Sv: Hur får man nya vänner som vuxen?
Det jag menar är att nästan allt du skriver här om dina f d vänner är - negativt. För att inte säga nedvärderande. Jag understryker åter att jag bara kan reagera på vad du skriver. Du kanske har en helt annan framtoning IRL.
Du skriver att du har höga krav på din omgivning. Vilka är dessa? Vad är det, rent konkret, du vill ha ut av riktig vänskap?
Jag förstår att jag upplevs som negativ i tråden.
Det jag skriver här är mina egentliga tankar om de personer, som jag valt bort i mitt liv.
Jag har aldrig sagt till någon av dem att jag tar avstånd från dem, utan lite "fint" låtit det rinna ut i sanden.
Det kan ju verka oärligt och okamratligt, men jag vill inte såra människor.
Jag tycker att livet är såpass dyrbart att jag inte vill lägga min tid och energi på människor som suger ut min energi.
Jag tror inte att någon här inne kan säga med handen på hjärtat att den inte tänkt eller känt något negativt om någon endaste person som den har i sin omgivning. Bara för att man inte säger det i ett forum eller i verkligheten, så betyder det inte att man har "renare mjöl i påsen" för det. Enligt mig så är det fullkomligt normalt att inte känna att alla människor passar en.
De som jag hänvisar till "vänner" är ju inga riktiga vänner.
Det var ett exempel på vilken sorts människor som dras till mig.
Jag vet inte varför.
En vän kan mycket väl ha psykiska problem, alkoholproblem, osv.
Men när konsekvenserna av dens sjukdom drabbar dig och din familj, så vill man inte vara med längre, inte iaf jag.
Man kan tycka att en vän alltid ska ställa upp i sådana lägen.
Men jag anser att var och en av alla oss människor här på jorden har ett eget ansvar att ta vara på sig själv. Jag kan inte ta hand om alla andra människor.
Jag tycker inte att jag lägger över mina egna problem på de som jag kallar vänner. Därför tycker jag inte att andra ska göra det på mig heller.
Däremot så tycker jag att en vän ska försöka hjälpa till så mycket som den kan. Men när det ändå inte fungerar, så kan man inte bara sitta där och låta en annan människa äta upp en.
Jag tycker att jag tar mitt ansvar gentemot mig själv och min familj genom att inte ha den sortens människor runt mig.
Det jag vill ha av en vän är någon som har samma intressen, någon att bolla tankar och funderingar med, som man kan lita på, någon som har samma humor, någon som förstår eller inte förstår men som säger det till en, någon som är ärlig utan att vara dum, någon som öppnar sig själv som jag gör, någon som bara finns där närsomhelst, (inte för nattliga testunder dock om inte stunden kräver det ) någon som är positiv för det mesta (klart man får vara deppig ibland) någon som vill hitta på något kul ibland, någon som det till slut räcker att man tittar på för att veta precis vad den personen tänker på.
Jag tror verkligen att denna person finns därute någonstans, vem vet det kanske finns fler. Men jag vet inte hur jag ska hitta den.
Såklart som några skrivit, att en vänskap börjar ytligt, innan den växer och blir djup. Men de personer som jag träffat känns så "tomma".
Det finns inget att ta fram i dem.
Det kanske är pga mig. Kan ju vara så att de inte vill ta fram sig själva.
Jag vet inte.
Jag har hellre en bra vän än femtio ytliga vänner.
Jag har mycket svårt för "låtsasvänner" tex de som man umgås med utan egentligen bry sig om dem.
Tycker att det är rent hyckleri och mår dåligt av att låtsas tycka om folk.
Antingen är man vän eller inte.
Men är som sagt inte oartig för det.