Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

[sassiball]

Stammen i betydelsen medfödd fallenhet för hoppning som gör att den kan tävla hoppning med goda resultat, utan att vara så känslig att den står på bakbenen, bockar ryttaren ur sadeln eller på annat sätt blir farlig/utesluten.

Ok. Finns ju många olika sorters hästar, inte bara halvblod menar jag, som passar in på den beskrivningen. För lägre klass tänkte jag då.

 

[Mabuse]

Jag har jättesvårt att tolka din position i allt det här. Å ena sidan vill du känna mer utveckling, mer resultat, hästen är svår att påverka och du kämpar i motvind.

Å andra sidan är det en jättebra häst som hoppar sina klasser.

Jag har aldrig sagt att det är en dålig skolhäst, det verkar ju onekligen vara en snäll stadig häst, men är den en rimlig kompis för den som vill utvecklas i hoppsporten? Är det rimligt att egentligen ens ha börjat hoppträna med en häst folk två år senare är chockad över att den kan hoppa tävlingshöjd? Någonstans får du nog sätta dig ner och bena ut din situation. var exakt klämmer skon? det verkar variera.

För att förändring ska ske måste något förändras.

Som tråden ser ut nu verkar du vara frustrerad över att det inte går att sätta upp några mål för det finns inga chanser ändå till att nå målen. Du vill fortsätta hoppträna och tänker göra det på denna skolhäst då det inte finns andra att tillgå. Du är nöjd med ridläraren och väljer att vara nöjd med att de som gör bäst resultat får bäst hjälp. (för mig är det obegripligt hur man kan vara nöjd med det, de som presterar sämst borde ju rimligen behöva mest hjälp men men det är du och inte jag som ska vara nöjd i situationen)

Du vill inte sluta i gruppen. Du vill inte rida för någon annan. Du vill inte skaffa medryttarhäst för det kommer ändå inte gå. Du vill inte ha tävlingsmässiga mål för det kommer inte heller gå för hästen river och hoppar redan mycket nära sin maxnivå.

Men samtidigt verkar du rätt ovillig att förändra något för allt är bra som det är. Du vill jobba på i just dessa hjulspår men med ett annat resultat. Okej. Jag har nog inget mer att råda till, allt verkar väldigt svårt och inget är nog rätt lösning eftersom en lösning innebär en förändring du inte är villig att göra.

Det är en bra skolhäst för den är okomplicerad, den stannar inte ut sig, den går att lasta, den blir aldrig farlig. Den kan vara med på träningarna och hänga med på övningarna utan att behöva en massa extratid för att den stannar, knepar ur eller slänger av ryttaren. Man kan lita på att den alltid går runt och alltid gör sitt jobb. Man kan också lita på att den knappast går felfritt, men att vara garanterat felfri är inget kriterium för att vara en lämplig häst för tävling, många gånger kan de där som alltid petar en bom eller två ändå vara utmärkta skolhästar för att lära folk tävla.

Samtidigt är det också så att det inte precis handlar om en häst som skulle kunna gå 1,10, och en häst som med svårighet kortar sin galopp, men alla hästar har sina svårigheter. Det finns hästar som lätt blir spända, hästar som slarvar, hästar som är tittiga i tävlingsmiljö, hästar som inte går att tävla alls för att de inte klarar tävlingsmiljön, hästar som är för sköra för att riktigt hålla för regelbunden tävling och träning, osv.

Det förvånande är väl inte att hästen kan hoppa en bana efter två år. Det förvånande är att hästen har lyckats lära sig detta genom att gå med ridskoleryttare på lektion. Och att den faktiskt hade såpass mycket hoppning i sig, den har liksom skaffat sig tekniken på vägen, och fattat att man inte ska riva, och försöker numer undvika det.

Det problem jag försöker lösa är inte att ändra mitt hästande så att jag når de där målen (jag tror ärligt talat inte det är möjligt givet den tid jag har till mitt förfogande för ridningen), det problem jag försöker lösa är hur jag lyckas bibehålla motivationen fast jag inser att förbättrade tävlingsresultat realistiskt inte är möjliga. Vilket ganska många som tävlat länge borde kunna känna igen sig i.

