Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

Men jag tänker att det måste vara många ryttare som inte längre klättrar i klasser/resultat efter ett antal år. Hur gör ni andra som tävlat i 20 år och mer, blir resultaten fortfarande bättre och hindren högre än nånsin varje år?

Alla vill inte klättra i klasserna och sätter därför en nivå som de känner sig nöjda med. De som vill klättra skaffar sig troligtvis hästar som har kapaciteten att utföra det som krävs och sedan tränar man.

Jag är 48 år, har ridit i strax över 20 år och utvecklas hela tiden. Förvisso inte i den disciplinen jag hade tänkt mig eftersom det inte funkar med nuvarande häst. Jag kommer med andra ord inte utvecklas något alls höjdmässigt i hoppning så länge jag har den hästen jag har men det gör inget. Jag gillar min häst och har valt att har kvar henne och jag ser massor av utvecklingsmöjligheter inom t ex dressyren. Där kan jag förbättra i princip allt. :angel:
 
Alla vill inte klättra i klasserna och sätter därför en nivå som de känner sig nöjda med. De som vill klättra skaffar sig troligtvis hästar som har kapaciteten att utföra det som krävs och sedan tränar man.

Jag är 48 år, har ridit i strax över 20 år och utvecklas hela tiden. Förvisso inte i den disciplinen jag hade tänkt mig eftersom det inte funkar med nuvarande häst. Jag kommer med andra ord inte utvecklas något alls höjdmässigt i hoppning så länge jag har den hästen jag har men det gör inget. Jag gillar min häst och har valt att har kvar henne och jag ser massor av utvecklingsmöjligheter inom t ex dressyren. Där kan jag förbättra i princip allt. :angel:

Absolut, att sluta tävla är ju ett alternativ. Det överväger jag definitivt. Men det vore intressant att höra om någon hittat något sätt att kunna motivera sig att fortsätta tävla fast man inte längre kan förbättra sina resultat?

Det handlar alltså inte om att klättra i höjd, utan om att lyckas motivera sig. Om det inte går framåt alls på 20 år, så tycker åtminstone jag att det blir svårt att fortsätta hoppas på att man kommer bli bättre nästa termin. Det finns ju rätt mycket evidens som tyder på att det inte kommer bli bättre resultat då heller, om man säger så...:meh:
 
Jag har ridit 1.30 med en häst och nu rider jag 90 igen på en annan häst. Som ryttare tycker jag.ändå att jag utvecklas.
Med förra hästen kände jag att jag nått vår topp och då sålde jag den och började om. Just för att vi som ekipage inte kom längre med de förutsättningar vi hade. För det är ju viktigt att man känner att det går framåt.

Tror många gör liknande- byter häst eller tränare eller gren.

Tack, det var en möjlig lösning på det problem jag har! Det är superviktigt för mig också att känna att det går framåt, och det är väl den känslan jag började tvivla på. Men ett möjligt annat sätt att tänka är faktiskt att flytta från "Jag vill gå dubbelnolla i 95" till "Jag vill kunna ta den här hästen också till vårt max - även om det är 8 fel i 95. Och med tiden kunna göra det med fler och fler olika sorters hästar."

Alltså, fortsätter man tävla så kommer man ju av ren slump nån gång få till en nollrunda, men det är ju lite tröstlöst att traggla i åratal med samma häst och samma typ av resultat i åratal, i väntan på att man en dag har tur som en tokig hela vägen och går felfri av ren slump.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Det finns ett väldigt bra talesätt som säger "om man gör som man alltid har gjort så blir det som det alltid har blivit". Vill man ha till en förändring så måste man förändra något.

I ditt fall verkar hela problemet bestå i att hästen är snäll men underbegåvad när det gäller hoppning och då får du antingen gilla läget eller byta häst. Det måste väl finnas andra hästar på riskolan som är mer normalbegåvade? Eller andra ridskolor med bättre hästmaterial?
 
Säkert, men som sagt har jag ingen möjlighet att rida en sån häst. Saken är egentligen inte att jag vill uppåt i klasserna, utan mer att jag vill känna att det finns utvecklingsmöjligheter. Det kunde ju t ex vara att rida en nolla någon gång, och sen en dubbelnolla, och sen en placering.


