Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

[Pontevecchio]

Som sagt är egen häst inte aktuellt. Det finns inte en vecka någonsin på ett år jag skulle ha tid att vara i stallet sju dagar, vad gör en sån hästägare när medryttaren är sjuk eller bortrest? Och vem tar hand om hästen när barnen är sjuka när maken är bortrest? Den hästen skulle bara bli ett dåligt samvete, och definitivt inte få den konditionen och genomtänkta, avpassade träningen som skulle behövas för att den skulle kunna prestera på tävlingsbanan med mig.

Och jag tror då definitivt inte på att halvera hoppträningen som en strategi för att bli en bättre hoppryttare. Tävlingen är ju bara kvittot, det är inte som att jag skulle vara nöjd med att t ex ha en häst som någon annan tränade upp så att den blev så duktig att den kunde kånka runt mig felfritt i 90 fast jag aldrig tränade och inte kunde inverka vettigt på den öht. Det är inte nollan i sig, det är nollan som är kvittot på att träningen gett resultat som är målet.

Det finns flera fb-grupper för medryttare i Stockholmstrakten. Läs igenom annonserna där, så ser du hur många som söker medryttare som vill ha en hoppryttare för tävling och träning till sitt halvblod med trevlig stam i tävlingskondition i stall med goda kommunikationer och fullskötsel, och vill ha någon som inte har meriter från msv och uppåt. Ungefär noll personer, skulle jag säga.

Jag behöver inte läsa annonser, jag ser hur det ser ut i mitt fullskötselstall med gångavstånd till Tbanan med ridhus, träningar och dyl. Stammarna har jag dålig koll på men det är svenska/tyska halvblod. Grupperna är inte representiva, det är inte där man söker folk.

 

[Lingon]

Ridläraren är nog rak, det förvånar nog alla att hästen alls lärt sig hoppa så att den kan ta sig runt en 95-bana utan att slå ihjäl sig. Så han har ju verkligen utvecklats positivt. Och jag vet ju att han skulle klara det felfritt om jag bara red lite bättre. Utan ryttare skulle han högst troligt inte vara i närheten av att klara en bana, han vinner på att alltid göra som ryttaren säger åt honom och klara sånt man inte tror han var fysiskt kapabel till på ren arbetsvilja och vilja att vara till lags, men han har ju inte hoppningen i sig naturligt direkt. Engelsk import med okänd stam, förmodligen en dos clydesdale eller liknande. Att han ens är på ridskolan beror uteslutande på det goda temperamentet.

Och vi tävlar absolut inte varje helg, bara tillräckligt mycket för att det inte riktigt är rimligt att dumpa barnen på maken ännu mer för att ägna mig åt min ridning.

Tränaren berömmer i allmänhet inte öht. Högsta berömmet man kan få är att hon är tyst. Och hon gillar inte sura miner eller dåligt självförtroende. Alla är ju på sitt sätt, man får gilla läget. Men börjar man prata om att man har har dåligt självförtroende eller annat så blir hon mest irriterad och tycker man är jobbig, det är liksom fel adress för sånt. Lite den gamla skolan, kan man säga.

Hoppa högre vet jag att det skulle vara tvärnej på, det sliter i onödan på hästarna, och just den här hästen skulle högst troligt inte hoppa bättre för det, han gör ju redan sitt bästa varje språng.

Jag hade bytt ridskola/ridlärare/tränare om jag var du! Omedelbart! Att hästen begränsar hade jag kunnat acceptera och tävla på lägre nivå än vad jag vill bara hästen har en trevlig inställning. Men en ridlärare/tränare som du beskriver hade fått mig att tröttna! Hon låter riktigt tråkig och opedagogisk.

 

[Badger]

Ridläraren är nog rak, det förvånar nog alla att hästen alls lärt sig hoppa så att den kan ta sig runt en 95-bana utan att slå ihjäl sig. Så han har ju verkligen utvecklats positivt. Och jag vet ju att han skulle klara det felfritt om jag bara red lite bättre. Utan ryttare skulle han högst troligt inte vara i närheten av att klara en bana, han vinner på att alltid göra som ryttaren säger åt honom och klara sånt man inte tror han var fysiskt kapabel till på ren arbetsvilja och vilja att vara till lags, men han har ju inte hoppningen i sig naturligt direkt. Engelsk import med okänd stam, förmodligen en dos clydesdale eller liknande. Att han ens är på ridskolan beror uteslutande på det goda temperamentet.

Och vi tävlar absolut inte varje helg, bara tillräckligt mycket för att det inte riktigt är rimligt att dumpa barnen på maken ännu mer för att ägna mig åt min ridning.

Tränaren berömmer i allmänhet inte öht. Högsta berömmet man kan få är att hon är tyst. Och hon gillar inte sura miner eller dåligt självförtroende. Alla är ju på sitt sätt, man får gilla läget. Men börjar man prata om att man har har dåligt självförtroende eller annat så blir hon mest irriterad och tycker man är jobbig, det är liksom fel adress för sånt. Lite den gamla skolan, kan man säga.

Hoppa högre vet jag att det skulle vara tvärnej på, det sliter i onödan på hästarna, och just den här hästen skulle högst troligt inte hoppa bättre för det, han gör ju redan sitt bästa varje språng.

Ok, men då tycker jag det låter som att du verkligen borde ha självförtroende och vara nöjd med vad du gör. Om du ville ha andra resultat kanske det då vore en annan häst. Men det är väl kul och det finns ingenting du direkt vill ändra på.

 

[Badger]

Som sagt är egen häst inte aktuellt. Det finns inte en vecka någonsin på ett år jag skulle ha tid att vara i stallet sju dagar, vad gör en sån hästägare när medryttaren är sjuk eller bortrest? Och vem tar hand om hästen när barnen är sjuka när maken är bortrest? Den hästen skulle bara bli ett dåligt samvete, och definitivt inte få den konditionen och genomtänkta, avpassade träningen som skulle behövas för att den skulle kunna prestera på tävlingsbanan med mig.

Och jag tror då definitivt inte på att halvera hoppträningen som en strategi för att bli en bättre hoppryttare. Tävlingen är ju bara kvittot, det är inte som att jag skulle vara nöjd med att t ex ha en häst som någon annan tränade upp så att den blev så duktig att den kunde kånka runt mig felfritt i 90 fast jag aldrig tränade och inte kunde inverka vettigt på den öht. Det är inte nollan i sig, det är nollan som är kvittot på att träningen gett resultat som är målet.

Det finns flera fb-grupper för medryttare i Stockholmstrakten. Läs igenom annonserna där, så ser du hur många som söker medryttare som vill ha en hoppryttare för tävling och träning till sitt halvblod med trevlig stam i tävlingskondition i stall med goda kommunikationer och fullskötsel, och vill ha någon som inte har meriter från msv och uppåt. Ungefär noll personer, skulle jag säga.

Hmm om ekonomin inte är ett problem alls så tror jag nog det finns stall med fullservice och motion av hästen (det jag känner till som jag tror har det ligger lite dåligt till i kommunikationerna tror jag). Iofs antagligen skrittmaskin osv men ändå. Du har ju ändå tre hästar att bolla som det är. (haken är väl resan till tävlingar då)

 

[Alexandra_W]

Inte läst riktigt hela tråden. Men det jag saknar/inte förstår är varför inte utvecklas som ryttare skulle kunna leda till uppnått mål/varför TS inte känner så?

Med egen häst så det går inte hoppträna 3-4 ggr/v iaf. Så där är inget unikt. Och ja vissa hästar har svårare korta sin galopp, har inte lika mkt kapacitet än andra osv. Samtidigt så kan en god ryttare förbättra nästan vilken häst som helst

Så genom att sätta delmål så kommer man ju närmare slutmålet utan att träna specifikt på det?

Jag skulle inte sitta och rida ut i +5 grader, kolmörker och regn om jag inte såg att det ledde till ett större mål. Och jag skulle inte Idas engagera mig i den turen utan bara åka med om jag inte fokuserade på minimål. Tex öka min bålstabilitet, blir snabbare och mer exakt i min hjälpgivning, öka min kroppskontroll, öka hästens kvickhet för hjälperna, öka känsligheten, jobba på ditt eller datt (övergångar, snabba halter, raka fattningar etc)

Sättet man mig i ett ridhus på en häst så om jag inte har ett delmål för dagen då lallar jag bara omkring och gör lite av varje utan att eg få mer gjort än motionera hästen. Därför rider jag inte för instruktörer utan en tydlig plan för varje pass.

Så hur är lektionerna upplagda tex, finns nåt där som kan förklara motivationsbristen? Vad är dina minimål och delmål?

