Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

[Speedway]

Sen, det där att alla hästar hoppar 90 felfritt som ingenting - uppenbarligen inte, åk till en lokal hopptävling så finns det massor av hästar som inte hoppar felfritt. Och då är det ju långt ifrån alla hästar som ens kommer så långt att de startar några hopptävlingar.

90 cm på lokaltävling är ingen måttstock eftersom det är där alla orutinerade ekipage/ryttare/hästar befinner sig. Det är ju steget innan man börjar tävla eftersom tävlingsklasserna startar först på 95 cm.

Nog om det. Jag tror att du just nu har låst dig och målat in dig i ett hörn när du tänker att ingenting är möjligt. Det finns många möjligheter men då måste man våga kliva utanför den vanliga lilla lådan.

Själv har jag en häst med diagnoser upp över öronen men trots PPID och spondylos så utvecklas vi hela tiden. Jag har fått tänka om och har valt att fokusera mer på dressyr eftersom hästen p g a ryggen inte ska behöva hoppa några högre höjder. Hon får dessutom inte tävla p g a att det är total karens på medicinen hon äter för PPID´n men hon är så himla fräsch så vi kör pay & jump/ride lite då och då för att skoja till det. Ibland får man helt enkelt leta efter möjligheterna och släppa begränsningarna.

 

[Mabuse]

Hur mycket tränar du själv? Kondition, styrka och smidighet?

Tänk på att ta mycket eget ansvar i din ridning, även om du rider i grupp. I galoppen kan du till exempel räkna sprången mellan bokstäverna och försöka förändra.
I traven kan du kanske ställa dig upp i lätt sits ibland för att kontrollera balansen. Sätt upp egna mål för varje lektion. "Idag ska jag hålla ihop händerna hela tiden oavsett vad som händer" eller "idag ska jag verkligen tänka på att galoppera framåt mot hindret och inte sitta och backa".

Även om du inte kan rida mer själv i veckan, så titta på ridning. På youtube finns det oändligt mycket. Se, lär och försök göra lika dant.
Läs ridhandboken och utmana dig själv att lära dig så mycket som möjligt. Hästens olika faser över hindret, anridningar, alla olika eftergifter, relaterade avstånd och så vidare.

Åk på en intensivkurs då och då. Flyinge och Strömsholm brukar ha helger med både hoppning och dressyr. Fantastiska lärare och otroligt fina hästar.

Det finns så mycket mer än själva ridningen som är bra för utvecklingen.

Skriv ner en målplanering. Hippson har en jättebra mall för det. Ett huvudmål med många delmål.

Och tänk på en sak: ofta ser och märker man inte sin egen utveckling... hör med dina tränare vad dom tycker har blivit bättre under det senaste halvåret.

Lycka till

Jag tränar genom att rida fyra-fem gånger i veckan och cykla ngn timme. Jag jobbar heltid och har två barn som ska hämtas och lämnas på dagis, mer träning finns det absolut inte tid till. Jag har råd och möjlighet att rida mer om jag vill, men tiden finns helt enkelt inte. Så det är tiden snarare än träningstillgången som är den begränsande faktorn. Jag tror inte jag blir en bättre ryttare av att rida mindre.

När det gäller teorin skulle jag säga att jag kan det där redan. Jag kan hästens faser över hindret etc.

Målplanering är just vad jag fått i uppdrag att skriva av min tränare, och det var det som väckte tanken att jag vet faktiskt inte vad jag skulle kunna ha som mål som jag realistiskt också skulle kunna uppnå. Självklart kan jag sätta upp orealistiska mål, men det känns inte så meningsfullt med mål jag vet att jag inte nått på 20 år och knappast lär nå det här året heller, om man säger så.

Har man blivit så bra man jan bli får man antingen vara nöjd och glad, byta intresse eller prova tänka annorlunda.

Men jo- en vettigt bra häst hoppar lätt runt 90 cm. Sen finns många hästar som inte gör det men det är ju det jag menar med lite för dåliga hästar.
Tanken att lägga hästen rätt tror jag gör krokben för dig. Jag tror det är andra bitar som felar. Till exempel: sits-blick- rytm och förmågan att få hästen att: ha en bra balanserad galopp och lagom bjudning .

Du får kanske ställa fler följdfrågor till din tränare?

Sits-blick-rytm är ju en förutsättning för att alls se avståndet, och en balanserad galopp med lagom bjudning en förutsättning för att kunna reglera den så att man kan lägga hästen rätt på det avstånd man ser. Varför skulle det vara fel att vilja lägga hästen rätt?

Sen må det vara hänt att hästarna är för dåliga, men nu är det de hästarna som står till buds. Man får ju också anpassa sina mål efter det hästmaterial man har. Det finns ju hästar som inte går att tävla alls, man får vara glad att man har en häst som faktiskt går att tävla.

Alltså, om det är så busenkelt att rida felfritt i låga klasser, varför blir det inte bara nollor då?

 

[Mabuse]

90 cm på lokaltävling är ingen måttstock eftersom det är där alla orutinerade ekipage/ryttare/hästar befinner sig. Det är ju steget innan man börjar tävla eftersom tävlingsklasserna startar först på 95 cm.

Nog om det. Jag tror att du just nu har låst dig och målat in dig i ett hörn när du tänker att ingenting är möjligt. Det finns många möjligheter men då måste man våga kliva utanför den vanliga lilla lådan.

Själv har jag en häst med diagnoser upp över öronen men trots PPID och spondylos så utvecklas vi hela tiden. Jag har fått tänka om och har valt att fokusera mer på dressyr eftersom hästen p g a ryggen inte ska behöva hoppa några högre höjder. Hon får dessutom inte tävla p g a att det är total karens på medicinen hon äter för PPID´n men hon är så himla fräsch så vi kör pay & jump/ride lite då och då för att skoja till det. Ibland får man helt enkelt leta efter möjligheterna och släppa begränsningarna.

Alltså, det är med att man ska se möjligheterna, inte begränsningarna, är en sån klyscha. Kan du inte vara lite mer konkret med vilka oanade möjligheter du tycker jag missar?

 

[Ryttarinnan]

Hur gör ni för att fortsätta hittta nya mål med ridningen när man har ridit ett tag?

Jag har ridit i trettio år lite drygt, och sen knappt tjugo år tävlar jag på lokal nivå i hoppning och dressyr. Aldrig haft egen häst, utan varit medryttare och ridit på ridskola. Just nu rider jag 4-5 gånger i veckan, vilket är vad jag maximalt hinner med, så jag har för närvarande ingen möjlighet att träna mer.

Men det känns lite som att jag nått till vägs ände med ridningen. Antalet nollrundor på tävlingsbanan under alla år kan ärligt talat räknas på ena handens fingrar. Vi tar oss runt, men alltid med 4-12 fel. Under årens lopp har jag förstås tävlat ganska många olika hästar, men det är ungefär där nivån ligger. Skulle jag köpa en egen häst som var tillräckligt bra skulle den kanske kunna hjälpa mig runt såpass att vi gick runt felfritt, men den möjligheten finns inte idag.

Men frågan är lite, hur behåller man motivationen och drivkraften, när det kanske, om man ska vara realist, faktiskt är så att man inte kommer kunna nå så mycket bättre resultat eller bli så mycket bättre ryttare? Jag kan inte ägna ridningen mer tid än jag redan gör, och resultaten är som de är.

Hur har ni andra som ridit länge gjort? Slutar tävla? Hittar andra mål med ridningen (vilka?)?

För mig som alltid var dressyrnörd så var det definitivt att byta inriktning till islandshäst. Att lära sig nya gångarter och verkligen få användning av alla mina dressyrkunskaper i ett nytt sammanhang har varit väldigt inspirerande.Dessutom en rejäl utmaning att få ordning på gångarterna, det är mycket lättare att trassla till det när man har fyra eller fem gångarter som hästen kan blanda ihop. Sen har jag också hittat en bra liten ridskola där jag alltid rider samma häst, får hyra hästen ibland på helger och att jag på denna ridskola också har fått möjlighet att utbilda mig i tömkörning genom privatlektioner. Har också fått chansen att hyra den hästen jag tömkör och gör det en del själv nu även om jag fortfarande håller på att befästa grunderna kan man väl säga. Men enormt kul att få chansen att göra något nytt och utbilda mig i tömkörning har jag velat länge men inte hittat rätt forum för när jag inte har egen häst. Att alltid rida samma häst har gett mig möjligheten att få en helt annan och djupare utveckling av mig själv som ryttare. Du kanske skulle testa att boka in en privatlektion någonstans på någon helt annan inriktning en gång och bara se hur det känns? Ridskolan har kanske uppehåll för höstlov snart t.ex.? Då kanske du kan klämna in något annat?

