Hur gör jag?

[Wille]

Lite beror det på vilket slags jobb det rör sig om? Vissa jobb är ju fruktansvärt dränerande och då är man verkligen som en urvriden trasa när man kommer hem. Andra jobb är roliga och givande och GER energi. Vilken typ av arbete är detta jobbet som du eventuellt ska söka?

Jag har aldrig haft ett jobb som gett energi.

Det här jobbet är samma som jag hade förra året, d.v.s. parkarbete.

 

[nullo-modo]

Tycker du gjorde rätt i att söka. Minns dig som gladare när du jobbade.

Sedan är ju frågan hur af och/eller a-kassa ställer sig till att någon tackar nej till ett jobb eller inte söker ett jobb man kan ta. Nu kanske det är skillnad när du kan få anpassad det vet jag inte men annars så brukar det ju inte ses mellan fingrarna med är min erfarenhet genom bekanta.

 

[Wille]

Tycker du gjorde rätt i att söka. Minns dig som gladare när du jobbade.

Sedan är ju frågan hur af och/eller a-kassa ställer sig till att någon tackar nej till ett jobb eller inte söker ett jobb man kan ta. Nu kanske det är skillnad när du kan få anpassad det vet jag inte men annars så brukar det ju inte ses mellan fingrarna med är min erfarenhet genom bekanta.

Jag tänker ju inte tacka nej om jag får jobbet. Får jag inte ledigt för det jag behöver få ledigt för så kör jag ändå. Men vore ju tragiskt om jag måste avbryta min terapi. Och arbetsförmedlingen bryr sig bara om att man sökt ett visst antal jobb.

 

[Motacilla]

Men ja, det är så rehabiliterande att jobba heltid så man kraschar resten av livet.


Att flexa flera timmar i veckan kommer jag aldrig att orka. Då kommer jag gå in i väggen snabbare än kvickt.

Klipper i citatet lite.

Men vad är det du vill ha för svar då?

Om du inte orkar jobba, tacka nej om du blir erbjuden det. Men då tycker jag att du inte ska klaga över dålig ekonomi heller.

Du måste väl inse att endera arbetar man — med den trötthet som det medför — eller så står man utanför arbetslivet, har tid och energi men väldigt mycket mindre pengar.

Extremt få av oss är så lyckligt lottade att vi slipper arbeta men ändå har gott om pengar.

Jag är HELT slut måndag kväll och fredag kväll. Jag somnar ofta i soffan på vardagskvällar. Börjar kl 8 på morgnarna och jobbar 8h om dagen.
Fritid är mer eller mindre semester och förlängda helger nån gång per år. That's it liksom. Men hellre det än att stå utanför arbetsmarknaden, det har jag provat i lågkonjunktur och det vill jag inte göra om. Men det är MIN uppfattning, andra kan ha andra värderingar.

Jag tycker du ska tala med dina vårdkontakter o andra handläggare och höra dig för om vad du har för möjligheter till anpassningar och flexibla arrangemang.

 

[Wille]

Klipper i citatet lite.

Men vad är det du vill ha för svar då?

Om du inte orkar jobba, tacka nej om du blir erbjuden det. Men då tycker jag att du inte ska klaga över dålig ekonomi heller.

Du måste väl inse att endera arbetar man — med den trötthet som det medför — eller så står man utanför arbetslivet, har tid och energi men väldigt mycket mindre pengar.

Extremt få av oss är så lyckligt lottade att vi slipper arbeta men ändå har gott om pengar.

Jag är HELT slut måndag kväll och fredag kväll. Jag somnar ofta i soffan på vardagskvällar. Börjar kl 8 på morgnarna och jobbar 8h om dagen.
Fritid är mer eller mindre semester och förlängda helger nån gång per år. That's it liksom. Men hellre det än att stå utanför arbetsmarknaden, det har jag provat i lågkonjunktur och det vill jag inte göra om. Men det är MIN uppfattning, andra kan ha andra värderingar.

Jag tycker du ska tala med dina vårdkontakter o andra handläggare och höra dig för om vad du har för möjligheter till anpassningar och flexibla arrangemang.

Jag tycker du är onödigt vass och otrevlig. Jag är liksom inte dum i huvudet. Jag har autism. Och en fobi som behandlas. Och boendestöd för att klara vardagslivet hemma för jag reder inte ut det själv. Och jag går till tandläkaren ofta eftersom jag inte riktigt klarar min tandborstning som jag borde. Jag försöker så gott jag kan med allt, men det räcker inte.

Och jag har sagt att jag offrar allt om jag måste för ett jobb. Så vad gnölar du om?

Men vore det inte att föredra om jag både klarar av att jobba och mitt liv utanför jobbet? Och jag kan som sagt inte ändra tiderna då boendestöd, psykolog, tandläkare och habilitering jobbar.

 

[Motacilla]

Jag tycker du är onödigt vass och otrevlig. Jag är liksom inte dum i huvudet. Jag har autism. Och en fobi som behandlas. Och boendestöd för att klara vardagslivet hemma för jag reder inte ut det själv. Och jag går till tandläkaren ofta eftersom jag inte riktigt klarar min tandborstning som jag borde. Jag försöker så gott jag kan med allt, men det räcker inte.

Och jag har sagt att jag offrar allt om jag måste för ett jobb. Så vad gnölar du om?

Men vore det inte att föredra om jag både klarar av att jobba och mitt liv utanför jobbet? Och jag kan som sagt inte ändra tiderna då boendestöd, psykolog, tandläkare och habilitering jobbar.

I mitt tycke skapade du en märklig tråd, som jag inte förstod poängen med, annat än att "det är jobbigt att jobba".

Det finns väldigt många människor som har det jobbigt men som ändå lyckas lösa sin vardag på något vis.

Jag förstår inte vart du vill komma med din tråd, annat än att skriva passivaggressiva alt bittra svar när du inte blir struken medhårs.

 

[Enya]

I mitt tycke skapade du en märklig tråd, som jag inte förstod poängen med, annat än att "det är jobbigt att jobba".

Det finns väldigt många människor som har det jobbigt men som ändå lyckas lösa sin vardag på något vis.

Jag förstår inte vart du vill komma med din tråd, annat än att skriva passivaggressiva alt bittra svar när du inte blir struken medhårs.

Och jag såg att hon ställde en ärlig fråga och har fått en del tips i tråden.

Det finns faktiskt viss hjälp att få, vilket jag tolkade som att hon undrade över. Det är ju aldrig fel att bli upplyst vilken den hjälpen är. tex förebyggande sjukpenning, anpassning på olika sätt osv.

 

[Wille]

I mitt tycke skapade du en märklig tråd, som jag inte förstod poängen med, annat än att "det är jobbigt att jobba".

Det finns väldigt många människor som har det jobbigt men som ändå lyckas lösa sin vardag på något vis.

Jag förstår inte vart du vill komma med din tråd, annat än att skriva passivaggressiva alt bittra svar när du inte blir struken medhårs.

Om du inte begriper tråden så måste du inte svara.

Jag vill liksom bara ha ett fungerande liv. Och jag vet inte hur jag ska få det.

Anta att psykolog, habilitering, tandläkare och boendestöd jobbade kvällar och helger. Då skulle jag ha 40 timmar arbetsvecka OCH ett antal ytterligare timmar som jag måste klara av. D.v.s. mer än heltid. Och det gör jag inte. Jag kraschar då. Har ju redan haft en utmattningsdepression så det är inte långt till nästa om man inte har ett liv som fungerar.

 

[sjoberga]

Om du inte begriper tråden så måste du inte svara.

Jag vill liksom bara ha ett fungerande liv. Och jag vet inte hur jag ska få det.

Anta att psykolog, habilitering, tandläkare och boendestöd jobbade kvällar och helger. Då skulle jag ha 40 timmar arbetsvecka OCH ett antal ytterligare timmar som jag måste klara av. D.v.s. mer än heltid. Och det gör jag inte. Jag kraschar då. Har ju redan haft en utmattningsdepression så det är inte långt till nästa om man inte har ett liv som fungerar.

Om det inte fungerar så är det läge att säga det, att du helt enkelt inte har förmåga att jobba heltid. Det är ganska många som inte har förmågan att jobba heltid, så om det är du inte ensam. Man kan söka heltidsjobb ändå, men nånstans måste man vara ärlig om man ska kunna få till en fungerande situation. Sedan kan ibland sjukpenning finnas som tillskott som exempel om underlag för det finns.

Jag känner ganska många som väljer att jobba mindre än heltid, i överenskommelse med sin arbetsgivare.

Alla har ett liv att klara av vid sidan av den anställning som ger kulorna för försörjningen in. Så mer än heltid i arbetsveckomening existerar vi allihopa med olika utmaningar, möjligheter och problem - där är du inte unik.

 

[Wille]

Om det inte fungerar så är det läge att säga det, att du helt enkelt inte har förmåga att jobba heltid. Det är ganska många som inte har förmågan att jobba heltid, så om det är du inte ensam. Man kan söka heltidsjobb ändå, men nånstans måste man vara ärlig om man ska kunna få till en fungerande situation. Sedan kan ibland sjukpenning finnas som tillskott som exempel om underlag för det finns.

Jag känner ganska många som väljer att jobba mindre än heltid, i överenskommelse med sin arbetsgivare.

Alla har ett liv att klara av vid sidan av den anställning som ger kulorna för försörjningen in. Så mer än heltid i arbetsveckomening existerar vi allihopa med olika utmaningar, möjligheter och problem - där är du inte unik.

Haken är ju att när jag jobbar heltid så orkar jag inte ens laga mat på helgen. Och inte städa. Och inte diska. Allt förfaller.

 

[parellikusken]

Haken är ju att när jag jobbar heltid så orkar jag inte ens laga mat på helgen. Och inte städa. Och inte diska. Allt förfaller.

Men jobba inte heltid då?
Sök deltidsjobb och lev på en lägre lön?

 

[sjoberga]

Haken är ju att när jag jobbar heltid så orkar jag inte ens laga mat på helgen. Och inte städa. Och inte diska. Allt förfaller.

Min poäng är att du då inte har förmågan att jobba heltid och därför bör undvika det för att få en fungerande livssituation. Du delar det med ganska många andra, jag har gott om personer i min närhet som kommit till den slutsatsen.

 

[Wille]

Men jobba inte heltid då?
Sök deltidsjobb och lev på en lägre lön?

Anledningen till att jag startade den här tråden är för att mitt säsongsjobb är på heltid. Och jag har goda skäl att tro att jag får det.

Det finns inte så många deltidsjobb att söka. Och jag verkar inte vara eftertraktad på arbetsmarknaden. Så jag ser mitt säsongsjobb som min enda chans att få ett jobb.

 

[parellikusken]

Anledningen till att jag startade den här tråden är för att mitt säsongsjobb är på heltid. Och jag har goda skäl att tro att jag får det.

Det finns inte så många deltidsjobb att söka. Och jag verkar inte vara eftertraktad på arbetsmarknaden. Så jag ser mitt säsongsjobb som min enda chans att få ett jobb.

Jag tror ditt liv hade blivit så mycket enklare om du flyttat dig jobben finns. Men ja, det vet jag att du inte vill.

 

[Unafraid]

Om du tror att det här är det enda jobb du får skulle jag kämpa på jobbet, vila på kvällarna och veta att jag mest troligt blir ledig hela vintern och får vila upp mig då och röja ordentligt i huset. Alternativet är att tacka nej, bli av med ersättning (?) och inte ha råd att leva.

Vi är många som inte gör något efter jobbet på kvällarna. I perioder orkar jag träna en kväll i veckan, men ofta ligger jag bara i soffan. Heltid ÄR jobbigt för många.

 

[Wille]

Jag tror ditt liv hade blivit så mycket enklare om du flyttat dig jobben finns. Men ja, det vet jag att du inte vill.

Ja, man måste ju orka leva också. I stan skulle jag bara existera och inte leva. Tror jag skulle bli deprimerad igen. Och bli bankrutt på hyran.

 

[Wille]

Om du tror att det här är det enda jobb du får skulle jag kämpa på jobbet, vila på kvällarna och veta att jag mest troligt blir ledig hela vintern och får vila upp mig då och röja ordentligt i huset. Alternativet är att tacka nej, bli av med ersättning (?) och inte ha råd att leva.

Vi är många som inte gör något efter jobbet på kvällarna. I perioder orkar jag träna en kväll i veckan, men ofta ligger jag bara i soffan. Heltid ÄR jobbigt för många.

Det hjälper ju inte att kämpa på jobbet när psykologen, habilitering och tandläkaren inte jobbar kvällar och helger. Och det vore tragiskt att inte kunna fortsätta med terapi och annat som jag behöver för att fungera.

 

[sjoberga]

Anledningen till att jag startade den här tråden är för att mitt säsongsjobb är på heltid. Och jag har goda skäl att tro att jag får det.

Det finns inte så många deltidsjobb att söka. Och jag verkar inte vara eftertraktad på arbetsmarknaden. Så jag ser mitt säsongsjobb som min enda chans att få ett jobb.

Då är det tuffa val att göra. Men om det är du inte heller ensam. Dock tror jag inte alls att arbetsgivaren måste vara avogt inställd till exempelvis 90% tjänstgöringsgrad för att underlätta, det går ofta att lösa med schemaläggning om man vet i god tid.

 

[Wille]

Då är det tuffa val att göra. Men om det är du inte heller ensam. Dock tror jag inte alls att arbetsgivaren måste vara avogt inställd till exempelvis 90% tjänstgöringsgrad för att underlätta, det går ofta att lösa med schemaläggning om man vet i god tid.

Vi gör vad som behöver göras på jobbet. Det schemaläggs inte. Och alla jobbar samma tider.

 

[sjoberga]

Vi gör vad som behöver göras på jobbet. Det schemaläggs inte. Och alla jobbar samma tider.

Antingen får du ju ta upp det med arbetsgivaren och försöka få en bättre situation eller så försöker du jobba heltid med uppenbar risk för att livet fungerar kasst. Jag tror fortfarande inte alls att det är givet att arbetsgivaren tycker att snäppet under heltid är otänkbart. Det är himla vanligt.

Det finns ingen mirakel-lösning att finna tänker jag, utan man får lägga upp fördelar och nackdelar och sedan göra sina val hur man vill agera för sitt eget bästa på kort och längre sikt.