Hur gör man för att inte skada sig när man tränar?

[SiZo]

Ja, jag har läst. Men jag gör dig ingen tjänst genom att inte nämna hur det faktiskt ligger till eller låtsas som att man kan träna bort vikt bara man tränar som in i helvete. För det är inte heller hållbart. Utifrån det du skriver så låter det som att du i perioder övertränar för att sen inte träna alls pga smärta.

Men ok, är ditt mål att gå ner i vikt främst? Är det därför du tränar? Du har nämnt din vikt och säger att du behöver ligga under 1000 kalorier per dag för att ens rubba vikten. Då rekommenderar jag att du rör på dig oftare, tränar oftare, men inte med samma intensitet. Hitta en hobby som är rolig. För 1000 kalorier som basbehov är väldigt lågt. Bara genom att aktivera dig varje dag i längre utsträckning har du höjt den ribban något.

Detta var när jag hade häst och rörde på mig en del. Nu utan häst lär jag behöva gå ännu lägre kalorimässigt så det fungerar helt enkelt inte.

Det är inte så enkelt som att bara minska kalorier så går man ner i vikt. För många är det det Ja. Men det finns undantag. Jag är ett av dessa undantag. Det enda som händer är att pulsen sänks, jag fryser och blir trött. Och ökar jag kaloriintaget från den nivån så går jag lätt upp 2-3 kilo/vecka. Det funkar inte. För en veckas dipp ökar jobbet med 3+ månader.

Ja det är därför jag tränar. Jag har ingen annan hobby som jag tycker om. Så även om det vore det bästa så går det i dagsläget inte.

 

[SiZo]

Som någon nämnt så ta kontakt med rehab så får du hjälp med övningar eftersom du har både problem med ischias och en ev skada baksida lår som jag tolkade det? Det kostar ju som sagt bara patientavgiften och är betydligt billigare än pt.

Kan du byta ut springandet mot nåt annat? Går lika bra att sitta på motionscykel eller stå på crosstrainer och kolla på serie tänker jag? Även om träningen i sig är tråkig så kan du iallafall titta på serier. Du kanske kan köra 10 minuter av varje och när låret känns ok även unna dig att springa 10 minuter som avslutning?
Det går att få endorfin kick av annan träning också men man bör ju veta vad man gör så att man inte skadar sig. Dock så är träning för många personer en inrotad vana, precis som att borsta tänderna. Jag tycker inte själv att träning är särskilt kul längre då jag pga skada inte kan belasta som tidigare och det tog emot att gå att träna länge för att det var "tråkigt". Dock så har man efter ett tag byggt upp vanan att gå och träna och även vant sig vid att träna utanför sitt tidigare bekvämlighetsområde och det som var jobbigt och astråkigt börjar kännas lätt och bekvämt.

För just mig fungerar inte motionscykel. Jag får ruskigt ont i knäna av att cykla. Samma sak av simma. Springa funkar där, jag vet, jättekonstigt. Jag tror det är för att några ledband är lite väl slappa där och att knät har lätt att små haka ur liksom. Och jag har väldigt korta ben så armen på trampan är för lång. Tror jag. Jag har inte provat någon med kortare arm så jag vet inte egentligen.

Ett sätt att öka dopaminet vid styrketräning kanske kan vara att ha en app/bok där du fyller i vilka vikter du använt i några olika övningar och antal repetitioner som gjorts. Dels får du bocka av genomförandet och dels får du se framstegen. En bra start brukar vara att hitta en vikt där du kan göra max 8-12 reps, när du klarar 13 så höjer du vikten nästa gång. Eftersom styrketräning för ovana snarare handlar om att kroppen lär sig använda de muskler som redan finns så brukar man kunna öka vikterna fort i början, vilket skapar ännu mer motivation eftersom resultaten kommer fort.

När jag haft patienter som är osäkra på nya gym så har jag tipsat om att testa en ny maskin per gång. Det brukar sitta instruktioner på maskinerna, annars kollar du lite när nån annan använder den eller frågar personal. En brukar vara överkomligt att testa, och så behöver man inte känna krav om fler just den dagen.

Eftersom viktnedgång är tanken så är ju styrketräning extra bra. Muskler förbrukar nämligen energi även utöver själva träningspassen, och dessutom behöver ju muskelmassan bibehållas och prioriteras av kroppen. Så att bara konditionsträna för viktnedgång är inte optimalt.

