Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

Nah, kan de verkligen det? Bara för att "alla" hästar (och kor) kan hoppa 95 cm behöver ju inte det betyda att alla hästar är så noggranna och smidiga att de kan göra det hela tiden?

I hoppgruppen för länge sedan så var ridläraren var ju helt ärlig med vilka hästar som hade vilken talang. Märrarna som hade tävlat 130 innan de valde att bli ridskolehästar hade ju lite lättare för sig än "dunderklumpen" en söt och snäll tinker som verkligen var hit och miss över hinder, eller min favvis en skrangligt halvblod med ben överallt som ridläraren tyckte var ganska talanglös.

Lade till den här frågan för sent
När ni rider 95 cm bana på lektionen, mosar han 2-4 hinder då med eller blir det felfritt varje gång? Finns någon annan som har en häst som går 110 på tävlingar och inte välter något hinder i gruppen?

Flera i tråden har ju påpekat att alla hästar kan hoppa 95 felfritt utan hjälp från ryttaren, det är en ganska vanlig uppfattning som jag har hört förut. I det här specifika fallet så kan ju hästen bevisligen klara höjden eftersom vi klarar 2 av 3 hinder. Men på 7-8 hinder så lyckas jag inte undvika att göra ett misstag på ett par-tre av dem så att vi river.

När vi hoppar 95 på träning så river han normalt 1-2 hinder. Det kan hända att det blir felfritt, men det är inte det vanliga. Det finns hästar som gått 110 eller mer därtill tidigare i sitt liv, men de sitter inte jag på. :p Och de som sitter på dem håller hårt på dem! De ryttarna gör såklart resultat på ett annat sätt på tävlingsbanan, vilket också leder till de även fortsättningsvis får de bästa hästarna, får tävla två hästar, får hoppträna fler hästar gratis på ridskolan, etc. Så de får ju en helt annan tävlings- och hopprutin. Men det är en del av förutsättningarna, där får man gilla läget och göra det bästa av de förutsättningar man själv har.
 
@Mabuse
Om du har ekonomin för det och dessutom verkar ha goda kontakter med ridskolan, kan du inte samköpa en häst med dom då? Alternativt lösa det så att du köper en häst som står på ridskolan och finns till förfogande för lektionsverksamhet de dagar du inte rider eller tävlar den?

Borde bli win/win. Du kan köpa en häst som passar dig och det du vill göra, samtidigt som ridskolan har en (förmodligen) bättre häst att använda till lektionsverksamheten de dagar du inte är där.

Ridskolan jobbar inte så, de vill inte ha några samägda hästar. De har ekonomin att köpa de hästar de behöver för verksamheten, så det skulle bara bli struligt med en halvprivat häst också. Stallplatserna behövs för hästar som går fullt i verksamheten, en som bara kan jobba halvtid så att säga, skulle nog anses ta upp en plats i onödan, och göra så att de andra fick gå mer för att täcka upp.

Förutom då att det skulle bli knivigt om jag köper en häst för 120 000 eller så, som sen blir skadad på lektion eller tappar hopplusten för att någon nybörjare gör fel med den. Eller om det är någon jag tycker rider direkt illa som ska rida hästen, det skulle jag nog ha åsikter om ifall det var min egen. Det är dessutom i regel en investering av ridklubben att lära upp en ny ridskolehäst, med allt vad det innebär att kunna allt man behöver för att kunna gå lektioner på ett bra sätt, jag tror inte det skulle vara ekonomiskt hållbart att göra en sån investering i en häst som ändå aldrig kan gå mer än halvtid. Den skolningen behövs normalt även av fd tävlingshästar, de ska lära sig hantera ryttare av olika slag etc.
 
Flera i tråden har ju påpekat att alla hästar kan hoppa 95 felfritt utan hjälp från ryttaren, det är en ganska vanlig uppfattning som jag har hört förut. I det här specifika fallet så kan ju hästen bevisligen klara höjden eftersom vi klarar 2 av 3 hinder. Men på 7-8 hinder så lyckas jag inte undvika att göra ett misstag på ett par-tre av dem så att vi river.

