Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
På det där låter det ju inte som att det är jättemycket än så länge. Har du frågat psykologen hur denne ställer sig till videomöten säg.. 3 besök i månaden som exempel? I så fall kanske du kan få ihop en paus på jobbet och sätta dig i ett rum någonstans. Då är det ju betydligt mindre tid som försvinner från arbetet och kanske ses som mer görbart för arbetsgivaren.Nej, jag hade inte tillgång till något intranät när jag jobbade förra säsongen. Nu är verksamheten i annan regi än förra sommaren så jag vet inte om man kommer ha det denna sommar.
Jag träffar inte läkare så ofta, men psykologen träffar jag varje vecka. Läkartiderna är oftast via telefon och tar 10-15 minuter. Tandläkaren kallar ungefär en gång i kvartalet. Habiliteringen vet jag inte ännu.
The spoon theory är ett enkelt sätt att förklara varför man som kroniskt sjuk kanske inte klarar så mycket som andra.
Visa bifogad fil 112185
Absolut!Jag tänker att det är mer allmängiltigt än för kroniskt sjuka, även om kroniskt sjuka permanent får färre spoons per dag att fördela.
Ja, och det är en ganska jobbig process att inse att man måste förhålla sig till den begränsade förmågan. Sätta ambitionen där man klarar av det, utan eller med hjälp som finns att få. Jag hade en tid när arbetet slukade all energi (inte övertid utan ändå ganska strikt heltid) och nästan ingen energi alls fanns kvar utöver det, men blev då tvingad av närstående till läkare, och fick behandling. I mitt fall fanns det behandling som är ruggigt effektiv (men den måste göras varje natt) och nu är jag tillbaka på mer energi, men den är ändå begränsad och det är väldigt viktigt med rätt sömntider (gå-att-lägga-sig tid) för att inte nästa dag och kanske också fler dagar ska bli kraftigt reducerad i antal spoons. Ibland är man villig att betala det (typ sen middag eller något event), men när man är medveten om kostnaden så blir det ganska sällan.Absolut!
Det var mer ett sätt för mig att försöka ge fullt friska och oförstående människor ett hum om hur det kan vara.
Jag har inte hittat de jobben. Och jag orkar ändå inte jobba heltid om jag ska gå på allt det andra också.
Jag vill helst ha ett jobb på 75% för att orka leva också och inte bara vara mer eller mindre död efter jobbet, men har inte hittat ett sådant jobb.
Ja jag har 50% sjukersättning sen ett antal år. Försökte in i det längsta att fortsätta jobba heltid men gav upp när jag insåg att det bara gjorde mig sämre.Ja, och det är en ganska jobbig process att inse att man måste förhålla sig till den begränsade förmågan. Sätta ambitionen där man klarar av det, utan eller med hjälp som finns att få. Jag hade en tid när arbetet slukade all energi (inte övertid utan ändå ganska strikt heltid) och nästan ingen energi alls fanns kvar utöver det, men blev då tvingad av närstående till läkare, och fick behandling. I mitt fall fanns det behandling som är ruggigt effektiv (men den måste göras varje natt) och nu är jag tillbaka på mer energi, men den är ändå begränsad och det är väldigt viktigt med rätt sömntider (gå-att-lägga-sig tid) för att inte nästa dag och kanske också fler dagar ska bli kraftigt reducerad i antal spoons. Ibland är man villig att betala det (typ sen middag eller något event), men när man är medveten om kostnaden så blir det ganska sällan.
Det där att man känner att man har nästan obegränsad energi att fördela gick över någonstans i 25-årsåldern för min del.
Jag ser inget alternativ till att anpassa sig, och alla de jag känner som aktivt valt deltid har fått en mycket mer fungerande vardag. Och i de branscher jag känner nära finns det alltmer acceptans för att individualisera arbetstider, både i mängd och placering över dygnet.
Vi jobbar en del med exponering och det kan vara svårt att genomföra digitalt.På det där låter det ju inte som att det är jättemycket än så länge. Har du frågat psykologen hur denne ställer sig till videomöten säg.. 3 besök i månaden som exempel? I så fall kanske du kan få ihop en paus på jobbet och sätta dig i ett rum någonstans. Då är det ju betydligt mindre tid som försvinner från arbetet och kanske ses som mer görbart för arbetsgivaren.
Ja då blir det ju problematiskt såklart.Vi jobbar en del med exponering och det kan vara svårt att genomföra digitalt.
Och det tycker jag är jäkligt konstigt, när man är i beroendeställning och i behov av särskilt stöd. Eftersom jag själv sitter där. Härom dagen ringde de från träningen och undrade varför jag inte varit där på fjorton dagar. Jag sitter ju hemma 8-10 timmar om dygnet söker jobb, loggar ut och in på försäkringskassa, af, akassa, mejl, kivra och gud farao vet allt för att se att det inte kommit något nytt grus i maskineriet.Och arbetsförmedlingen bryr sig bara om att man sökt ett visst antal jobb.
Jag som anses helt frisk (vad är ens det?) får till 10 spoons en vanlig dag? Eller ja, 12 blir det kanske om jag räknar häst som exercise vilket det inte är för mig. Så jag fattar inte den riktigt troligen?The spoon theory är ett enkelt sätt att förklara varför man som kroniskt sjuk kanske inte klarar så mycket som andra.
Visa bifogad fil 112185
Jag gillar inte skedteorin. Den förklarar inte oberäkneligheten i att ha ett energibegränsande tillstånd. För mig är det en tydligare analogi att jag är som ett gammalt dåligt telefonbatteri. Det kan stå att jag har 66% laddning, bara för att av ett telefonsamtal eller en köldknäpp hamna på 1% (eller avstängd). Dessutom tar jag inte laddning särskilt bra, och väldigt ojämnt det går därför aldrig att beräkna laddtiden och dessutom går det aldrig att ladda fullt. Skedarna gör sken av att det ska kunna gå att förutsäga hur mycket energi en har och hur mycket energi specifika aktiviteter ska ta (som om skedarna alltid vore lika stora). Jag vet att den ofta nämns, men för mig är kasst iphonebatteri överlägset som metafor.Jag som anses helt frisk (vad är ens det?) får till 10 spoons en vanlig dag? Eller ja, 12 blir det kanske om jag räknar häst som exercise vilket det inte är för mig. Så jag fattar inte den riktigt troligen?
Ja precis. Mycket underligt. Menar de att man vaknar med 100% laddning varje dag. Och så om man bara har 12 st? Bara? Hur många tror de ”friska” människor har? 20?30? Batteri är mycket bättre metfor tycker jag med!Jag gillar inte skedteorin. Den förklarar inte oberäkneligheten i att ha ett energibegränsande tillstånd. För mig är det en tydligare analogi att jag är som ett gammalt dåligt telefonbatteri. Det kan stå att jag har 66% laddning, bara för att av ett telefonsamtal eller en köldknäpp hamna på 1% (eller avstängd). Dessutom tar jag inte laddning särskilt bra, och väldigt ojämnt det går därför aldrig att beräkna laddtiden och dessutom går det aldrig att ladda fullt. Skedarna gör sken av att det ska kunna gå att förutsäga hur mycket energi en har och hur mycket energi specifika aktiviteter ska ta (som om skedarna alltid vore lika stora). Jag vet att den ofta nämns, men för mig är kasst iphonebatteri överlägset som metafor.