Hur finner man modet att anmäla någon?

[Niyama]

Men please. Jag försöker säga till @epi att hon ska lita på dem hon har kontakt med, istället för buke. Alltihop är skört som fan, märker du inte det? Säg inte att polisen inte vet, de är ju de enda hon har i ett så här tidigt skede.

Nej, hon borde få ett målsägandebiträde om hon inte redan fått det. Du skrev att svar hon får här riskerar att göra henne upprörd, jag menar att detsamma gäller svar hon kan få från polisen. Därför tycker jag det är bra att tala om att det faktiskt inte är polisen som varken bestämmer sånt eller (ofta) ens har så bra koll.

 

[epi]

Jag kommer få ett målsägandebiträde i nästa vecka.

 

[mandalaki]

Jag kommer få ett målsägandebiträde i nästa vecka.

Bra. Jag hoppas att du förstod vad jag menade i alla fall. Var rädd om dig.

 

[epi]

@mandalaki Jag förstod, tack .

 

[epi]

@Niyama Jag är 35.. Det är en fd bekant som är förövaren, jag sa upp kontakten för att jag tyckte det var något som inte stämde och jag litar alltid på min magkänsla. Den hade rätt även denna gång.

 

[Korven]

@Niyama Jag är 35.. Det är en fd bekant som är förövaren, jag sa upp kontakten för att jag tyckte det var något som inte stämde och jag litar alltid på min magkänsla. Den hade rätt även denna gång.

Då kan ju kanske polisen lista ut vem det är då det inte är en okänd för dig.

 

[TeamLundVer]

@Niyama Jag är 35.. Det är en fd bekant som är förövaren, jag sa upp kontakten för att jag tyckte det var något som inte stämde och jag litar alltid på min magkänsla. Den hade rätt även denna gång.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva som andra inte redan skrivit. Men, det är INTE ditt fel, du är INTE äcklig eller smutsig eller något annat som du känner och det är fullt förståeligt att du mår dåligt. Du har varit med om ett trauma och även om det blir bättre med tiden (en vecka är väldigt kort tid) så kommer du ha bättre dagar och sämre dagar. I takt med att tiden går kommer de bra dagarna bli fler och fler.

Du har hela Buke som stöd för de där dåliga dagarna. Vi finns här för dig och kommer hjälpa dig upp om du snubblar.

stor kram
Helena

 

[epi]

@Korven Jag vet, och det gör mig livrädd.

 

[mandalaki]

Då kan ju kanske polisen lista ut vem det är då det inte är en okänd för dig.

Nej. Polisen kartlägger inte folks bekantskapskrets. Hitta inte på saker som skrämmer henne ännu mer.

 

[mandalaki]

@Korven Jag vet, och det gör mig livrädd.

Var inte det!

Jag undrar, har du sedan tidigare någon psykkontakt? Isåfall kanske du skulle kunna aktivera den nu, för att hjälpa dig med rädslan kring detta. Du ska inte behöva vara så skräckslagen som du är.

 

[Lovisaleonora]

Nej. Polisen kartlägger inte folks bekantskapskrets. Hitta inte på saker som skrämmer henne ännu mer.

Instämmer i detta. Behöver vi verkligen sitta och lägga mer börda på TS - det är väl illa nog ändå?

TS: håll ut. Det blir bättre. Du går igenom en kris. Ett chocktillstånd. Kanske kan det vara en tröst att läsa mer om chocktillstånd och vad som händer i kroppen när chocken släpper?

 

[Lovisaleonora]

OM det känns aktuellt att börja läsa lite om vad som händer kanske detta kan vara en början: https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykiskt_trauma

Sedan går det alltid att googla vidare, för att se att det inte är något "hittepå" som drabbar dig. Det finns ett mönster och det finns lämpliga tillvägagångssätt.

Kram på dig så länge!

 

[Araminta]

@epi Jag fortsätter heja på dig! Du fixar det här. Har du allt behöver av rent praktiska grejer? Varm, lagad mat? Sällskap? Rena kläder? Du går igenom en chock- och krisreaktion och det enda enda du ska fokusera på just nu är att hålla näbben ovanför ytan. Jag upprepar det jag sa innan: lägg över så mycket du kan på folk runt omkring dig (inkl Buke).

Stor kram!

 

[Mauen]

Alltså; låt ts göra som hon vill med att ange vem det är!!!! Hon ska göra det hon mår bra av och känner att hon orkar. Lägg inte skulden på henne om han skulle göra om det! Det är inte hennes fel. Det är väl inget som säger att han skulle sluta efter ett fängelsestraff? (Även om aset självklart förtjänar att sitta där.) Sluta tjata om varför hon inte vill berätta! Är det något hon vill tala om lär hon skriva det.

@epi Ta hand om dig! Han har gått över alla gränser. Skammen är hans, inte din. Hoppas du kan få hjälp ur det här.

 

[epi]

@mandalaki Ja jag har psykkontakt sen tidigare, både på sjukhuset (psykiater) och en psykolog på vårdcentralen. Ingen av dessa är dock någon som jag vill anförtro detta till för jag har inte tillräckligt med förtroende för det tyvärr. Jag kan försöka få tag på någon annan men det är lång lång kö . Och sen ska det klicka också och jag har jättesvårt för att lita på människor .

 

[Sonic76]

@mandalaki Ja jag har psykkontakt sen tidigare, både på sjukhuset (psykiater) och en psykolog på vårdcentralen. Ingen av dessa är dock någon som jag vill anförtro detta till för jag har inte tillräckligt med förtroende för det tyvärr. Jag kan försöka få tag på någon annan men det är lång lång kö . Och sen ska det klicka också och jag har jättesvårt för att lita på människor .

Hoppas verkligen du hittar nån
Och jag finns alltid tillgänglig om du behöver
Bara hojta till ❤❤❤❤

 

[Koltrast]

Hej @epi
Jag har följt din tråd i det tysta och har väl egentligen inte så mycket att tillägga, eftersom du redan verkar göra allt du kan och har fått en hel del goda råd och mängder av pepp(som du verkligen förtjänar!).

Det finns inget rätt eller fel i hur man reagerar på ett trauma, bara en massa normala sätt att reagera på en extrem situation. Försök i den mån du kan att vara snäll mot dig själv och håll i med det basala, mat, sömn och om möjligt, var inte alltför mycket ensam.

Mig hjälpte det mycket att ringa och prata med kvinnofridslinjen. De kan ge råd om såväl praktiska ting som lyssna om du behöver prata. De har hört allt, vilket jag tyckte var skönt och eftersom du ringer anonymt och pratar med någon du inte känner behöver du inte skydda dem, som åtminstone jag upplevt att jag behövt skydda min omgivning. Kvinnofridslinjen är inte ersättning för en eventuell behandlingskontakt, men de kan vara en bra början.

Jag hoppas du kan ta in all den omtanke och kärlek du bombas med från Buke och att du kan förmå dig att ta emot hjälp när du behöver. Du förtjänar att må bra och ska i allt detta bara sätta en person först, dig själv.

 

[epi]

Tack för tipset @Lovisaleonora , jag ska absolut läsa lite!

@epi Jag fortsätter heja på dig! Du fixar det här. Har du allt behöver av rent praktiska grejer? Varm, lagad mat? Sällskap? Rena kläder? Du går igenom en chock- och krisreaktion och det enda enda du ska fokusera på just nu är att hålla näbben ovanför ytan. Jag upprepar det jag sa innan: lägg över så mycket du kan på folk runt omkring dig (inkl Buke).

Stor kram!

Tack!
Vardagslivet funkar inget vidare faktiskt... Men igår åt jag i alla fall lagad mat, i övrigt är det mest kaffe som gäller. Det här blir en finfin bantningskur. Min vän försökte övertala mig igår och följa med hem till dom och sova där (och ta med min trygghet hemifrån, katten ) när jag brakade ihop i stallet men jag orkar inte med sällskap även om det är det jag nog egentligen behöver. Eller bara någon som finns där, nära.

Jag har börjat titta runt efter en ny lägenhet för jag är inte så säker på att jag vill bo kvar här. Att varje dag behöva påminnas om vad som hände här inne vet jag inte om jag klarar av. Det är sjukt, så jävla sjuka saker. Men samtidigt älskar jag min skabbiga lägenhet (som jag håller på och målar om...mitt i allt kaos - det lär inte bli klart på ett tag!), det är den första platsen i mitt liv som jag verkligen trivts på och jag har aldrig bott på samma ställe så länge . Jag vill inte behöva fly, för det är så det känns .

 

[Araminta]

Tack!
Vardagslivet funkar inget vidare faktiskt... Men igår åt jag i alla fall lagad mat, i övrigt är det mest kaffe som gäller. Det här blir en finfin bantningskur. Min vän försökte övertala mig igår och följa med hem till dom och sova där (och ta med min trygghet hemifrån, katten ) när jag brakade ihop i stallet men jag orkar inte med sällskap även om det är det jag nog egentligen behöver. Eller bara någon som finns där, nära.

Jag har börjat titta runt efter en ny lägenhet för jag är inte så säker på att jag vill bo kvar här. Att varje dag behöva påminnas om vad som hände här inne vet jag inte om jag klarar av. Det är sjukt, så jävla sjuka saker. Men samtidigt älskar jag min skabbiga lägenhet (som jag håller på och målar om...mitt i allt kaos - det lär inte bli klart på ett tag!), det är den första platsen i mitt liv som jag verkligen trivts på och jag har aldrig bott på samma ställe så länge . Jag vill inte behöva fly, för det är så det känns .

Vad tror du om ett lass matlådor att frysa in? Jag lagar gärna ett gäng om det skulle underlätta för dig (och misstänker att vi nog är fler som kan dra ett strå). Vad tror du att du kan få i dig? Vad tycker du om?

Lägenheten är svårare. Jävla skit att en människa kan förstöra en bra plats på det viset Nu tror jag inte att vi bor i samma stad, annars hade du kunnat få ta min ett tag när jag ändå är bortrest. En flytt kanske blir aktuellt i framtiden men ta det lugnt med så stora projekt just nu. Gillar du lägenheten så gör inget förhastat. Kanske kan du plocka upp vännens erbjudande om att bo borta ett par dagar när du känner dig mer redo?

Ett steg i taget - det kommer gå fint det här!

 

[Sonic76]

Tack för tipset @Lovisaleonora , jag ska absolut läsa lite!


Tack!
Vardagslivet funkar inget vidare faktiskt... Men igår åt jag i alla fall lagad mat, i övrigt är det mest kaffe som gäller. Det här blir en finfin bantningskur. Min vän försökte övertala mig igår och följa med hem till dom och sova där (och ta med min trygghet hemifrån, katten ) när jag brakade ihop i stallet men jag orkar inte med sällskap även om det är det jag nog egentligen behöver. Eller bara någon som finns där, nära.

Jag har börjat titta runt efter en ny lägenhet för jag är inte så säker på att jag vill bo kvar här. Att varje dag behöva påminnas om vad som hände här inne vet jag inte om jag klarar av. Det är sjukt, så jävla sjuka saker. Men samtidigt älskar jag min skabbiga lägenhet (som jag håller på och målar om...mitt i allt kaos - det lär inte bli klart på ett tag!), det är den första platsen i mitt liv som jag verkligen trivts på och jag har aldrig bott på samma ställe så länge . Jag vill inte behöva fly, för det är så det känns .

Jag bor för långt bort men skulle så gärna vilja hjälpa :/
Säg till om det finns något jag kan göra.
Funderar på om du skulle kunna tänka dig ett par dagar på hotell? Katten kan ju hänga med på ganska många såna. Om det finns nåt nära vännen?
Bara för att komma från lägenheten ett par nätter?