Hur hade ni gjort i dessa situationer?

[Tagliabue]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Väldigt intressant och spännande tråd måste jag säga

Situation 1
Jag rider alltid med spö på min ponny då hon har lite egen vilja och tjurighet. Lyssnar hon inte på skänklar och börjar backa, vända som hon brukar göra, snärtar jag till henne med pisken (brukar rida med mitt travspö, långt och mjukt). Går hon inte framåt och jag känner att jag börjar brusa till så hoppar jag av och leder henne då jag inte vill bråka eller bli förbannad på henne.

Situation 2
Det gör mig ingenting att hon tar en extra stor sväng runt stenen och ökar tempot, så länge hon lyssnar på mig. Jag försöker vända koncentrationen på stenen till mig i stället.

Situation 3
Det gör mig heller ingenting, då jag vill ha en pigg och väldigt framåt ponny. Tyder på att hon tycker det är roligt och pigg.

Situation 4
Jag verkligen hatar när min ponny är så här, hon blir väldigt snurrig i bollen och jag är lite osäker som ryttare (annat när man sitter bakom arslet på dom ), går hon inte framåt utan ska vända hela tiden så hoppar jag av och leder henne. Går hon dock framåt men tar kråkhopp får jag försök sitta kvar och ta mig tillbaka till resten av gruppen vilket inte vore så stora problem med min lilla räser.

Situation 5
Sker ibland, kontrollerar värmen på vattnet, eller eventuellt kylan. Och jag tjurar på genom att fortsätta spola på benen, hon får steppa så mkt hon vill bara hon inte steppar på mig eller slangen.

Situation 6
Hm. Jag bromsar henne, tar lite lätt i grimskaftet och ptroo:ar, stannar hon mitt framför mig och blockerar vägen så flyttar jag på henne.

 

[Praefatio]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Vilken bra tråd!

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Svar:
Jag låter hästen stå och titta en liten stund eftersom de flesta hästar bara brukar behöva någon halv minut för att vara nöjda och fortsätta gå. Jag smackar i första hand som drivande hjälp. När jag sedan skänklar lätt och den fortfarande inte rör sig utan visar på obehag skänklar jag lite hårdare och lägger eventuellt till en bestämd snärt på baken med spöet. Om hästen fortfarande inte går framåt så driver jag in den på en liten volt - det brukar göra susen att "bryta tanken" och göra något annat så länge. Som allra sista utväg leder jag förbi hästen, men det kan jag av erfarenhet säga att då ska vi ha stått still i åtminstone 30 minuter.

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Svar:
Gör halvhalter och driver med hjälp av skänkeln hästen mot stenen för att visa att ingenting farligt händer om man går nära. Pratar mycket med hästen samtidigt, lugnt men inte snuttigt utan mer uppmuntrande.

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Svar:
Jag sysselsätter hästen med små volter, öppnor och slutor, serpentiner och tempoväxlingar i skritt tills den lugnar ner sig och slutar tänka galopp. När hästen väl "är med" och lyssnar på vad jag vill så blir det garanterat en liten busgalopp en bit

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Svar:
Återigen så sysselsätter jag hästen tills det börjar klarna för den men inte lika mycket som i svaret ovan utan bara så att den åtminstone halvt som halvt tar sig samman. Det är ett flockdjur och jag förstår om hästen inte vill komma långt ifrån de andra - det vill inte jag heller. Det blir ikappridning i ett högre tempo, trav/tölt eller galopp beroende på hur hysterisk hästen är. Ju mindre hysterisk desto högre tempo.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrålen när du spolar benen.

Svar:
Det hände idag faktiskt och jag följde helt enkelt med hästen med strålen (höll hästen i ett ledrep) och pratade uppmuntrande. Han stod still då och då och gick undan då och då vilket jag lät honom göra, men jag slutade inte spola förrän jag själv kände mig färdig. Då och då spolade jag upp över ryggen och då och då fick han smaka på vattnet vilket han tycker är roligt. Det gick bra.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Svar:
Jag morrar/ryter till ("ey!") och viftar med ledrepet/handen närmast hästen så att hästen tar ett skutt bakåt. Då berömmer jag. Upprepas det så låter jag hästen backa ett steg eller två innan vi fortsätter gå. Handlar det bara om att hästen går förbi för att den går och tänker på annat, inte för att den har bråttom, så svingar jag bara repet en bit framför nosen på den tills jag fått gå om.

 

[Lavinia]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag hade väntat lite på pålle, sen försökt igen om det inte funkat hade jag hoppat av och lett fram henne och sen hoppat upp igen.

