Nej! Tror du skaffat dig nån uppfattning baserat på typ en enda speciell användare....
Men sluta.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nej! Tror du skaffat dig nån uppfattning baserat på typ en enda speciell användare....
Jag låser nästan aldriog. Låser itne om jag bara ska gå ut i skogen intill t.ex.Ja det är olika kulturer. Jag låser alltid dörren oavsett om jag är hemma eller inte, tycker att det är en smidig och enkel lösning.
Jag fattar inte heller varför du lägger detta i knät på din make?Min man och jag har varit gifta i ca 10 år. Vi är båda runt 60 så vi har ju en historia med barn i olika förhållanden och några ex.
Vi bor i trakten där makens exfru är född, eftersom bostadspriserna är bra här. Självklart tycker även maken att det är bra att ha nära till två av sina vuxna barn.
Problemet är som jag upplever det, den gränslösa exfrun. De har varit skilda i över 20 år. En gång i tiden var det tydligen fullt krig dem emellan, nu är det vapenvila. Han har inget som helst behov av att umgås med henne. Självklart måste man träffas vid dop, födelsedagar och andra liknande tillfällen och det går i regel hyfsat bra.
Nu i mellandagarna hade vi bjudit hit makens barn och barnbarn på middag. På morgonen ringer dottern och frågar om det är ok att hennes mamma tittar in en stund? Hon skulle lämna en sak till dottern. Maken sade att helst inte, men om det är helt nödvändigt så ok. Jag var och handlade på förmiddagen och maken hade gått in till grannen under tiden utan att låsa dörren.
När jag kom hem från affären sitter exfrun vid vårt köksbord och dricker kaffe som hon hade gjort i ordning till sig själv.
Hon hade alltså gått in i vårt hus där ingen var hemma och gjort sig bekväm. Hon hade även gått husesyn på egen hand.
Jag blev så vansinnigt arg så att jag höll på att explodera. Dock tyckte jag att det var makens sak att skälla ut henne, vilket han inte gjorde, "för han vill inte bli osams med sina vuxna barn".
Dock slog han bort hennes tydliga hintar om att hon ville stanna på middag.
Det här tär på mig. Det är inte första gången exet visar ett omdömeslöst och gränslöst beteende, och säkert inte den sista heller.
Hur ska jag hantera henne? Ska jag säga något alls, eller försöka tvinga maken att sätta ner foten? Han brukar inte ha något problem annars med att vara rak, tydlig och även oförskämd om det behövs men i detta fallet tyckte jag att han uppförde sig som en mes.
Inbrottstjuvar är nog snarare lite mer diskreta än att de hojtarJag låser nästan aldriog. Låser itne om jag bara ska gå ut i skogen intill t.ex.
förutsätter att folk hojtar och knackar. Skule bli rejält uppbragt om nån gick in objuden.
Fast det finns fortfarande variationer även om man har en sådan kultur. Man stövlar in olika mycket beroende på person och situation. Börja rumstera om och koka kaffe trots att ingen är hemma är mycket för de flesta där också om det inte finns vettiga skäl för det, speciellt hos någon man inte brukar ha vardagligt umgänge med ens.Fast jag gissar att TS bor på landet. Och där, har jag lärt mig på Buke, tycker många att det är okej att stövla in hursomhelst hos varann. Så exet kanske bara gör som hon brukar göra hos andra och som andra brukar göra hos henne.
Och jag är inte speciellt bekymrad för inbrott eller kriminalitet över huvud taget. Kan lämna dörren öppen för att sotaren ska kunna komma in medan jag är på jobbet.Inbrottstjuvar är nog snarare lite mer diskreta än att de hojtar![]()
Hon bor dessutom närmare dottern än oss, så det var bara en ursäkt för att kunna lägga näsan i blöt .Fast det finns fortfarande variationer även om man har en sådan kultur. Man stövlar in olika mycket beroende på person och situation. Börja rumstera om och koka kaffe trots att ingen är hemma är mycket för de flesta där också om det inte finns vettiga skäl för det, speciellt hos någon man inte brukar ha vardagligt umgänge med ens.
Överenskommelsen vara att hon skulle (enbart) lämna en sak till dottern.
Då kunde hon lagt den i hallen och gått sedan.
