Stå ut med tråkigt jobb eller hur hittar man ett roligt jobb?

Då förstår jag inte varför du tycker att man ska "stänga av mentalt på jobbet och lägga min fritid på att försöka komma åt det som hindrar mig att komma framåt" är det ens görligt? Angående det sista är det väll det TS gör redan med alla sina trådar, TS försöker hitta en väg framåt och i det som diskuterar hen med oss även om vi som ett bukekollektiv ganska ofta blir frustrerade i de diskussionerna så är det ju ett sätt att hitta vägar framåt.

Förutom oss så har TS vården som hen också vänder sig till.
I denna tråd så har TS gnällt om att nuvarande jobbet är för tråkigt, senare menat att en socionom har sitt ”drömjobb” när denna försökt förklara att det var ett pragmatiskt val och inte riktigt velat förstå att de flesta har begränsat med tid och resurser . Hen verkar inte riktigt förstå att ytterst få lever det drömlivet. Jag befinner mig själv i en privilegierad situation arbetsmässigt, men jag jobbar definitivt inte med min stora passion i livet. Utan med något jag är bra på, i en bransch med bra karriärsmöjligheter och med bra arbetsmiljö. Min man har en framgångsrik karriär och stor respekt i sitt yrke och har verkligen en "fin" titel, men han tycker inte heller att varje arbetsdag är 10/10.

"Stänga av och jobba på" är något som ibland händer i livet, ibland behöver man stanna på ett jobb för CV:ts skull och/eller för att helt enkelt ha råd att leva, liksom om man ändå hittar ett mer spännande jobb och säger upp sig men har en uppsägningstid. Då får man försöka fokusera på annat, och i TS fall så skulle jag börja med att försöka komma åt fobierna och ångesten. Det är nämligen det som tar energin, inte att jobba 25%. 25% är 2 h om dagen, sålänge hen inte jobbar med att typ tortera folk eller tämja vilda lejon så ska det inte vara så utmattande i sig.
 
I denna tråd så har TS gnällt om att nuvarande jobbet är för tråkigt, senare menat att en socionom har sitt ”drömjobb” när denna försökt förklara att det var ett pragmatiskt val och inte riktigt velat förstå att de flesta har begränsat med tid och resurser . Hen verkar inte riktigt förstå att ytterst få lever det drömlivet. Jag befinner mig själv i en privilegierad situation arbetsmässigt, men jag jobbar definitivt inte med min stora passion i livet. Utan med något jag är bra på, i en bransch med bra karriärsmöjligheter och med bra arbetsmiljö. Min man har en framgångsrik karriär och stor respekt i sitt yrke och har verkligen en "fin" titel, men han tycker inte heller att varje arbetsdag är 10/10.

"Stänga av och jobba på" är något som ibland händer i livet, ibland behöver man stanna på ett jobb för CV:ts skull och/eller för att helt enkelt ha råd att leva, liksom om man ändå hittar ett mer spännande jobb och säger upp sig men har en uppsägningstid. Då får man försöka fokusera på annat, och i TS fall så skulle jag börja med att försöka komma åt fobierna och ångesten. Det är nämligen det som tar energin, inte att jobba 25%. 25% är 2 h om dagen, sålänge hen inte jobbar med att typ tortera folk eller tämja vilda lejon så ska det inte vara så utmattande i sig.
Du verkar veta mycket om TS mående, arbetsförmåga samt hur TS jobbar med sitt mående, är du TS läkare?

Angående att stänga av så är det väll det som är problemet när man har en npf, just att man inte kan stänga av det är ju det som i de flesta fall göra att personer med npf är överrepresenterade bland utmattningar och ångest.
 
Jag befinner mig själv i en privilegierad situation arbetsmässigt, men jag jobbar definitivt inte med min stora passion i livet. Utan med något jag är bra på, i en bransch med bra karriärsmöjligheter och med bra arbetsmiljö. Min man har en framgångsrik karriär och stor respekt i sitt yrke och har verkligen en "fin" titel, men han tycker inte heller att varje arbetsdag är 10/10.
Jag tänker lite som så rent allmänt att har man det så bra som du och din man har- ja du nämner framgångsrik karriär, respekt, fin titel etc ( det verkar också vara väldigt viktigt för dig?)- hur är då din förståelse för de som har det kämpigare?

Och rent allmänt, klart det vore bra om folk med fobier och ångest blir av med sina svårigheter, men tänk om det inte går för alla? hur tänker du där? undrar eftersom du är rätt hårdnackad i din kritik mot TS.
 
Jag tänker lite som så rent allmänt att har man det så bra som du och din man har- ja du nämner framgångsrik karriär, respekt, fin titel etc ( det verkar också vara väldigt viktigt för dig?)- hur är då din förståelse för de som har det kämpigare?