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Elak som jag är hade jag tvingat pållan att hälsa på den hästätande stenen, antingen genom att rida fram till den eller genom att hoppa av och leda fram- beroende på hur "läskig" den är.

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Här ser jag ett utmärkt tillfälle att öva lydnad. Halt/skrittövergångar, med skritt så pass lång att häst slappnar av innan vi går fram igen- för mina hjälper. Om det inte funkar, tex om häst blir tokstissig, ja då vänder jag och rider åt andra hållet tills häst lugnat ner tempot, sen vänder jag hem igen och ökar pålle tempot, då rider vi utåt igen.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag ropar på dom andra att komma och hämta mej, alternativt hoppar jag av och leder pållan.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Detta händer med min pålla och här jag försökt vara snäll och förstående och "ormen är inte farlig". Det ger ingenting. Så nu för tiden morrar jag till och sen står hon som ett ljus och blir tvättad om benen.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
Jag stoppar henne, och går sedan snett framför henne på väg hem. Ibland kan krävas att jag ser lite farlig ut, men oftast räcker det med öka/minska tempot och halt/igångsättning, för att hon ska ha uppmärksamheten på mej istället.

/ Lavinia

 

[MagicaDeHex]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

)

Nu vet jag inte om man skulle utgå från sin egen häst lr en "påhittad". Jag använder mig av min häst och får låtsas att han skulle göra detta

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag skulle genast tro att det va ngn orm lr ngt i gräset lr i närheten. OM det verkligen inte va ngt i närheten skulle detta va ett ytterst märkligt beteende för min pålle så jag skulle hoppa av och kolla sadel, ben,hovar. Om allt va ok skulle jag hoppa upp igen och mana på framåt. Men jag skulle vara extra uppmärksam på omgivningen och hur han rör sig.


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Åter igen skulle jag först tänka på att ngt djur ligger och trycker bakom stenen. Annars skulle jag rida till stenen och göra halt tills han står helt avslappnat vid stenen och en rida närmre till han nosar på den och så rida förbi en gång till.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Jag skulle begära att han lyssnade på mig,genom att göra halvhalter,ev.volt, lite skänkelvikningar och sen låta honom trava/galoppera efter att JAG gett tillåtelse till det.


Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag skulle försöka distrahera honom genom att rida serpentiner,skänkelvikningar,halvhalter , ända tills vi kom ikapp. Skulle dock inte försöka sakta ner då kommer vi ju bara mer efter, men han ska ändå lyssna på mina signaler. Kommer jag alldeles för långt bakom, om dom andra börjar trava lr så skulle jag ropa att dom ska vänta och i värsta fall faktiskt hoppa av och leda.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Ja,det vill han verkligen. Vilka strider jag fått utkämpa om detta Jag spolar , han steppar, jag morrar, jag spolar, han steppar osv. Ibland står han still och då får han massor av beröm.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

INTE ok! Jag skulle använda en handrörelse lr grimskaftet och "vifta" till framför honom. Sen skulle jag göra lite tempoväxlingar genom mitt eget kroppspråk. Och några halter,skritt,halt osv . tills han gick lugnt bredvid.

Det här va riktigt kul

 

[Ravishing]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?


Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag hade låtit den stå och kika 15 sekunder och sen hade jag petat till den lite med spöt på rumpan.


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Jag hade låtit den gå ifrån stenen en liten bit, men inte "mer än nödvändigt" dvs kanske en meter. Då hade jag tagit tyglarna och flyttat den mot stenen.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Hästen ska gå i den gångart jag säger att den ska gå i. Jag hade nog gått ner i skritt och skrittat. Kanske travat lite om den var duktig och skrittade som jag bad om.


Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag hade nog tagit att den gått framåt i "hopp" bara den går fram.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Jag följer efter med strålen

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Jag stannar ett par gånger, backar den ett par gånger. Så att hästen följer mig.

Tack på förhand för era svar, tankar, analyser och erfarenheter [/QUOTE]

 

[Zab]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Om hästen inte gått fram med spö pet, hur hade du fortsatt?

 

[RikketiTinn]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag låter honom stå still och kolla in läget en liten stund, och ber honom sen att gå framåt, antingen med mycket lätt skänkel, liten smackning eller ett uppmuntrande "framåt" med rösten (beroende på hur rädd han är, är han mycket spänd kan det bli ett skutt framåt av knappt märkbar skänkelhjälp så då föredrar jag rösten), eventuellt petar på rumpan med högkanten av den hårda flärpen på spöet. Det brukar räcka.
Ibland försöker han vända och gå tillbaka, då håller jag emot med skänkel och tygel (då med mer kraft än när jag ber honom att gå fram) så han går tillbaka till ursprungsläge, låter honom stå och fundera 5-10 sekunder till och ber honom igen att gå framåt, vilket han hittills alltid gjort, om än ibland på darrande ben eller med halvspattig gång pga alla spända muskler. Han är väldigt nervös av sig...