Sen, det där att alla hästar hoppar 90 felfritt som ingenting - uppenbarligen inte, åk till en lokal hopptävling så finns det massor av hästar som inte hoppar felfritt. Och då är det ju långt ifrån alla hästar som ens kommer så långt att de startar några hopptävlingar.

Jag tycker inte det är svårt att se vad jag behöver förbättra i ridningen. Jag behöver ha ett bättre öga så att jag placerar hästen rätt. Hästen jag tävlar är en hedersknyffel som verkligen gör sitt bästa för att hoppa felfritt, men han är nu em gång skapt sån att han inte är snabb med frambenen. Får han hoppa av långt ifrån är frambenen bra, då hinner han få upp dem innan man är över hindret, men kommer han nära hinner han inte få upp knäna, då river han i regel fram, särskilt på räcken.

De allra flesta hästar skulle ju prestera bättre om de fick en bättre ryttare på ryggen som aldrig gjorde fel, men hur det nu är har ju vi människor våra begränsningar. Alla kan inte bli hur bra som helst. Vad gör man när man blivit så bra man realistiskt kanske kan bli?
Jag tror på en intensivkurs ibland. (Strömsholm har ju några (de verkar jättekul) )
 
Det finns ett väldigt bra talesätt som säger "om man gör som man alltid har gjort så blir det som det alltid har blivit". Vill man ha till en förändring så måste man förändra något.

I ditt fall verkar hela problemet bestå i att hästen är snäll men underbegåvad när det gäller hoppning och då får du antingen gilla läget eller byta häst. Det måste väl finnas andra hästar på riskolan som är mer normalbegåvade? Eller andra ridskolor med bättre hästmaterial?

Nå, nu fungerar ju inte en ridskola så att man bara kan marschera in och beställa fram den häst man själv har lust med. De andra hästarna har såklart egna ryttare, så jag kan inte precis knata in och säga att "Jomen den där hästen vann ju sist, den ska jag ha framöver!" Det är heller inte så att man kan knata in på närmsta ridskola och säga "God dag, jag ska börja rida i er tävlingsgrupp, och jag ska ha den bästa hästen så jag kan rida nollor!". Räkna med att det är några års väntetid för att få rida i tävlingsgrupp, att alla ridskolor inte ens har tävlingsgrupper och hästar som går säkra nollor, att det kan krävas så mycket motprestation i ideellt arbete för att få tävla att det inte går att kombinera med heltidsjobb och småbarn, osv.

Jag har förändrat det jag kan förändra. Återstår att gilla läget. Det är det den här tråden handlar om. Hur hittar man motivationen i att gilla läget?
 
Jag tror på en intensivkurs ibland. (Strömsholm har ju några (de verkar jättekul) )

Säkert, men med tanke på hur mycket av helgerna som redan går åt till tävling/träning, och att man måste vara med på alla tävlingar i princip för att få fortsätta tävla, så är intensivkurser på Strömsholm inte riktigt något jag tror familjen kommer applådera. Men det är säkert jättekul, hade jag inte barn så skulle det absolut kunna vara något.

När man tävlar med ridskolehäst så blir tävlingarna rätt tidskrävande, när vi har hemmatävling så har man funktionärsplikt fredag kväll, 7-19 lördag och söndag. Åker vi iväg på tävling så räkna att det går åt 5 timmar på lördagen, och 10-12 timmar på söndagen. Det inkluderar restid (en timmes enkel resa till stallet), hämta och lämna lastbil, fixa och återställa all utrustning, etc. Så tävlandet slukar rätt mycket tid från familjelivet.
 
Säkert, men med tanke på hur mycket av helgerna som redan går åt till tävling/träning, och att man måste vara med på alla tävlingar i princip för att få fortsätta tävla, så är intensivkurser på Strömsholm inte riktigt något jag tror familjen kommer applådera. Men det är säkert jättekul, hade jag inte barn så skulle det absolut kunna vara något.

När man tävlar med ridskolehäst så blir tävlingarna rätt tidskrävande, när vi har hemmatävling så har man funktionärsplikt fredag kväll, 7-19 lördag och söndag. Åker vi iväg på tävling så räkna att det går åt 5 timmar på lördagen, och 10-12 timmar på söndagen. Det inkluderar restid (en timmes enkel resa till stallet), hämta och lämna lastbil, fixa och återställa all utrustning, etc. Så tävlandet slukar rätt mycket tid från familjelivet.
Hmm jag trodde man kunde välja lite vilka tävlingar man ville vara med på. Intensivkurserna ligger ju i juni när vår ridskola tex har stängt i alla fall (utom för någon sommarkurs). Man får ta med egen häst eller hyra tror jag. Det är inte som att de har intensivkurser i mängder året om.

