Hur blir man av med ångest?

[Aliide]

Jag har i tidigare år haft både PTSD, panikångest, depressioner och diverse mentala åkommor. Men sedan många år tillbaka är jag fullt funktionell, jobbar, har fungerande relationer och är allmänt välmående. Det man skulle kunna påpeka är att jag kanske istället arbetar ”för mycket”, pressar mig till max hela tiden för att känna mig duktig. Kanske kommer detta sig av att man på någotvis försöker jobba ikapp alla år man missat tidigare i livet? Jag skulle beskriva mig som ett klassiskt maskrosbarn med andra ord.

Men trots alla år av välmående och stabil omgivning så krånglar det fortfarande med andningen. Jag får ofta väldigt svårt att dra ner luft i lungorna, det känns lite som att jag inte får in tillräckligt i lungorna. Då försöker jag gäspa och provocera fram ett ”bra andetag”, dvs att lungorna känns fulla och utandningen kommer naturligt. Jag har så svårt att få ordning på just den här biten som jag nog väljer att kalla ångest. Det blir dessutom väldigt stressande att behöva böja sig framåt, hitta konstiga ställningar osv för att få in ett ordentligt andetag. Jag vet att det bara sitter i huvudet, det fysiska är kollat hos läkare. Dessutom kan jag ofta känna mig jagad, få väldigt hårda och snabba hjärtslag som i sin tur gör mig väldigt flåsig och stressad...

Men hur fasiken får man bukt med andningen?! Jag försöker lära mig att varva ner, att bromsa när problemet börjar osv. Ändå tycks problemet aldrig försvinna... det är mycket mer problem med just andningen i perioder och jag har svårt att se ett mönster.

Låter det här väldigt flummigt eller finns det någon som känner igen sig?

 

[Buck]

Ta hjälp av läkare och hitta en medicin mot ångest . Jag tar atarax mot ångest nu och det är väldigt härligt att ta vid behov och slippa oron och ångesten som kan ligga och gro i dagar innan panikångesten kommer ^_^. Samt enkelt att ta när man märker att en panikångest är på g.

Jag har iofs inga jätte farliga ångest attacker, kan andas igenom dom och är medveten om vad jag gör så försöker att andas och slappna av.
Men sen jag började medicinera så har jag fått tillbaka mitt liv lite .

 

[starcraft]

Testa yoga eller mindfulness? Då jobbar man mycket med andetag och rytm och är för de flesta avstressande. Jag blir dock jättestressad av mindfulness, men yoga funkar bra för mig. Andra funkar tvärtom.

 

[Aliide]

Jag vill absolut inte medicinera. Jag har knaprat tabletter tillräckligt för psykisk ohälsa i mitt liv. Det är dessutom en svår ångest då den enbart sätter sig fysiskt så att säga. Det finns ingen sorg i den, inget att sätta fingret på, inget att bearbeta. Jag är alltså nöjd med mitt liv, jag känner mig kär och glad över tillvaron. Men ändå, så fort minsta stress kommer så börjar jag flåsa och låtsas-gäspa...

 

[Aliide]

Jag är precis som dig. Mindfulness gör mig ännu mer stressad! Ska däremot försöka testa på yoga, tack!

 

[Buck]

Jag vill absolut inte medicinera. Jag har knaprat tabletter tillräckligt för psykisk ohälsa i mitt liv. Det är dessutom en svår ångest då den enbart sätter sig fysiskt så att säga. Det finns ingen sorg i den, inget att sätta fingret på, inget att bearbeta. Jag är alltså nöjd med mitt liv, jag känner mig kär och glad över tillvaron. Men ändå, så fort minsta stress kommer så börjar jag flåsa och låtsas-gäspa...

Jag reagerar liknande på stress, klump i halsen, svårt att andas, gäspningar som inte "tar" och en oro i botten på allt som jag inte kunde bli av med innan. Detta kunde komma för minsta lilla och sen vara kvar i veckor så hade sällan ngn koll på vad jag var stressad eller hade ångest över.
Jag har alltid varit starkt emot tabletter men tröttnade på att må dåligt, Atarax är ju också en allergi medicin och bara för vid behov, känns lite bättre att jag inte måste ta hela tiden utan bara när det är för mycket för att meditera bort.