Delmål är fö bra de där träningarna när allt går åt skogen. Eller nästan, för satte man den där kniviga linjen eftersom hästen var helt med dig -
Då övertrumfar det resten av eländet som blev kaffeved. Och omvänt så för mig är en tekniskt lyckad runda som känns skit inte värd så mkt.

 

[Mabuse]

Ok, men då tycker jag det låter som att du verkligen borde ha självförtroende och vara nöjd med vad du gör. Om du ville ha andra resultat kanske det då vore en annan häst. Men det är väl kul och det finns ingenting du direkt vill ändra på.

Det finns inget direkt jag kan ändra på. Vilket inte är samma sak. Visst vore det toppenkul att få rida en riktigt fin hopphäst, men vill jag rida en sån får jag nog köpa den själv. Och det kan jag inte.

Sen gillar jag ju hästen jag rider, och självklart skulle han gå bättre med en bättre ryttare. Det som gör mig lite uppgiven är att jag inte lyckas bli bättre, trots all träning och alla år.

Varför tycker du att jag borde ha bra självförtroende och vara nöjd, när jag gör så dåliga resultat?

 

[fejko]

Det finns inget direkt jag kan ändra på.

Fast det där är ju en jäkligt taskig inställning. Kanske är det din inställning som är största problemet?
Det finns ALLTID saker man kan ändra på. Varför inte börja med att ta körkort? Jag tror en sådan enkel sak skulle kunna förbättra ditt självförtroende. Sedan tar du nästa steg som att tex bli medryttare på en dressyrhäst som även kan hoppa?

 

[Alexandra_W]

Det finns inget direkt jag kan ändra på. Vilket inte är samma sak. Visst vore det toppenkul att få rida en riktigt fin hopphäst, men vill jag rida en sån får jag nog köpa den själv. Och det kan jag inte.

Sen gillar jag ju hästen jag rider, och självklart skulle han gå bättre med en bättre ryttare. Det som gör mig lite uppgiven är att jag inte lyckas bli bättre, trots all träning och alla år.

Varför tycker du att jag borde ha bra självförtroende och vara nöjd, när jag gör så dåliga resultat?

Fast att du är så övertygad om att du inte kan är ju största delen av problemet! Så länge man känner så kommer inget hända.

 

[Mabuse]

Fast det där är ju en jäkligt taskig inställning. Kanske är det din inställning som är största problemet?
Det finns ALLTID saker man kan ändra på. Varför inte börja med att ta körkort? Jag tror en sådan enkel sak skulle kunna förbättra ditt självförtroende. Sedan tar du nästa steg som att tex bli medryttare på en dressyrhäst som även kan hoppa?

Nå, jag har ju inte dåligt självförtroende i allmänhet. Fast man skulle nog kunna få det av den här tråden om man var lagd åt det hållet, efter den här kanonaden av inlägg om hur dålig inställning jag har, att det är mitt eget fel att jag inte utvecklas för jag tänker fel, gör fel, åker häst istället för att utmana mig själv och bli bättre, tvärtom försöker inverka för mycket istället för att bara åka med och låta hästen hoppa felfritt som alla hästar enkelt kan göra, borde rida mer, borde rida mindre, osv osv.

 

[Badger]

Det finns inget direkt jag kan ändra på. Vilket inte är samma sak. Visst vore det toppenkul att få rida en riktigt fin hopphäst, men vill jag rida en sån får jag nog köpa den själv. Och det kan jag inte.

Sen gillar jag ju hästen jag rider, och självklart skulle han gå bättre med en bättre ryttare. Det som gör mig lite uppgiven är att jag inte lyckas bli bättre, trots all träning och alla år.

Varför tycker du att jag borde ha bra självförtroende och vara nöjd, när jag gör så dåliga resultat?

Det har du ju skrivit själv, -det var ingen som trodde hästen skulle kunna hoppa så bra som den gör. Grattis, du har gjort en insats.

Situationen låter lite orättvis för dig och det är kanske det som skaver. Du betalar mycket pengar för att rida (gissar jag, det är ju Stockholm) i tävlingsgruppen.

Men de utnyttjar dig lite, de har gett dig en häst som de är förvånade över att den kan hoppa 90 cm, de kan inte tänka sig att hoppa över 90 cm på en träning, ibland ens. De kan inte tänka sig att själva rida till hästen lite så den får till galoppen.