Skulle mina snälla hjälper inte fungera, skulle jag skänkla lite mer bestämt framåt och eventuellt lägga emot spöet lite tyngre, men absolut inte slå. Om inte det hjälpte skulle jag hoppa av och leda honom en bit.

När han går framåt igen berömmer jag massor och talar om för honom att han är jätteduktig och att det faktiskt är modigare att göra sånt som man är rädd för, än att inte vara rädd överhuvudtaget


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Detta händer ofta, och i början fick han nosa på grejerna, men det blev inte bättre, så nu rider jag bara förbi som vanligt, men lägger emot ytterskänkeln och kräver inte mer än att han går framåt i rätt gångart, och utan att gå onödigt stor omväg runt det farliga. För en sten är det ok att flytta sig kanske ett par dm åt sidan, för en mer ovanlig eller riktigt stor sak kan 2-3 meter (om utrymmet finns, givetvis) vara ok, bara fokus är mer framåt än åt sidan. Sen rider vi lite närmare för varje gång.
Finns inte platsen att gå så långt ifrån får han i stället stanna och kika på det otäcka och sen ta sig förbi i långsamt tempo, är det på trafikerad väg eller annat riskabelt ställe hoppar jag av och leder för att inte riskera en olycka eller att det uppstår en situation som bara skrämmer honom mer.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Jag gör tempoväxlingar i skritt, halter och halvhalter, sidvärdsförflyttningar. Om han skrittar rakt fram i lugnt tempo en bit får han sen trava 10-20 meter som belöning.


Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

I det tillståndet är min häst ganska oberäknelig, och om han reser sig så är det HÖGT och kraftfullt, så jag skulle direkt be dom andra att vänta, och kanske t.o.m. att någon vände och mötte oss. Alternativt hoppa av och leda honom.
Till mitt försvar vill jag säga att det inte hör till vanligheterna att han stegrar, dom gånger han har gjort det har det varit pga smärta (som är behandlad och borta nu) och en gång när han var hyperstressad av broms och knott, vi var på hemväg på ett nytt ställe och det plötsligt flög upp en fasan ur högt gräs bredvid honom - då slog det liksom runt i skallen
När han stegrar sig kan jag inte sitta kvar, och jag vill att han ska få så få chanser som möjligt att upptäcka hur effektivt det är, så han inte börjar ta till det i fler situationer, därför tar jag hellre det säkra före det osäkra i såna situationer där jag känner att jag inte riktigt har kontroll.


Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Här använder jag klicker. Har precis börjat vänja honom vid att bli spolad (han är 6 år, men vi hade inte vattenslang på förra stället han stod), och det finns bara kallvatten. Han fick först klick och godis för att stå stilla när jag spolade längst ner på framhovarna, sen gick vi gradvis uppåt. Jag ser ibland att han vill gå iväg (har honom på slakt grimskaft i handen som jag inte håller slangen med, vi står ute) men att han anstränger sig för att stå stilla och få sin belöning.
Det går jättebra nu att spola hela kroppen, aldrig något bråk, och jag har så smått börjat att spola honom på benen när jag fyller på vattenkaret i hagen och han kommer fram för att kika och alltså är fri att gå vart han vill. Dock var jag lite långsam med klicket ett par gånger, och klickade när han precis var på väg att backa, så han trodde att jag ville att han skulle stå med ett upplyft ben när jag spolade honom, sötnosen

Skulle han börja flytta sig fast vi har befäst stillaståendet, skulle jag spola tills han stod still och sen ta bort vattenslangen, upprepa men hålla kvar ett par sekunder osv, tills jag kan spola benen. Eventuellt ge klick och godis ett par gånger under proceduren eftersom vattnet inte har behaglig temperatur, så han är ju ändå schysst som ställer upp på det. När man har spolat bort det första vattnet är ju resten iskallt.


Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Har aldrig hänt på väg till stallet, men på hemväg från promenader. Jag stannar och backar honom, om det händer för många gånger får han backa lite längre och sen inte gå framåt förrän hans blick flyttas från stint stirrande mot stallet till att i stället titta på mig. Räcker inte det gör vi tempoväxlingar, går med pyttesmå steg en bit, halvhalter och halter hela vägen hem, så han får fokusera på vad jag gör i stället.

