målet med det man gör så så länge det är jag som bestämmer att vi ska vända så är det lugnt.


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Bryr mig inte så himla mycket om det så länge hästen går på stigen/vägen. Ställer ev. hästen åt andra hållet om det fjantas för mycket så hon får fokusera på nått annat.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Hästen ska gå i mitt tempo. Punkt!
Om jag säger skritt så är det skritt. Lika med trav och galopp. Jag galopperar även på hemvägen även om hästen är pigg, men det är kort arbetsgalopp. Arbetar hästen så den får något att tänka på. Att hästen själv ökar tempot är inte okej, då saktar jag av en gångart och fattar om. Det är jag som bestämmer.
Om man låter hästen göra som den vill så kommer man snart att ha en stark häst som gärna drar på tempot. Då tycker jag att det är bättre att ibland driva på hästen så att den får sträcka ut ordentligt så att den vet att ibland får vi springa fort också, självklart bara där jag vet att det är säkert och bra underlag.


Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag ber de andra stanna och vänta helt enkelt. Rider man i grupp så rider man i grupp. Går det och underlaget tillåter travar jag ikapp om jag känner att hästen inte kommer att toka ur totalt.


Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Passar på den.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Stannar hästen och backar. Upprepar det till hästen förstår att den inte tjänar något på att ha bråttom.