Mirre
Trådstartare
Jag blir tokig. Ursäkta för ett rörigt inlägg.
Min kära mor har (återigen!) ramlat vilket den här gången slutade med bruten fotled. Tidigare gånger har det slutat med ryggpaj, en gång slog hon hål i huvudet osv osv. Jag, hennes sambo och mina syskon försöker få henne att förstå att hon behöver trygghetslarm och faktiskt hemtjänst. Speciellt nu när hon sitter i rullstol i (minst) 8 veckor. Men nej, det behövs ju inte. Hennes sambo (som inte är varken purung eller har särskilt bra hälsa själv heller) är ju hemma och kan hjälpa till, annars får ju jag eller min pappa göra det.
Larm var ju onödigt och så "krånglig process" plus en massa andra ursäkter. Hon har ju mob (ja, går säkert jättebra att ringa på den när hon får ännu ett epilepsianfall, ramlar eller nåt annat) och är inte sambon hemma så får ju jag eller pappa gå dit.
Det förutsätts bara att vi direkt ska släppa allt och springa dit så fort de ber om det.
Jag bor bara en gata ifrån dem, medan mina syskon längre ifrån och de jobbar konstant. Så gissa vem som förväntas stå på stand by hela tiden för att hjälpa till med allt från städning till toabesök, såromläggning osv. Det som hemtjänsten annars skulle hjälpa till med.
Vad tusan gör man?
Hur får jag henne att förstå och inte förutsätta att jag ska vara hennes (deras) personliga hemtjänst?
Jag varken vill, kan eller orkar.
Min kära mor har (återigen!) ramlat vilket den här gången slutade med bruten fotled. Tidigare gånger har det slutat med ryggpaj, en gång slog hon hål i huvudet osv osv. Jag, hennes sambo och mina syskon försöker få henne att förstå att hon behöver trygghetslarm och faktiskt hemtjänst. Speciellt nu när hon sitter i rullstol i (minst) 8 veckor. Men nej, det behövs ju inte. Hennes sambo (som inte är varken purung eller har särskilt bra hälsa själv heller) är ju hemma och kan hjälpa till, annars får ju jag eller min pappa göra det.
Larm var ju onödigt och så "krånglig process" plus en massa andra ursäkter. Hon har ju mob (ja, går säkert jättebra att ringa på den när hon får ännu ett epilepsianfall, ramlar eller nåt annat) och är inte sambon hemma så får ju jag eller pappa gå dit.
Det förutsätts bara att vi direkt ska släppa allt och springa dit så fort de ber om det.
Jag bor bara en gata ifrån dem, medan mina syskon längre ifrån och de jobbar konstant. Så gissa vem som förväntas stå på stand by hela tiden för att hjälpa till med allt från städning till toabesök, såromläggning osv. Det som hemtjänsten annars skulle hjälpa till med.
Vad tusan gör man?
Hur får jag henne att förstå och inte förutsätta att jag ska vara hennes (deras) personliga hemtjänst?
Jag varken vill, kan eller orkar.