 

[nexxa]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).
SVAR: Visar sig hästen rädd och tendera att resa sig eller kasta sig släpper jag efter på tyglarna, sitter till tydligt pratar lugnande och skänklar fram,är hästen orädd och verkar testa mig försöker jag skänkla på mer rejält ytterligare en gång - jag är inte så mycket för att hoppa av och leda förbi


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
SVAR: Som ovan, fast nu stannar JAG hästen och låter den titta på den, det gör inte så mycket att den ökar tempot förbi bara den faktiskt tar sig förbi och inte backar, jag ser gärna att mina hästar tänker mer framåt än bakåt


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)
SVAR: Jag lättar och tar i tyglarna, och ser till att hästen håller sig i gångarten jag valt, hade jag ändå tänkt galoppera så ser jag ändå till att jag först får hästen att skritta och att jag sedan ger kommandot.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
SVAR: Släpper efter och skänklar bestämt fram eller ber dem framför stanna så vi hinner ifatt

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
SVAR: Jag står alltid med grimma grimskaft och spolar försiktigt, jag vill att hästen ska stå så still som möjligt men av att vi kommit överrens om det - jag tycker inte om principen om att tränga in eller hålla fast hårt så hästen inte får chans att vänja sig

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
SVAR: Stannar och backar den eller gör en hastig volt, oftast räcker det att jag använder rösten och eller harklar mig så stannar dem till

 

[fjordtokan]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?


Situation 1:

På min fjorda hade jag krävt ett steg framåt "bara för att". Sen hade jag vänt om och gått hemmåt igen. Stannade hon så var det något därframme.

Nordisen hade jag inte heller bråkat med. Jag hade låtit henne beta lite eller liknande sen hade vi gått ett par steg till. Hos henne gäller det att öka självförtroendet. Hon hamnar lätt på sånna trösklar... När hon slappnat av igen hade jag gått fram ett par steg sedan vänt.


Situation 2:

Ignorerar och rider på rakt fram. Ramar in hästen lite bara.
Nordisen hade jag nog tagit fram till stenen så hon fått lukta sen hade vi tränat runtomkring den. Jag hade sagt åt henne att höja nacken och öka tempo är inte ok.


Situation 3:

Fjordan hade fått galoppera en bit men då är det skritt som gäller när jag säger till. Jag vet att hon lyssnar på mig så där är det ok.

Nordisen hade inte fått öka tempot. Ingen annan häst heller Fjordan kände jag så pass väl..


Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Mina hästar kommer aldrig till det tillståndet eftersom jag tidigt tränar dem på liknande situationer. Hästen ska känna sig fullt trygg med mig. OM det nu skulle hända på en okänd häst skulle jag hoppa av och försöka få hästen att slappna av igen.

Situation 5:

Jag sprutar lite på marken och låssas som om det regnar om jag skulle råka nudda benen med strålen. Fortsätter så tills jag får spruta på benen.

Situation 6:

Har en liten knyck som jag gör med repet om detta skulle hända, sedan backar jag direkt tillbaka hästen. Den får inte gå före mig.

 

[RikketiTinn]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag låter honom stå still och kolla in läget en liten stund, och ber honom sen att gå framåt, antingen med mycket lätt skänkel, liten smackning eller ett uppmuntrande "framåt" med rösten (beroende på hur rädd han är, är han mycket spänd kan det bli ett skutt framåt av knappt märkbar skänkelhjälp så då föredrar jag rösten), eventuellt petar på rumpan med högkanten av den hårda flärpen på spöet. Det brukar räcka.
Ibland försöker han vända och gå tillbaka, då håller jag emot med skänkel och tygel (då med mer kraft än när jag ber honom att gå fram) så han går tillbaka till ursprungsläge, låter honom stå och fundera 5-10 sekunder till och ber honom igen att gå framåt, vilket han hittills alltid gjort, om än ibland på darrande ben eller med halvspattig gång pga alla spända muskler. Han är väldigt nervös av sig...

Skulle mina snälla hjälper inte fungera, skulle jag skänkla lite mer bestämt framåt och eventuellt lägga emot spöet lite tyngre, men absolut inte slå. Om inte det hjälpte skulle jag hoppa av och leda honom en bit.

När han går framåt igen berömmer jag massor och talar om för honom att han är jätteduktig och att det faktiskt är modigare att göra sånt som man är rädd för, än att inte vara rädd överhuvudtaget

Ser att jag visst inte läste frågan så noga Min häst har hittills alltid gått framåt om han bara får stå ifred en liten stund, har aldrig behövt ta till mer än lite kraftigare skänklingar (dock inte modell ponnyspark), och han upptäcker ofta "faror" i fjärran.

