Hur gör man för att inte skada sig när man tränar?

ADHD fungerar liksom inte så. Man får inget dopamin för att "belöningen kommer sen" och utan dopamin blir det inte gjort.

Jag är väl medveten om det, jag drar själv åt det spektrumet. Det är en process att lära sig att göra saker för att dom ska göras, istället för att man jagar dopamin.

En träning i sig så att säga.

För mig är body doubling en effektiv metod, så jag och min sambo tränar tillsammans. Det är betydligt lättare när det är något vi båda SKA göra. Inte för att det är kul, inte för dopaminet. Det ska göras, precis som huset ska städas och hästarna fodras och soporna tas ut.

Skulle din sambo kunna stötta dig i detta och följa med?
 
Japp. Nu går jag egentligen till gymmet för att få in rutinen med att gå till gymmet och därav vill jag inte krångla till det för mycket. Så då har det blivit bara löpbandet eftersom jag då kan titta om på Supernatural igen och får lite morot att gå dit. övriga maskiner känns lite svårt att titta på serier samtidigt. Och där är ju mitt problem - jag tycker inte att det är kul att gå på gym. Jag måste lura mig dit.



Stämmer säkert. Gissar att det är därför jag måste ha kompressionskläderna på mig för att kunna springa. Annars kan jag verkligen inte springa. Kommer inte upp från marken, ser lite ut som en quarter som travar sådär superlångsamt. Jag är överrörlig och stel till tusen. Har en ischias som sitter fast i bäckenet vilket gör att jag inte kan göra väldigt många rörelser, ischiasen är helt enkelt för kort.

KL*
Ischiasen har jag haft problem med under väldigt många år nu. Det blir inte bättre av träning. Iomed att den sitter fast så blir det knepigt för mig att göra en hel hög med övningar, tyvärr. För att ni ska förstå vidden av det - om jag ligger på golvet och ska lyfta benen rakt upp, utan att bäckenet följer med och benen är raka - så kan jag lyfta benet ungefär 20 cm från marken innan det tar stopp. Ingen sjukgymnast har kunnat hjälpa mig med detta. Många har försökt, men inget har hjälpt. Jag kan stretcha ut den något - med resultatet att nerven blir arg som satan på mig och det är helt enkelt inte värt det.

Vart hittar man en sjukgymnast specialiserad på just ens egna problem? Jag lär behöva någon ordentligt engagerad och som kan ta in att alla kroppar inte är samma som en del verkar tro.


Kontakta Fysiaden i Uppsala och beskriv dina problem. Kostar 200 kr. Där gäller även frikort i sjukvården + att de har gym så att de kan visa de övningar som du behöver göra. Min uppfattning är att sjukgymnaster, särskilt med idrottsmedicinsk kompetens, är oerhört engagerade och individanpassade.
 
Jag är väl medveten om det, jag drar själv åt det spektrumet. Det är en process att lära sig att göra saker för att dom ska göras, istället för att man jagar dopamin.

En träning i sig så att säga.

För mig är body doubling en effektiv metod, så jag och min sambo tränar tillsammans. Det är betydligt lättare när det är något vi båda SKA göra.

Skulle din sambo kunna stötta dig i detta och följa med?
Nu tror jag att du har missförstått nånting. Man behöver dopamin för att överhuvudtaget vara motiverad att resa på sig. Det handlar inte om att "lära sig göra saker". Det fungerar inte så. Att lära sig att göra saker för att de ska göras fungerar för en person som har en normal hjärna. Men inte för någon med ADHD, framförallt inte med min typ som är med ADD. Jag är alltså väldigt stilla och kan därmed inte rida på vågen när jag ändå är igång som många som är mer hyper kan göra.

Min sambo har haft gymkort på samma ställe i två år och varit där typ 3 ggr på de två åren så han kan tyvärr inte dra med mig. Jag har försökt få med honom, men han vägrar. Känner dessvärre ingen annan som gymmar där, eller på något gym överhuvudtaget.
 
Nu tror jag att du har missförstått nånting. Man behöver dopamin för att överhuvudtaget vara motiverad att resa på sig. Det handlar inte om att "lära sig göra saker". Det fungerar inte så. Att lära sig att göra saker för att de ska göras fungerar för en person som har en normal hjärna. Men inte för någon med ADHD, framförallt inte med min typ som är med ADD. Jag är alltså väldigt stilla och kan därmed inte rida på vågen när jag ändå är igång som många som är mer hyper kan göra.