Allt är inte bra, men så bra jag kan se att jag kan ordna det för mig givet de resurser jag har. Bra vore såklart att hoppträna 3-4 erfarna hopphästar i veckan för en tränare som var lika kunnig men dessutom en fena på den psykologiska biten och tävla varje helg för att få mer rutin. Men det är ju inget realistiskt alternativ, återstår att försöka göra det bästa av dem situation som är.

 

[Cherarriduracell]

det problem jag försöker lösa är hur jag lyckas bibehålla motivationen fast jag inser att förbättrade tävlingsresultat realistiskt inte är möjliga. Vilket ganska många som tävlat länge borde kunna känna igen sig i.

Allt är inte bra, men så bra jag kan se att jag kan ordna det för mig givet de resurser jag har.

Nu börjar det likna något.

Förbättrade träningsresultat är möjliga. Självklart kan du öka din egen förmåga från att "glimma till" så allt stämmer till att få det att stämma större procentuell del av passen bara du ger dig den på det.

Hitta anledningen till varför du rider. Bra motionsform? Kul samspel? Höga inverkanspoäng vid sådan bedömning? Om du nu inte rider för att på sikt vinna os, varför rider du idag? Varför är du nöjd som det är? Vad ger dig den där kicken under träningar? Varför fryser du om tårna på vintern? Vad är det som gör det värt tiden och engagemanget?

 

[mackan]

Stammen i betydelsen medfödd fallenhet för hoppning som gör att den kan tävla hoppning med goda resultat, utan att vara så känslig att den står på bakbenen, bockar ryttaren ur sadeln eller på annat sätt blir farlig/utesluten.

Fast du redovisade ju nyss att ridskolehästen hade inslag av clydesdale ? Så varför måste en alternativ häst vara ett SWB ?

Jag undrar lite nyfiket vad du hade sett framför dig gällande svar i tråden allmänt ? Måste säga att jag är benägen att reagera likadant som @Cherarriduracell . Om inget är möjligt att förändra: hästen du tävlar är inte begränsad , du kan inte rida /träna oftare , du anser att inga medryttarhästar finns i Stockholm, du har inget körkort osv osv , så ja - då är det väl helt enkelt så att du får inse att du inte kommer längre och då blir det ju meningslöst att fråga om förslag och reflektioner .

 

[Mabuse]

Nu börjar det likna något.

Förbättrade träningsresultat är möjliga. Självklart kan du öka din egen förmåga från att "glimma till" så allt stämmer till att få det att stämma större procentuell del av passen bara du ger dig den på det.

Hitta anledningen till varför du rider. Bra motionsform? Kul samspel? Höga inverkanspoäng vid sådan bedömning? Om du nu inte rider för att på sikt vinna os, varför rider du idag? Varför är du nöjd som det är? Vad ger dig den där kicken under träningar? Varför fryser du om tårna på vintern? Vad är det som gör det värt tiden och engagemanget?

Fast det är ju precis det jag inte tror jag kan. Jag gör i princip exakt samma tävlingsresultat nu som när jag började tävla för 20 år sen. Jag har sen dess bytt tävlingshäst ett antal gånger, bytt medryttarhästar, tränat mer, tränat mindre, tränat olika saker, skaffat mig rutin och erfarenhet, etc. Men jag gick runt 1 m med 8 fel då, och jag gör det nu också.

Anledningen till att jag rider är dels att det är trevligt att hänga med hästar, men framförallt för att jag vill bli en bättre ryttare. Kvittot på det är att kunna prestera bättre på tävlingsbanan. Uppenbart kommer jag inte lyckas med det. Vad ska man då ha för mål för att motivera sig, när man uppenbarligen inte alls lyckas bli bättre trots alla års träning och allt slit? Jag är inte alls nöjd som jag är, men jag har inget alternativ annat än att ge upp. Och det känns såklart också lite trist.

Det är ju det som var utgångspunkten för tråden. Jag tror inte längre att jag kan bli bättre, jag tror att det är ungefär såhär bra jag kan bli. Hur gör man då för att behålla motivationen och sätta upp mål med ridningen?

 

[Mabuse]

Fast du redovisade ju nyss att ridskolehästen hade inslag av clydesdale ? Så varför måste en alternativ häst vara ett SWB ?

Jag undrar lite nyfiket vad du hade sett framför dig gällande svar i tråden allmänt ? Måste säga att jag är benägen att reagera likadant som @Cherarriduracell . Om inget är möjligt att förändra: hästen du tävlar är inte begränsad , du kan inte rida /träna oftare , du anser att inga medryttarhästar finns i Stockholm, du har inget körkort osv osv , så ja - då är det väl helt enkelt så att du får inse att du inte kommer längre och då blir det ju meningslöst att fråga om förslag och reflektioner .

En alternativ häst som ska prestera bättre på tävlingsbanan bör ju rimligtvis ha bättre förutsättningar för hoppning. En häst av samma typ jag redan rider lär ju leverera samma typ av resultat med mig, vad är då vitsen med att byta?

Du löser fel problem. Om du läser TS så är mitt problem inte hur jag ska prestera bättre, det är hur man behåller motivationen och skapar nya mål när man inser att man kanske aldrig kommer kunna prestera så mycket bättre än man redan gör.

 

[Cherarriduracell]

Vad ska man då ha för mål för att motivera sig, när man uppenbarligen inte alls lyckas bli bättre trots alla års träning och allt slit? Jag är inte alls nöjd som jag är, men jag har inget alternativ annat än att ge upp. Och det känns såklart också lite trist.

Det är ju det som var utgångspunkten för tråden. Jag tror inte längre att jag kan bli bättre, jag tror att det är ungefär såhär bra jag kan bli. Hur gör man då för att behålla motivationen och sätta upp mål med ridningen?

Du har ju, för att vara ärlig, en ganska pissig inställning till det hela.

Nu börjar det likna något.

Förbättrade träningsresultat är möjliga. Självklart kan du öka din egen förmåga från att "glimma till" så allt stämmer till att få det att stämma större procentuell del av passen bara du ger dig den på det.

Hitta anledningen till varför du rider. Bra motionsform? Kul samspel? Höga inverkanspoäng vid sådan bedömning? Om du nu inte rider för att på sikt vinna os, varför rider du idag? Varför är du nöjd som det är? Vad ger dig den där kicken under träningar? Varför fryser du om tårna på vintern? Vad är det som gör det värt tiden och engagemanget?

I det citerade har jag fetat, dels TRÄNINGsresultat dvs självklart kan du gå från att glimma till ett tillfälle till att glimma lite oftare.

För att orka motivera sig kanske mental träning kanske inte är en så dålig ide ändå? Du vill vara kvar i samma situation pga förändringar är inte möjliga men det känns svårt att motivera dig. Så gå till en professionell motiverare

svara på de fetade frågorna för dig själv. Får du några svar? Kommerdu fram till något? Om du inte gör det för att du tror att du kan få de där tävlingsresultaten du önskar, varför gör du det då?

 

[Ray]

Jag rider för att det är då jag är lyckligast. Det är det roligaste jag vet.
Hela livet går igång på samspelet med en häst.

Ibland tappar jag motivation av de anledningar du nämner. Men sen får jag ett sånt där pass när jag bara blir helt lycklig och glömmer tid och rum. Och då finns motivationen liksom i mig - typ som att jag är motiverad till ett glas vin på fredagskväll. ... Jag bara vill!

 

[mackan]

@Mabuse nej jag "löser inte fel problem" . Jag har uppfattat frågan tydligt och det verkar övriga ha gjort också som svarar . Gemensamt ang alla svar är att det går att hitta motivation genom att ändra någon aspekt . På alla dessa förslag och reflektioner svarar du att nej det går inte, och sen försvarar du hästens kapacitet omväxlande med att inse att det finns begränsningar , det finns inga x andra hästar/tränare/upplägg, du har inte körkort osv.
Utifrån det är som sagt min fråga igen : vilka svar hade du eventuellt sett framför dig när du ställde din fråga ?

Utifrån det du beskriver ang tid och tidsresurser osv, så låter det som du tex lägger ofantlig tid ang att vara funktionär i samband med tävlingar som ett krav att få tävla ridskolehästen.
Tid är ju en oerhört "dyr valuta" i det att man kan vinna/förlora mycket på samma egentliga tid utifrån hur man spenderar den.
Kanske finns det vettigare lösningar under ett annat scenario att tex istället kunna rida/träna någon annan häst under annat upplägg istället för att vara funktionär ?

 

[Mabuse]

Du har ju, för att vara ärlig, en ganska pissig inställning till det hela.


I det citerade har jag fetat, dels TRÄNINGsresultat dvs självklart kan du gå från att glimma till ett tillfälle till att glimma lite oftare.