Han är väldigt osäker när vi rider utan sällskap och blir han så orolig att han inte vill gå framåt alls skulle jag gärna hjälpa honom genom att hoppa av och gå framför en bit tills han känner sig säkrare igen.
Skulle han inte vilja gå framåt fast jag leder honom skulle jag nog tveka själv att gå vidare, för från marken följer han alltid.

 

[elfi]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag låter hästen kolla på det där "läskiga" en kort stund, sen ska den gå framåt. Är det en unghäst kan jag hoppa av o leda den förbi det läskiga bara så den ser att det inte är farligt.

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Rider på rakt fram, eller dit jag ska.

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Vill inte jag galoppera så ska hästen lyda mig. Mkt halvhalter, ställer lite, flyttar för skänkeln o såna saker för att få hästen på andra tankar.
Vill jag däremot galoppera eller tölta/trava så gör jag en halvhalt och sen driver på. Hästen ska dock lyda mig och bryta av när jag ber om det.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt

.
Ropar efter dom andra, eller försöker skritta/trava/hoppa ikapp dom andra.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Spolar på. Ryter till åt hästen om den är tramsig, är den rädd för vattnet tar jag det lugnt bara.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Backar hästen, den får absolut inte gå förbi mig. Den får backa, sen ryter jag till åt den om den försöker gå över mig när jag leder.

 

[_Elle_]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

1. Driver den frammåt så kraftigt som det behövs
2. Gör ingenting vare sig före, brevid eller efter stenen
3. Rider i det tempo jag är sugen på oavsett vad hästen vill
4. Travar ifatt eller låter den skritta även om den protesterar - beror på vad jag känner för
5. Ser till så jag har svängrum och sen spolar jag den skuttande hästen
6. Det händer inte. Den kan försöka men kommer att bli stoppad

Allt sker ganska odramatsikt efter devisen "så lite som möjligt men så mycket som krävs"

 

[Myzan87]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Så här hade jag gjort. Drivit hårdare med skänklarna, sen tagit till rösten, sen klappat till med handen och sist hoppat av och försökt gå fram. Givetvis hade hästen fått beröm så fort den gått framåt.

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Stannar och går fram för att låta den titta

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Förstår nog inte riktigt den här frågan..Men jag tänker så här: Det finns ingenting som säger att man inte får galoppera/trava hemmåt så länge man får stopp på den. Henry Blake föreslog att man skulle låta den unga hästen fatta galopp hemmåt då det var lättast och hästen hade mest motivation. Så länge man får stopp på den så är det inget problem.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Ber dom andra vänta på mej. Om de är förlångt bort hade jag hoppat av för min säkerhet. Bättre kontroll på hästen från backen än från ryggen. Bättre det säkra före det osäkra

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Övar och övar. Övar framför allt efter ett svettigt pass en varm sommardag = hästen tycker det är extra skönt. Börjar vid munnen och går till bog/ben sedan

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Unghästen i stallet daskar jag till på nosen för att han ska se att jag är där. Min egen höjer jag rösten så skärper hon sig. Den andra hästen jag har räcker det att stanna lite aggresivt så blir hon väldigt fundersam men stannar och funderar på vad jag ska göra härnäst

 

[Laguna]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Först skänklat på, om hästen inte reagerar på det, ett rapp i baken med spö (ja ett rapp inte ett "pet")

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
Driver på med ytterskänkeln


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)
Ser till att det blir den gångart som jag har tänkt

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Ber gruppen att vänta in mig, alternativt travar ikapp

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
Om hästen är rädd, vänjer hästen försiktigt. Om hästen inte är rädd säger jag till den.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
Inte ok, säger till hästen, backar eventuelt, beror lite på.

 

[lillbollen]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Hej!

Så här skulle jag ha gjort i de olika situationerna om det hade gällt min medryttarponny. Han är 5 år, väldigt lugn, snäll och trygg för sin ålder. Är inte det minsta hispig av sig men kan vara lite tittig och skygga när vi är ute i skogen. I bland busar han men det är väl sådant som hör till, från marken kan han dock vara rätt gåpåig, bufflig, kaxig eller vad man ska kalla det (tycker inte alltid att en människa som står i vägen är anledning nog för att ta ett steg åt sidan). Men i grunden är han väldigt lugn och säker och snäll.