När vi hoppar 95 på träning så river han normalt 1-2 hinder. Det kan hända att det blir felfritt, men det är inte det vanliga. Det finns hästar som gått 110 eller mer därtill tidigare i sitt liv, men de sitter inte jag på. :p Och de som sitter på dem håller hårt på dem! De ryttarna gör såklart resultat på ett annat sätt på tävlingsbanan, vilket också leder till de även fortsättningsvis får de bästa hästarna, får tävla två hästar, får hoppträna fler hästar gratis på ridskolan, etc. Så de får ju en helt annan tävlings- och hopprutin. Men det är en del av förutsättningarna, där får man gilla läget och göra det bästa av de förutsättningar man själv har.
Jo ett hinder på 95 cm felfritt utan ryttare. Men skulle han klara en bana felfritt utan ryttare ;).

Då tänker jag hålla med andra om att det är hästen. Han kan inte vara sådär jättejättebra iom att tex då min gamla hoppgrupp med ett urval av alla ridskolehästarna i stallet, hyggligt tillförlitligt i falla fall kunde få över minst hälften av hästarna felfritt på en 90 bana på träning (om jag inte minns fel) och enstaka 110 hinder. Dock då inte dunderklumpen, där fick man sänka och klappa rätt och slätt. Jag är hyggligt säker på att jag fick över min (enligt ridläraren) talanglösa favorit (som jag fastnade på i två år, jag tänkte då aldrig hoppa över hans gräns på 110 ändå ;)) felfritt över 90 bana då och då i alla fall. (Vi var inte tävlingsgrupp, vi hade bara en gammal ridlärare/ridskolechfen som körde sitt race. När han slutade försvann gruppen.) Och som sagt ridläraren var ärlig med vilken häst som borde och inte borde klara det och berömde efter häst och ryttare.

Så ridläraren känns inte helt rak? Måste tävla en viss häst varje helg men inte få chansen att förbättra hästens galopp osv? Eller hoppa den lite högre någon gång. Eller i alla fall chansen att få skolka och prova på en kurs få upp självförtroendet.
 
Jag har bott i Stockholm och varit beroende av att åka kommunalt. Jag har också jobbat i många stall runt Stockholm och med många ekipage runt Stockholm.
Jag har haft elever som ridit andras hästar de flesta dagar/v och fått tävla. Det utan att själva varit så utbildade då de började. En del hästar skulle och har absolut gått som klockor i 90-klasser eller ca Lätta klasser dressyr.
Så jag skulle inte ge upp den tråden utan att ens undersöka grundligt.

Sen säger jag det igen, utan att hoppning är mitt område, men för att vara säker i hoppningen bör man ju ha en reglerbar galopp.

Min ena dressyrtränare är fd hopp/ft-ryttare och har ibland någon hoppkurs för sina eller fruns dressyrelever.
Jag ville vara med något av de första åren jag red för dem. Jag fick då nej IOM att min häst då hade för dålig galopp(islandskorsning).
Jag tycker alltså inte man ska ta på sig misslyckandet så fullt ut när man sitter på material som begränsar.
Jag fick vara med och hoppa när min häst lärt sig galoppera och få reglage i galoppen.

Det låter i mina öron lite som om jag hade ett ekipage som red LC nivå och skickade ut den på LA.
Dvs man är inte redo för uppgiften och kan inte förvänta sig bättre resultat.

Och för mig och många med mig är det en motivationsdödare att få för svåra uppgifter hela tiden.
I det här fallet tror jag inte DU är för dålig. Jag tror hästen behöver tränas annorlunda än den gör för att klara uppgiften med vilken ryttare som helst på den nivån.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Jo ett hinder på 95 cm felfritt utan ryttare. Men skulle han klara en bana felfritt utan ryttare ;).

Då tänker jag hålla med andra om att det är hästen. Han kan inte vara sådär jättejättebra iom att tex då min gamla hoppgrupp med ett urval av alla ridskolehästarna i stallet, hyggligt tillförlitligt i falla fall kunde få över minst hälften av hästarna felfritt på en 90 bana på träning (om jag inte minns fel) och enstaka 110 hinder. Dock då inte dunderklumpen, där fick man sänka och klappa rätt och slätt. Jag är hyggligt säker på att jag fick över min (enligt ridläraren) talanglösa favorit (som jag fastnade på i två år, jag tänkte då aldrig hoppa över hans gräns på 110 ändå ;)) felfritt över 90 bana då och då i alla fall. (Vi var inte tävlingsgrupp, vi hade bara en gammal ridlärare/ridskolechfen som körde sitt race. När han slutade försvann gruppen.) Och som sagt ridläraren var ärlig med vilken häst som borde och inte borde klara det och berömde efter häst och ryttare.