Du måste tävla de gånger de erbjuder (annars så blir de sura), Du måste ställa upp när de har tävling och hjälpa till (annars blir de ännu surare) Du har stalltjänst? Du måste rida två gånger i veckan på denna häst? De som har de bra hästarna håller i dem med klorna så du kan aldrig byta häst.

Det får en att undra lite, vad får de själva ut av det här? Vad vinner ridskolan på att få ha den här Clydesdalen ute på vartenda tävling de åker på. Varför blir de sura om den inte är med på en tävling och river två hinder? De hotas lite också, det är lång kö till tävlingsgruppen...

Varför lättar de inte upp rävsaxen lite. Varför får man inte byta hästar så alla får rida en bra häst ibland och lottar hästar till tävlingarna. Eller varför får man inte rida en häst i ett år och sedan byta häst?

Det känns som mycket krav och mycket pengar för lite payback.

Jag rider för att det är härligt och utvecklande, en stund av total koncentration. Men jag kan definitivt se din del i det hela. Mina medryttarhästar som jag haft i runt 10 år har blivit äldre och äldre, de senaste åren har jag inte kunnat rida med mina vänner så som jag ville, helt och rätt begränsad av att ha en häst som var 20 istället för en som var 14. Sporten jag höll på med var maxansträngande för hästen så jag kunde de senaste åren aldrig rida utan att vara försiktig och aldrig driva hästen till att tex gå snabbare än den självmant bjöd. Det var inte så himla roligt, eller det var jättekul att rida men nu med sista pensioneringen kan jag inte vara så förtvivlat ledsen som jag annars skulle varit med att behöva sluta med just den biten och försöka hoppa på någonting nytt.

Så jag satt ju i närapå samma sits då barn, familj, ridskola, två medryttarhästar. Rida varje lör/sön varje helg hela sommaren eller sura miner (eller glada från familjen då ) och jag förstörde för andra, att rida en helg tog 3-4 timmar per dag. Men ändå inte lika illa eftersom det var sura miner utan att de kunde "hota". Och medishästarna var bra (bäst och underbarast ) för sin uppgift bortsett från stigande ålder då.

 

[Mabuse]

Fast att du är så övertygad om att du inte kan är ju största delen av problemet! Så länge man känner så kommer inget hända.

Tvärtom har jag ju i 20 års tid hela tiden tänkt att jag kan prestera bättre, jag kommer bli bättre, jag kommer nå mina mål. Men om man efter 20 års träning inser att man inte kommit en millimeter närmare målen, då fick man ju vara verklighetsfrånvänd för att inte börja fundera lite. Med den här takten kommer jag att dö av ålderdomssvaghet långt innan jag når mina mål, om man säger så.

 

[Alexandra_W]

Tvärtom har jag ju i 20 års tid hela tiden tänkt att jag kan prestera bättre, jag kommer bli bättre, jag kommer nå mina mål. Men om man efter 20 års träning inser att man inte kommit en millimeter närmare målen, då fick man ju vara verklighetsfrånvänd för att inte börja fundera lite. Med den här takten kommer jag att dö av ålderdomssvaghet långt innan jag når mina mål, om man säger så.

Korrigera målen då? Istället för dubbelnolla i 95 cm, som du inte kan uppnå pga bristande hästmaterial, skapa ett annat mål tills vidare. Att göra en dubbelnolla i 80 cm/90 cm. Att rida en perfekt runda där allt stämmer i 80/90. Eller mindre mer konkreta som att med stänga ögon kunna sätta X språng mellan 4 bommar med Y meter mellanrum. Eller blir starkare som ryttare, bättre på att räkna språng eller... Ja du fattar.

 

[stjarnhimmel]

Du har ju ett mål dit du vill komma. I ditt fall hade jag börjat med att prata med instruktören. Dvs sätta sig ner och säga vart du vill komma. Om instruktören hade sagt att nej du får inte rida de andra hästarna som kan göra att du uppnår ditt mål- ja då får du ta ställning till det. Dvs ska du stanna där och nöja dig med att inte kunna nå dina mål?

Har du funderat på att ta körkort för att kunna komma ut till andra stall? Om du inte kan utvecklas vidare på ridskolan.

Vad gör man när man blivit så bra man realistiskt kanske kan bli?

Jag tror säkert du kan bli bättre- men det handlar ju då om att förändra förutsättningarna. Dvs antingen får du ändra förutsättningarna eller nöja dig med att inte nå målet.