Situation 1:[/B]
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Min häst gör ofta så här, förmodligen har han väl känt av något svin eller rådjur eller liknande. Om det bara är "lätt obehag", dvs hästen är spänd och uppmärksam men verkar inte bli panikslagen, så sitter jag still, avvaktar, andas med magen och låter honom titta färdigt. Jag snackar med honom, men säger inte "braaa" eller talar lugnande, utan småpratar så som jag brukar göra. Tänker att det signalerar "ingen fara på taket" plus att det gör så att jag själv inte kan sitta och hålla andan och spänna mig. Jag brukar inte tvinga fram honom direkt när han gör så här, känns som att det ökar risken för att han ökar i spänning snarare än slappnar av. Efter en liten stund brukar han lugnt acceptera framåtdrivande hjälper, ev med lite frust och "blås".


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Min häst brukar titta på stora blad, särskilt rabarberblad. Jag gör inte så stor affär av det hela, försöker hålla mig till min tänkta ridväg och liksom ignorera det hela. Jag provocerar inte fram en fight utan låtsas som om det regnar, men om han helt slutar fokusera på mig säger jag "hörru" och blir mer bestämd i min ridning.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Eftersom jag har lite problem med bjudningen i galoppen kan jag ta tillfället i akt att få lite "skjut" i honom. MEN jag är väldigt noga med lydnaden, lägger in mycket övergångar, halt, och rygga - sen framåt igen. Nu är min häst inte hästen som sticker, hade han varit lagt åt det hållet hade jag nog kört skritt - halt - skritt - trav - skritt - halt - trav osv, dvs övergångar och lydnad men utan att galoppera och riskera någon sorts skentur. Jag brukar tänka att jag övar mest på övergångar "uppåt" när jag är på väg ut från stallet och övergångar "bakåt" när jag är på väg mot stallet. Men som sagt skulle kanske lägga in lite galopp också. Accepterar dock INTE att han drar ifrån mig what so ever.


Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag ropar "VÄNTA!!!!". De andra får snällt ta och stanna och så travar jag ikapp i så lugn takt jag kan. Känns dumt att försöka skritta om hästen uppenbarligen är för laddad för att kunna göra det ordentligt, och att galoppera ikapp är väl inte helt lyckat...

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Det här är ju väldigt olika från häst till häst, om det är så att hästen egentligen är van vid att bli spolad men nu bara "tramsar" eller testar mig, eller om det är en häst som nästan aldrig blivit spolad och behöver vänjas, eller om det är en häst som haft dåliga erfarenheter av spolning och är rädd "på riktigt". Hade det varit min häst, som har blivit spolad tidigare men verkligen inte till vardags och som alltså fortfarande är lite osäker just på detta, men som samtidigt inte är särskilt stirrig i allmänhet samt kan bli lite väl kaxig och bufflig, hade jag inte gett mig förrän benen blivit spolade. Tänker nu att det inte handlar om att hästen är rent panikslagen utan mer "svassar omkring" och kanske går lite i cirklar eller så. Jag tar det LUGNT, ett steg i taget. Spolar med slangen på marken och får hästen att acceptera det. Spolar mot den kroppsdel som hästen är mest ok med att bli spolad på och fortsätter "smyga" mot benen. Eftersom det med honom på något sätt är osäkerhet kombinerat med att man alltid behöver vara noga med att sätta gränser, accepterar jag ett visst mått av "runtsnurr" men om han börjar gå på mig eller dra ifrån så säger jag ifrån bestämt (kanske ryter till och tar tag hårt i grimman). Jag ser ingen vits med att han stressar upp sig, så om jag märker att han gör det går jag tillbaka till vad jag gjorde steget innan (spolar på halsen, spolar på marken).

Ett alternativt tillvägagångssätt är att jag har någon med mig som håller honom så han står still, och sedan går rakt på sak så får han vänja sig bäst han vill. Dvs typ "attackspolar" benen och fortsätter med det tills han helt enkelt står still. Har inte provat det men det skulle kanske kunna funka. Men det skulle nog lika gärna kunna slå åt andra hållet så att han stirrar upp sig ännu mer och då är det ju lönlöst.

Sammanfattningsvis: jag känner av läget och försöker verkligen undvika stressad häst, men markerar när det får vara nog när jag känner att det mer handlar om att testa mig än att han är rädd. Det märker man ju i stunden...

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
Detta accepterar jag inte. Jag ger stoppkommandon i stigande styrka (från att bara ta väldigt lätt i grimskaftet, "ptrooa" till att typ köra ner mina egna hälar i marken och dra/rycka tag i honom och göra honom uppmärksam på att jag menar allvar med rösten, kanske genom att säga hans namn väldigt barskt), tills han stannar. Sedan går jag fram några steg, stannar, startar, stannar, backar, startar, stannar, tills jag känner att han lyssnar på mig. Berömmer när han lyssnar så klart.