Så ridläraren känns inte helt rak? Måste tävla en viss häst varje helg men inte få chansen att förbättra hästens galopp osv? Eller hoppa den lite högre någon gång. Eller i alla fall chansen att få skolka och prova på en kurs få upp självförtroendet.

Ridläraren är nog rak, det förvånar nog alla att hästen alls lärt sig hoppa så att den kan ta sig runt en 95-bana utan att slå ihjäl sig. Så han har ju verkligen utvecklats positivt. Och jag vet ju att han skulle klara det felfritt om jag bara red lite bättre. Utan ryttare skulle han högst troligt inte vara i närheten av att klara en bana, han vinner på att alltid göra som ryttaren säger åt honom och klara sånt man inte tror han var fysiskt kapabel till på ren arbetsvilja och vilja att vara till lags, men han har ju inte hoppningen i sig naturligt direkt. Engelsk import med okänd stam, förmodligen en dos clydesdale eller liknande. Att han ens är på ridskolan beror uteslutande på det goda temperamentet.

Och vi tävlar absolut inte varje helg, bara tillräckligt mycket för att det inte riktigt är rimligt att dumpa barnen på maken ännu mer för att ägna mig åt min ridning.

Tränaren berömmer i allmänhet inte öht. Högsta berömmet man kan få är att hon är tyst. Och hon gillar inte sura miner eller dåligt självförtroende. Alla är ju på sitt sätt, man får gilla läget. Men börjar man prata om att man har har dåligt självförtroende eller annat så blir hon mest irriterad och tycker man är jobbig, det är liksom fel adress för sånt. Lite den gamla skolan, kan man säga.

Hoppa högre vet jag att det skulle vara tvärnej på, det sliter i onödan på hästarna, och just den här hästen skulle högst troligt inte hoppa bättre för det, han gör ju redan sitt bästa varje språng.
 
Lite allmänna reflektioner:

Att du inte har körkort är en begränsande faktor, du funderar inte på att skaffa? Utbudet skulle definitivt bli större.

Någon sa att man inte ska behöva komma perfekt på 90 cm, men det är väl ändå bra att öva. Den dagen du vill hoppa lite högre måste du komma rätt och då är det väl jättebra att träna på mindre hinder.

Hoppning är en materialsport så har du en riktigt klumpig häst kommer du inte högre hur bra du än är som ryttare. Jag vet dock en duktig ryttare som red en enväxlad Finnhäst i brist på annat och hon hoppade felfritt på 0.90 eller tom 1.00 på denna häst. Man kan ha som mål att utveckla just den hästen så bra som möjligt.

Jag tror alla ryttare tom Malin B har problem med motivationen ibland. Speciellt den här tiden på året.
 
Det är fruktansvärt svårt att hitta en medryttarhäst nära stan i stall med bra träningsmöjligheter och bra kollektivtrafik, så att man kan tävla den. Jag har inget körkort, så kollektivtrafik är ett absolut måste. De allra flesta hästägare har såklart häst för sin egen ridning i första hand, inte för att medryttaren ska göra en tävlingssatsning. Möjligen om medryttaren är riktigt skicklig och kan ge hästen tävlingsrutin uppåt i klasserna man själv kan ha glädje av sen, men så duktig är jag inte.

Ska det vara något med tävlandet räcker det ju inte att man är med på någon hoppträning någon gång ibland och anmäler sig till en tävling någon gång, man behöver regelbundet, varje vecka, rida för tränare och bygga upp hästen så att den har kondition och annat tillräckligt för att göra bra resultat på tävling. Om ägaren är hoppintresserad vill de normalt tävla och träna hoppning själva, om ägaren inte är hoppintresserad är det rätt vanligt att hästen inte är lämpad eller tränad för hopptävling. Här i Stockholm går det tretton duktiga ryttare på dussinet, och många hästägare vill i första hand ha någon som myser med hästen, sköter uteritterna och gör sånt man själv inte vill eller hinner, inte någon som tänker göra en tävlingssatsning med ens häst.

Så nej, det KAN jag inte ändra. Inte när jag också är beroende av att hästen ska stå i ett stall med fullskötsel och goda kommunikationer, och hopptränare på ridavstånd varje vecka för att jag ska ha möjlighet att hinna träna den. Och det menar jag inte alls magsurt, jag skulle själv tycka det var maxat med en medryttare med såna anspråk om jag var hästägare, men det är så mina förutsättningar ser ut.

Jag håller inte med. har mina hästar i stall med gångavstånd till t-bana. merparten av dressyr och hobbyryttarna i stallet har medryttare som hoppar deras hästar regelbundet. För att hoppa 90cm krävs dock inte träning varje vecka, de flesta tränar kanske varannan eller så men hoppar själva däremellan. Den tiden du verkar lägga på stall och allt runtomkring hade du lika gärna kunnat ha en häst med medryttare på låter det som.

däremot är körkortsbiten ett problem när du vill tävla.
 
Tränaren berömmer i allmänhet inte öht. Högsta berömmet man kan få är att hon är tyst. Och hon gillar inte sura miner eller dåligt självförtroende. Alla är ju på sitt sätt, man får gilla läget. Men börjar man prata om att man har har dåligt självförtroende eller annat så blir hon mest irriterad och tycker man är jobbig, det är liksom fel adress för sånt. Lite den gamla skolan, kan man säga.

Spontant så låter det där oerhört tråkigt. Både att läraren inte kan ge beröm eller att inte orka med människor som inte orkar psykiskt.
 
Ridläraren är nog rak, det förvånar nog alla att hästen alls lärt sig hoppa så att den kan ta sig runt en 95-bana utan att slå ihjäl sig. Så han har ju verkligen utvecklats positivt. Och jag vet ju att han skulle klara det felfritt om jag bara red lite bättre. Utan ryttare skulle han högst troligt inte vara i närheten av att klara en bana, han vinner på att alltid göra som ryttaren säger åt honom och klara sånt man inte tror han var fysiskt kapabel till på ren arbetsvilja och vilja att vara till lags, men han har ju inte hoppningen i sig naturligt direkt. Engelsk import med okänd stam, förmodligen en dos clydesdale eller liknande. Att han ens är på ridskolan beror uteslutande på det goda temperamentet.

Och vi tävlar absolut inte varje helg, bara tillräckligt mycket för att det inte riktigt är rimligt att dumpa barnen på maken ännu mer för att ägna mig åt min ridning.

Tränaren berömmer i allmänhet inte öht. Högsta berömmet man kan få är att hon är tyst. Och hon gillar inte sura miner eller dåligt självförtroende. Alla är ju på sitt sätt, man får gilla läget. Men börjar man prata om att man har har dåligt självförtroende eller annat så blir hon mest irriterad och tycker man är jobbig, det är liksom fel adress för sånt. Lite den gamla skolan, kan man säga.

Hoppa högre vet jag att det skulle vara tvärnej på, det sliter i onödan på hästarna, och just den här hästen skulle högst troligt inte hoppa bättre för det, han gör ju redan sitt bästa varje språng.
Så kortfattat sitter du på en häst som inte har varken talang eller exteriör för hoppning, helt utan utsikter att kunna byta till en något mer normalbegåvad häst, trots att du rider på ridskola i en tävlingsgrupp. Du har en tränare som jobbar efter "håll tyst och rid" och är sparsmakad med såväl beröm som konstruktiv kritik samt inte är så intresserad av att ta hänsyn till psykologiska aspekter.

Det känns som något som skulle vara en motivationsdödare för de flesta.


Jag säger inte att det är en DÅLIG HÄST, det finns massor hästar som är toppen-skolhästar men inte är tävlingsämnen. Det kanske bara är en dålig häst för vad du vill göra.
 