Visst kunde hon det. Men nu gjorde hon ju inte det och varför vet vi inget om. Det KAN ha känts helt naturligt för henne, även om du och jag inte skulle göra så.Fast det finns fortfarande variationer även om man har en sådan kultur. Man stövlar in olika mycket beroende på person och situation. Börja rumstera om och koka kaffe trots att ingen är hemma är mycket för de flesta där också om det inte finns vettiga skäl för det, speciellt hos någon man inte brukar ha vardagligt umgänge med ens.
Överenskommelsen vara att hon skulle (enbart) lämna en sak till dottern.
Då kunde hon lagt den i hallen och gått sedan.
Eller jag som är annorlunda.Jag tror inte att jag någonsin i mitt liv blandat in lagen i mina reflektioner kring folk omkring mig, och mina relationer med dem! Jag förstår inte Buke på den punkten. Jag måste vara väldigt annorlunda.![]()
Varför sa du inget då?Hon bor dessutom närmare dottern än oss, så det var bara en ursäkt för att kunna lägga näsan i blöt .
Jag hade nog inte brytt mig. Vill en person som ju på något vis är anknuten till familjen fixa en kopp kaffe i mitt kök så ok. Hade det upprepats hade jag väl tatt ett snack. Jag bor på landet och låser sällan. Jag är gammal nog att välja mina strider![]()
Det jag tänker är mer Jesus Christ om polisen ska behöva hantera att en person gick in och kokade kaffe hos sin exmans familj. Sånt gör mig galen. Jag tycker det är pinsamt när folk blandar in polis i nåt som är gnissel mellan släktingar/grannar - och slöseri med resurser.Eller jag som är annorlunda.
Jag tänker att har man väldigt olika uppfattningar om grundläggande normer i en situation, så är det faktum att det lagts resurser att producera en allmängiltig norm så finns det anledning att låta den vara ledstjärna ifall parterna inte enas om annat.
Det mesta i relationer har ingen lagstiftare petat i alls. Och även det mesta annat fixar man att jämka ihop sina beteenden kring på egen hand. Inte så att jag börjar med att titta i lagboken först.
Men om frågan var om det var motiverat att bli förbannad, så tänker jag att det faktum att det är en straffbelagt brottslig handling bidrar till att säga något om det kunde vara motiverat eller inte. Inte hela svaret självklart, och inte utan situationsbunden tolkning.
KAN ha gjort det.Visst kunde hon det. Men nu gjorde hon ju inte det och varför vet vi inget om. Det KAN ha känts helt naturligt för henne, även om du och jag inte skulle göra så.
Det jag tänker är mer Jesus Christ om polisen ska behöva hantera att en person gick in och kokade kaffe hos sin exmans familj. Sånt gör mig galen. Jag tycker det är pinsamt när folk blandar in polis i nåt som är gnissel mellan släktingar/grannar - och slöseri med resurser.
På Buke ser jag jätteofta att folk uppmanar till polisanmälan efter EN händelse som kanske inte ens är ett brott, snarare en konflikt. Jag fattar det bara inte.
Jag har inte gjort anspråk på någon heltäckande förklaring, satte bara in hennes beteende i ett sammanhang som jag sett på buke tidigare. Några vidare antaganden har jag inte gjort och kommer inte att göra heller.KAN ha gjort det.
Men enbart för att det var på landet och man rent allmänt har traditionen att gå i öppna dörrar på den orten är inte förklaring nog. Då behövs lite fler antaganden utöver det.
SantOm man tyckte det var ansträngt mellan exet och TS innan så tror jag inte heller en polisanmälan gör det bättre direkt...
Haha eller hur!Om man tyckte det var ansträngt mellan exet och TS innan så tror jag inte heller en polisanmälan gör det bättre direkt...
Ööh, jag har verkligen inte pratat med någon annan (utom maken) om detta. Buke räknas inte, här kan man vara anonym och få goda råd just när det är situationer där man inte vill blanda in andra.Ja, eller hur. Om man inte vågar säga något direkt så kan man lika bra sätta sig ner och tacka för att de förberett kaffe till en. Tycker TS läser in för mycket i det, alla människor har faktiskt inte en gömd agenda till att förstöra ens liv. Däremot hade jag tyckt det var otrevligt om jag kanske gjort något fel utan vetskap där vederbörande inte sagt till mig utan istället pratat om en med andra.