Jag tänker att man inte alltid behöver gå till polisen bara för att man lutar sig mot lagen som norm. Det kan användas som argument i diskussionen där i köket t.ex.
Och jag kompletterade bara ditt sammanhang
Om det hade varit så väl. Genom historien vet man oftast hur framtiden kommer att se ut. Detta var bara det senaste klavertrampet i en lång rad. Men nästa gång kommer jag att tillåta mig själv att explodera.
) men tyvärr ger det sällan någon bestående förändring på det man vill ändra på.En del människor flyttar - ibland omedvetet, bara instinktbaserat - gränser och pinkar in revir.
Jag hade sagt ifrån på skarpen till exet att hennes beteende inte var accepterat, så att det inte hände igen. Done with. Sen hade jag tagit ett snack med mesen.
Min man och jag har varit gifta i ca 10 år. Vi är båda runt 60 så vi har ju en historia med barn i olika förhållanden och några ex.
Vi bor i trakten där makens exfru är född, eftersom bostadspriserna är bra här. Självklart tycker även maken att det är bra att ha nära till två av sina vuxna barn.
Problemet är som jag upplever det, den gränslösa exfrun. De har varit skilda i över 20 år. En gång i tiden var det tydligen fullt krig dem emellan, nu är det vapenvila. Han har inget som helst behov av att umgås med henne. Självklart måste man träffas vid dop, födelsedagar och andra liknande tillfällen och det går i regel hyfsat bra.
Nu i mellandagarna hade vi bjudit hit makens barn och barnbarn på middag. På morgonen ringer dottern och frågar om det är ok att hennes mamma tittar in en stund? Hon skulle lämna en sak till dottern. Maken sade att helst inte, men om det är helt nödvändigt så ok. Jag var och handlade på förmiddagen och maken hade gått in till grannen under tiden utan att låsa dörren.
När jag kom hem från affären sitter exfrun vid vårt köksbord och dricker kaffe som hon hade gjort i ordning till sig själv.
Hon hade alltså gått in i vårt hus där ingen var hemma och gjort sig bekväm. Hon hade även gått husesyn på egen hand.
Jag blev så vansinnigt arg så att jag höll på att explodera. Dock tyckte jag att det var makens sak att skälla ut henne, vilket han inte gjorde, "för han vill inte bli osams med sina vuxna barn".
Dock slog han bort hennes tydliga hintar om att hon ville stanna på middag.
Det här tär på mig. Det är inte första gången exet visar ett omdömeslöst och gränslöst beteende, och säkert inte den sista heller.
Hur ska jag hantera henne? Ska jag säga något alls, eller försöka tvinga maken att sätta ner foten? Han brukar inte ha något problem annars med att vara rak, tydlig och även oförskämd om det behövs men i detta fallet tyckte jag att han uppförde sig som en mes.
Jag tycker att du har rätt att bli förbannad när någon tar sig friheter i ditt hus oavsett om det är en ex-fru eller någon annan som inte bor i huset.
Min man har stora problem med vad hon gjorde, men är så rädd för att bli osams med dottern att han inte vill säga något.
Du är inne på rätt linje. Hon avvänder alltid kortet " jag är ju ändå dina barns mor" när hon vill att maken gör olika tjänster åt henne. Att barnen är över 30 verkar inte spela någon roll. Det spelar ingen roll om han säger att detta får hon be någon annan om hjälp med. Hon tjatar och tjatar och det brukar sluta med att dottern ringer och kör "men snälla pappa, du kan väl ändå hjälpa mamma med..." välj vad som helst.
Det är väl upp till mannen att hantera?Du är inne på rätt linje. Hon avvänder alltid kortet " jag är ju ändå dina barns mor" när hon vill att maken gör olika tjänster åt henne. Att barnen är över 30 verkar inte spela någon roll. Det spelar ingen roll om han säger att detta får hon be någon annan om hjälp med. Hon tjatar och tjatar och det brukar sluta med att dottern ringer och kör "men snälla pappa, du kan väl ändå hjälpa mamma med..." välj vad som helst.
Ja, självklart.
Min man och jag har varit gifta i ca 10 år. Vi är båda runt 60 så vi har ju en historia med barn i olika förhållanden och några ex.
Vi bor i trakten där makens exfru är född, eftersom bostadspriserna är bra här. Självklart tycker även maken att det är bra att ha nära till två av sina vuxna barn.
Problemet är som jag upplever det, den gränslösa exfrun. De har varit skilda i över 20 år. En gång i tiden var det tydligen fullt krig dem emellan, nu är det vapenvila. Han har inget som helst behov av att umgås med henne. Självklart måste man träffas vid dop, födelsedagar och andra liknande tillfällen och det går i regel hyfsat bra.
Nu i mellandagarna hade vi bjudit hit makens barn och barnbarn på middag. På morgonen ringer dottern och frågar om det är ok att hennes mamma tittar in en stund? Hon skulle lämna en sak till dottern. Maken sade att helst inte, men om det är helt nödvändigt så ok. Jag var och handlade på förmiddagen och maken hade gått in till grannen under tiden utan att låsa dörren.
När jag kom hem från affären sitter exfrun vid vårt köksbord och dricker kaffe som hon hade gjort i ordning till sig själv.
Hon hade alltså gått in i vårt hus där ingen var hemma och gjort sig bekväm. Hon hade även gått husesyn på egen hand.
Jag blev så vansinnigt arg så att jag höll på att explodera. Dock tyckte jag att det var makens sak att skälla ut henne, vilket han inte gjorde, "för han vill inte bli osams med sina vuxna barn".
Dock slog han bort hennes tydliga hintar om att hon ville stanna på middag.
Det här tär på mig. Det är inte första gången exet visar ett omdömeslöst och gränslöst beteende, och säkert inte den sista heller.
Hur ska jag hantera henne? Ska jag säga något alls, eller försöka tvinga maken att sätta ner foten? Han brukar inte ha något problem annars med att vara rak, tydlig och även oförskämd om det behövs men i detta fallet tyckte jag att han uppförde sig som en mes.
Jag vill minnas en lång tråd här där just det där fördes fram, att det är en stadsbo-vana att låsa dörren och inte kliva in oanmäld hos varandra. På landet är det inte så, där står dörren alltid öppen, och det normala är att man kliver in och sätter på kaffe till sig själv, oavsett om nån är hemma och de som bor där vet att man ska komma.
Men jag har bott på landet i hela mitt liv, och detta har aldrig hänt förut. Själv skulle jag inte tänka tanken.