Min sambo har haft gymkort på samma ställe i två år och varit där typ 3 ggr på de två åren så han kan tyvärr inte dra med mig. Jag har försökt få med honom, men han vägrar. Känner dessvärre ingen annan som gymmar där, eller på något gym överhuvudtaget.

Det är där body doubling kommer in, med en partner som hjälper till med viljestyrkan så att du bara behöver följa. Jag blir helt låst om jag ska göra det själv, tills det repeterats nog många gånger så att det sitter som en rutin.

Det du säger om hur ADHD/ADD-hjärnor fungerar stämmer inte helt, isf skulle ingen med ADHD/ADD klara av att bo självständigt, ha djur osv. Det är många tråkiga rutiner som inte kickar dopamin som ska göras för att klara av att hålla sig själv och andra vid liv. Och det är flera olika signalsubstanser inblandade.

Vad tråkigt att din partner inte vill stötta din hälsa - eller sin egen. Har han liknande hjärntyp som dig?

Har du en medicin som fungerar? Testat KBT riktad mot ADHD, appar, osv?
 
Det är där body doubling kommer in, med en partner som hjälper till med viljestyrkan så att du bara behöver följa. Jag blir helt låst om jag ska göra det själv, tills det repeterats nog många gånger så att det sitter som en rutin.

Det du säger om hur ADHD/ADD-hjärnor fungerar stämmer inte helt, isf skulle ingen med ADHD/ADD klara av att bo självständigt, ha djur osv. Det är många tråkiga rutiner som inte kickar dopamin som ska göras för att klara av att hålla sig själv och andra vid liv. Och det är flera olika signalsubstanser inblandade.

Vad tråkigt att din partner inte vill stötta din hälsa - eller sin egen. Har han liknande hjärntyp som dig?

Har du en medicin som fungerar? Testat KBT riktad mot ADHD, appar, osv?
Ingen medicin. Jag provade 4 eller 5 olika men det enda som hände var att hela hjärnan stängde ner helt. Jag kunde sitta helt still, HELT STILL, i 8 timmar i sträck och inte ha en enda tanke. Det blev helt omöjligt att studera, hjärnan fungerade inte alls. Noll tankar i huvudet. KBT verkar de inte erbjuda alls i min region. Det var medicin och tyngdtäcke som erbjöds och när det inte fungerade så skrev de ut mig därifrån. Strattera var det som fungerade bäst (minst sämst) - med undantaget att jag fick urinträngningar och kissade på mig flera ggr per dag. Tur att det var pandemi då...... Så det fungerade ju inte egentligen.

Men, jag har aldrig sovit så otroligt bra som jag gjorde på centralstimulanta.

Ang att ta hand om djur osv så är det skillnad. Jag kan utan problem fixa hur mycket som helst åt någon annan. Djur som människa. Att fixa för mig själv är svårare. Men bor jag själv så är min lägenhet ett kaos. Så är det bara.

Sambon har ingen diagnos, men hans pappa var posterboy för autism typ, och jag tror att han är högfungerande på autismspektrat. Han har aldrig varit intresserad av någon sport eller träning överhuvudtaget, inte ens som liten.
 
1) Varva gå/springa och använd klocka. Spring tills du börjar bli lite andfådd, byt till gå tills du andas normalt. Är man helt otränad är 1-2 min löpning + 2 min gåmg rimligt. Min erfarenhet är att man kan hålla på ganska länge och bränna många kalorier utan att paja kroppen på det här sättet.

2) varva upp och ner med minst 5 min gång

3) tillskott av magnesium. Låter som värsta humbugen men för mig gör det jättestor skillnad. Får både sendrag och sjuk träningsvärk utan

4) stretcha, men lagom. Håll hellre längre än för mycket

5) lugn yoga hjälper till med lagom stretching och rörelse på vilodagar. Finns massor av gratis på Youtube
 
1) Varva gå/springa och använd klocka. Spring tills du börjar bli lite andfådd, byt till gå tills du andas normalt. Är man helt otränad är 1-2 min löpning + 2 min gåmg rimligt. Min erfarenhet är att man kan hålla på ganska länge och bränna många kalorier utan att paja kroppen på det här sättet.