Om man hade kunnat välja och det var tävlingar hela tiden och man känner att man behöver komma vidare så skulle det nästan kännas som läge att lägga ned aktiviteten med två av tre hästar, tävla färre gånger, börja träna någonting annat -styrketräning/kondis/ngt fokuserat. Rida några intensivkurser, dressyr/hoppning, där man får möta andra hästar och ridlärare som kan se de fel som ens egen ridlärare är så van vid att hon bara inte ser dem längre.

Det kanske går att säga att man inte tävlar under en termin och sedan återkommer till det under nästa? Eller är man fast i en rävsax där man måste tävla alla tävlingar för att få fortsätta samtidigt som man inte får göra ett halvårs uppehåll för då tar någon annan hästen? det låter lite hårt.

Våra tävlingsgrupper (som jag inte är med i) är ute och tävlar ibland, inte alltid, de har stalltjänst och måste väl rida två gånger i veckan tror jag. De tävlar om matchningen häst och ryttare för tillfället är bra och om de vill tror jag. (verkar inte ens som att alla i tävlingsgruppen tävlar eller måste tävla).

Ett annat alternativ är kanske att bryta någonting genom att byta till att tävla samma häst i dressyr en termin, men sedan återgå till hoppningen och se om någonting nytt kommit av det.

Min tankegång är den att man fastnar lätt i vanor och om det är en vana som inte helt fungerar så måste man bryta den och sedan gå tillbaka för att se saker ur en ny vinkel.

(Jag tex upptäckte att jag har usel sits i somras, det är definitivt ingen ridlärare som sagt ngt, en kille jag red för lånade ut sin häst och bad mig galoppera den runt ridbanan bara runt, gör ingenting annat, precis kontakt, rör inte tygeln. Då insåg jag att jag bara hade vettig sits när jag håller på och faktiskt gör någonting (väldigt udda). Tog mig 7 gånger på övningen med min medishäst sedan innan jag blev hyggligt nöjd.)
 
Senast ändrad:
Jag har ingen aning om hur man hittar motivation om man inte vill ändra något. Har aldrig varit i den situationen. När något inte funkar för mig så ändrar jag på det som jag tycker behöver ändras.

Det du inte kan förändra då? Alla människor har begränsningar.
 
När man har stagnerat och känner att man inte kommer längre under de förutsättningar som finns, och man inte riktigt har viljan eller möjligheten till att ändra de förutsättningarna - då hade jag ställt mig frågan: Vill jag fortsätta att rida alls under dessa premisser?

Det är en dyr sport och jag förstår verkligen att man inte vill skaffa egen, att vara aktiv ryttare på andra sätt kostar tid och pengar nog. Och på grund av det är det också läge att ställa reda kostnader mot vad det ger.
Har själv varit i situationen och jag kunde inte hitta motivationen till att "gilla läget" i att det inte blir bättre än såhär just nu. Inte för den kostnaden det innebar (pratar både tid, pengar och engagemang).
Det ledde till att jag slutade rida och just nu gör jag bara de grejer jag tycker är roligt. För mig innebär det att jag köper in mig på hoppträningar emellanåt, följer med på någon uteritt om vädret lockar, hjälper vänner med deras hästar ibland och helt enkelt bara gör det jag känner för.

Men om du nu VILL fortsätta rida, så vet jag inte om jag har bättre råd än att flagga för instruktören att när möjlighet finns vill du gärna få en ny kompanjon om du ändå vill hoppa höjderna?

Det kanske tar tid innan det går, men då vet de ju åtminstone om att du är redo för en ny kompanjon.

Sen är det ju skitsvårt att vara tävlande ridskoleryttare och få schyssta resultat - det är få tillfällen man har på sig; klaffar inte allt just då så kan man inte bara fixa en ny tävling/klass/träning för att justera eller få en ny chans. Hästen har ett "annat jobb" som huvudsyssla, rids av flera olika ryttare som många gånger är på olika nivåer och det är svårt att lägga upp träningen efter ekipagens behov i den mån det hade behövts.