 

[Amanda_F]

Jag fick tips att andas in fyra sekunder genom näsan och ut åtta genom munnen. Sen en liten paus på två sekunder. Vet inte om det är vad som kallas ”andas i trekant” men för mig funkar det bra. Speciellt viktigt är det med näsinandning på intaget och att jag låter utandningen ta tid och inte pressar den.

 

[Malibu_Stacy]

Jag är precis som dig. Mindfulness gör mig ännu mer stressad! Ska däremot försöka testa på yoga, tack!

Jag ska själv börja på medicinsk yoga idag mot stress och orosproblematik. Har tidigare gått på ”vanlig” yoga (på Friskis och Svettis).
Just medicinsk yoga är framtagen i Sverige med hjälp av forskning och har bevisad effekt. Det används som del av behandling av många sjukhus i Sverige.

Sen undrar jag om du har någon samtalskontakt typ terapeut eller psykolog som kan hjälpa dig med din ångest?
Att du jobbar ”för mycket” är väl sannolikt också ett symtom på något och risken finns ju att du blir utmattad.

 

[Magiana]

Jag ska själv börja på medicinsk yoga idag mot stress och orosproblematik. Har tidigare gått på ”vanlig” yoga (på Friskis och Svettis).
Just medicinsk yoga är framtagen i Sverige med hjälp av forskning och har bevisad effekt. Det används som del av behandling av många sjukhus i Sverige.

Sen undrar jag om du har någon samtalskontakt typ terapeut eller psykolog som kan hjälpa dig med din ångest?
Att du jobbar ”för mycket” är väl sannolikt också ett symtom på något och risken finns ju att du blir utmattad.

Det finns ett flertal yogaformer som kallas för "medicinsk yoga". Det är dock bara MediYoga som det forskats på och det är det som används inom vården.

Jag rekommenderar också det.

 

[SaraMara]

Jag har i tidigare år haft både PTSD, panikångest, depressioner och diverse mentala åkommor. Men sedan många år tillbaka är jag fullt funktionell, jobbar, har fungerande relationer och är allmänt välmående. Det man skulle kunna påpeka är att jag kanske istället arbetar ”för mycket”, pressar mig till max hela tiden för att känna mig duktig. Kanske kommer detta sig av att man på någotvis försöker jobba ikapp alla år man missat tidigare i livet? Jag skulle beskriva mig som ett klassiskt maskrosbarn med andra ord.

Men trots alla år av välmående och stabil omgivning så krånglar det fortfarande med andningen. Jag får ofta väldigt svårt att dra ner luft i lungorna, det känns lite som att jag inte får in tillräckligt i lungorna. Då försöker jag gäspa och provocera fram ett ”bra andetag”, dvs att lungorna känns fulla och utandningen kommer naturligt. Jag har så svårt att få ordning på just den här biten som jag nog väljer att kalla ångest. Det blir dessutom väldigt stressande att behöva böja sig framåt, hitta konstiga ställningar osv för att få in ett ordentligt andetag. Jag vet att det bara sitter i huvudet, det fysiska är kollat hos läkare. Dessutom kan jag ofta känna mig jagad, få väldigt hårda och snabba hjärtslag som i sin tur gör mig väldigt flåsig och stressad...

Men hur fasiken får man bukt med andningen?! Jag försöker lära mig att varva ner, att bromsa när problemet börjar osv. Ändå tycks problemet aldrig försvinna... det är mycket mer problem med just andningen i perioder och jag har svårt att se ett mönster.

Låter det här väldigt flummigt eller finns det någon som känner igen sig?

Jag har aldrig haft ångest, men får ganska ofta det där - jag har tänkt att det är stress som sätter sig liksom i fysiska låsningar och har alltid fått hjälp av typ kiropraktik eller massör och har aldrig tänkt att det är något "psykiskt". Det är då förvisso kopplat till en upplevd stelhet/ömhet i rygg/mellan skulderblad osv typiskt sett. Jag kan ibland släppa det själv genom att stretcha ryggen, hänga ut ryggen genom att fälla mig framåt osv och andra gånger går det över av sig självt - men när det suttit länge så brukar det krävas yttre hjälp att lossa.