2) varva upp och ner med minst 5 min gång

3) tillskott av magnesium. Låter som värsta humbugen men för mig gör det jättestor skillnad. Får både sendrag och sjuk träningsvärk utan

4) stretcha, men lagom. Håll hellre längre än för mycket

5) lugn yoga hjälper till med lagom stretching och rörelse på vilodagar. Finns massor av gratis på Youtube
Jag får sendrag om jag äter magnesium. Fattar inte riktigt hur det går till, men jag kan verkligen inte äta det. Jag har också högt HB och större röda blodkroppar än vad man ska ha, så jag blir liksom inte speciellt andfådd alls. Pulsen går upp för hjärtat är ju inte tränat. Men andfådd blir jag inte förens jag är väl över min förmåga, med en puls på över 165 som minst.

Stretchning är knepigt. Hur stretchar jag baksida av benen utan att stretcha ischias också? Vaderna har jag lyckats hitta en teknik för, men inte baksida lår. Tips välkomnas givetvis. Böjer jag på knät så kan jag dra upp benet bakom mig, så jag tror inte att baksida lår är speciellt korta egentligen, så det är nog svårt att komma åt att stretcha dem.
Yoga har många rörelser som jag helt enkelt inte kan utföra eftersom ischiasen är för kort. Därför har jag inte orkat börja med det. Jag gillar annars den träningsformen som idé.
 
1) Varva gå/springa och använd klocka. Spring tills du börjar bli lite andfådd, byt till gå tills du andas normalt. Är man helt otränad är 1-2 min löpning + 2 min gåmg rimligt. Min erfarenhet är att man kan hålla på ganska länge och bränna många kalorier utan att paja kroppen på det här sättet.

2) varva upp och ner med minst 5 min gång

3) tillskott av magnesium. Låter som värsta humbugen men för mig gör det jättestor skillnad. Får både sendrag och sjuk träningsvärk utan

4) stretcha, men lagom. Håll hellre längre än för mycket

5) lugn yoga hjälper till med lagom stretching och rörelse på vilodagar. Finns massor av gratis på Youtube

Precis så jag gör! 2+2 minuter.

Och angående 3, det finns massa tillskott som kan hjälpa till att skapa en "känsla av energi". Jag käkar ofta under höst/tidig vinter rosenrot + ashwaganda.
 
.
Yoga har många rörelser som jag helt enkelt inte kan utföra eftersom ischiasen är för kort. Därför har jag inte orkat börja med det. Jag gillar annars den träningsformen som idé.

Man ska göra rörelsen utefter egen förmåga, modifiera utefter det du kan göra just nu.

Det finns också ett enormt utbud av gratis pass på youtube, du kan garanterat hitta pass anpassade efter dina begränsningar efter en stunds sökande. Till och med pass som är sittandes på en stol!
 
Jag får sendrag om jag äter magnesium. Fattar inte riktigt hur det går till, men jag kan verkligen inte äta det. Jag har också högt HB och större röda blodkroppar än vad man ska ha, så jag blir liksom inte speciellt andfådd alls. Pulsen går upp för hjärtat är ju inte tränat. Men andfådd blir jag inte förens jag är väl över min förmåga, med en puls på över 165 som minst.

Stretchning är knepigt. Hur stretchar jag baksida av benen utan att stretcha ischias också? Vaderna har jag lyckats hitta en teknik för, men inte baksida lår. Tips välkomnas givetvis. Böjer jag på knät så kan jag dra upp benet bakom mig, så jag tror inte att baksida lår är speciellt korta egentligen, så det är nog svårt att komma åt att stretcha dem.
Yoga har många rörelser som jag helt enkelt inte kan utföra eftersom ischiasen är för kort. Därför har jag inte orkat börja med det. Jag gillar annars den träningsformen som idé.
Jag har också högt HB och hög arbetspuls, brukade ligga på 150 på mina lugna långdistanspass förr och har haft snitt på 180 på 8 km terränglopp med en äldre hund dvs inte supersnabbt (detta var när jag var 41 dvs detta borde varit min maxpuls). Trodde det var fel på klockan men har provat ett par olika och det är så det är. Så jag går aldrig på puls längre, utan på andning. Andfådd = kan inte prata normalt. Ibland pratar jag i telefon när jag springer för att hålla koll på mig själv :p.