Man jobbar i motvind mest hela tiden. Klart att det tär på motivationen då också.
 
Hmm jag trodde man kunde välja lite vilka tävlingar man ville vara med på. Intensivkurserna ligger ju i juni när vår ridskola tex har stängt i alla fall (utom för någon sommarkurs). Man får ta med egen häst eller hyra tror jag. Det är inte som att de har intensivkurser i mängder året om.

Om man hade kunnat välja och det var tävlingar hela tiden och man känner att man behöver komma vidare så skulle det nästan kännas som läge att lägga ned aktiviteten med två av tre hästar, tävla färre gånger, börja träna någonting annat -styrketräning/kondis/ngt fokuserat. Rida några intensivkurser, dressyr/hoppning, där man får möta andra hästar och ridlärare som kan se de fel som ens egen ridlärare är så van vid att hon bara inte ser dem längre.

Det kanske går att säga att man inte tävlar under en termin och sedan återkommer till det under nästa? Eller är man fast i en rävsax där man måste tävla alla tävlingar för att få fortsätta samtidigt som man inte får göra ett halvårs uppehåll för då tar någon annan hästen? det låter lite hårt.

Våra tävlingsgrupper (som jag inte är med i) är ute och tävlar ibland, inte alltid, de har stalltjänst och måste väl rida två gånger i veckan tror jag. De tävlar om matchningen häst och ryttare för tillfället är bra och om de vill tror jag. (verkar inte ens som att alla i tävlingsgruppen tävlar eller måste tävla).

Ett annat alternativ är kanske att bryta någonting genom att byta till att tävla samma häst i dressyr en termin, men sedan återgå till hoppningen och se om någonting nytt kommit av det.

Min tankegång är den att man fastnar lätt i vanor och om det är en vana som inte helt fungerar så måste man bryta den och sedan gå tillbaka för att se saker ur en ny vinkel.

Jag förstår hur du menar, jag är nog mer inne på att om man vill ha bättre resultat behöver man träna mer, inte mindre. Jag vet definitivt att min tränare tänker så, så hon skulle inte uppmuntra att sluta hoppträna och tävla och tänka att jag kan bli bättre på att hopptävla på det sättet. Vill man tävla dressyr istället så får man byta till dressyrgruppen, där är det också kö, och då får man ge upp sin plats i hoppgruppen. Det är inte tillåtet att rida i båda.

Tävlingarna är ju valfria på det sättet att man inte är formellt tvungen till tävling, men det är ändå så att om man rider i tävlingsgrupp så ska man vilja tävla. Det är i nuläget flera års kö på att få börja, så om man inte vill tävla så skulle man nog inte anses behöva ta upp en plats i tävlingsgruppen. Dock var det ok när barnen var små och helammades att inte vara borta på tävling hela dagen. Man har inte heller rätt att behålla sin plats i gruppen pga barnafödsel, sjukdom eller liknande, om man inte är beredd att betala fullt för den tomma platsen under tiden och kan hitta en av ridläraren godkänd ersättare. Så det kräver lite pyssel. Majoriteten i gruppen är 18-25 utan barn, många pluggar och/eller är singlar, så det där med att man ska få ihop det med dagishämtningar, heltidsjobb och barn finns inte riktigt på kartan för de andra. Och de bästa hästarna går givetvis till de som satsar mest, och är på ridskolan alla dagar i veckan. Vilket är helt ok, men man ska veta att förutsättningarna är såna, där får man gilla läget.

Semestern och sommaren går åt till att pussla ihop det med när dagis har sommarstängt och vi kan vara lediga från jobbet, att använda flera semesterdagar till en egen ridresa är inte riktigt aktuellt. ;) Det får bli när barnen är så stora att de kan klara sig själva i så fall. :)
 
Nu dysslar jag med dressyr och lite trickträning. Där finns inga stop i vad man kan nå. Man kan alltid göra mer och bättre. Jag är en sån som ser utvecklingen som viktigast och mest intressant.

Jag tror inte jag skulle stå ut om jag aldrig kom vidare. Just för att jag är lagd som jag är. Jag är rätt extrem i hur istadig jag är i att vilja utvecklas.

