Hur gör jag nu?

[doglover]

Min sambo gjorde klart för mig i natt om att han inte ville ha mig.

Ska ringa kommunen på måndag. Han vill inte ha mig här och jag vill inte se honom.

 

[JumpForMyLove]

Sv: Hur gör jag nu?

Men vad va?? Du får nog förtydliga nu.
Ni har barn antar jag? Vem står på boendet? Oj.. *försöker själv samla tankarna för att kunna hjälpa*

Har msn om du vill prata, pma så får du den!

 

[doglover]

Sv: Hur gör jag nu?

Han står på kontraktet men vi flyttade in tillsammans.

En son på 9 månader har vi.

Men han dumpade mig för att jag inte tillät honom att vara ute med sina kompisar å festa. Enligt honom då.

Sa gång på gång att han inte ville ha mig och att jag gärna kunde få ensam vårdnad.

Så mycket bryr han sig.

Du kan adda min msn. Står på kontakt eller nåt.

 

[Piffelina]

Sv: Hur gör jag nu?

Ojdå !!

Men eftersom ni flyttade in tillsammans och jag antar att du kommer ha huvudansvaret för sonen så har du rätt att bo kvar i lägenheten. Jag vet att jag läst det någonstans, kommer dock inte på vart.

Du säger att deta hände inatt, hade han druckit? För då kan man säga mycket man sedan ångrar.

Skickar massa kramar !!

 

[JumpForMyLove]

Sv: Hur gör jag nu?

Tror du kan kräva lägenheten om barnet ska bo hos dig mm så har du mest behov av den. Ta hjälp med detta av en rådgivare eller advokat eller liknande.

 

[doglover]

Sv: Hur gör jag nu?

*kl*

han kom hem för ett tag sedan och kröp då till korset.

jag vet inte om jag någonsin kan förlåta honom eller lita på honom igen.

 

[Spirit]

Sv: Hur gör jag nu?

Jättetråkigt att läsa.

Sätt dig ned & prata igenom ordentligt hur du/ni vill ha det & vad ni båda känner.
Försök komprimissa till en lösning som gagnar er båda.

Kommunikation mellan parterna är livsviktigt.

Hoppas det löser sig, förhoppningsvis har han kräkt av sig detta i ren frustration & ångrar sig nu.

Svårt att förlåta, men ber dom om ursäkt & ångrar sig så finns förhoppningsvis hopp..

Massa kramar

/Spirit

 

[Zaria]

Sv: Hur gör jag nu?

Men fy vad tråkigt.

Blir ledsen för din skull. Tyckersom Spirit att ni skall sätta er ner och prata. Min "göbbe" har också vräkt ur sig saker som "jag vill inte ha ett jävkla familjeliv jag skall vara fri" (han är inte pappa till sonen dock) men då har det varit andra saker som legat och gnagt honom som egentligen inte har med att göra att han inte ville ha något familjeliv.

Det känns lite som att killar oftare blir tråkade för att de blir riktiga tofflar när de blir föräldrar att kompisgänget gärna trycker på med det,kan inte vara något sådant som påverkar? Att han inte får ihop både familjelivet och kompislivet. En tanke bara.

*peppkramar*

 

[doglover]

Sv: Hur gör jag nu?

Jo, jag vet inte hur det blir. Det får vi se.

Vi får snacka och då ska han vara ärlig annars drar jag direkt.

 

[doglover]

Sv: Hur gör jag nu?

Familjeliv och kompislivet får han nog inte ihop tycker han väl eftersom att han sa att jag aldrig tillåter honom att supa med kompisar. Vilket är ren och skär bullshit.

 

[lilltrolle]

Sv: Hur gör jag nu?

Han låter bitter. Varför skyller han på dig? Även om du skulle ha sagt att du ville ha honom hemma så antar jag att du inte bundit fast honom och låst in honom? Vem ska ta hand om barnen tycker han? Boka snabbt tid för familjerådgivning. Han verkar inte riktigt vuxen.

 

[svea]

Sv: Hur gör jag nu?

Jag tycker också att familjeterapi låter som en god idé. Helst hos en sträng terapeut som kan banka in i ditt barns fars skalle att när man är pappa så är det faktiskt dags att ta och bli vuxen och lära sig att prioritera i livet. Detta oavsett om man väljer att leva med barnets mor eller inte.

Barn är viktigare än sprit och kompisar, och fattar man inte det så är man en liten liten lort.

 

[Mynta2]

Sv: Hur gör jag nu?

När det gäller hyresrätt har den som bäst behöver bostaden rätt till den och det kan anses skäligt. Om samborna inte har barn tillsammans krävs dock synnerliga skäl för ett sådant övertagande.

Det finns olika tidsgränser för när man måste göra anspråk på övertagande. Om din sambo innehar lägenheten och du flyttar ut så har du vid en separation tre månader på dig att framställa ditt anspråk. Är det istället din sambo som flyttar ut och du bor kvar i hans/hennes lägenhet har du ett år på dig efter det att samboförhållandet upphörde.

Men jag hoppas ni pratar ut i stället för att förhasta er. Lycka till.

 

[Gnist]

Sv: Hur gör jag nu?

*kl*

han kom hem för ett tag sedan och kröp då till korset.

jag vet inte om jag någonsin kan förlåta honom eller lita på honom igen.

Kanske idé att vara särbos ett tag?

 

[doglover]

Sv: Hur gör jag nu?

Näe han verkar vara en förvuxen 3åring.

 

[doglover]

Sv: Hur gör jag nu?

Jag har funderat på det och ska fundera lite tilll.

 

[doglover]

Sv: Hur gör jag nu?

Eller så har man alkoholproblem. Han skulle söka hjälp iallafall. Det var ett krav. Jag tror inte han är alkis, verkligen inte, men forstätter han lär man väl bli det.

 

[doglover]

Sv: Hur gör jag nu?

Jag ska försöka prata med honom, men är det hopplöst så har jag försökt iallafall.

 

[mosig]

Sv: Hur gör jag nu?

vad är det som får dig till att tro att han kommer bli alkis?
och vad är det som gör att du inte anser honom vara det nu, var är gränsen`?

har haft stora diskussioner om detta med min man som varit van vid att vara själv och göra precis som han vill utan att ta hänsyn till någon annan under en lång tid mend et börjar nog gå in i skallen på honom att man kan inte sätta kompisar som första prio och familj som andra.
jag hindrar inte honom till att gå ut om han vill det men inte varenda jävla helg och absolut INTE när vi har typ fem hundra kvar att leva för och nästan två veckor till lön..

hoppas ni kan prata lite, försök fråga honom vad han egentligen vill med sitt liv, vill han supa bort det eller vill han växa upp lite och ta ansvar för sin familj?
lycka till!!

 

[Jettan]

Sv: Hur gör jag nu?

Usch, vad jobbigt!

Jag skulle vilja säga som själv har haft svårt att anpassa mig till familje livsstilen och verkligen saknat att få vara bara mig att du ska ge det lite tid. Jag tror han försöker anpassa sig, men liksom känner sig fångad och låst och saknar sitt gamla liv, därför blev han nog såhär och sedan ledsen och ångerfull... Jag känner igen mig i honom...
Skulle vilja råda att du tvingar med honom till familjerådgivningen eller dylik, jag tror han behöver prata men kanske inte vet hur och blir då arg i stället.
Vet inte om jag tror på separation här, jag tror han måste lära sig anpassa sig och det gör han nog bäst genom att bli tvungen att ta ansvar. Men det är klart att du inte ska må dåligt, förståss!

Om ni trotts denna jobbiga period kan sitta ner lugnt och fint och känna att ni verkligen älskar varandra och vill vara tillsammans, så är det bara att kavla upp ärmarna och jobba nu.
Av egen erfarenhet kan jag säga att om ni klarar er igenom det här nu kommer ni komma ut på andra sidan, starkare och kanske framför allt mer sammansvettsade.

Jag och min sambo har haft liknande gräl och bråk flera gånger under vårat förhållande, men vi har ridit ut, pratat och varit arga på varandra och nu älskar vi varandra mer än någonsin.
Vi har fått lära oss att ge och ta, och kanske framför allt be varandra om egen tid. Nu förtiden känner jag även om jag blir vansinnigt arg på honom, att jag kommer ändå alltid att vara tillsammans med honom och så har det inte alltid varit!!!

Jag hoppas ni löser det tillsammans och om inte annat att ni skiljs som vänner, det är inte bra att lämna något halvt avslutat, känn efter ordentligt om ditt hjärta verkligen säger att du är klar med den här killen innan du går. Är det så kommer också avslutet bli mycket mer smärtfritt tror jag. Lycka till!!!

Till alla andra vill jag säga: Pussa din partner varje kväll och säg att du älskar honom/henne, speciellt när dom förtjänar det som minst!!!!