Jag har precis som du svårt att stretcha baksida lår, tror man får prova lite för att hitta det som passar en själv. För mig är det bäst att ligga raklång på golvet, sätta ett skärp eller liknande under foten och dra benet rakt upp mot ansiktet så det hamnar nära 90 graders vinkel från golvet
 
Sambon har ingen diagnos, men hans pappa var posterboy för autism typ, och jag tror att han är högfungerande på autismspektrat. Han har aldrig varit intresserad av någon sport eller träning överhuvudtaget, inte ens som liten.

Både jag och min partner är autistiska, av den "högfungerande högmaskerande" varianten. Väluppfostrade Aspbergers kanske man skulle säga förr i tiden.

Nyckeln för oss med att komma igång med gymmet var att hitta ett som var skonsamt intrycksmässigt och köpa brusreducerande bluetooth-hörlurar.

Vi hittade för en månad sen till 24 Seven. Dämpad belysning, avslappnad stämning med blandat folk, inte överfullt, öppet dygnet runt. På hetsiga gym fulla av instagrammänniskor och starka lysrör klarar vi inte av att vara utan att bli helt dränerade. Jag är mer intryckskänslig än han, han är mer socialt orolig än mig, men båda far illa i stimmiga miljöer.

Men ni två kanske kan börja med att bara promenera tillsammans? En kvart om dagen.
 
Jag har också högt HB och hög arbetspuls, brukade ligga på 150 på mina lugna långdistanspass förr och har haft snitt på 180 på 8 km terränglopp med en äldre hund dvs inte supersnabbt (detta var när jag var 41 dvs detta borde varit min maxpuls). Trodde det var fel på klockan men har provat ett par olika och det är så det är. Så jag går aldrig på puls längre, utan på andning. Andfådd = kan inte prata normalt. Ibland pratar jag i telefon när jag springer för att hålla koll på mig själv :p.

Jag har precis som du svårt att stretcha baksida lår, tror man får prova lite för att hitta det som passar en själv. För mig är det bäst att ligga raklång på golvet, sätta ett skärp eller liknande under foten och dra benet rakt upp mot ansiktet så det hamnar nära 90 graders vinkel från golvet
Jo men jag blir inte anfådd förens jag är förbi min fysiska förmåga. Ska jag gå på andfåddhet så kan jag springa hur länge som helst. Andningskonditionen är mycket bättre än övriga kroppen. Kan absolut prata normalt när jag springer. Gå i uppförsbacke däremot, det är en annan historia.

Ligger jag raklång på golvet och drar på det sättet så tar ischias emot. Kan som sagt bara höja benet typ 20 cm från marken i den ställningen. Jag tror att det är svårt att förstå hur lite det är. När jag går så är det precis att ischias inte tar emot, länger jag steget så tar det emot i varje steg.

Både jag och min partner är autistiska, av den "högfungerande högmaskerande" varianten. Väluppfostrade Aspbergers kanske man skulle säga förr i tiden.

Nyckeln för oss med att komma igång med gymmet var att hitta ett som var skonsamt intrycksmässigt och köpa brusreducerande bluetooth-hörlurar.

Vi hittade för en månad sen till 24 Seven. Dämpad belysning, avslappnad stämning med blandat folk, inte överfullt, öppet dygnet runt. På hetsiga gym fulla av instagrammänniskor och starka lysrör klarar vi inte av att vara utan att bli helt dränerade. Jag är mer intryckskänslig än han, han är mer socialt orolig än mig, men båda far illa i stimmiga miljöer.

Men ni två kanske kan börja med att bara promenera tillsammans? En kvart om dagen.
Sambon åker hemifrån vid 7 på morgonen och kommer hem ungefär vid 7 på kvällen. Tror det är stor del till att han inte vill träna.
Ja ingen av oss gillar stimmiga miljöer. Men jag vill heller inte behöva ta bussen till gymmet, så vi är fast med gymmet här i närheten. Han skulle givetvis kunna gymma i sthlm vid sitt jobb. Men det hjälper ju inte mig ;) Helst skulle jag vilja ha ett eget gym, men det finns det inte plats till tyvärr. Så man går göra sitt bästa.