Om han verkligen TRÄNGER sig över mig så viftar jag med armarna, hjälper inte det kör jag in en armbåge i sidan på honom, ryter till. Han får inte gå på mig!

Jag är inte så förtjust i att behöva hålla på och knuffa och ryta och rycka och tänker det första jag gör när jag får honom på foder försöka lägga någon slags nh-grund i markhanteringen. Tills vidare får hopp och vift duga...

Tack på förhand för era svar, tankar, analyser och erfarenheter [/QUOTE]

 

[Cizma]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Eftersom min kamel ibland gör precis som beskrivet så gör jag som alltid... låter honom stå en stund och titta... sedan småpratar jag lite till honom och gör nytt försök med skänklarna...oftast så har han då bearbetat det han från första början blev fundersam över och går på vidare i vanligt mak...


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Jag tar kontroll på tempot genom att krama tygeln och ger ett stillsamt hooo, men låter honom gå runt stenen med önskad marginal... skrattar lite och säger "ditt gamla spöke, det är en sten...inte ett hästätarmonster"


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Jag tar aktivt kontroll över tempot genom att arbeta med tygel och audiella hooanden..Det ska vara jag som ryttare som bestämmer tempot och jag avskyr när hästarna stressar sig hemåt... Lyssnar inte hästen på mina tydliga hjälper stannar jag helt enkelt av ett tag för att återfå kontrollen över tempot..


Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Ropar och ber de andra vänta in mig, men låter absolut inte pållen rusa ikapp dom... försöker att samtala lugnande och avledande till honom samtidigt som jag ger eftergift i handen utan att förlora kontrollen... Min häst svarar inte positivt på spända tyglar..då börjar han ganska omgående att backa och studsa irriterat fram och tbx.. därför måste jag vara noga med att ge ordentlig eftergift...

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Jag fortsätter spola men försöker ändå ge lite utrymme till att pållen själv ska se att det faktiskt inte är något som är farligt...

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Jag vänder dromedar och gör om allt från början... alternativt stannar honom och ser till att han får backa ett par steg och invänta ny signal innan han får gå vidare....

Tack på förhand för era svar, tankar, analyser och erfarenheter

Varsågod.... Ska bli kul läsa vad som mer skrivits i denna tråd....

 

[IrishDraft]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Beror på hur väl jag känner hästen. Men en häst jag inte känner så väl skulle jag låta stå och titta och själv sätta mig i den mest avslappnade position jag kan. Hästar hör ju ofta sådant vi människor inte gör så jag antar från början att hästen verkligen hör något. När hästen slappnar av ber jag den att gå framåt. Om hästen blir stånde allt för länge utan förändring kan jag lägga på spöet på baken som förstärkning för att hästen ska ta ett steg framåt. Om hästen fortfarande är spänd kan jag tänka mig att gå ett/några steg och sedan låta hästen stå still ett tag och "hämta sig" innan jag ber om mer.

Känner jag hästen väl och vet att det bara är fjanterier kräver jag att den går framåt genom drivning med spö eller liknande. I sådana situationer driver jag bara med spöt vilket skiljer sig från tillsägelse med spö i hur jag använder det.

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Bromsar/gör halt. Om hästen ska göra så får den vackert stå still tills den accepterat stenen och går fram och luktar på den. Sen ska den lugnt och stilla gå vidare.

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Ser till att hästen håller sig i skritt tills den lugnat ner sig. Om jag så ska skritta på kort tygel hela vägen hem.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Beror på hur långt efter. Eftersom jag ser till att inte komma efter från början så antar vi att jag bara hamnat sist. Då sitter jag lugnt och sansat med mjuka händer och låter hästen hoppa runt och fjanta. Har jag hamnat långt efter lär jag vända och rida hem för då är det ena dumma idioter jag ridit ut med som inte väntar när jag ber om det.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Håller hästen i grimskaft ev. kedja om hästen är stark. Vägg på ena sidan och så börjar jag att spola på marken bredvid hästen tills den lugnat sig och accepterat situationen. Sen spolar jag på hovarna och sedan vidare upp på benen.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Tar ett rejält tag i grimskaftet och backar sedan hästen. Alt. hinner jag redan när hästen är på väg att passera antingen kliva in framför och "hejda den" eller dänga till den med grimskaftet på bringan eller näsan (beroende på häst). Är det nödvändigt backar jag sedan hästen även där.