Och rent allmänt, klart det vore bra om folk med fobier och ångest blir av med sina svårigheter, men tänk om det inte går för alla? hur tänker du där? undrar eftersom du är rätt hårdnackad i din kritik mot TS.
1. Jag tänker inte gå in på våra respektive bakgrunder, men ingen av oss har fått särskilt mycket gratis i livet förutom envishet och intelligens. Jag kommer också från en bakgrund med utbidning, men också skyhöga krav och bristande stöttning. Jag har dessutom fått ge upp att jobba med mina 2 stora passioner (det ena hästar och det andra inom akademin och fått kämpa för att inte vara bitter och ledsen). Jag har också haft jobb där jag gråtit inne på toaletten och räknat timmarna tills jag kan gå hem, men behövt stanna pga CV:t.

2. Jag har också fått slita med ångest och vet hur mycket energi det tar. Därav att jag vet att TS måste börja där!

3. "Fina" titlar är det TS som fokuserat på.
 
TS klagar på att hens jobb är tråkigt och att hon inte kan hitta ett jobb hen tycker är roligt. Samt att hen inte orkar så mycket på fritiden. Samtidigt så orkar hen mer på fritiden med husskötsel, biodlingen och trädgårdsodling än vad många som jobbar heltid orkar.
Håller med. Jag jobbar 50% pga mina sjukdomar (AS och Epilepsi) och har permanent sjukersättning och jag är avundsjuk på att TS orkar så himla mycket utöver jobb.
Utöver rasta hundarna och laga mat så gör jag absolut ingenting efter jobbet pga ingen ork.
Långpromenader, städa, tvätta, umgås mm gör jag på lediga dagar. Och så har jag en sambo som drar halva bördan. Utan honom hade jag aldrig orkat med att skaffa en ny hund ens.
 
När man inte är helt arbetsförd så är det skitsvårt att få ett jobb öht.
Jag känner mig tacksam att jag faktiskt har ett jobb och en inkomst som gör att jag får mat i magen, har ett hem och en bil, kan betala mina räkningar och ha mina hundar.
Hur orättvist det än kan kännas jämfört med någon som är frisk så har jag inte lyxen att välja jobb. Jag är glad att ens få ett jobb.
Jag kan aldrig jömföra mig med en frisk person som kan välja utbildningar och arbetsplatser efter vad de VILL göra.
Min kropp kommer aldrig ge mig den lyxen. Jag har begränsningar och behöver anpassningar och kommer aldrig ha möjlighet att göra vad jag bara tycker är roligt.
Fritiden får blir mitt roliga i mån av ork och jobbet blir det som möjliggör min fritid.
 
Håller med. Jag jobbar 50% pga mina sjukdomar (AS och Epilepsi) och har permanent sjukersättning och jag är avundsjuk på att TS orkar så himla mycket utöver jobb.
Utöver rasta hundarna och laga mat så gör jag absolut ingenting efter jobbet pga ingen ork.
Långpromenader, städa, tvätta, umgås mm gör jag på lediga dagar. Och så har jag en sambo som drar halva bördan. Utan honom hade jag aldrig orkat med att skaffa en ny hund ens.
Fast vad är det för mycket hon orkar tycker du?

du rastar hundar och lagar mat varje dag? TS lagar ju inte ens mat varje dag! Värmer en matlåda största delen av veckans dagar tex.

Jag som jobbar 50 % pga bland annat migrän, epilepsi, dövblindhet och har sjukersättning för resten får erkänna att matlagning är det som tar mest energi-hur kort tid den än tar. Det lagar jag inte varje dag. Inte en chans att jag orkar det. Det blir matlådor.
 
Fast vad är det för mycket hon orkar tycker du?

du rastar hundar och lagar mat varje dag? TS lagar ju inte ens mat varje dag! Värmer en matlåda största delen av veckans dagar tex.

Jag som jobbar 50 % pga bland annat migrän, epilepsi, dövblindhet och har sjukersättning för resten får erkänna att matlagning är det som tar mest energi-hur kort tid den än tar. Det lagar jag inte varje dag. Inte en chans att jag orkar det. Det blir matlådor.
Plusa ihop trädgård, ved, snöskottning och allt det där så blir det väldigt många mer timmar per år. Jag har levt med ved, trädgård och äldre hus och nog tog det väldigt mycket tid.
Två korta kisserundor (vilket rasta hund är i min värld, inte motionera hund) och 20 min i köket är inte mycket tid. Jag lagar inte heller mat varje dag utan gör storkok mm. Idag micrade jag en bit paj som jag lagade när jag var ledig.
 