 

[Sleepy]

jag kanske istället arbetar ”för mycket”, pressar mig till max hela tiden för att känna mig duktig.

Det är onödigt; sluta med det.

Fokusera på utandningen istället. Blås ut som genom ett sugrör.

 

[MiniLi]

Jag vill absolut inte medicinera. Jag har knaprat tabletter tillräckligt för psykisk ohälsa i mitt liv. Det är dessutom en svår ångest då den enbart sätter sig fysiskt så att säga. Det finns ingen sorg i den, inget att sätta fingret på, inget att bearbeta. Jag är alltså nöjd med mitt liv, jag känner mig kär och glad över tillvaron. Men ändå, så fort minsta stress kommer så börjar jag flåsa och låtsas-gäspa...

Självklart ska du inte medicinera när det är ångestsymptom som du klarar att hantera, om än på ett sätt som känns krångligt för dig.

Eftersom du haft svår ångest tidigare - kan det vara så att du får förväntansångest av stress? Ibland kan man ”koppla ihop” vissa kroppsliga symptom så starkt med ångest att det blir lite tokigt.
Exempel:
- hjärtat slår hårt vid ångest
- jag går i trappor och hjärtat börjar slå hårdare när jag blir ansträngd
- instinktiv reaktion ”åh nej, hjärtat slår hårt! Håller jag på att få ångest?”
- tanken ovan leder till ångest

Ångest är rent fysisk. Den sitter alltid bara i kroppen. Sen kan vi ha tankar och känslor som triggar ångesten men ångest i sig är alltid rent fysiska symptom.
Ångest är också normalt och en naturlig del av livet. Det är viktigt att hitta acceptans för att alla människor kommer få ångest ibland, det är ingenting som vi ska bli av med helt.
Acceptans kan också hjälpa så att ångesten inte stiger. ”Jaha, nu verkar jag få ångest. Det är okej. Det kommer gå över”.

För din del är det kanske stressen du ska fokusera på? Generellt jobba med avslappning.
Jag personligen gillar progressiv avslappning (spänna slappna av). Finns olika på youtube som jag brukar använda, jag gillar att göra det innan jag ska sova.
Om man upplever mkt stress kan det vara bra att göra avslappningsövningar flera gånger om dagen. Det finns så många varianter så det borde finnas ngn som du gillar.

 

[Magiana]

Jag har aldrig haft ångest, men får ganska ofta det där - jag har tänkt att det är stress som sätter sig liksom i fysiska låsningar och har alltid fått hjälp av typ kiropraktik eller massör och har aldrig tänkt att det är något "psykiskt". Det är då förvisso kopplat till en upplevd stelhet/ömhet i rygg/mellan skulderblad osv typiskt sett. Jag kan ibland släppa det själv genom att stretcha ryggen, hänga ut ryggen genom att fälla mig framåt osv och andra gånger går det över av sig självt - men när det suttit länge så brukar det krävas yttre hjälp att lossa.

Din kropp styrs av din hjärna. Spänningarna uppstår inte av sig själva. Så givetvis är det psykiskt då det är tankar (troligen omedvetna) som sätter igång produktionen av noradrenalin vilket skapar spänningarna. Eftersom det sätter sig fysiskt så går det också att behandla fysiskt. Ska man däremot förebygga att det inträffar så får man jobba med det psykiska. Att träna andning/yoga kan ibland räcka.

 

[monster1]

Det är onödigt; sluta med det.

Jag hoppas du är ironisk.

 

[tuaphua]

Jag har i tidigare år haft både PTSD, panikångest, depressioner och diverse mentala åkommor. Men sedan många år tillbaka är jag fullt funktionell, jobbar, har fungerande relationer och är allmänt välmående. Det man skulle kunna påpeka är att jag kanske istället arbetar ”för mycket”, pressar mig till max hela tiden för att känna mig duktig. Kanske kommer detta sig av att man på någotvis försöker jobba ikapp alla år man missat tidigare i livet? Jag skulle beskriva mig som ett klassiskt maskrosbarn med andra ord.

Men trots alla år av välmående och stabil omgivning så krånglar det fortfarande med andningen. Jag får ofta väldigt svårt att dra ner luft i lungorna, det känns lite som att jag inte får in tillräckligt i lungorna. Då försöker jag gäspa och provocera fram ett ”bra andetag”, dvs att lungorna känns fulla och utandningen kommer naturligt. Jag har så svårt att få ordning på just den här biten som jag nog väljer att kalla ångest. Det blir dessutom väldigt stressande att behöva böja sig framåt, hitta konstiga ställningar osv för att få in ett ordentligt andetag. Jag vet att det bara sitter i huvudet, det fysiska är kollat hos läkare. Dessutom kan jag ofta känna mig jagad, få väldigt hårda och snabba hjärtslag som i sin tur gör mig väldigt flåsig och stressad...

Men hur fasiken får man bukt med andningen?! Jag försöker lära mig att varva ner, att bromsa när problemet börjar osv. Ändå tycks problemet aldrig försvinna... det är mycket mer problem med just andningen i perioder och jag har svårt att se ett mönster.

Låter det här väldigt flummigt eller finns det någon som känner igen sig?

Det kan absolut vara värt ett besök till kiropraktorn om man haft ångest och svårt att andas. Det ger ofta låsningar i bröstryggen. Vilket påverkar andningen. Jag upplever även att man genom att manipulera bort låsningen så minskar stress och ångest ngt iom att man kan andas korrekt.

 

[Sleepy]

Jag hoppas du är ironisk.

Ironisk? Ofta, men inte nu. Det finns inte någon anledning att kämpa med att överprestera, det är viktigt för hälsan att hitta "good enough".

 

[monster1]

Ironisk? Ofta, men inte nu. Det finns inte någon anledning att kämpa med att överprestera, det är viktigt för hälsan att hitta "good enough".

Jag tror alla vet att det inte är bra att vara en duktig flicka eller att stressa, det är HUR man slutar som är problemet.

 

[Fazeem]

Jag har i tidigare år haft både PTSD, panikångest, depressioner och diverse mentala åkommor. Men sedan många år tillbaka är jag fullt funktionell, jobbar, har fungerande relationer och är allmänt välmående. Det man skulle kunna påpeka är att jag kanske istället arbetar ”för mycket”, pressar mig till max hela tiden för att känna mig duktig. Kanske kommer detta sig av att man på någotvis försöker jobba ikapp alla år man missat tidigare i livet? Jag skulle beskriva mig som ett klassiskt maskrosbarn med andra ord.

Men trots alla år av välmående och stabil omgivning så krånglar det fortfarande med andningen. Jag får ofta väldigt svårt att dra ner luft i lungorna, det känns lite som att jag inte får in tillräckligt i lungorna. Då försöker jag gäspa och provocera fram ett ”bra andetag”, dvs att lungorna känns fulla och utandningen kommer naturligt. Jag har så svårt att få ordning på just den här biten som jag nog väljer att kalla ångest. Det blir dessutom väldigt stressande att behöva böja sig framåt, hitta konstiga ställningar osv för att få in ett ordentligt andetag. Jag vet att det bara sitter i huvudet, det fysiska är kollat hos läkare. Dessutom kan jag ofta känna mig jagad, få väldigt hårda och snabba hjärtslag som i sin tur gör mig väldigt flåsig och stressad...

Men hur fasiken får man bukt med andningen?! Jag försöker lära mig att varva ner, att bromsa när problemet börjar osv. Ändå tycks problemet aldrig försvinna... det är mycket mer problem med just andningen i perioder och jag har svårt att se ett mönster.

Låter det här väldigt flummigt eller finns det någon som känner igen sig?

Åh vad jag känner igen mig. Är just nu inne i en fas med mycket ångest och andningen är det värsta. Det kan bli så otroligt handikappande, man vågar inte göra för mycket, blir stressad för att man inte kan andas, och jag känner mig så otrevlig för att jag försöker gäspa hela tiden Det känns som att någon sitter på mig. Hela tiden.