 

[stjarnhimmel]

Har du själv annonserat att du söker medryttarhäst? Och skrivit tydligt vad du vill ha?
Jag har haft medryttarhäst jag fick tävla. Två vänner till mig har egna hästar där medryttarna tävlar/tränar hoppning då ägarna inte gillar att tävla själva. Båda i sthlmsområdet med kommunikationer.

 

[Alexandra_W]

Jag håller fö med resten om att försöka ändra förutsättningarna men har i mina svar utgått från att det inte förändras eftersom du själv sagt att det inte är ett alternativ.

 

[Cilva]

Jodå, jag tycker också att jag har blivit bättre. Men tittar jag på resultaten, så avspeglas det inte alls i dem. Jag gör exakt samma resultat nu som när jag började. Fast jag tycker att jag rider otroligt mycket bättre. Men bättre tävlingsresultat blir det inte. Eller snarare, har det inte blivit hittills. Men ska man göra någon prognos för den 21:a säsongen, så är väl det troligaste att det går likadant som de 20 tidigare. Rent sannolikhetsmässigt, alltså.

Men om vi nu bara koncentrerar oss på resultaten, har något annat ändrats som skulle kunna förklara tjugo års trampande på samma ställe? Du har som jag förstår det både bytt tränare och häst. Är det då något annat? Är banorna/mönstren svårare nu är för tjugo års sedan i samma klasser? Är det svårare vägar eller något? Om det är något sådant så skulle jag träna på just det.

 

[Mabuse]

Har du själv annonserat att du söker medryttarhäst? Och skrivit tydligt vad du vill ha?
Jag har haft medryttarhäst jag fick tävla. Två vänner till mig har egna hästar där medryttarna tävlar/tränar hoppning då ägarna inte gillar att tävla själva. Båda i sthlmsområdet med kommunikationer.

Jag tror på riktigt att det är riktigt svårt att hitta en medryttarhäst som ger mig bättre förutsättningar för tävling än vad jag har på ridskolan.

 

[Mabuse]

Men om vi nu bara koncentrerar oss på resultaten, har något annat ändrats som skulle kunna förklara tjugo års trampande på samma ställe? Du har som jag förstår det både bytt tränare och häst. Är det då något annat? Är banorna/mönstren svårare nu är för tjugo års sedan i samma klasser? Är det svårare vägar eller något? Om det är något sådant så skulle jag träna på just det.

Jag har inte bytt tränare, men däremot häst såklart, eftersom det skulle vara svårt att tävla samma häst i tjugo års tid. Och jag har tränat för lite andra tränare också under årens lopp. Möjligt att banorna är svårare, men inget jag har tänkt på. Det är samma långsida-snett igenom som det alltid har varit, mer eller mindre, tror jag.

Däremot tränar jag mycket mer och mer avancerat nu än jag gjorde då, det är väl det som ändrats kanske.

 

[Cilva]

Jag har inte bytt tränare.

Jag tror att det här är svaret på dina funderingar.

Det är ju dock svårt att ordna när inget går att förändra. Skulle det vara möjligt att du filmar när du rider och visar någon annan tränare som kan ge dig respons på det du gör? Som du sedan kan använda när du rider din vanliga lektion och se om det har någon effekt.

 

[Mabuse]

Jag tror att det här är svaret på dina funderingar.

Det är ju dock svårt att ordna när inget går att förändra. Skulle det vara möjligt att du filmar när du rider och visar någon annan tränare som kan ge dig respons på det du gör? Som du sedan kan använda när du rider din vanliga lektion och se om det har någon effekt.

Som sagt har jag ju tränat för andra tränare också genom åren, men det har inte heller haft nån effekt. Och det är ju inte som att det obegripligt för mig varför vi river, senast t ex så kom vi för nära på två hinder (ett hinder ur kortsida, ett med lång anridning där hästen blev lite lång och jag borde tagit en tydligare halvhalt på vägen, då hade vi haft mer kraft och mer plats i avsprånget och klarat hindret, och ett hinder med kort anridning hann jag inte få hästen rak efter svängen, då rev vi av den anledningen. Osv, nästa gång är det några andra misstag jag gör. Nästan alltid vet jag själv vad felen beror på så snart jag gjort dem, eller senast när jag tittar på filmen efteråt. Men det innebär inte att jag inte hamnar där igen, för att det är svårt, helt enkelt. Jag får inte till det varje gång.