I ditt fall hade jag försökt hitta medishäst att tävla ist för ridskolehästen. Det låter som den har lite svårt för sig. Och skulle behöva mer dressyrträning än du har möjlighet att påverka att den får om den har så oreglerbar galopp tex.

Det KAN du ändra.

Jag hade i en period en så gammal och dåligt byggd häst arg jag eg inte ens kunde underhålla min egen ridning på den. Innan jag köpte en till red jag andras hästar. Det var flera jag lärde mig mycket på.

Sen tycker jag som själv jobbar som tränare att man bör kunna ta de flesta ryttare med viljan förbi basics.
Men har de hästmaterial som är lite handikappat på
Någon front får man säga det. Prata om saken.
Annars bör man kunna ta de flesta ryttare förbi lättklass. Och gör man inte det bör man nog som tränare ifrågasätta sina egna skills.
 
Jag förstår hur du menar, jag är nog mer inne på att om man vill ha bättre resultat behöver man träna mer, inte mindre. Jag vet definitivt att min tränare tänker så, så hon skulle inte uppmuntra att sluta hoppträna och tävla och tänka att jag kan bli bättre på att hopptävla på det sättet. Vill man tävla dressyr istället så får man byta till dressyrgruppen, där är det också kö, och då får man ge upp sin plats i hoppgruppen. Det är inte tillåtet att rida i båda.

Tävlingarna är ju valfria på det sättet att man inte är formellt tvungen till tävling, men det är ändå så att om man rider i tävlingsgrupp så ska man vilja tävla. Det är i nuläget flera års kö på att få börja, så om man inte vill tävla så skulle man nog inte anses behöva ta upp en plats i tävlingsgruppen. Dock var det ok när barnen var små och helammades att inte vara borta på tävling hela dagen. Man har inte heller rätt att behålla sin plats i gruppen pga barnafödsel, sjukdom eller liknande, om man inte är beredd att betala fullt för den tomma platsen under tiden och kan hitta en av ridläraren godkänd ersättare. Så det kräver lite pyssel. Majoriteten i gruppen är 18-25 utan barn, många pluggar och/eller är singlar, så det där med att man ska få ihop det med dagishämtningar, heltidsjobb och barn finns inte riktigt på kartan för de andra. Och de bästa hästarna går givetvis till de som satsar mest, och är på ridskolan alla dagar i veckan. Vilket är helt ok, men man ska veta att förutsättningarna är såna, där får man gilla läget.

Semestern och sommaren går åt till att pussla ihop det med när dagis har sommarstängt och vi kan vara lediga från jobbet, att använda flera semesterdagar till en egen ridresa är inte riktigt aktuellt. ;) Det får bli när barnen är så stora att de kan klara sig själva i så fall. :)
Hmm jag tror du missuppfattade mig. Jag menade inte, ligg på soffan, utan använd tiden till att träna upp dina svaga sidor så att du kommer tillbaka till mer ridning igen starkare. Jag tror inte ens våra landslag längre bara rider och aldrig tränar någonting annat som kondition, styrka, smidighet, yoga. Dvs om den typen av träning man gör inte hjälper så kanske en annan träning gör det.

Äh jag är egentligen usel på sådant här, men ett problem som hittills inte löst sig med mer hoppning kanske kräver mer dressyr, annan ridlärare som tar sig en titt en gång, mer styrka hos ryttaren, bättre kondis? ngt sådant. (Jag tyckte min dressyr blev bättre av att rida i hoppgrupp, kanske skulle din hoppning bli bättre av att träna dressyr?)

Men om ingenting annat går att ändra så kanske man bara får vila i att det är kul där man är.

(Sedan iofs hästmaterial kanske, på vår ridskola är det nog inte mer än en eller två hästar som tävlar 110.)
 
Hmm jag tror du missuppfattade mig. Jag menade inte, ligg på soffan, utan använd tiden till att träna upp dina svaga sidor så att du kommer tillbaka till mer ridning igen starkare. Jag tror inte ens våra landslag längre bara rider och aldrig tränar någonting annat som kondition, styrka, smidighet, yoga. Dvs om den typen av träning man gör inte hjälper så kanske en annan träning gör det.

Äh jag är egentligen usel på sådant här, men ett problem som hittills inte löst sig med mer hoppning kanske kräver mer dressyr, annan ridlärare som tar sig en titt en gång, mer styrka hos ryttaren, bättre kondis? ngt sådant. (Jag tyckte min dressyr blev bättre av att rida i hoppgrupp, kanske skulle din hoppning bli bättre av att träna dressyr?)