 

[Mabuse]

Har du provat att träna upp din avståndsbedömning? Ändra antalet galoppsprång mellan två hinder där det normalt kanske är 6 språng? Testa att gå ner till 5 språng och nästa gång testa att få in fler språng, kanske 7-9? Om du provar att reglera galoppen mer ordentligt? Eller det kanske du redan gör? Rider man på i samma galopp hela tiden så finns ju risken att hästen blir lite halvseg, reaktionsförmågan blir sämre.
Har du provat att öva upp avståndsbedömningen utan häst? alltså att tex se hur många steg det är till den där trottoaren framför dig?

Själv har jag provat lite olika grenar, är inte särskilt duktig i någon, men det är ändå roligt att testa lite olika. Ny tränare kan göra mycket.

Just den här hästen har en ganska svårreglerad galopp, den är enorm och har svårt att korta sig, så det är inte helt enkelt att reglera den. Men visst tränar vi ibland på att gå på olika avstånd, och definitivt ligger vi inte och tuggar i samma galopp. På andra hästar med mer lättreglerad galopp har jag normalt inte svårt att se avståndet, då blir det mycket enklare att hamna rätt även om det inte blir perfekt varje gång. Har hästen snabba framben eller starkt avstamp eller taxerar själv så gör det ju dessutom inget om den hamnar nära, den river inte för det. Men alla hästar har ju sitt, den ene är kanske tittig och stannar eller vil inte gå in på tävlingsbanan, eller slarvar och river, eller blir stark och drar så att det blir rivningar, eller vad det nu är.

Visst skulle det bli bättre om jag hade fler hästar att hoppa så att jag hopptränade 2-3 gånger i veckan, men den möjligheten har jag inte. Det är ändå en lyx att faktiskt kunna hoppträna varje vecka och tävla fast man inte har egen häst.

Men det är väl ingen konstig tanke att man faktiskt i något läge inte blir så mycket bättre med de resurser och den talang man har, och vad gör man då?

 

[Mabuse]

För mig som alltid var dressyrnörd så var det definitivt att byta inriktning till islandshäst. Att lära sig nya gångarter och verkligen få användning av alla mina dressyrkunskaper i ett nytt sammanhang har varit väldigt inspirerande.Dessutom en rejäl utmaning att få ordning på gångarterna, det är mycket lättare att trassla till det när man har fyra eller fem gångarter som hästen kan blanda ihop. Sen har jag också hittat en bra liten ridskola där jag alltid rider samma häst, får hyra hästen ibland på helger och att jag på denna ridskola också har fått möjlighet att utbilda mig i tömkörning genom privatlektioner. Har också fått chansen att hyra den hästen jag tömkör och gör det en del själv nu även om jag fortfarande håller på att befästa grunderna kan man väl säga. Men enormt kul att få chansen att göra något nytt och utbilda mig i tömkörning har jag velat länge men inte hittat rätt forum för när jag inte har egen häst. Att alltid rida samma häst har gett mig möjligheten att få en helt annan och djupare utveckling av mig själv som ryttare. Du kanske skulle testa att boka in en privatlektion någonstans på någon helt annan inriktning en gång och bara se hur det känns? Ridskolan har kanske uppehåll för höstlov snart t.ex.? Då kanske du kan klämna in något annat?

Jag tänker väl så här: om det har tagit mig trettio års träning att lära mig tillräckligt för att hjälpligt kunna tävla hoppning och dressyr, och ha nätverket och kontakterna så att jag har hästar att rida och tävla, så känner jag mig inte jättesugen att börja om från början med något annat. Jag har visst provat lite annat under årens lopp, men inget har dessutom varit i närheten lika kul som vanlig hoppning och dressyr.

 

[sassiball]

Just den här hästen har en ganska svårreglerad galopp, den är enorm och har svårt att korta sig, så det är inte helt enkelt att reglera den. Men visst tränar vi ibland på att gå på olika avstånd, och definitivt ligger vi inte och tuggar i samma galopp. På andra hästar med mer lättreglerad galopp har jag normalt inte svårt att se avståndet, då blir det mycket enklare att hamna rätt även om det inte blir perfekt varje gång. Har hästen snabba framben eller starkt avstamp eller taxerar själv så gör det ju dessutom inget om den hamnar nära, den river inte för det. Men alla hästar har ju sitt, den ene är kanske tittig och stannar eller vil inte gå in på tävlingsbanan, eller slarvar och river, eller blir stark och drar så att det blir rivningar, eller vad det nu är.

Visst skulle det bli bättre om jag hade fler hästar att hoppa så att jag hopptränade 2-3 gånger i veckan, men den möjligheten har jag inte. Det är ändå en lyx att faktiskt kunna hoppträna varje vecka och tävla fast man inte har egen häst.

Men det är väl ingen konstig tanke att man faktiskt i något läge inte blir så mycket bättre med de resurser och den talang man har, och vad gör man då?

Nej jag förstår absolut dina funderingar. Har gått i tankarna själv ibland och antingen har jag bytt häst eller bytt gren eller tagit en paus. Nu är du ju i en annan sits som inte kan skaffa egen häst p.g.a. tidsbrist. Men vill du absolut inte skaffa en egen häst? Jag tänker så här, har du en egen häst så kan du ju ha medryttare som hjälper dig så kanske det inte krävs så mycket mer i tid?
Men det där har du säkert funderat över för länge sedan.
Jag hade nog inte orkat fortsätta i samma klass år ut och år in utan någon förbättring.

 

[Mabuse]

Långsiktigt mål i traditionell mening, som att placera mig topp-tre i en regional tävling, att klara en viss hopphöjd, eller kvala till en viss tävling, har jag inte med mitt hästande. Den mening jag eftersträvar är just glädjen i ögonblicket, samvaron med hästen, att utvecklas bit för bit (eller åtminstone inte backa ) medan både jag och hästen har kul på vägen.
Litet provocerande för somliga, är jag medveten om.

Inte ett dugg provocerande, bara inte ett dugg motiverande om man är utvecklingsmotiverad i första hand.

 

[mackan]

@Mabuse min spontana reaktion är att om du rider 3 olika hästar i veckan fördelat på 4-5 tillfällen så handlar nog en hel del om att du helt enkelt aldrig hinner "rida in dig" på hästen (hästarna?) du får tävla som Medryttare ? Du rider ju typ då hästen Max ett par ggr /vecka ? Funkar för proffs men för gemene man är det svårt att få till utveckling på det sättet även om det är bra rent teoretiskt att rida många olika hästar.
Jag hade satsat på att rida en individ mera och kontinuerligt som medryttare istället för att rida 3.

 

[Mabuse]

Nej jag förstår absolut dina funderingar. Har gått i tankarna själv ibland och antingen har jag bytt häst eller bytt gren eller tagit en paus. Nu är du ju i en annan sits som inte kan skaffa egen häst p.g.a. tidsbrist. Men vill du absolut inte skaffa en egen häst? Jag tänker så här, har du en egen häst så kan du ju ha medryttare som hjälper dig så kanske det inte krävs så mycket mer i tid?
Men det där har du säkert funderat över för länge sedan.
Jag hade nog inte orkat fortsätta i samma klass år ut och år in utan någon förbättring.

Där sätter du fingret på vad som känns motigt, att i arton års tid harva i samma klasser utan någon resultatförbättring.

Egen häst är tyvärr inte möjligt, även om man har medryttare så har man ju ändå ansvaret alla årets dagar, det går inte att kombinera med jobb och familj för min del.

 

[sassiball]

Där sätter du fingret på vad som känns motigt, att i arton års tid harva i samma klasser utan någon resultatförbättring.

Egen häst är tyvärr inte möjligt, även om man har medryttare så har man ju ändå ansvaret alla årets dagar, det går inte att kombinera med jobb och familj för min del.

Om du säger rakt ut som det är till din tränare så kanske denne har något förslag? Tränaren vet kanske inte om dina ambitioner om att utvecklas utan tror att du är nöjd med att kunna ha möjligheten att vara ute och tävla, vilket såklart är jätteroligt i sig, men man vill ju utvecklas också.

 

[Mabuse]

@Mabuse min spontana reaktion är att om du rider 3 olika hästar i veckan fördelat på 4-5 tillfällen så handlar nog en hel del om att du helt enkelt aldrig hinner "rida in dig" på hästen (hästarna?) du får tävla som Medryttare ? Du rider ju typ då hästen Max ett par ggr /vecka ? Funkar för proffs men för gemene man är det svårt att få till utveckling på det sättet även om det är bra rent teoretiskt att rida många olika hästar.
Jag hade satsat på att rida en individ mera och kontinuerligt som medryttare istället för att rida 3.

Nej, det är ridskolehästen jag tävlar. Jag har ridit den i ett par år nu, så vi känner varandra rätt bra. Det går absolut att få ett starkt band till en häst som man bara rider en gång i veckan, det tar lite längre tid bara.

Att hitta en medryttarhäst som man får rida fem gånger i veckan och träna och tävla kontinuerligt under flera års tid, som dessutom står på en anläggning med fullskötsel med goda kollektivförbindelser, och som hoppar bra, tror jag är rätt omöjligt, faktiskt. Åtminstone här i Stockholm. Jag har en jättetrevlig medryttarhäst jag trivs bra med, men den kontinuerliga träningen och tävlingssatsningen sker på ridskolan, där finns helt andra möjligheter till sånt.

 

[Mabuse]

Om du säger rakt ut som det är till din tränare så kanske denne har något förslag? Tränaren vet kanske inte om dina ambitioner om att utvecklas utan tror att du är nöjd med att kunna ha möjligheten att vara ute och tävla, vilket såklart är jätteroligt i sig, men man vill ju utvecklas också.

Tja, egen häst inköpt med större budget än vad ridskolan har möjlighet till är väl nästa steg i så fall. Men det går ju inte. Och jag kanske inte kan utvecklas mer, jag kanske har nått min topp? Jag är fyrtio, har tävlat hoppning i samma klasser sen jag var tjugo - det kanske är såhär bra jag kan bli?

 

[mackan]

@Mabuse ok om du tycker att 3 olika hästar funkar fint utifrån ditt upplägg . Du vädrade ett problem ang utvecklingsstoppet du uttryckt och jag svarade att jag tror du skulle ha möjlighet att utvecklas lite mer om du red samma häst istället för 3 några fler dagar i veckan.
Jag har inte skrivit ngt om att du skulle rida samma häst 5 dagar /vecka ?
Det blir svårt oavsett var man befinner sig i landet om man är medryttare Då behöver man nog hitta ngt väldigt unikt /alt vara fodervärd . Däremot brukar 2-3 dagar i veckan absolut gå att hitta särskilt om du är en medryttare med meriter vilket du är ? Väldigt många önskar sådana medryttare - även i Stockholm .

Om det bara är ridskolehästen du tävlar så är det kanske helt enkelt så att just den hästen inte tar sig igenom banor med ryttare felfritt oftast utifrån hästens kapacitet i kombo med många olika ryttare ?

 

[sassiball]

Tja, egen häst inköpt med större budget än vad ridskolan har möjlighet till är väl nästa steg i så fall. Men det går ju inte. Och jag kanske inte kan utvecklas mer, jag kanske har nått min topp? Jag är fyrtio, har tävlat hoppning i samma klasser sen jag var tjugo - det kanske är såhär bra jag kan bli?

Nej - det är inte så bra du kan bli. Det tror jag bara inte. Fast just nu kommer jag inte på något mer tips.

 

[Mabuse]

@Mabuse ok om du tycker att 3 olika hästar funkar fint utifrån ditt upplägg . Du vädrade ett problem ang utvecklingsstoppet du uttryckt och jag svarade att jag tror du skulle ha möjlighet att utvecklas lite mer om du red samma häst istället för 3 några fler dagar i veckan.
Jag har inte skrivit ngt om att du skulle rida samma häst 5 dagar /vecka ?
Det blir svårt oavsett var man befinner sig i landet om man är medryttare Då behöver man nog hitta ngt väldigt unikt /alt vara fodervärd . Däremot brukar 2-3 dagar i veckan absolut gå att hitta särskilt om du är en medryttare med meriter vilket du är ? Väldigt många önskar sådana medryttare - även i Stockholm .

Om det bara är ridskolehästen du tävlar så är det kanske helt enkelt så att just den hästen inte tar sig igenom banor med ryttare felfritt oftast utifrån hästens kapacitet i kombo med många olika ryttare ?

Medryttarhästen rider jag ju två dagar i veckan, mer hinner jag inte. Jag kanske ska förtydliga att det inte är tre nya hästar varje vecka, utan häst A två gånger, häst B 1-2 gånger, och häst C en gång. Det är bara häst C som varierar, byter väl en gång per månad kanske. Häst A och B är samma hela tiden.

 

[Cherarriduracell]

Jag har svårt att tro att rivningarna i sig beror på att "du" lägger hästen fel. Eller förvisso, slet mitt hår en gång när jag vikarierade, ryttaren red och red och inverkade som tusan, störde hästens egna taxering och skyllde sedan på hästen för att den "borde kunna lösa det lite bättre". Sånt är ju alltid spännande att på ett sätt som inte skapar starka känslor, förklara varför det blir fel...

Men nu utgår vi från att det inte var dig jag träffade då Kanske är det vägen som felar, eller galoppens kvalitet? Hur ofta hoppar du relaterat avstånd och får känslan "YES detta stämmer, sju jämna språng"? Hur ofta räknar ni språng mellan bommar? Galoppbommar fram till hinder? Bom - tre galoppsprång hinder?

Just att ha en bom ett specifikt antal språng innan har hjälpt mig massor. då får jag direkt ett kvitto på ifall galoppen är av banhoppningskaliber eller inte och dessutom får hästen lite hjälp att hjälpa sig själv sas. Det är också jätteviktigt att din ridlärare hjälper dig med orsak-verkan. "nu gled bogen ut i svängen, då fick du fel linje till hindret. en längre linje -> fler galoppsprång och din linje gav ett halvt språng extra. Rama in mer med ytterhjälperna nästa gång" Eller "hästen faller inåt i landningen, se till att du är stark i innerskänkeln så hästen formar sig runt den. Planera vägen och se till att du tar dig dit". En duktig ridlärare jobbar med ryttarutbildning före ekipageträning. Dvs meningen är att utbilda ryttaren så pass bra att grundridningen blir bra nog att ta med sig till "vilken häst som helst". I grundridningen ingår ju att rida hästen i balans med alla kroppsdelar "på plats", i rätt tempo, på rätt väg. Detta kan man slipa på en livstid.

Uppmärksammar ridläraren orsaken till "kråksprången" eller är det mer "Hoppsan nu blev det tokigt igen, galoppera på och kom på nästa/igen"?

Riktiga mål ska suga lite i magen. Mitt mål för i år var att debutera 120 innan året var slut för att nästa år samla kvalpoäng till amatörtouren. X antal omkullridningar och missöden senare så har vi fått flytta fram målet ett år. Det är inte hela världen.

Ett bra mål kan ju vara 0 fel i 90 cm. Det är ju dit du vill. Att det "aldrig kommer gå"... Han som tror att han kommer klara det och han som tror att han kommer misslyckas, båda har antagligen rätt. Hur tråkigt det än är.

 

[mackan]

Medryttarhästen rider jag ju två dagar i veckan, mer hinner jag inte. Jag kanske ska förtydliga att det inte är tre nya hästar varje vecka, utan häst A två gånger, häst B 1-2 gånger, och häst C en gång. Det är bara häst C som varierar, byter väl en gång per månad kanske. Häst A och B är samma hela tiden.

Ok tack för förtydligandet
Jag läste det som att du rider 4-5 dagar i veckan oavsett vilken exakt häst men totalt 3 ? att det inte handlade om nya hästar hela tiden var givetvis ingen tveksamhet runt .

 

[Mabuse]

Jag har svårt att tro att rivningarna i sig beror på att "du" lägger hästen fel. Eller förvisso, slet mitt hår en gång när jag vikarierade, ryttaren red och red och inverkade som tusan, störde hästens egna taxering och skyllde sedan på hästen för att den "borde kunna lösa det lite bättre". Sånt är ju alltid spännande att på ett sätt som inte skapar starka känslor, förklara varför det blir fel...

Men nu utgår vi från att det inte var dig jag träffade då Kanske är det vägen som felar, eller galoppens kvalitet? Hur ofta hoppar du relaterat avstånd och får känslan "YES detta stämmer, sju jämna språng"? Hur ofta räknar ni språng mellan bommar? Galoppbommar fram till hinder? Bom - tre galoppsprång hinder?

Just att ha en bom ett specifikt antal språng innan har hjälpt mig massor. då får jag direkt ett kvitto på ifall galoppen är av banhoppningskaliber eller inte och dessutom får hästen lite hjälp att hjälpa sig själv sas. Det är också jätteviktigt att din ridlärare hjälper dig med orsak-verkan. "nu gled bogen ut i svängen, då fick du fel linje till hindret. en längre linje -> fler galoppsprång och din linje gav ett halvt språng extra. Rama in mer med ytterhjälperna nästa gång" Eller "hästen faller inåt i landningen, se till att du är stark i innerskänkeln så hästen formar sig runt den. Planera vägen och se till att du tar dig dit". En duktig ridlärare jobbar med ryttarutbildning före ekipageträning. Dvs meningen är att utbilda ryttaren så pass bra att grundridningen blir bra nog att ta med sig till "vilken häst som helst". I grundridningen ingår ju att rida hästen i balans med alla kroppsdelar "på plats", i rätt tempo, på rätt väg. Detta kan man slipa på en livstid.

Uppmärksammar ridläraren orsaken till "kråksprången" eller är det mer "Hoppsan nu blev det tokigt igen, galoppera på och kom på nästa/igen"?

Riktiga mål ska suga lite i magen. Mitt mål för i år var att debutera 120 innan året var slut för att nästa år samla kvalpoäng till amatörtouren. X antal omkullridningar och missöden senare så har vi fått flytta fram målet ett år. Det är inte hela världen.

Ett bra mål kan ju vara 0 fel i 90 cm. Det är ju dit du vill. Att det "aldrig kommer gå"... Han som tror att han kommer klara det och han som tror att han kommer misslyckas, båda har antagligen rätt. Hur tråkigt det än är.

Relaterade avstånd hoppar vi i princip varje träning, Och såklart stämmer avståndet då, såvida man inte glider ut i en sväng. Så vimsig att jag inte märker att jag tappar linjen och kommer fel av den anledningen är jag inte. Men det innebär fortfarande inte att det inte kan bli fel ibland ändå. Bom - tre galoppsprång - hinder har vi också ridit, inga problem. Det är att komma perfekt på bommen som är problemet i så fall. Men oftast blir det rätt. På tävling kommer felen sällan på relaterade avstånd, utan ur sväng eller på diagonalhindren, i regel.

Om jag inte inverkar alls kommer hästen nära och får dåliga språng, i regel. Varför har du svårt att tro att hästen river för att den kommer fel? Jag tycker tvärtom att det är en väldigt vanlig orsak till rivning, oavsett nivå.

Precis som du skriver kan man slipa på tempo, rakriktning etc i en livstid. Det är väl det jag har gjort, och uppenbarligen kommer jag inte längre än så här. So now what?

Dit jag vill är att vara dubbelnolla i 95. Det har varit mitt mål i arton år, på otaliga tävlingar och på olika hästar under åren. Jag har bara väldigt undantagsvis kommit dit. Jag klarar det inte oftare nu än för arton år sen, snarare mer sällan. Jag vet inte om jag tycker det är något särskilt bra mål längre, jag kommer ju aldrig dit? Hästarna hinner ju dö av ålderdomssvaghet innan vi är framme?

 

[Mabuse]

Nej - det är inte så bra du kan bli. Det tror jag bara inte. Fast just nu kommer jag inte på något mer tips.

Varför inte, man kan ju inte bli oavbrutet bättre, någon gång planar väl utvecklingen ut?