Jag håller inte med. har mina hästar i stall med gångavstånd till t-bana. merparten av dressyr och hobbyryttarna i stallet har medryttare som hoppar deras hästar regelbundet. För att hoppa 90cm krävs dock inte träning varje vecka, de flesta tränar kanske varannan eller så men hoppar själva däremellan. Den tiden du verkar lägga på stall och allt runtomkring hade du lika gärna kunnat ha en häst med medryttare på låter det som.

däremot är körkortsbiten ett problem när du vill tävla.

Som sagt är egen häst inte aktuellt. Det finns inte en vecka någonsin på ett år jag skulle ha tid att vara i stallet sju dagar, vad gör en sån hästägare när medryttaren är sjuk eller bortrest? Och vem tar hand om hästen när barnen är sjuka när maken är bortrest? Den hästen skulle bara bli ett dåligt samvete, och definitivt inte få den konditionen och genomtänkta, avpassade träningen som skulle behövas för att den skulle kunna prestera på tävlingsbanan med mig.

Och jag tror då definitivt inte på att halvera hoppträningen som en strategi för att bli en bättre hoppryttare. Tävlingen är ju bara kvittot, det är inte som att jag skulle vara nöjd med att t ex ha en häst som någon annan tränade upp så att den blev så duktig att den kunde kånka runt mig felfritt i 90 fast jag aldrig tränade och inte kunde inverka vettigt på den öht. Det är inte nollan i sig, det är nollan som är kvittot på att träningen gett resultat som är målet.

Det finns flera fb-grupper för medryttare i Stockholmstrakten. Läs igenom annonserna där, så ser du hur många som söker medryttare som vill ha en hoppryttare för tävling och träning till sitt halvblod med trevlig stam i tävlingskondition i stall med goda kommunikationer och fullskötsel, och vill ha någon som inte har meriter från msv och uppåt. Ungefär noll personer, skulle jag säga.
 
Så kortfattat sitter du på en häst som inte har varken talang eller exteriör för hoppning, helt utan utsikter att kunna byta till en något mer normalbegåvad häst, trots att du rider på ridskola i en tävlingsgrupp. Du har en tränare som jobbar efter "håll tyst och rid" och är sparsmakad med såväl beröm som konstruktiv kritik samt inte är så intresserad av att ta hänsyn till psykologiska aspekter.

Det känns som något som skulle vara en motivationsdödare för de flesta.


Jag säger inte att det är en DÅLIG HÄST, det finns massor hästar som är toppen-skolhästar men inte är tävlingsämnen. Det kanske bara är en dålig häst för vad du vill göra.

Ungefär så, ja. Det är väl därför "se inte begränsningarna, se bara möjligheterna!" känns lite klämkäckt. :meh:Fast konstruktiv kritik får jag massor, man ska bara lyckas genomföra allt också. Det är väl där det brister. :p
 
Som sagt är egen häst inte aktuellt. Det finns inte en vecka någonsin på ett år jag skulle ha tid att vara i stallet sju dagar, vad gör en sån hästägare när medryttaren är sjuk eller bortrest? Och vem tar hand om hästen när barnen är sjuka när maken är bortrest? Den hästen skulle bara bli ett dåligt samvete, och definitivt inte få den konditionen och genomtänkta, avpassade träningen som skulle behövas för att den skulle kunna prestera på tävlingsbanan med mig.

Och jag tror då definitivt inte på att halvera hoppträningen som en strategi för att bli en bättre hoppryttare. Tävlingen är ju bara kvittot, det är inte som att jag skulle vara nöjd med att t ex ha en häst som någon annan tränade upp så att den blev så duktig att den kunde kånka runt mig felfritt i 90 fast jag aldrig tränade och inte kunde inverka vettigt på den öht. Det är inte nollan i sig, det är nollan som är kvittot på att träningen gett resultat som är målet.

Det finns flera fb-grupper för medryttare i Stockholmstrakten. Läs igenom annonserna där, så ser du hur många som söker medryttare som vill ha en hoppryttare för tävling och träning till sitt halvblod med trevlig stam i tävlingskondition i stall med goda kommunikationer och fullskötsel, och vill ha någon som inte har meriter från msv och uppåt. Ungefär noll personer, skulle jag säga.

