Hur blev ni?

[Timsetim]

Sv: Hur blev ni?

Som tur var för mamman så hade barnen en perfekt tajming, så att när den ena somnat efter amningen så vaknade nästa och var hungrig!

Jo, men sådana barn har jag beställt! Jag har börjat förklara för dom hur jag vill att de ska bete sig när de kommer ut. Så att de har det klart för sig, liksom!

/Timsetim

 

[Stollan]

Sv: Hur blev ni?

Jag tycker det har blivit annorlunda beroende på vad för skrik det är och hur gammalt barnet är.
Ett barn som skriker för den inte får sin vilja fram i affären får mig att småle och känna mig lite nostalgik.
En baby som skriker förtvivlat gör mig stressad och får mig att vilja plocka upp och trösta.
Ett barn som slår sig och gråter får jag en önskan att vilja trösta men så får jag samma känsla när det gäller vuxna som är ledsna också.
Barn som gapar och skriker i lek i affärer blir jag irriterade på för det gör man på utsidan. Jag är ljudkänslig och blir väldigt stressad av höga ljud.

Jag är absolut påverkad av alla dom gånger jag var ledsen när jag växte upp när jag i bästa fall bara lämnades ensam men allt för ofta hånades. Tröst fick jag mycket sällan med undatag möjligen när jag var riktigt liten för det minns jag inte hur det var då.
Men åt andra sidan kan jag sitta och stortjuta vid filmer och serier där det är lite sorgligt och när jag lyssnar på visa musiklåtar så jag är överlag rätt blödig av mig egentligen.
Så nu för tiden har jag både högre och lägre tolleranströskel beroende på vad för skrik det gäller och vem det kommer ifrån.