Men om ingenting annat går att ändra så kanske man bara får vila i att det är kul där man är.

(Sedan iofs hästmaterial kanske, på vår ridskola är det nog inte mer än en eller två hästar som tävlar 110.)
Absolut, det är därför jag adderat cyklingen och medryttarhästen, för att bli starkare som ryttare! Det som känns lite tungt är väl kanske just det, jag är med på varenda tävling och varenda träning, planerar jobb, fritid och barn runt ridningen, lägger all tillgänglig fritid på att träna på olika sätt, läsa på om ridning och hästar, titta på bra ridning på TV och live, etc, har satsat mer på dressyren parallellt med privatlektioner och dressyrtävlingar för att bli bättre på grundridningen och tävling i sig (det har iofs gett utdelning i form av snabb resultatutveckling i dressyren, men än så länge ingen payoff i hoppningen). Med det hjälper ingenting. Visst, jag är mer vältränad, visst, jag gör framsteg i dressyren, men framsteg i hoppningen? Nä. Ingenting.

Och där någonstans börjar man ju fundera på om det kanske är ryttarens begränsningar i talang som sätter p...
 
Nu dysslar jag med dressyr och lite trickträning. Där finns inga stop i vad man kan nå. Man kan alltid göra mer och bättre. Jag är en sån som ser utvecklingen som viktigast och mest intressant.

Jag tror inte jag skulle stå ut om jag aldrig kom vidare. Just för att jag är lagd som jag är. Jag är rätt extrem i hur istadig jag är i att vilja utvecklas.

I ditt fall hade jag försökt hitta medishäst att tävla ist för ridskolehästen. Det låter som den har lite svårt för sig. Och skulle behöva mer dressyrträning än du har möjlighet att påverka att den får om den har så oreglerbar galopp tex.

Det KAN du ändra.

Jag hade i en period en så gammal och dåligt byggd häst arg jag eg inte ens kunde underhålla min egen ridning på den. Innan jag köpte en till red jag andras hästar. Det var flera jag lärde mig mycket på.

Sen tycker jag som själv jobbar som tränare att man bör kunna ta de flesta ryttare med viljan förbi basics.
Men har de hästmaterial som är lite handikappat på
Någon front får man säga det. Prata om saken.
Annars bör man kunna ta de flesta ryttare förbi lättklass. Och gör man inte det bör man nog som tränare ifrågasätta sina egna skills.

Det är fruktansvärt svårt att hitta en medryttarhäst nära stan i stall med bra träningsmöjligheter och bra kollektivtrafik, så att man kan tävla den. Jag har inget körkort, så kollektivtrafik är ett absolut måste. De allra flesta hästägare har såklart häst för sin egen ridning i första hand, inte för att medryttaren ska göra en tävlingssatsning. Möjligen om medryttaren är riktigt skicklig och kan ge hästen tävlingsrutin uppåt i klasserna man själv kan ha glädje av sen, men så duktig är jag inte.

Ska det vara något med tävlandet räcker det ju inte att man är med på någon hoppträning någon gång ibland och anmäler sig till en tävling någon gång, man behöver regelbundet, varje vecka, rida för tränare och bygga upp hästen så att den har kondition och annat tillräckligt för att göra bra resultat på tävling. Om ägaren är hoppintresserad vill de normalt tävla och träna hoppning själva, om ägaren inte är hoppintresserad är det rätt vanligt att hästen inte är lämpad eller tränad för hopptävling. Här i Stockholm går det tretton duktiga ryttare på dussinet, och många hästägare vill i första hand ha någon som myser med hästen, sköter uteritterna och gör sånt man själv inte vill eller hinner, inte någon som tänker göra en tävlingssatsning med ens häst.

Så nej, det KAN jag inte ändra. Inte när jag också är beroende av att hästen ska stå i ett stall med fullskötsel och goda kommunikationer, och hopptränare på ridavstånd varje vecka för att jag ska ha möjlighet att hinna träna den. Och det menar jag inte alls magsurt, jag skulle själv tycka det var maxat med en medryttare med såna anspråk om jag var hästägare, men det är så mina förutsättningar ser ut.
 
@Mabuse
Om du har ekonomin för det och dessutom verkar ha goda kontakter med ridskolan, kan du inte samköpa en häst med dom då? Alternativt lösa det så att du köper en häst som står på ridskolan och finns till förfogande för lektionsverksamhet de dagar du inte rider eller tävlar den?

Borde bli win/win. Du kan köpa en häst som passar dig och det du vill göra, samtidigt som ridskolan har en (förmodligen) bättre häst att använda till lektionsverksamheten de dagar du inte är där.
 
Absolut, det är därför jag adderat cyklingen och medryttarhästen, för att bli starkare som ryttare! Det som känns lite tungt är väl kanske just det, jag är med på varenda tävling och varenda träning, planerar jobb, fritid och barn runt ridningen, lägger all tillgänglig fritid på att träna på olika sätt, läsa på om ridning och hästar, titta på bra ridning på TV och live, etc, har satsat mer på dressyren parallellt med privatlektioner och dressyrtävlingar för att bli bättre på grundridningen och tävling i sig (det har iofs gett utdelning i form av snabb resultatutveckling i dressyren, men än så länge ingen payoff i hoppningen). Med det hjälper ingenting. Visst, jag är mer vältränad, visst, jag gör framsteg i dressyren, men framsteg i hoppningen? Nä. Ingenting.

Och där någonstans börjar man ju fundera på om det kanske är ryttarens begränsningar i talang som sätter p...
Tja, det verkar väl inte helt sannolikt heller? För om hästen tex vore jätteduktig så skulle det väl snarare vara ryttarens mod än hens skicklighet som satte P? Så hästens begränsningar då kanske som någon trodde ovan. Fråga ridläraren?

När ni rider 95 cm bana på lektionen, mosar han 2-4 hinder då med eller blir det felfritt varje gång? Finns någon annan som har en häst som går 110 på tävlingar och inte välter något hinder i gruppen?
 
Tja, det verkar väl inte helt sannolikt heller? För om hästen tex vore jätteduktig så skulle det väl snarare vara ryttarens mod än hens skicklighet som satte P? Så hästens begränsningar då kanske som någon trodde ovan. Fråga ridläraren?

Det är klart hästen har en stor del i ekipagets resultat, men jag har ju som sagt ridit lite olika hästar under årens lopp, och aldrig haft några större framgångar med någon av dem. I ärlighetens namn har väl ingen annan haft det heller med just de hästarna, men nu har jag en gång det hästmaterial jag har. Alla hästar kan ju prestera bara ryttaren är tillräckligt duktig.
 
Det är klart hästen har en stor del i ekipagets resultat, men jag har ju som sagt ridit lite olika hästar under årens lopp, och aldrig haft några större framgångar med någon av dem. I ärlighetens namn har väl ingen annan haft det heller med just de hästarna, men nu har jag en gång det hästmaterial jag har. Alla hästar kan ju prestera bara ryttaren är tillräckligt duktig.
Nah, kan de verkligen det? Bara för att "alla" hästar (och kor) kan hoppa 95 cm behöver ju inte det betyda att alla hästar är så noggranna och smidiga att de kan göra det hela tiden?

I hoppgruppen för länge sedan så var ridläraren var ju helt ärlig med vilka hästar som hade vilken talang. Märrarna som hade tävlat 130 innan de valde att bli ridskolehästar hade ju lite lättare för sig än "dunderklumpen" en söt och snäll tinker som verkligen var hit och miss över hinder, eller min favvis en skrangligt halvblod med ben överallt som ridläraren tyckte var ganska talanglös.

Lade till den här frågan för sent
När ni rider 95 cm bana på lektionen, mosar han 2-4 hinder då med eller blir det felfritt varje gång? Finns någon annan som har en häst som går 110 på tävlingar och inte välter något hinder i gruppen?
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 299
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 135
Hästmänniskan Var lite osäker i vilket forum jag skulle lägga den här, men vi provar med hästmänniska. Jag har länge funderat på hur mycket/vad man...
2 3
Svar
55
· Visningar
6 856
Senast: Cambrie
·
Ridning Min medryttarhäst är världens snällaste, tryggaste och lugnaste pojke, för någon vecka sedan red vi förbi ett garage där någon plötsligt...
Svar
6
· Visningar
2 190
Senast: SkorpSmulan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp