Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag menar det - det är 2013!Det är dags att skolan lär sig att hantera att vissa barn redan kan läsa, räkna och skriva när de kommer till förskoleklass.
Och så får skolan anpassa sig till det.
Är det så ovanligt att skolan är det idag? I min dotters förskoleklass (alltså 6-årsverksamheten i skolan) så "lusar" dom barnen och så finns det fem olika grupper barnen placeras in i, allt för att de ska få uppgifter på rätt nivå. I den svåraste nivån läser de 16-sidiga häften med 4-5 hyfsat enkla meningar på varje sida. En tjej i klassen läser helt flytande så hon får två såna häften per vecka. Jag tycker att de är jättebra på att anpassa efter nivå och väldigt lyhörda på den fronten.
Det är ju också något som skolan ska kunna hantera, alltså att barn redan presterar över sin årskull. Fast "ska kunna" är ju tyvärr inte detsamma som "kan".
Jag kunde läsa långt innan skolan började och hade ett tråkigt första (och andra och tredje) skolår, men det berodde å andra sidan inte enbart på skolans oförmåga att möta läsande elever (detta var på 90-talet). För den sakens skull kan jag tycka det är tråkigt att föräldrar väljer att hålla tillbaka för att skolan sedan inte fixar att hantera att elever redan kan läsa - och att attityden verkar vara att hålla tillbaka är något man ska göra; jag har en och annan bekant med läsande småbarn och omgivningen är kritisk därför att dessa föräldrar anses försvåra den kommande skoltiden för barnen, eftersom det är "jobbigt" att inte vara som "alla andra". Hur det nu någonsin kan vara jobbigt att kunna läsa.
Det spelar ingen roll hur ni gör där.
Min mellanson lärde sig läsa och skriva på egen hand som 5-åring.
Det fanns ju böcker på dagis och Kalle Anka hemma.
Jag menar det - det är 2013!
Att skolan var oflexibel och helt enkelt dålig för 20 år sedan går ju inte att göra något åt, men att så lite verkar ha förändrats på hela den långa tid som gått sedan jag började skolan 1991 är ju bara horribelt och tragiskt. Skolan har till och med i vissa avseenden försämrats (enligt PISA är vi en högst medioker nation).
Det är dags för en uppryckning.
Fast det är ju en alldeles normal nivå för en treåring.Att inte medvetet lära är inte samma sak som att "hålla tillbaka". Självklart pekar jag på orden jag läser ibland för att visa att texten har betydelse och självklart läser vi många böcker per dag och självklart skriver vi åt honom och pekar mamma och kanske lite ordkort.
Är det en tävling?Men jag är helt enkelt inte riktigt inne på att vara med i "tidigaste barnet" tävlingen, eller försöker låta bli i alla fall. Försöker med lagom istället.
Om allt han gör och inte gör leder till konflikt och skolan bråkar kring sådant som faktiskt är deras ansvar att lösa så är det inte så konstigt att han tycker så.Han tycker att alla är arg på honom.
Hade det varit bra så hade det väl lett till förändring? Vill de ha en förändring eller vill de bara ha rätt?Talat med pojkens kurator på telefon. Alla förlitar sig på att alla är SÅÅ bra på vad de håller på med.
Ja, vi har gått från vara bland de mest läskunniga nationerna i världen till att prestera långt under genomsnittet. Och det gäller båda könen. Vi är katastrofalt dåliga. Detta i ett land där tolv års skolgång är i det närmaste en självklarhet och universitetsstudier är gratis.Ja den har ju försämrats, eleverna lär sig mindre och det verkar vara mer problem med läsning vad jag förstått.
Progressivt. Inte lärarens humör kanske, men att det fanns utrymme att vara olika.I min förstaklass 1982 (med rent usel lärare dessutom, dålig självkontroll för ilska och bra på att ge dåligt självförtroende) var det inga som helst problem med de som var tidiga, de fick annat att göra och var nöjda såvitt jag vet. Speciallärare delades på fyra klasser och fanns flera timmar i veckan och hämtade in gruppvis av de som behövde ngt extra (till stor skam och opedagogiskt gjort, men också till stor nytta.)
Fast det är ju en alldeles normal nivå för en treåring.
Jag hade i åtanke fem-sexåringar som själva driver på och vill men som blir nekade stöd av sina föräldrar eftersom de anser att det är skolans uppgift. Eller överhuvudtaget barn som driver på föräldrarna men får kalla handen, för att det är "någon annans" ansvar.
Är det en tävling?
Möjligt men jag har hört både på buke och har släktingar som kör på lite hårdare än så. Vi skulle aldrig neka inlärning av läsning om han ville det. Om han vill att vi ska "skriva" så skriver vi allt han önskar. Framför allt för att vi har/skulle ha roligt tillsammans. Ser det som mitt (och min mans) ansvar att mitt barn lär sig saker i skolan, och hemma, ingen annans (skolans ansvar är att vara rimliga och vettiga och inneha speciell kompetens för inlärning, vilket kan vara svårt nog.).
Jaha, du menade så. Ja, det har ju jag också uppmärksammat. En extremt otrevlig företeelse om jag får säga det själv - lite narcissistisk sådär (titta på mig, mitt barn är duktigt tack vare miiiig!).Ja det är det, vem gick först, vem kröp först, vem läser först, vem kan läsa när den börjar skolan, vem blir blöjfri först... som om det spelade någon roll att person X gick när han var 8 månader -när han nu är 35 och uppenbarligen traskar på felfritt. Gah.
Måste också säga vad min son sa första kvällen efter att jag varit med i skolan:
- Mamma det här var den första dagen som jag känner att jag har kunnat jobba på lektionerna