Jo men jag blir inte anfådd förens jag är förbi min fysiska förmåga. Ska jag gå på andfåddhet så kan jag springa hur länge som helst. Andningskonditionen är mycket bättre än övriga kroppen. Kan absolut prata normalt när jag springer. Gå i uppförsbacke däremot, det är en annan historia.
Ligger jag raklång på golvet och drar på det sättet så tar ischias emot. Kan som sagt bara höja benet typ 20 cm från marken i den ställningen. Jag tror att det är svårt att förstå hur lite det är. När jag går så är det precis att ischias inte tar emot, länger jag steget så tar det emot i varje steg.
Sambon åker hemifrån vid 7 på morgonen och kommer hem ungefär vid 7 på kvällen. Tror det är stor del till att han inte vill träna.
Ja ingen av oss gillar stimmiga miljöer. Men jag vill heller inte behöva ta bussen till gymmet, så vi är fast med gymmet här i närheten. Han skulle givetvis kunna gymma i sthlm vid sitt jobb. Men det hjälper ju inte mig
Helst skulle jag vilja ha ett eget gym, men det finns det inte plats till tyvärr. Så man går göra sitt bästa.
Promenerar gör vi redan med hundarna, eller sniffenad som vi kallar det. Det går ju inte så fort