Det här är egentligen ett jättebra tips. Men tyvärr så är min prestation otroligt ojämn i min cykel. Jag kan ena dagen ta 30 kilo på en maskin, för att nästa gång få mjölksyra vid 4 kilo. Äkta exempel tyvärr. Jag slutade gå då (gick med sambon för massor år sedan) för det blev inte alls roligt när man helt plötsligt fick backa så pass mycket. Ett par kilo hit eller dit hade jag inte funderat så mycket över. Och detta är anledningen att jag helst inte vill träna med vikter alls. Det blir för jobbigt mentalt när den där veckan kommer när jag måste gå tillbaka till löjligt låga nivåer.

Jag vet att det är helt normalt för kvinnor att orka väldigt mycket mindre i perioder. Men att få en siffra på hur otroligt lite jag faktiskt orkar sabbar motivationen helt, tyvärr.

 

[co-SMAD4]

Detta var när jag hade häst och rörde på mig en del. Nu utan häst lär jag behöva gå ännu lägre kalorimässigt så det fungerar helt enkelt inte.

Det är inte så enkelt som att bara minska kalorier så går man ner i vikt. För många är det det Ja. Men det finns undantag. Jag är ett av dessa undantag. Det enda som händer är att pulsen sänks, jag fryser och blir trött. Och ökar jag kaloriintaget från den nivån så går jag lätt upp 2-3 kilo/vecka. Det funkar inte. För en veckas dipp ökar jobbet med 3+ månader.

Ja det är därför jag tränar. Jag har ingen annan hobby som jag tycker om. Så även om det vore det bästa så går det i dagsläget inte.

Ok, det låter inte hållbart om du inte har nöje av träningen. Då blir det svårt att hålla motivationen uppe. Därför rekommenderar jag att hitta något som är roligt och givande och som samtidigt aktiverar dig.

Jag kan däremot inte hålla med om att du skulle vara ett fysiologiskt undantag. Dina celler omsätter energi precis som alla andra människors celler.
Om du hittar en passion för styrketräning eller liknande kan det hjälpa dig. Mer muskler ökar naturligt ditt energibehov. Det kan också vara givande att känna att man blir starkare och starkare, orkar lyfta mer etc. Och det behöver inte vara några extrema vikter.

Som sagt, bara du tar tid och värmer upp innan du tränar. Kalla, stela muskler blir lätt skadade om man inte börjar mjukt. Som vid ridning då man ser till att värma upp hästens muskler innan själva arbetet.

 

[skiesabove]

Detta var när jag hade häst och rörde på mig en del. Nu utan häst lär jag behöva gå ännu lägre kalorimässigt så det fungerar helt enkelt inte.

Det är inte så enkelt som att bara minska kalorier så går man ner i vikt. För många är det det Ja. Men det finns undantag. Jag är ett av dessa undantag. Det enda som händer är att pulsen sänks, jag fryser och blir trött. Och ökar jag kaloriintaget från den nivån så går jag lätt upp 2-3 kilo/vecka. Det funkar inte. För en veckas dipp ökar jobbet med 3+ månader.

Ja det är därför jag tränar. Jag har ingen annan hobby som jag tycker om. Så även om det vore det bästa så går det i dagsläget inte.

Har du hypotyreos? Så var det för mig när min sköldkörtel la av, med rätt nivå av rätt medicin (för mig var det NDT) blev förbränningen normal igen.

Numera är jag medicinfri.

 

[SiZo]

Grejen med träning, är att det ÄR jobbigt. Det SKA vara jobbigt. Det är när man gör det ändå, som de riktiga framstegen (såväl mentalt som fysiskt) kommer.

Men alltså, det är inte rimligt att jag får så ont i knäna att jag ligger och kvider efteråt. Om det är så det är att träna så får jag helt enkelt lägga ner. För jag kommer aldrig ställa upp på att få så ont i kroppen att jag sedan av smärtan sitter där med ökad puls och andning och har så ont att jag inte klarar av att tänka.

När jag simmar och ett enda simtag missar att hålla ihop knäna så gör det så ont att jag skriker. Jag har liksom aldrig sett någon annan göra det. Det kan inte vara meningen att man ska behöva stå ut med det.

Och är det meningen att det ska vara så så tänker jag inte ställa upp på det. Då blir det helt enkelt ingen träning.

Har du hypotyreos? Så var det för mig när min sköldkörtel la av, med rätt nivå av rätt medicin (för mig var det NDT) blev förbränningen normal igen.

Numera är jag medicinfri.

Alla vanligt mätbara hormoner är normala.

 

[SiZo]

Ok, det låter inte hållbart om du inte har nöje av träningen. Då blir det svårt att hålla motivationen uppe. Därför rekommenderar jag att hitta något som är roligt och givande och som samtidigt aktiverar dig.

Jag kan däremot inte hålla med om att du skulle vara ett fysiologiskt undantag. Dina celler omsätter energi precis som alla andra människors celler.
Om du hittar en passion för styrketräning eller liknande kan det hjälpa dig. Mer muskler ökar naturligt ditt energibehov. Det kan också vara givande att känna att man blir starkare och starkare, orkar lyfta mer etc. Och det behöver inte vara några extrema vikter.

Som sagt, bara du tar tid och värmer upp innan du tränar. Kalla, stela muskler blir lätt skadade om man inte börjar mjukt. Som vid ridning då man ser till att värma upp hästens muskler innan själva arbetet.

Det finns hur mycket studier som helst på att det inte bara handlar om kalorier in vs ut. Jag kan inte ligga på 500 kalorier per dag. Det går inte. Och det är det sista jag tänker säga i den frågan.

 

[skiesabove]

Men alltså, det är inte rimligt att jag får så ont i knäna att jag ligger och kvider efteråt. Om det är så det är att träna så får jag helt enkelt lägga ner. För jag kommer aldrig ställa upp på att få så ont i kroppen att jag sedan av smärtan sitter där med ökad puls och andning och har så ont att jag inte klarar av att tänka.

När jag simmar och ett enda simtag missar att hålla ihop knäna så gör det så ont att jag skriker. Jag har liksom aldrig sett någon annan göra det. Det kan inte vara meningen att man ska behöva stå ut med det.

Och är det meningen att det ska vara så så tänker jag inte ställa upp på det. Då blir det helt enkelt ingen träning.


Alla vanligt mätbara hormoner är normala.

Men du måste ju göra *lagom*.

Lite, men ofta, så att musklerna blir precis lagom skadade så de gör lagomt och normalt träningsvärkigt ont.

Inte otränad vrålspringa i en timme och riskera leder och ligament.

Och lite, men ofta, verkar vara precis det du behöver träna på mentalt också.

Det behöver inte vara på gymmet. Det kan vara en liten styrkeövningsrutin du gör hemma bara. Lunges, 3 set med 10 rep på varje ben. Varannan dag. Prova !

För mig är det faktiskt lättast när jag inte har en body double att göra något litet *varje* dag. Då blir det en kort yogarutin, en variation på solhälsning och några rep av den.

 

[co-SMAD4]

Men alltså, det är inte rimligt att jag får så ont i knäna att jag ligger och kvider efteråt. Om det är så det är att träna så får jag helt enkelt lägga ner. För jag kommer aldrig ställa upp på att få så ont i kroppen att jag sedan av smärtan sitter där med ökad puls och andning och har så ont att jag inte klarar av att tänka.

När jag simmar och ett enda simtag missar att hålla ihop knäna så gör det så ont att jag skriker. Jag har liksom aldrig sett någon annan göra det. Det kan inte vara meningen att man ska behöva stå ut med det.

Och är det meningen att det ska vara så så tänker jag inte ställa upp på det. Då blir det helt enkelt ingen träning.


Alla vanligt mätbara hormoner är normala.

Får du så ont gör du nog bäst i att kontakta vården och kolla upp hur du kan få hjälp med det. Då behöver du eventuellt sjukgymnast, bygga upp stabilitet i lederna osv. som andra nämnt.

Det finns hur mycket studier som helst på att det inte bara handlar om kalorier in vs ut. Jag kan inte ligga på 500 kalorier per dag. Det går inte. Och det är det sista jag tänker säga i den frågan.

Du får gärna länka de studierna. Du har inte skrivit något om att dina hormoner är i obalans, så jag har antagit normala förutsättningar.

Det är många träningsråd du har avfärdat i den här tråden med argumentet att det bara inte fungerar för dig. Det tycker jag är synd, men ingen kan tvinga dig göra förändringar du inte vill göra.

 

[Tonto]

Men du måste ju göra *lagom*.

Lite, men ofta, så att musklerna blir precis lagom skadade så de gör lagomt och normalt träningsvärkigt ont.

Inte otränad vrålspringa i en timme och riskera leder och ligament.

Och lite, men ofta, verkar vara precis det du behöver träna på mentalt också.

Det behöver inte vara på gymmet. Det kan vara en liten styrkeövningsrutin du gör hemma bara. Lunges, 3 set med 10 rep på varje ben. Varannan dag. Prova !

För mig är det faktiskt lättast när jag inte har en body double att göra något litet *varje* dag. Då blir det en kort yogarutin, en variation på solhälsning och några rep av den.

Ja precis.

Vem skulle inte gå sönder och få svinont om dom började springa i 40 minuter en gång i veckan efter att ha varit stillasittande/inaktiv länge. Det är som att be om skador.

 

[SiZo]

Men du måste ju göra *lagom*.

Lite, men ofta, så att musklerna blir precis lagom skadade så de gör lagomt och normalt träningsvärkigt ont.

Inte otränad vrålspringa i en timme och riskera leder och ligament.

Och lite, men ofta, verkar vara precis det du behöver träna på mentalt också.

Det behöver inte vara på gymmet. Det kan vara en liten styrkeövningsrutin du gör hemma bara. Lunges, 3 set med 10 rep på varje ben. Varannan dag. Prova !

För mig är det faktiskt lättast när jag inte har en body double att göra något litet *varje* dag. Då blir det en kort yogarutin, en variation på solhälsning och några rep av den.

Det räcker med ett enda felsteg under simning för att få denna känsla. Det går förvisso att träna kroppen att att automatiskt spänna de musklerna som håller ihop knäna. Men smärtan är så pass extrem att det helt enkelt inte är värt risken. Cykla räcker det med att jag tar i under några få tramptag. Men då är jag rätt säker på att det är bättre att bara promenera.

Det handlar inte om träningsvärk i de fallen. Det handlar om värk, och den kommer direkt. Mängden är orelevant i de fallen.

Klart att jag kan "prova att göra lunges" men det är inte kul. Och då kommer det bli att jag gör det en kort period och sen struntar i det. Jag är ute efter något mer långsiktigt. Något sätt att hitta det roliga i att träna. Annars kommer det inte bli någon träning.
Det handlar inte om att jag är negativ. Det handlar om att jag känner mig själv så pass väl att jag vet att det är så det blir varenda gång. Jag har träffat hur många sjukgymnaster som helst med min tråkiga kropp. Jag gör övningarna några veckor, sedan glömmer jag en dag och poff så är det glömt för alltid. Och jag tar inte upp det igen eftersom det helt enkelt är skittråkigt. Att det är nyttigt för mig är inte motiverande. Herregud jag orkar ju inte ens laga mat till mig själv om jag är hungrig och omotiverad.

 

[skiesabove]

Det räcker med ett enda felsteg under simning för att få denna känsla. Det går förvisso att träna kroppen att att automatiskt spänna de musklerna som håller ihop knäna. Men smärtan är så pass extrem att det helt enkelt inte är värt risken. Cykla räcker det med att jag tar i under några få tramptag. Men då är jag rätt säker på att det är bättre att bara promenera.

Det handlar inte om träningsvärk i de fallen. Det handlar om värk, och den kommer direkt. Mängden är orelevant i de fallen.

Klart att jag kan "prova att göra lunges" men det är inte kul. Och då kommer det bli att jag gör det en kort period och sen struntar i det. Jag är ute efter något mer långsiktigt. Något sätt att hitta det roliga i att träna. Annars kommer det inte bli någon träning.
Det handlar inte om att jag är negativ. Det handlar om att jag känner mig själv så pass väl att jag vet att det är så det blir varenda gång. Jag har träffat hur många sjukgymnaster som helst med min tråkiga kropp. Jag gör övningarna några veckor, sedan glömmer jag en dag och poff så är det glömt för alltid. Och jag tar inte upp det igen eftersom det helt enkelt är skittråkigt. Att det är nyttigt för mig är inte motiverande. Herregud jag orkar ju inte ens laga mat till mig själv om jag är hungrig och omotiverad.

Men det är ju just det som blir den nyttiga träningen. Att träna på att göra något för att det ska göras, inte för att det är kul.

 

[Nevermind]

@SiZo Nu har jag inte hunnit läsa hela tråden, men jag känner igen mig i startinlägget litegrann. Jag sprang sönder "benhinnorna" (det är ju eg musklerna och inte benhinnor men ni fattar vad jag menar) för några år sen nu. Sprang mycket och hade bra kondition, och varje gång jag skulle försöka starta upp igen så tog jag i för mycket och hade sönder mig igen. Det kändes SÅ. HIMLA. TRÅKIGT. att ta det så försiktigt som jag behövde, för jag hade ju konditionen att springa mer utan problem.