 

[Zephira]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Vilken rolig tråd!
Här kommer mina svar...

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Hoppar alltid av och leder hästen i sådana situationer. Mitt sto blir lätt ängslig och panikslagen för "spöken" men att leda förbi går bra och sedan hoppa upp när hästen har lugnat sig. Upprepar proceduren tills hästen inte reagerar alls vid detta ställe utan går förbi utan problem. Har fungerat bäst för min häst. Har försökt att tvinga henne vid ett flertal tillfällen men det går inte då hon till slut är helt okontaktbar och får panik.

Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Låter den ta ut sina marginaler, behåller lugnet och låtsas som ingenting. Gör så vid upprepade tillfällen, till slut bryr sig min häst i regel inte när den förstått att det inte är något farligt. Men det krävde tid och tålamod och att hästen litade på mig som ryttare.

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Skulle utnyttja framåtbjudningen och göra sådana dressyrövningar som i regel kräver mycket framåtbjudning som tex skänkelvikning eller något sådant som är enkelt att göra även i naturen och på hyfsat plan mark. Dels för att få tillfälle att öva men också för att få hästen att tänka på något mer än bara "hem till stallet".

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Skulle försöka lägga volter men även ge hästen lite frihet och springa, under kontrollerade former, om hon kände för det. Skulle absolut inte bli arg eller nervös utan tvärt om glad att hon visar lite energi.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Öva, öva, öva, beröm, beröm, beröm! Gå långsamt fram och använda ljummet vatten i den mån det går.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Rycka tag i grimskaftet och ryta till ordentligt så att det känns lite obehagligt. Lägga en volt, gå tillbaka ett par steg och sedan vända och försöka gå som vanligt igen. Upprepas händelsen, upprepas "uppfostringen", upprepas inte händelsen, massor av beröm.

Hoppas det var ett informativt svar.

 

[mooi]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

1) Hade väntat en stund tills hästen slappnade av lite. Sedan försökt driva på den igen. Hade det fortfarande inte funkat hade jag lagt till spöt för att förtydliga att "nu går vi". Hade hästen stissat upp sig nu så hade jag hoppat av och lett fram hästen tills den går avslappnat igen, hoppat upp och ridit vidare.

2) Jag hade ramat in hästen så att den inte går för mycket åt sidan, litegrann gör inget -men den får inte springa iväg hur mycket som helst, man vill ju inte riskera att hamna i ett dike eller så. Att den ökar farten lite gör mig inte så mycket, det är skillnad på att "smyga" lite snabbt förbi och att kasta sig helt okontrollerat. Ev skulle jag vända hästen efter att vi gått förbi stenen och gått förbi ett par gånger till bara för att visa att det inte händer nåt. Hästen kan även få lukta på stenen.

3) Det är inte ok att börja hetsa hemåt. Att hästen skrittar på i en ngt snabbare takt gör inte så mycket, men känner jag att hästen kommer börja trava/galoppera är det stopp! Lite gränser får man ha. Ifall att hästen verkar väldigt pigg och man kanske bara tagit en kort tur så skulle jag kunna vända och rida utåt igen, och när jag är längre från stallet trava och ev ta en liten galopp för att rasta av hästen. Men om jag ridit ordentligt och hästen bara fjantar sig skulle jag göra lite skänkelvikningar m.m för att hindra framfarten men utan att behöva dra i munnen.

4) Jag hade ropat på de andra att vänta lite. Skulle kunna trava ikapp när jag ropat, då jag tycker att det är lättare att få en nervig och studsig häst att slappna av och gå fram om man travar den än att sitta och försöka hålla den i skritt -då uppkommer oftast det där "hoppa och snurra".

5) Är det en häst jag vet inte är så van vid att spolas eller är rädd så hade jag antingen använt svamp, eller om jag nu var tvungen att använda slang -väldigt svag ståle, börja nere vid hovarna och sakta gå högre allteftersom hästen lugnar sig.

6) Stannar hästen. Jag går först.

 

[theresesandberg]

Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?

Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande). först får han stå och titta en stund, och sen driver jag, lyssnar han inte så knackar jag med spöt på bogen och då går han framåt.


Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning. han får gå förbi som han vill, sen vänder jag och går igen, tills han inte bryr sig längre och då får han gå vidare


Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter) hade inte låtit honom springa hem.

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt. ropar till de andra att vänta

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen. använder svamp och hink istället =)

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den. gör en volt, han får gärna gå fort, men ska inte gå före =)

nu ska ju tilläggas att min häst går med på det mesta jag säger, så jag har bara gissat xD och han älskar vattenslangen haha