För att orka motivera sig kanske mental träning kanske inte är en så dålig ide ändå? Du vill vara kvar i samma situation pga förändringar är inte möjliga men det känns svårt att motivera dig. Så gå till en professionell motiverare

svara på de fetade frågorna för dig själv. Får du några svar? Kommerdu fram till något? Om du inte gör det för att du tror att du kan få de där tävlingsresultaten du önskar, varför gör du det då?

Nu börjar det likna något.

Förbättrade träningsresultat är möjliga. Självklart kan du öka din egen förmåga från att "glimma till" så allt stämmer till att få det att stämma större procentuell del av passen bara du ger dig den på det.

Hitta anledningen till varför du rider. Bra motionsform? Kul samspel? Höga inverkanspoäng vid sådan bedömning? Om du nu inte rider för att på sikt vinna os, varför rider du idag? Varför är du nöjd som det är? Vad ger dig den där kicken under träningar? Varför fryser du om tårna på vintern? Vad är det som gör det värt tiden och engagemanget?

Nu hänger jag inte med, vad är det för mental träning du tycker jag ska ägna mig åt?

Varför rider jag - bra motionsform? Nja, sådär. Kul samspel? Ja, ibland. Höga inverkanspoäng? Visst, det vore kul, men min tävlingshäst är ärligt talat inte den man vinner några stilhoppningar på. Jag vet, för jag har ridit massor av stilbedömningar med honom. Om jag inte rider för att vinna OS, varför rider jag idag? För att försöka förbättra mig och i slutändan kunna sätta de snygga omhoppningar i lätt klass jag vill kunna göra. Varför är jag nöjd som det är? Det är jag inte, det är det som är problemet. Om jag kunde vara nöjd skulle problemet vara löst. Vad ger mig kicken under träningar? Att lyckas med övningen och få en bra känsla. Varför fryser jag om tårna om vintern? Det gör jag inte, jag har yllesockor. Vad är det som gör det värt tiden och engagemanget? Hoppet att om jag bara hänger i och fortsätter träna så kommer resultaten till slut. Men jag börjar tappa det hoppet nu.

Alltså, de här frågorna är inte ett dugg svåra att svara på, jag har vridit och vänt på saken och svarat på dem många gånger om genom åren. Problemet är inte att jag inte vet vad jag vill, problemet är att jag inte är nöjd. Jag skulle vilja vara nöjd.

En professionell motiverare vet jag inte vad det är. Mental träning har jag hållit på med en del, men det handlar mer om att lära sig hantera stress, prestationsångest, rädsla och nervositet. Inte så mycket om att bli nöjd när man inser att man kanske inte kommer kunna prestera så mycket bättre.

 

[Cherarriduracell]

professionell motiverare - någon som ägnar sig åt mental träning? uppenbarligen är det enda du är motiverad till att fortsätta men varför vet du inte. Någon form av mental coach borde kunna hjälpa till med det. Eftersom du inte är nöjd med din situation och inte vill förändra något återstår ju bara att lära sig vara nöjd, möjligen mha mental träning där du fokuserar på andra saker än den där omhoppningen i 1m som du inte kommer få förrän du har tillgång till en normalbegåvad ridhäst. Du tror ju att du fastnat, det man tänker blir verklighet osv. Mental träning kan ev få dig att riva ner de murar du byggt framför dig prestationsmässigt. Få dig att tro på utveckling trots att den går långsammare nu än för 25 år sedan.

Det är just pga såna häst situationer det blir svårt när ridläraren inte riktigt bryr sig om det psykologiska. Det spelar ju verkligen ingen roll vad jag skriver om du inte får stöttning framåt i din vardagliga ridning, kan du inte lufta sånt här öht med ridläraren och känner att du inte blir bättre....... jag vet inte vad du ska göra.

 

[tuaphua]

Om du inte kan ändra dina förutsättningar nu får du kanske ändra mål.

Jag har ägt en häst som hade väldigt svårt för sig fysiskt OCH psykiskt. Jag var missnöjd omedvetet. Jag såg hur fort mina vänner utvecklades på sina hästar med bättre förutsättningar.
Ingen märkte något utom min extremt skarpsynta tränare.
Hon sa åt mig att inte åka till stallet på 3 dagar och under de dagarna bestämma mig för om just den hästen var viktigast eller att rida svårare övningar/annan ridkänsla.
Jag bestämde mig för hästen. Efter det accepterade jag hans tillkortakommanden och var NÖJD. Jag hade kvar samma häst 15 år till. Jag var aldrig mer missnöjd med honom.

Jag är också sjuk och har svåra kroniska skador. Det är också bara att acceptera att ibland kan jag inte träna och stagnerar därför i min utveckling.

Jag ville bli hoppryttare eller tom ft-ryttare som ung. Sen skadade jag mig och kunde först inte rida alls. Sen kunde jag när jag mådde bättre rida 6 hästar per dag, halvblod tom som jag inte klarar sitta på först.
Men jag rider dressyr och gör problemlösningar. Jag är för dålig på att hoppa, har det inte i kroppen längre för att riskera skada mig IOM att jag är skör pga mina skador. Så jag håller mig till det jag gör bra.
Även om jag är jävligt sugen på att hoppa.

Kanske får du bara acceptera att just nu har du inte förutsättningar för mer.
När barnen blir äldre kanske du kan lägga mer fokus på dig och ditt. När du har körkort kanske saker blir lättare med annan häst/tränare etc.

Jag förstår dock inte hur man ska kunna bli nöjd med en ridlärare som inte är mer kunnig inom psykologi än så där.
Man bör kunna lyfta elevers självkänsla och spirit som tränare.
Och jag har som måttstock att känner man ingen tydlig förändring inom en månad bör man byta metod.
Det säger jag till mina elever med om mig. Känner de inte tydliga framsteg ska de byta bort mig.

 

[tuaphua]

Är det Clydesdale i hästen du hoppar kan jag gissa att den har lite platt och dålig galopp.
Det är ju en körhäst som inte ska ha ridhästgalopp. De ska heller inte kunna hoppa bra.

Så givet is får du kämpa lite i motvind.
En sån häst behöver tränas rätt specifikt i dressyren för att göra ovanstående BRA även på hyfsat låg nivå. Och det verkar du ju inte kunna påverka.

Så det är nog bara att acceptera och försöka hitta andra mål eller anledningar till ridning.

 

[Speedway]

Det du inte kan förändra då? Alla människor har begränsningar.

Jag tänker inte så. Jag letar alltid efter möjligheter och dyker det upp begränsningar så försöker jag hitta lösningar så att jag kommer förbi det. Om jag misslyckas, vilket händer, så provar jag något annat.

 

[Speedway]

Det du inte kan förändra då? Alla människor har begränsningar.

Jag tänker inte så. Jag letar alltid efter möjligheter och dyker det upp begränsningar så försöker jag hitta lösningar så att jag kommer förbi det. Om jag misslyckas, vilket händer, så provar jag något annat.

 

[Cilva]

Men jag tänker att det måste vara många ryttare som inte längre klättrar i klasser/resultat efter ett antal år. Hur gör ni andra som tävlat i 20 år och mer, blir resultaten fortfarande bättre och hindren högre än nånsin varje år?

Nu har jag inte tävlat i tjugo år men ridit sedan -91. Jag kan säga att jag hela tiden blivit bättre och bättre, på något område. Jag räknar inte med att nå något slags tak någonsin i mitt liv utan tänker att jag alltid kommer att bli bättre. Hur fort det går varierar med vad jag har för hästar, hur mycket jag tränar, vad jag tränar och så vidare.

Andra ekipage jag ser på tävlingsbanorna blir också bättre. En del "börjar om" med en ny häst på en lägre nivå men klättrar sedan vidare igen.

De jag ser som inte kommer vidare (varken gällande ridningen överlag eller tävlingsresultat) är de som tränar på fel saker eller fel sätt eller har i mitt tycke fel inställning. Oavsett häst går det nästan alltid att bli bättre som ekipage.

 

[Mabuse]

Hur ser din ridskola på utvecklingen av ridskolehästarna då?

När jag gick på ridskola, för en massa år sedan, så vidareutbildades hästarna och ponnysarna konstant. Dels genom att personalen red dem, men också genom att de duktigaste grupperna fick jobba ordentligt med dem. Vi (ridskoleryttarna) lärde alla hästar rena byten (dressyr), vilket självklart gjorde att alla hästar gick bättre även i hoppningen, tex.

(fast... grupp III eleverna som började med förvänd galopp den hösten fick lite intressanta problem i början. Men det blev också bra, då dessa fick lära sig att rida den förvända galoppen ordentligt och inte bara åka med)

Hur ser upplägget för era lektioner ut? hoppar ni varje gång?

Och; hur hjälper din tränare dig? Får du den hjälp och det stöd du behöver eller åker du med runt på lektionen?

Absolut, hästarna utbildas eller rids till kontinuerligt, när de behöver det.

Vi hoppar varje gång i hoppgruppen, det är helt vanliga hoppträningar, som när man rider en hoppträning med privathäst. Uppvärmning oftast enskilt, och sen kommer vi igång med övningarna. Ofta tekniskt och lägre, i princip alltid slutar vi med att sätta ihop övningarna till en form av bana. Jag tycker det är bra träningar, när man kommer ut på tävling så har vi alltid gjort väldigt mycket tekniskt svårare saker på träning. Största skillnaden mot privatträningar är väl att vi i regel hoppar lägre, för att spara på hästarna iom att de hoppar så ofta. Det brukar också gå bra för oss på tävling, ofta kommer vi hem med vinster och placeringar, så våra ekipage kan hävda sig bra på tävling mot privatryttare. Inte alla varje gång, förstås, men alltid är det nån som får till det just den dagen.

 

[Mabuse]

Nu har jag inte tävlat i tjugo år men ridit sedan -91. Jag kan säga att jag hela tiden blivit bättre och bättre, på något område. Jag räknar inte med att nå något slags tak någonsin i mitt liv utan tänker att jag alltid kommer att bli bättre. Hur fort det går varierar med vad jag har för hästar, hur mycket jag tränar, vad jag tränar och så vidare.

Andra ekipage jag ser på tävlingsbanorna blir också bättre. En del "börjar om" med en ny häst på en lägre nivå men klättrar sedan vidare igen.

De jag ser som inte kommer vidare (varken gällande ridningen överlag eller tävlingsresultat) är de som tränar på fel saker eller fel sätt eller har i mitt tycke fel inställning. Oavsett häst går det nästan alltid att bli bättre som ekipage.

Jodå, jag tycker också att jag har blivit bättre. Men tittar jag på resultaten, så avspeglas det inte alls i dem. Jag gör exakt samma resultat nu som när jag började. Fast jag tycker att jag rider otroligt mycket bättre. Men bättre tävlingsresultat blir det inte. Eller snarare, har det inte blivit hittills. Men ska man göra någon prognos för den 21:a säsongen, så är väl det troligaste att det går likadant som de 20 tidigare. Rent sannolikhetsmässigt, alltså.

 

[Sar]

Rent allmänt är det ju så att om du inte kan ändra dina förutsättningar så får du ändra målen. Sedan låter det ju inte som att det kommer att ske någon större motivationshöjning för dig oavsett, du verkar redan ha gett upp.
Jag hade personligen hellre valt att ändra förutsättningarna. Jag hade skippat tävlingar och istället skaffat mig en medryttarhäst (en vanlig svenssonshäst med medelkapacitet i hoppning som gör att den bör kunna hoppa 95cm utan större svårigheter) som står på en anläggning där jag fick hoppträna för en bra hopptränare. 3-4 pass i veckan på den varav åtminstone en hoppträning tror jag hade gett en snabb utveckling. Helgen där du annars skulle ha tävlat kan du istället umgås med familjen på.
Men det är jag det.

 

[fritz_92]

Om jag varit du hade jag tagit en paus från ridningen. Sparat de pengarna till senare när barnen är äldre och köpt precis den häst jag ville ha då. Under tiden lagt lite av hästtiden till att ta körkort samt BE så du har bättre förutsättningar när den tiden kommer.
Tror de finns olika tider i livet för olika saker.
Har haft häst hela mitt liv och utvecklas alltid (dock olika fort beroende på hur livet ser ut runtomkring). Nu har jag fått en tjej som är två månader idag. Så detta året har varit lugnare på ridfronten tills nu. Och jag räknar med att när hon får ett syskon så kommer jag inte ha egen häst på ett antal år. Då kommer jag inte ha tiden för att träna och rida såpass att jag kommer utvecklas som jag vill. Hade en dipp iår också när jag inte fick/kunde tävla som jag ville men visste att jag kunde komma tillbaka.