Det som fick det bättre var att jag skaffade valp och bara vilade ett tag, och sedan började VÄLDIGT försiktigt, för hennes skull. La upp ett schema för mig själv över 12 veckor där jag till en början sprang 1 min och gick 2 min i totalt 30 min, 3 dagar i veckan. Sedan ökades detta gradvis och mycket försiktigt till att springa 5 km (25 min) i sträck i slutet av perioden, med promenad som uppvärmning och avslutning. Efter ytterligare någon månad sprang jag milen igen.

Det blir kanske svårt för dig med motivationen, men skulle du kunna ta dig till gymmet 2 dagar i veckan kanske? Och så kan du kolla på serie samtidigt som du i början kör intervaller där du går 2 min och springer 1 min, och sedan ökar upp springandet långsamt? Det finns ju intervalltimer-appar man kan ladda ner till mobilen som kan hjälpa dig att hålla koll på tiden.

 

[SiZo]

@SiZo Nu har jag inte hunnit läsa hela tråden, men jag känner igen mig i startinlägget litegrann. Jag sprang sönder "benhinnorna" (det är ju eg musklerna och inte benhinnor men ni fattar vad jag menar) för några år sen nu. Sprang mycket och hade bra kondition, och varje gång jag skulle försöka starta upp igen så tog jag i för mycket och hade sönder mig igen. Det kändes SÅ. HIMLA. TRÅKIGT. att ta det så försiktigt som jag behövde, för jag hade ju konditionen att springa mer utan problem.

Det som fick det bättre var att jag skaffade valp och bara vilade ett tag, och sedan började VÄLDIGT försiktigt, för hennes skull. La upp ett schema för mig själv över 12 veckor där jag till en början sprang 1 min och gick 2 min i totalt 30 min, 3 dagar i veckan. Sedan ökades detta gradvis och mycket försiktigt till att springa 5 km (25 min) i sträck i slutet av perioden, med promenad som uppvärmning och avslutning. Efter ytterligare någon månad sprang jag milen igen.

Det blir kanske svårt för dig med motivationen, men skulle du kunna ta dig till gymmet 2 dagar i veckan kanske? Och så kan du kolla på serie samtidigt som du i början kör intervaller där du går 2 min och springer 1 min, och sedan ökar upp springandet långsamt? Det finns ju intervalltimer-appar man kan ladda ner till mobilen som kan hjälpa dig att hålla koll på tiden.

Jag känner spontant att "skaffa valp metoden" låter som en väldigt bra metod. Tyvärr så har sambon sagt "aldrig mer tre hundar samtidigt igen" så det blir kanske inte så lätt. Men givetvis pågår ett övertalningsprojekt. Ett projekt som har visat sig bli ganska långdraget

Anledningen till att det bara har blivit 1 gång/vecka är att jag har haft för mycket träningsvärk eller skadade muskler som har behövt läka för att gå oftare.
Men ja. Jag får kanske prova intervaller på det sättet. Istället för att öka intensiteten så minskar jag. Men ja jag har samma problem, konditionen är bättre än övriga kroppen, HUR vet jag inte. För jag borde inte ha bra kondition alls. Men det är väl att jag är väl grundad sedan ung ålder antar jag.

Orkar du skriva hur och i vilken takt du ökade intervallerna?
Jag byter om hemma, vilket bara det är ett träningspass med kläder som egentligen borde bytts ut till en storlek större, promenerar till gymmet, byter skor där, hänger upp min jacka osv så jag tror att jag är hyffsat uppvärmd för löpbandet när jag kommer till gymmet.

Kombinera det med roddmaskinen så kanske vi har en win?

 

[cili]

Jag gör övningarna några veckor, sedan glömmer jag en dag och poff så är det glömt för alltid. Och jag tar inte upp det igen eftersom det helt enkelt är skittråkigt.

Klippte ut en liten del av ovanstående inlägg.
Även här kan du använda en app/bok för att bocka av. Lägg in en daglig påminnelse i mobilen, gör dina övningar med motivationen att kunna springa som du vill framöver.
Om inte styrketräningen i sig är belönande så kan ju resultatet av den bli det. T.ex. om du gör styrketräningsövningar tre gånger i veckan så du blir mer stabil kommer du troligen kunna springa mer framöver, och då kanske det räcker med ett styrkepass i veckan för att underhålla den nivån som gör att löpningen fungerar.

Såg du mitt första inlägg i tråden?
https://www.bukefalos.se/threads/hu...da-sig-naer-man-traenar.1522556/post-20383345

Funkar crosstrainer?
Roddmaskin med gummiband runt knäna för att aktivera mer stabiliserande muskulatur? (då får du samtidigt träna styrka på rätt ställen)

 

[JohannaB]

Har du pulsklocka?

Om det framförallt är för vikten och att försöka påverka ämnesomsättningen så mycket som möjligt kanske det vore en tänkbar idé att börja dagen med att höja pulsen till 120 (eller vad som kan passa dig, beror ju på vilket intervall man har puls inom) och sen ställa alarm på klockan och göra om det varje eller varannan timme?

Hur man får upp pulsen bäst är olika för olika personer, jag har starka ben så där händer inte mycket medan överkropp och armar snabbt gör min puls högre så för mig skulle säkert tio armhävningar räcka för att komma upp i den pulsen (men att springa på höga knän på stället eller göra upphopp eller något helt annat kan ju med fungera). På jobbet körde jag trappor förr i världen, på sjukhus finns det många trappor och man kunde på fem minuter få upp pulsen ordentligt.

Om du ändå inte gillar att träna är det kanske en bättre strategi?
Strunta i vad du behöver göra, eller vad som är nyttigt, utan sikta på exakt det du tycker att du behöver (öka ämnesomsättninge)

 

[Mois]

Varför? Kan du inte göra det för att vara snäll med dig själv, för att du vet att belöningen kommer sen, för att du vet att du kommer må bättre fysiskt och psykiskt om du kör åtminstone 3 pass i veckan?

Tack för ett helt nytt perspektiv, det ska jag ta med mig.

 

[Mois]

Jag borjade gymma i borjan av aret och har nu en bra rutin. Jag tog hjalp av en PT for 5-10 pass for att komma in i rutinen, lara mig hur att lagga upp ett pass, och framst, att fa sjalvfortroende att ga runt pa gymgolvet och prova/anvanda olika maskiner.

Det som gor att jag ser fram emot gymmet ar en podcast. Jag har en speciell serie som jag bara lyssnar pa pa gymmet, sa jag ser alltid fram emot det. Ett avsnitt ar ocksa lagom langt for ett gympass.
Sen ar det viktigt for mig att bara halla rutinen, da blir det latt att fortsatta ga. Nu har jag varit pa resande fot och inte varit pa gymmet pa 2 veckor och det drar redan emot att ga det igen, men det ska val goras.

Så bra med tips om podd som är dedikerad till gymträningen! Tack!

 

[gulakatten]

Anledningen till att det bara har blivit 1 gång/vecka är att jag har haft för mycket träningsvärk eller skadade muskler som har behövt läka för att gå oftare.

Men varför kan du inte träna med träningsvärk i kroppen?

 

[SiZo]

Men varför kan du inte träna med träningsvärk i kroppen?

För att man inte ska träna när man har ordentlig träningsvärk. Man försenar läkningen och riskerar att skada musklerna ännu mer. En bekant till mig ignorerade detta och slet av hela lårmuskeln, så nej tack.

 

[SiZo]

Klippte ut en liten del av ovanstående inlägg.
Även här kan du använda en app/bok för att bocka av. Lägg in en daglig påminnelse i mobilen, gör dina övningar med motivationen att kunna springa som du vill framöver.
Om inte styrketräningen i sig är belönande så kan ju resultatet av den bli det. T.ex. om du gör styrketräningsövningar tre gånger i veckan så du blir mer stabil kommer du troligen kunna springa mer framöver, och då kanske det räcker med ett styrkepass i veckan för att underhålla den nivån som gör att löpningen fungerar.

Såg du mitt första inlägg i tråden?
https://www.bukefalos.se/threads/hu...da-sig-naer-man-traenar.1522556/post-20383345

Funkar crosstrainer?
Roddmaskin med gummiband runt knäna för att aktivera mer stabiliserande muskulatur? (då får du samtidigt träna styrka på rätt ställen)

Läste och det är väl det jag tänker att det blir.
Vet inte om crosstrainer fungerar. Jag får kanske prova. Jag föredrar maskiner som står framför en vägg så att jag kan stirra in i väggen. Jag är inte helt bekväm i mina kompressionskläder, de är så tajta och jag känner mig lite naken, så jag försöker ignorera att det är andra människor (män) där liksom Jag borde väl kanske jobba med det egentligen, och hade det funnits ett gym för bara kvinnor så hade jag nog varit betydligt bekvämare.

Gummiband runt knäna låter inte dumt. Undrar om de kanske säljer sånt på gymmet.