Jag tror det är lättare att få napp genom att själv ta kontakt.
Sätt upp lappar i stall, sök vis vänner och bekanta, sätt själv ut annons etc.
Testa iaf!

När jag började få rida andras hästar kunde jag inte mycket. Men jag fick rida en del riktigt fina hästar iaf regelbundet.
Någon fäste sig vid mig som person och betalade träningar för dennes tränare.
Du verkar ju ha råd att träna för egna pengar. Då brukar sånt inte vara omöjligt att ordna.
Då tänker jag att du också kan få en iaf för dig här och nu bättre tränare.
 
Jag tror det är lättare att få napp genom att själv ta kontakt.
Sätt upp lappar i stall, sök vis vänner och bekanta, sätt själv ut annons etc.
Testa iaf!

När jag började få rida andras hästar kunde jag inte mycket. Men jag fick rida en del riktigt fina hästar iaf regelbundet.
Någon fäste sig vid mig som person och betalade träningar för dennes tränare.
Du verkar ju ha råd att träna för egna pengar. Då brukar sånt inte vara omöjligt att ordna.
Då tänker jag att du också kan få en iaf för dig här och nu bättre tränare.

Jag har gjort det där, jag har varit medryttare i många, många år. Jag är glad att jag öht hittat en trevlig hästägare med en trevlig häst i ett stall med fullskötsel som är flexibel med dagar och tider, 20 minuter med direktbuss som går varje kvart precis utanför jobbet. Det är inte helt enkelt. Jag är superbegränsad med vilka tider jag kan rida pga familj och jobb, jag är glad om jag alls kan få ihop det. Hur många kvinnor känner du utan körkort eller egen häst, med heltidsjobb och två barn i dagisålder, som tävlar hoppning med goda resultat?
 
Ungefär så, ja. Det är väl därför "se inte begränsningarna, se bara möjligheterna!" känns lite klämkäckt. :meh:Fast konstruktiv kritik får jag massor, man ska bara lyckas genomföra allt också. Det är väl där det brister. :p
Men vad är det för ridskola som har fler platser i sin hopptävlingsgrupp än vad de har rimliga hopphästar?

Det kan man ju tycka, men man kan ju inte vara bra på allt.
jag tänker även att det inte är gratis att rida för tränare, du betalar alltså för att stå ut med ridlärarens dåliga sidor som gör att du inte riktigt kommer framåt? Hon har ju betalt för att stå ut med dig och lära dig rida.
 
Men vad är det för ridskola som har fler platser i sin hopptävlingsgrupp än vad de har rimliga hopphästar?


jag tänker även att det inte är gratis att rida för tränare, du betalar alltså för att stå ut med ridlärarens dåliga sidor som gör att du inte riktigt kommer framåt? Hon har ju betalt för att stå ut med dig och lära dig rida.

En hållbar häst som snällt tävlar sina klasser trots ridskoleryttare i sadeln är väl ingen orimlig hopphäst. Hopptävlingsgrupp betyder såklart inte garanterade rosetter, utan snarare att man har möjlighet att tävla och träna.

Passar inte ridläraren så kan man alltid sluta. Som sagt, det är flera års kö på att få rida i tävlingsgruppen. Det är en lyx att öht få tävla om man inte har egen häst. Och hon står ju bevisligen ut med mig, men jag har ju med åren lärt mig vad man kan ta upp och vad man gör bäst att hålla tyst om. Bäst hjälp får man när man är glad, positiv och gör bra resultat. Så i sitt eget intresse gör man bäst i att försöka vara en sån ryttare, efter förmåga.
 
Som sagt är egen häst inte aktuellt. Det finns inte en vecka någonsin på ett år jag skulle ha tid att vara i stallet sju dagar, vad gör en sån hästägare när medryttaren är sjuk eller bortrest? Och vem tar hand om hästen när barnen är sjuka när maken är bortrest? Den hästen skulle bara bli ett dåligt samvete, och definitivt inte få den konditionen och genomtänkta, avpassade träningen som skulle behövas för att den skulle kunna prestera på tävlingsbanan med mig.