Promenerar gör vi redan med hundarna, eller sniffenad som vi kallar det. Det går ju inte så fort :rofl:
 
Jag borjade gymma i borjan av aret och har nu en bra rutin. Jag tog hjalp av en PT for 5-10 pass for att komma in i rutinen, lara mig hur att lagga upp ett pass, och framst, att fa sjalvfortroende att ga runt pa gymgolvet och prova/anvanda olika maskiner.

Det som gor att jag ser fram emot gymmet ar en podcast. Jag har en speciell serie som jag bara lyssnar pa pa gymmet, sa jag ser alltid fram emot det. Ett avsnitt ar ocksa lagom langt for ett gympass.
Sen ar det viktigt for mig att bara halla rutinen, da blir det latt att fortsatta ga. Nu har jag varit pa resande fot och inte varit pa gymmet pa 2 veckor och det drar redan emot att ga det igen, men det ska val goras.
 
40 närmar sig. Vikten går uppåt och jag har skaffat gymkort. Att reglera vikten med födointaget fungerar inte på mig, så min tanke är att träna tillräckligt för att bli av med vikten. Sänker jag födointaget så sjunker bara min vilopuls. Sänker jag det till en nivå att jag faktiskt går ner i vikt så måste jag ner mot <1000 kalorier/dag, samtidigt som vilopulsen sjunker ner till runt 50 slag/minut, och det är verkligen inte för att jag skulle vara vältränad. Och jag orkar verkligen inte äta så lite längre.

Så jag "vill" träna. Jag har nu jobbat på att "dyka upp" på gymmet en dag i veckan för att mjukstarta, väl där får jag göra hur lite som helst, bara jag faktiskt går dit.
Det går bra att gå dit. Att göra hur lite som helst - det går dåligt. För det översätts tydligen till "hur mycket som helst", också. Och jag känner inte att jag har skadat mig förens efteråt. Jag får ofta träningsvärk i 5 dagar, vilket inte blir speciellt hållbart, för att träna var 6e dag i längden blir för lite egentligen.

Nu har jag en skada i baksida lår som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det är dessutom svårt att känna efter eftersom jag har påverkan på min ischias på samma ben, så jag vet ju inte vilket som gör ont alltid. Och rent tekniskt skulle det lika gärna kunna vara nerven som blir arg som muskeln. Helt omöjligt att veta.
Mitt problem är nog lite att jag har varit väldigt vältränad en gång i tiden, tillomed sprungit milen. Så jag ger mig ju upp på löpbandet, sätter på ett avsnitt på serien jag kikar på just nu, sen springer jag i 40 min. Och eh... Det är väl inte det bästa, har jag märkt, eftersom låret inte riktigt vill.

Min tanke är ju att kunna öka till 3 ggr/vecka. Men som det är just nu så måste kroppen läka en vecka mellan gångerna. Det är inte så produktivt i längden. Jag fattar ju att jag bara behöver dra ner på tränandet, kanske springa 10 min och sen "gå hem" eller göra något annat. Men jag tycker att maskinerna är läskiga på gymmet så jag har inte vågat mig på dem riktigt. Och dessutom, det tar typ 10 min att klä på sig kompressionskläderna, så ska jag bara träna 10 min så känns det liksom inte värt det alls. Utan kompressionskläderna kan jag inte springa, så de är tyvärr ett måste. Jag skulle egentligen behöva köpa en ny, större, sport-BH så att det inte tar 5 min att ta på den, men det är dyrt och jag bara orkar inte.

Så frågan är väl egentligen, hur kortar jag ner träningstiden utan att totalt förlora motivationen för tränandet?
Hur har ni andra gjort när ni har startat från pinsamt otränade?
Promenera på löpbandet omväxlande med att springa?

Det tar lite tid att komma upp i senornas förmåga även om muskler växer snabbt. Jag har jättelångsamt över flera år ökat mängden jag kan springa (i naturen, klarar inte löpband :laugh:) och är ändå inte uppe i mer än typ som absolut max 9 km, vanligen 5-6.

Går såklart snabbare för dig som varit där tidigare, men då har du å andra sidan problemet att du måste tvinga dig till att göra det långsammare i början. Det är väl det vanliga 40 + män gör, -uppehåll i tio år och sedan innebandy, sedan rakt till att laga senorna.

Styrketräningsmaskinerna brukar någon snäll tränare kunna gå igenom med en om man bokar det, på Friskis o Svettis, en gång per termin, o det finns fria vikter med.
 
Om styrkeövningar inte går att genomföra av olika orsaker och du bara vill använda bandet i 40-minutersomgångar, hitta då en variant där det funkar för dig. Det kan t.ex. vara att du först promenerar 30 minuter, och sen springer de sista tio. Eller att intervallträna med några få minuter löpning och fler minuter promenad (tills musklerna kommit igång så du inte drar på dig massa träningsvärk). Powerwalk istället för att springa i är en annan variant som kan vara lämplig att börja med.
 
Ja om jag ska fortsätta så behöver det vara roligt. Annars kommer jag helt enkelt inte fortsätta.
Kan du ha en belöning åt dig själv i faggorna?

Jag kom en gång igång med jumpa igen efter att ha lovat mig själv en ny jumpatopp efter att jag gått fem gånger, efter det gick det av sig självt igen.
 
Jo men jag blir inte anfådd förens jag är förbi min fysiska förmåga. Ska jag gå på andfåddhet så kan jag springa hur länge som helst. Andningskonditionen är mycket bättre än övriga kroppen. Kan absolut prata normalt när jag springer. Gå i uppförsbacke däremot, det är en annan historia.

Ligger jag raklång på golvet och drar på det sättet så tar ischias emot. Kan som sagt bara höja benet typ 20 cm från marken i den ställningen. Jag tror att det är svårt att förstå hur lite det är. När jag går så är det precis att ischias inte tar emot, länger jag steget så tar det emot i varje steg.


Sambon åker hemifrån vid 7 på morgonen och kommer hem ungefär vid 7 på kvällen. Tror det är stor del till att han inte vill träna.
Ja ingen av oss gillar stimmiga miljöer. Men jag vill heller inte behöva ta bussen till gymmet, så vi är fast med gymmet här i närheten. Han skulle givetvis kunna gymma i sthlm vid sitt jobb. Men det hjälper ju inte mig ;) Helst skulle jag vilja ha ett eget gym, men det finns det inte plats till tyvärr. Så man går göra sitt bästa.

Promenerar gör vi redan med hundarna, eller sniffenad som vi kallar det. Det går ju inte så fort :rofl:
Här är lite hörsägen till dig. Men om du skulle komma på att göra snabba intervaller istället för jogga-gå på löpbandet googla först En kollega säger att hon förstörde knän och leder genom att springa snabba intervall på löpband och att det är känt att man inte ska göra det.*

*iom att du skrev att du körde värsta spurten på slutet.
 
Promenera på löpbandet omväxlande med att springa?

Det tar lite tid att komma upp i senornas förmåga även om muskler växer snabbt. Jag har jättelångsamt över flera år ökat mängden jag kan springa (i naturen, klarar inte löpband :laugh:) och är ändå inte uppe i mer än typ som absolut max 9 km, vanligen 5-6.

Går såklart snabbare för dig som varit där tidigare, men då har du å andra sidan problemet att du måste tvinga dig till att göra det långsammare i början. Det är väl det vanliga 40 + män gör, -uppehåll i tio år och sedan innebandy, sedan rakt till att laga senorna.

Styrketräningsmaskinerna brukar någon snäll tränare kunna gå igenom med en om man bokar det, på Friskis o Svettis, en gång per termin, o det finns fria vikter med.
Ja det var därför jag slutade. När jag sprang milen så ökade jag både sträckan och hastigheten på samma pass. Ehe. Det blev inte så bra. Tog låååång tid innan hälsenan läkte.
Jag kan ju rent tekniskt gå på löpbandet, ja. Men det är ju SÅ tråkigt.

Mitt problem är verkligen att det finns inget som är så roligt som hästar...
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 111
Senast: Cattis_E
·
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 212
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 670
Senast: starcraft
·
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 192
Senast: Sassy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp