I denna tråd så har TS gnällt om att nuvarande jobbet är för tråkigt, senare menat att en socionom har sitt ”drömjobb” när denna försökt förklara att det var ett pragmatiskt val och inte riktigt velat förstå att de flesta har begränsat med tid och resurser . Hen verkar inte riktigt förstå att ytterst få lever det drömlivet. Jag befinner mig själv i en privilegierad situation arbetsmässigt, men jag jobbar definitivt inte med min stora passion i livet. Utan med något jag är bra på, i en bransch med bra karriärsmöjligheter och med bra arbetsmiljö. Min man har en framgångsrik karriär och stor respekt i sitt yrke och har verkligen en "fin" titel, men han tycker inte heller att varje arbetsdag är 10/10.Då förstår jag inte varför du tycker att man ska "stänga av mentalt på jobbet och lägga min fritid på att försöka komma åt det som hindrar mig att komma framåt" är det ens görligt? Angående det sista är det väll det TS gör redan med alla sina trådar, TS försöker hitta en väg framåt och i det som diskuterar hen med oss även om vi som ett bukekollektiv ganska ofta blir frustrerade i de diskussionerna så är det ju ett sätt att hitta vägar framåt.
Förutom oss så har TS vården som hen också vänder sig till.
"Stänga av och jobba på" är något som ibland händer i livet, ibland behöver man stanna på ett jobb för CV:ts skull och/eller för att helt enkelt ha råd att leva, liksom om man ändå hittar ett mer spännande jobb och säger upp sig men har en uppsägningstid. Då får man försöka fokusera på annat, och i TS fall så skulle jag börja med att försöka komma åt fobierna och ångesten. Det är nämligen det som tar energin, inte att jobba 25%. 25% är 2 h om dagen, sålänge hen inte jobbar med att typ tortera folk eller tämja vilda lejon så ska det inte vara så utmattande i sig.