Plusa ihop trädgård, ved, snöskottning och allt det där så blir det väldigt många mer timmar per år. Jag har levt med ved, trädgård och äldre hus och nog tog det väldigt mycket tid.
Två korta kisserundor (vilket rasta hund är i min värld, inte motionera hund) och 20 min i köket är inte mycket tid. Jag lagar inte heller mat varje dag utan gör storkok mm. Idag micrade jag en bit paj som jag lagade när jag var ledig.
Trädgård, ved och snöskottning är inte samtidigt. Det är olika tillfällen under året och vad jag har förstått av TS tidigare trådar så känner hon många gånger svårt att orka med även det. Jag har bott på landet med hus och trädgård och ved osv. Jag valde att INTE skotta. Ved tog inte så lång tid, man köper färdigkluven och bär in och så får man bära in i huset då och då.
Vet att TS har haft någon som klippte gräset någon gång åt henne också.
 
Trädgård, ved och snöskottning är inte samtidigt. Det är olika tillfällen under året och vad jag har förstått av TS tidigare trådar så känner hon många gånger svårt att orka med även det. Jag har bott på landet med hus och trädgård och ved osv. Jag valde att INTE skotta. Ved tog inte så lång tid, man köper färdigkluven och bär in och så får man bära in i huset då och då.
Vet att TS har haft någon som klippte gräset någon gång åt henne också.
Men nu handlade det om allt TS vill göra efter jobbet och ha ork till. Och skyller på jobbet att hen inte orkar ännu mer.
Jag säger att det är en lyx att orka så mycket efter jobbet som hen vill. Varken du eller jag gör det ju heller efter 50% arbete och flera andra reagerar också på att de inte orkar så mycket fast man är frisk och jobbar 100%.
TS verkar ha en orimlig bild av vad man ska orka med utanför arbetstid. Och ska man ta med i beräkningen att det finns en nedsatthet i arbetsförmågan blir orimligheten ännu större.

Jag tycker inte heller att det är ok att få tex sjukskrivning och jobba lite bara för att orka göra mycket på fritiden.
 
Men nu handlade det om allt TS vill göra efter jobbet och ha ork till. Och skyller på jobbet att hen inte orkar ännu mer.
Jag säger att det är en lyx att orka så mycket efter jobbet som hen vill. Varken du eller jag gör det ju heller efter 50% arbete och flera andra reagerar också på att de inte orkar så mycket fast man är frisk och jobbar 100%.
TS verkar ha en orimlig bild av vad man ska orka med utanför arbetstid. Och ska man ta med i beräkningen att det finns en nedsatthet i arbetsförmågan blir orimligheten ännu större.

Jag tycker inte heller att det är ok att få tex sjukskrivning och jobba lite bara för att orka göra mycket på fritiden.
Nej det är definitivt inte ok och få sjukskrivning/sjukersättning och jobba lite för att orka med en större fritid, men som det är nu tycker inte jag att TS har mycket på sin fritid. Att hon vill ha mer och har svårt att förstå och acceptera sina begränsningar är en annan sak, men hon har ju inte det så i dag.
 
Plusa ihop trädgård, ved, snöskottning och allt det där så blir det väldigt många mer timmar per år. Jag har levt med ved, trädgård och äldre hus och nog tog det väldigt mycket tid.
Två korta kisserundor (vilket rasta hund är i min värld, inte motionera hund) och 20 min i köket är inte mycket tid. Jag lagar inte heller mat varje dag utan gör storkok mm. Idag micrade jag en bit paj som jag lagade när jag var ledig.
Men du har ju en fysisk funktionsnedsättning och TS har en psykisk ni har ju helt olika problem. Du har en fysisk begränsing i ork och TS och en kognitiv begränsning. Det är ju ganska självklart att ni tycker att olika saker är jobbiga.
 
Men du har ju en fysisk funktionsnedsättning och TS har en psykisk ni har ju helt olika problem. Du har en fysisk begränsing i ork och TS och en kognitiv begränsning. Det är ju ganska självklart att ni tycker att olika saker är jobbiga.
Man har ju olika problem jag kan tänka mig att TS är rätt gärna skulle vilja ha förmågan att ha relationer på det sättet du har. Att orka ha relationer med andra människor utan att bli helt slut eller få ångest är ju ändå rätt trevligt.

Sen är det ju en realitet att alla med en fysisk eller psykisk nedsättning inte kommer att kunna få vilket jobb som helst, man får såklart anpassa sitt liv efter bästa förmåga för att känna att det fungerar och är meningsfullt. Det är såklart en sorg att vara tvungen att krympa livet efter kroppen och huvudets begränsade förmåga och man får försöka hitta en metod för att hantera det samt att ha en inkomst när man inte längre passar in i samhälletsmall för en produktiv individ.
 