Jag har tidigare försökt med diverse avslappnings- och andningsövningar, yoga mm. Andningsövningar gör mig ännu mer stressad över andningen. Om någon säger att "du ska andas in så länge och ut så länge" eller "nu andas du in och nu andas du ut" får min hjärna panik och jag känner mig ännu sämre för jag klarar ju inte ens av enkla andningsövningar. Avslappningsövningar utan andnings-delen fungerar bättre, då får jag andas hur jag vill, och koncentrera mig på allt det andra jag ska göra i övningen. Rätt så skönt att göra på kvällen för att komma på andra tankar så att jag kan sova Yoga fungerar om jag inte har mycket ångest, för där är ju andningen med hela tiden och det kan göra mig stressad och yr. Men om jag mår bra och knappt har någon ångest är yoga toppen, då får jag bekräftelse att jag faktiskt kan andas!

Det som har hjälpt mig bäst är medicin. Tidigare var jag som en bergochdalbana, ångesten kom som en jättevåg och jag kunde inte göra någonting, jag vågade inte vara social och isolerade mig. Sen kom det perioder med energi och lättnad, men så fort jag började göra "normala" saker så kom ångesten igen. Nu äter jag sertralin, 100mg/dag. Visst får jag ångest ibland, men jag är mer jämn än innan. Jag kan hantera ångesten bättre, finna mig i den och ta mig ur den. Jag kan vara lugn även om andningssvårigheterna kommer, för jag vet att jag klarar av att ta mig ur det!

Viktigaste för mig är nog att jag har accepterat att ja, jag har ångest. Ångesten uttrycker sig i andningssvårigheter, att det känns som någon sitter på mig och att jag känner mig jagad. Jag vet att den kan komma (från ingenstans helt oprovocerat!), och det är okej. Jag tar mig ur den. Och ju fler gånger jag tar mig ur den, desto snabbare går det nästa gång. Nästa steg är att jag ska börja gå på PDT för att förstå mer varifrån ångesten kommer, och förhoppningsvis bli av med den ännu mer

 

[Hyacinth]

För mig funkar andas i fyrkant bra.

 

[Cattis_E]

Jag har i tidigare år haft både PTSD, panikångest, depressioner och diverse mentala åkommor. Men sedan många år tillbaka är jag fullt funktionell, jobbar, har fungerande relationer och är allmänt välmående. Det man skulle kunna påpeka är att jag kanske istället arbetar ”för mycket”, pressar mig till max hela tiden för att känna mig duktig. Kanske kommer detta sig av att man på någotvis försöker jobba ikapp alla år man missat tidigare i livet? Jag skulle beskriva mig som ett klassiskt maskrosbarn med andra ord.

Men trots alla år av välmående och stabil omgivning så krånglar det fortfarande med andningen. Jag får ofta väldigt svårt att dra ner luft i lungorna, det känns lite som att jag inte får in tillräckligt i lungorna. Då försöker jag gäspa och provocera fram ett ”bra andetag”, dvs att lungorna känns fulla och utandningen kommer naturligt. Jag har så svårt att få ordning på just den här biten som jag nog väljer att kalla ångest. Det blir dessutom väldigt stressande att behöva böja sig framåt, hitta konstiga ställningar osv för att få in ett ordentligt andetag. Jag vet att det bara sitter i huvudet, det fysiska är kollat hos läkare. Dessutom kan jag ofta känna mig jagad, få väldigt hårda och snabba hjärtslag som i sin tur gör mig väldigt flåsig och stressad...

Men hur fasiken får man bukt med andningen?! Jag försöker lära mig att varva ner, att bromsa när problemet börjar osv. Ändå tycks problemet aldrig försvinna... det är mycket mer problem med just andningen i perioder och jag har svårt att se ett mönster.

Låter det här väldigt flummigt eller finns det någon som känner igen sig?

Blir lite upprepning men jag sätter ihop två av de övningar som nämts här.
Prova att fokusera på att andas in genom näsan och ut genom munnen. Verkligen fokusera på att andas så djupt du kan varje gång. Även om det känns jättelite så kanske det kan bli ett uns mer i nästa andetag, eller efter tio. Upprepa så många gånger du kan. Vet inte om det kan hjälpa dig, men det funkar att lugna mig och bryta ångestattacker.

Är jag nervös och stressad kan jag lägga till att forma munnen som om jag blåste i ett sugrör också..