Och jag tror då definitivt inte på att halvera hoppträningen som en strategi för att bli en bättre hoppryttare. Tävlingen är ju bara kvittot, det är inte som att jag skulle vara nöjd med att t ex ha en häst som någon annan tränade upp så att den blev så duktig att den kunde kånka runt mig felfritt i 90 fast jag aldrig tränade och inte kunde inverka vettigt på den öht. Det är inte nollan i sig, det är nollan som är kvittot på att träningen gett resultat som är målet.

Det finns flera fb-grupper för medryttare i Stockholmstrakten. Läs igenom annonserna där, så ser du hur många som söker medryttare som vill ha en hoppryttare för tävling och träning till sitt halvblod med trevlig stam i tävlingskondition i stall med goda kommunikationer och fullskötsel, och vill ha någon som inte har meriter från msv och uppåt. Ungefär noll personer, skulle jag säga.
Men stam spelar väl ingen roll?
 
En hållbar häst som snällt tävlar sina klasser trots ridskoleryttare i sadeln är väl ingen orimlig hopphäst. Hopptävlingsgrupp betyder såklart inte garanterade rosetter, utan snarare att man har möjlighet att tävla och träna.
.
Jag har jättesvårt att tolka din position i allt det här. Å ena sidan vill du känna mer utveckling, mer resultat, hästen är svår att påverka och du kämpar i motvind.

Å andra sidan är det en jättebra häst som hoppar sina klasser.

Jag har aldrig sagt att det är en dålig skolhäst, det verkar ju onekligen vara en snäll stadig häst, men är den en rimlig kompis för den som vill utvecklas i hoppsporten? Är det rimligt att egentligen ens ha börjat hoppträna med en häst folk två år senare är chockad över att den kan hoppa tävlingshöjd? Någonstans får du nog sätta dig ner och bena ut din situation. var exakt klämmer skon? det verkar variera.

För att förändring ska ske måste något förändras.

Som tråden ser ut nu verkar du vara frustrerad över att det inte går att sätta upp några mål för det finns inga chanser ändå till att nå målen. Du vill fortsätta hoppträna och tänker göra det på denna skolhäst då det inte finns andra att tillgå. Du är nöjd med ridläraren och väljer att vara nöjd med att de som gör bäst resultat får bäst hjälp. (för mig är det obegripligt hur man kan vara nöjd med det, de som presterar sämst borde ju rimligen behöva mest hjälp men men det är du och inte jag som ska vara nöjd i situationen)

Du vill inte sluta i gruppen. Du vill inte rida för någon annan. Du vill inte skaffa medryttarhäst för det kommer ändå inte gå. Du vill inte ha tävlingsmässiga mål för det kommer inte heller gå för hästen river och hoppar redan mycket nära sin maxnivå.

Men samtidigt verkar du rätt ovillig att förändra något för allt är bra som det är. Du vill jobba på i just dessa hjulspår men med ett annat resultat. Okej. Jag har nog inget mer att råda till, allt verkar väldigt svårt och inget är nog rätt lösning eftersom en lösning innebär en förändring du inte är villig att göra.
 
Men stam spelar väl ingen roll?

Stammen i betydelsen medfödd fallenhet för hoppning som gör att den kan tävla hoppning med goda resultat, utan att vara så känslig att den står på bakbenen, bockar ryttaren ur sadeln eller på annat sätt blir farlig/utesluten.
 
Om det återstår att bara gilla läget, om förändringar helt enkelt inte fungerar, så måste du acceptera situationen.

Att tänka på ett annat sätt kan hjälpa dig med det t.ex. Genom min ridning får jag allsidig träning, jag får lyxen att tävla och träna, jag trivs i ryttargänget etc. Jag har användning av min lön.. :angel:

Din ridlärare låter inget vidare..
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 299
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 135
Hästmänniskan Var lite osäker i vilket forum jag skulle lägga den här, men vi provar med hästmänniska. Jag har länge funderat på hur mycket/vad man...
2 3
Svar
55
· Visningar
6 856
Senast: Cambrie
·
Ridning Min medryttarhäst är världens snällaste, tryggaste och lugnaste pojke, för någon vecka sedan red vi förbi ett garage där någon plötsligt...
Svar
6
· Visningar
2 190
Senast: SkorpSmulan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp