chandelier
Trådstartare
Anonymt nick då det här är lite känsligt för mig.
Jag har satt mig i en sits som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. För ett par månader sedan träffade jag en kille vi kallar honom X. Vi började träffas och det kändes jätte bra. Jag som ganska precis tagit mig ur ett ganska destruktivt förhållande visste inte om jag var redo för ett nytt förhållande samtidigt som X inte vet vad hans nästa steg i livet blir, han funderar bl.a. på att flytta härifrån. Han har även problem med panikångest så han mår ganska dåligt psykiskt till och från.
Därför kom vi fram till att vi håller det här på ett vänskapligt plan.
Vi har fortsatt att träffas ännu mer och vi beter oss som ett par när vi ses. Vi pussas, kramas och har sex. Massor av sex och det är alldeles fantastiskt. När jag hade semester och åkte iväg ett par veckor så ringde han dagligen och när han ringde på fyllan så fick jag höra hur bra jag var, att han saknade mig, att han ville att jag skulle komma hem, att han behövde mig, att han ville presentera mig för sina vänner som var uppe då o.s.v. Han ringde även under sina ångestattacker bara för att han blev lugn av att prata med mig sa han.
Det här fick ju mina känslor att spåra ur, han ÄR den mest fantastiska och fina människan jag har träffat och nu vill jag så mycket mer än att bara vara vänner, men jag vill samtidigt inte förstöra det vi nu har.
Grejen är ju den att han sagt att han inte vill ha nått förhållande och jag vill inte känna att jag är den han ringer när han mår dåligt om han inte känner nånting mer. Missförstå mig rätt självklart vill jag finnas där men jag vill inte känna att det bara är det jag duger till om ni förstår hur jag menar. Jag vill hjälpa honom att må bättre så gott som jag kan.
Men nu har mina känslor kommit emellan och jag vet inte hur jag ska göra!
1. Vi fortsätter så som det är och jag får känna mig ledsen för att jag vet att han helt plötsligt kan försvinna
2. Jag berättar hur jag känner och säger att vi inte kan fortsätta såhär för att det är för jobbigt. Antingen så känner han mer än vad han sagt att han gör eller så förlorar jag honom helt och det vill jag verkligen inte!
Så snälla buke hjälp mig att reflektera lite om det här och hur hade ni gjort i min sits?
Jag har satt mig i en sits som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. För ett par månader sedan träffade jag en kille vi kallar honom X. Vi började träffas och det kändes jätte bra. Jag som ganska precis tagit mig ur ett ganska destruktivt förhållande visste inte om jag var redo för ett nytt förhållande samtidigt som X inte vet vad hans nästa steg i livet blir, han funderar bl.a. på att flytta härifrån. Han har även problem med panikångest så han mår ganska dåligt psykiskt till och från.
Därför kom vi fram till att vi håller det här på ett vänskapligt plan.
Vi har fortsatt att träffas ännu mer och vi beter oss som ett par när vi ses. Vi pussas, kramas och har sex. Massor av sex och det är alldeles fantastiskt. När jag hade semester och åkte iväg ett par veckor så ringde han dagligen och när han ringde på fyllan så fick jag höra hur bra jag var, att han saknade mig, att han ville att jag skulle komma hem, att han behövde mig, att han ville presentera mig för sina vänner som var uppe då o.s.v. Han ringde även under sina ångestattacker bara för att han blev lugn av att prata med mig sa han.
Det här fick ju mina känslor att spåra ur, han ÄR den mest fantastiska och fina människan jag har träffat och nu vill jag så mycket mer än att bara vara vänner, men jag vill samtidigt inte förstöra det vi nu har.
Grejen är ju den att han sagt att han inte vill ha nått förhållande och jag vill inte känna att jag är den han ringer när han mår dåligt om han inte känner nånting mer. Missförstå mig rätt självklart vill jag finnas där men jag vill inte känna att det bara är det jag duger till om ni förstår hur jag menar. Jag vill hjälpa honom att må bättre så gott som jag kan.
Men nu har mina känslor kommit emellan och jag vet inte hur jag ska göra!
1. Vi fortsätter så som det är och jag får känna mig ledsen för att jag vet att han helt plötsligt kan försvinna
2. Jag berättar hur jag känner och säger att vi inte kan fortsätta såhär för att det är för jobbigt. Antingen så känner han mer än vad han sagt att han gör eller så förlorar jag honom helt och det vill jag verkligen inte!
Så snälla buke hjälp mig att reflektera lite om det här och hur hade ni gjort i min sits?
får hoppas att vi kan fortsätta vara vänner men just nu känns allt helt åt helvete minst sagt...