Man har ju olika problem jag kan tänka mig att TS är rätt gärna skulle vilja ha förmågan att ha relationer på det sättet du har. Att orka ha relationer med andra människor utan att bli helt slut eller få ångest är ju ändå rätt trevligt.

Sen är det ju en realitet att alla med en fysisk eller psykisk nedsättning inte kommer att kunna få vilket jobb som helst, man får såklart anpassa sitt liv efter bästa förmåga för att känna att det fungerar och är meningsfullt. Det är såklart en sorg att vara tvungen att krympa livet efter kroppen och huvudets begränsade förmåga och man får försöka hitta en metod för att hantera det samt att ha en inkomst när man inte längre passar in i samhälletsmall för en produktiv individ.
Är det mig du svarar här för jag blir förvirrad av taggningen?
Du har isf ingen aning om vad jag har för socialt liv. Eller snarare nästan obefintligt socialt liv pga min trötthet.
 
Är det mig du svarar här för jag blir förvirrad av taggningen?
Du har isf ingen aning om vad jag har för socialt liv. Eller snarare nästan obefintligt socialt liv pga min trötthet.


Men nu handlade det om allt TS vill göra efter jobbet och ha ork till. Och skyller på jobbet att hen inte orkar ännu mer.
Jag säger att det är en lyx att orka så mycket efter jobbet som hen vill. Varken du eller jag gör det ju heller efter 50% arbete och flera andra reagerar också på att de inte orkar så mycket fast man är frisk och jobbar 100%.
TS verkar ha en orimlig bild av vad man ska orka med utanför arbetstid. Och ska man ta med i beräkningen att det finns en nedsatthet i arbetsförmågan blir orimligheten ännu större.

Jag tycker inte heller att det är ok att få tex sjukskrivning och jobba lite bara för att orka göra mycket på fritiden.

För mig ser det ut som du gör precis samma sak själv när du värderar TS liv gentemot ditt eget och du känner ju hur dåligt det landar för dig själv, så det visar att det kanske inte var en toppenidé från din sida heller?

Varför skulle du veta mer om eller ha större rätt att uttala dig om TS liv än @monster1 har om ditt? Varför skulle din erfarenhet av sjukdom/funktionsnedsättning vara mer giltig än TS? Folk med sjukdom är lika olika som folk utan. Visst kan folk säga provocerande saker (oavsett hur friska eller sjuka de är), men att ifrågasätta deras fungerande sitter nog lika oskönt för andra som det gör för dig så jag blir förvånad att du trots din levda erfarenhet väljer att göra så.
 
Men du har ju en fysisk funktionsnedsättning och TS har en psykisk ni har ju helt olika problem. Du har en fysisk begränsing i ork och TS och en kognitiv begränsning. Det är ju ganska självklart att ni tycker att olika saker är jobbiga.
Nu vet jag inte vad AS är men epilepsi har som grundsjukdom många symptom, däribland kognitiva och biverkningar på medicinerna man tar är också många kognitivia, så det är inte alls så enkelt att kalla det för fysisk funktionsnedsättning egentligen.

Förståelsen för TS sitter nog inte i vilken funktionsnedsättning man har.
 
Nu vet jag inte vad AS är men epilepsi har som grundsjukdom många symptom, däribland kognitiva och biverkningar på medicinerna man tar är också många kognitivia, så det är inte alls så enkelt att kalla det för fysisk funktionsnedsättning egentligen.

Förståelsen för TS sitter nog inte i vilken funktionsnedsättning man har.
De har olika problem det TS har problem med är inte samma som @Fetaost har problem med.
 
De har olika problem det TS har problem med är inte samma som @Fetaost har problem med.
Det var inte det jag satte mig emot utan att du skrev att epilepsi är en fysisk funktionsnedsättning, och det håller jag inte med om. Så lätt är det inte att dra ett streck där.

Att förstå hur TS har det behöver väl inte sitta i vilken form av funktionsnedsättning man har, eller är det bara de med liknande som TS som kan förstå?
 
Är det mig du svarar här för jag blir förvirrad av taggningen?
Du har isf ingen aning om vad jag har för socialt liv. Eller snarare nästan obefintligt socialt liv pga min trötthet.
Du skriver att du har en sambo och att du sparar att umgås till lediga dagar. Då utgår jag från att du umgås med någon när du skriver umgås.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag kommer inom ett år att flytta ca 40 mil hem till den stad som jag vuxit upp i. Jag har de senaste 7 åren bott på annan ort och har...
Svar
0
· Visningar
596
Senast: seahawk
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 138
Senast: Lavinia
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 866
Senast: Palermo
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 765
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Ber om hjälp inför föl
  • Mineraler

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp