Sv: Hur hade ni gjort i dessa situationer?
Jag svarar utifrån att jag sitter på min 5-åring som jag ubildaat själv sedan 2,5-års ålder.
Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).
Detta har aldrig hänt eftersom han lärt sig gå fram i alla lägen när man ber honom. Går han inte fram har jag bett honom gå för tidigt (dvs han behöver tid att titta lite till och hjärnan står typ still
). Obehag har han aldrig visat, bara tveksamhet. Då smakar jag på mer och låter honom kliva förbi när jag anser att han inte behöver titta mer.
Så
svaret här blir direkt att jag kollar upp hästen om beteendet fortsätter. Han har inte visat obehag på snart 3 år så är det något fel om han börjar nu.
Dock så skulle jag aldrig ge upprepade "lätta skänlingar och säte". Jag ber lätt först, missar han det är jag tydligare en gång med röst och tydlig hjälp. Ignorerar han det så ryter jag till ordentligt ELLER låter helt bli att göra mer. Det senare fallet om jag märker att han behöver mer tid för att börja fungera igen.
Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
Han får gärna gå runt grejer eller öka tempot
så länge han bjuder framåt, det har inget mer fart, gångart eller uppmärksamhet att göra. Han får dock inte byta gångart eller börja takta, men det brukar han heller inte göra.
Dock testar jag ofta om jag lätt kan hålla honom kvar på mitt spår, det är i alla lägen superviktigt att kunna! Håller han inte spåret för lätt hjälp (ex vikt och ett röstkommando, eller en tygel mot halsen osv) så korrigerar jag direkt tillbaka honom till mitt spår.
Svaret här blir alltså att jag bryr mig inte alls.
Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (
För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)
Hästen ska gå i den gångart jag bett om och inte behöva påminnas åt något håll om det. Den får under inga omständigheter börja takta eller byta gångart
Jag skrittar aldrig planlöst när jag rider ut. Är marken lämplig för andra gångarter rider jag troligtvis i trav eller galopp (vår mark går upp och ned och skrittpauser läggs så gott som alltid in på sämre mark). Alltså får jag inte problemet.
Svaret om min häst börjar öka takten och takta/gå upp i trav blir självfallet korrigering. Han ska skritta lugnt på lång tygel. Oftast räcker röstkommandon men är han för mkt på g kan annan korrigering behövas. Ex att göra halt och stå still tills han lugnat sig och därefter be om skritt igen (detta har tränats sedan 2,5-års ålder och han har lärt sig stå och bli lugn genom det vilket jag tycker är väldigt viktigti min hantering av hästar). Börjar han direkt takta igen så har han stått still för kort tid. Varpå ny halt görs. Oftast kan man be om skritt när han vänt på huvudet ngn gång utan att göra ansatts att skritta iväg, då brukar han ha varvat tillräckligt ned.
Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
Jag kommer inte efter utan mening om jag rider i grupp. Är hästen nervös och jag inte har som mål att träna på jsut att rida bakom de andra så rider jag självfallet i fatt och rider med gruppen.
Svaret om målet är att träna på att rida en bit efter bli att jag aktiverar hästen på ett för hästen lämpligt vis för att lugna den och få den att lyssan på mig. Om det är skritt på kort tygel, sidvärtsrörelser eller trav-skritt-trav-intervaller bekommer mig inte. Men envisa halter där de andra försvinner på en häst som bara tänker bakåt och vill jaga ikapp dem tycker jag inte brukar leda till med koncentration på ryttaren iaf. För min häst innebär det övergångar och sidvärts med fokus på att få ut nosen (kommer lätt bakom och blir spänd). I det här fallet fungerar halter sämre.
Dock tillåter jag aldrig att den snurrar runt, kliver från mitt spår eller inte går fram direkt ur back/stillastående. Det korrigerar jag oavsett sinnestillstånd på hästen och rider sedan för att INTE hamna i den sitsen att jag behöver korrigera hästen eftersom det i de allra flesta fall bara stressar hästen mer (precis som det oxå stressar den att låta den hispa runt). Rid framåt och hitta bjudningen så lugnar sig hästen imo.
Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
Jag spolar rakt på tills hästen står still. Fungerat på alla hittills inkl min. Oftast ber jag honom stå still dock så slipper jag flytta mig så mkt
Dock krävs det ju att hästen lärt sig lite vett i grimskaft först och inte springer över en. Men det brukar de lära sig snabbt, om inte förr så vid första träffen med vattenslangen.
Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
Min går oftast lös, jag pekar mot bogen/skänkelläget och säger ngt varpå han formar sig runt mig och bromsar upp. Gör han inte det lägger jag finger/hand lätt emot honom och säger ngt annat (massor mer röstkommandon, tonlägen och ord jag blandar hejvilt typ som ett samtala men han fattar
Han lär sig tom lite för bra ibland). Eller så stananrj ag upp honom genom att bryskt stanna själv om jag tycker han lyssnar på tok för dåligt. Gärna följt av en kvick igångsättnign och en kvickt halt till, jag vill inte ha en loj häst bredvid mig.
Har inte läst tråden alls ännu så hoppas jag inte upprepar en massa.
