Jag hade släppt det men du drog upp det igen idag (men förvrängde det), "att polisen inget kan". Det var just för att TS inte skulle tappa förtroendet för myndigheterna som jag skrev som jag gjorde. Det är inget konstigt att polisen inte kan svara eller inte ha koll på det som är åklagare och domstolens jobb.
Du är verkligen jättemodig. Ministeg och en fot framför den andra, det är allt vad du kan göra just nu.
I en sån här tråd där ämnet är så oerhört känsligt som i detta fall så tror jag att ALL fokus ska riktas mot att hjälpa och stötta Ts. Med det menar jag att man ska stötta Ts just där Ts befinner sig för tillfället.
Det är tyvärr många som inte kan hålla isär sina egna känslor från det här.
Klart att du är rädd. Inte ett dugg förvånande utan snarare precis hur man ska reagera.
. Men hon sa som jag, det är en jättetrevlig utredare som verkligen är förtroendeingivande.Nu har jag blivit tilldelad ett målsägandebiträde, vi har smsat lite idag och hon ringer mig imorgon förmiddag. Sen får vi se.. Min vän blev förhörd av utredaren igår också och jag tycker så synd om henne, det är ingen rolig sits
Annars rullar livet på och nu känner jag att jag kan vistas på min altan kvällstid i alla fall så det går små steg framåt. Fast kvällsångesten är inte och leka med.. Ser fram emot psykologbesöket på torsdag i alla fall.
Heja!Nu har jag blivit tilldelad ett målsägandebiträde, vi har smsat lite idag och hon ringer mig imorgon förmiddag. Sen får vi se.. Min vän blev förhörd av utredaren igår också och jag tycker så synd om henne, det är ingen rolig sits
Annars rullar livet på och nu känner jag att jag kan vistas på min altan kvällstid i alla fall så det går små steg framåt. Fast kvällsångesten är inte och leka med.. Ser fram emot psykologbesöket på torsdag i alla fall.
Jag försöker och inte ha dåligt samvete, men det är tufft... Jag vill inte att någon annan ska må dåligt på grund av något som hänt mig
. Ja det är skönt att det går framåt, även om det är ministeg. Tack, jag gör verkligen mitt bästa! Tack
. Det är nog detta som är det positiva med mitt funktionshinder, jag är väldigt rak och kan tänka lite utanför ramarna eller vad man ska säga (oftast, ska tilläggas). Med jämna mellanrum bryter jag ihop, men det måste jag få göra, att vara glad hela tiden är helt omöjligt just nu.Jag försöker och inte ha dåligt samvete, men det är tufft... Jag vill inte att någon annan ska må dåligt på grund av något som hänt mig
Jag har precis pratat med mitt målsägandebiträde och wow, vilken människa!
Hon kommer hit på fredag så ska vi prata ännu mer, jag verkar bara få bra människor kring mig nu. Är så tacksam!
Hon hade inte fått så mycket information av polisen igår utan frågade lite idag och hon sa att hon nu mycket väl förstår varför jag har svårt att gå vidare med det här. Hon sa även att jag verkligen skulle överväga om jag ville gå vidare med detta, eftersom det kan ta lååång tid innan SKL hittar eventuellt dna och det i så fall kan stå ord mot ord. Hon sa att för min skull är det inte värt känslomässigt att gå igenom en rättegång om det inte finns bevis för fällande dom. Hon har jobbat med detta länge och hon sa att hon aldrig har haft ett mål där en gärningsman erkänt våldtäkt (i mitt fall, våldtäkter..), och bara nåt enstaka mål där misshandel erkänts.
Men jag ska inte stressa, jag ska fundera på detta i lugn och ro.
Du har så rätt fina tassen... Men jag är tyvärr en sån där som bryr mig mer om hur andra mår än mig själv. Jag och min vän har bestämt oss för att sätta oss ner i helgen och prata, bara prata massor om det här. För vi behöver det båda två!
. Innan någon skriker så nej, vi tar inte betalt. Det är bara roligt att bli tillfrågad! ).. Så dagen slutade precis som jag behövde, ny frisk energi inför imorgon.
