Hur berättade ni?

[fiaskurken]

Sv: Hur berättade ni?

Första gången var det lite nervöst, jag skulle precis flytta från min lght ut till en stuga vid stallet och hade träffat nya mannen i bara en månad. Min far frågade hur det gick med flytten och jag svarade nåt i stil med " flytten till stugan är inställd. Flyttlasset packas om och körs hem till A för jag är med barn"

Han blev helt ställd stackaren,höll precis på att stoppa in ved i kaminen och liksom fastnade i rörelsen. Sedan undrade han om vi inte visste vad preventivmedel var Och därefter höll han ett litet tal om att man var tvungen att kompromissa om man skulle kunna hålla ihop Det var nog det seriösaste samtalet jag har haft med honom nån gång *fniss* Då var vi ändå 24 och 32 år gamla.

Andra gången tror jag inte ens han höjde på ögonbrynen... berättade ganska omgående då också. Mamma svarade bara " ja det visste jag väl redan, det syns ju på dig"

 

[fiaskurken]

Sv: Hur berättade ni?

-Men det syns ju inget på dig!sa han. Eller jo, lite bred om arslet har du ju blivit, det har jag sett...

En typisk pappakommentar

 

[Timsetim]

Sv: Hur berättade ni?

Hur och när (i vilken vecka) berättade ni för era föräldrar att ni var med barn?
Ringde ni eller sa det face to face? Hur var deras reaktioner?

För mina föräldrar berättade jag direkt vi hade plusat. Vi var hos dem på middag och vid ett lämpligt tillfälle så berättade jag. De blev jätteglada och lite överraskade.

Sen för att bekräfta graviditeten så gjorde jag ett vul i vecka 6-7 och fick då reda på att det var 2 små knodds där inne. Eftersom sambon var hos sina föräldrar när jag kom med ul-bilderna så kunde vi ju inte låta bli att berätta. De blev också glada.

Samma dag ringde jag mina föräldrar för att berätta hur det hade gått. Jag sa något i stil med: "Allt såg bra ut. Men det är ju lite tidigt än att se vilken sort det blir. Men det hade ju varit kul med en av varje." Det blev helt tyst i andra änden av luren. "Va? Är där två?" Jag skulle så gärna vara på plats för att se deras min då.

/Timsetim

 

[YaHilweh]

Sv: Hur berättade ni?

Mitt x syster gav sin mamma och pappa en present när de skulle få sin första.
De fick varsin mugg på som det stod "världens bästa mormor/världens bästa morfar" på.

 

[Comfort]

Sv: Hur berättade ni?

vad paff jag blev när jag såg att du hade srivit här, visste inte att du skulle ha barn
Sen klarnade det!

 

[Minna86]

Sv: Hur berättade ni?

Det måste väl vara väldigt stor skillnad på att berätta beroende på hur gammal man är och hur länge man har varit tillsammans.
Är man närmare 30 år och gift så förväntar sig ju alla det t ex så då kan det ju inte vara speciellt nervöst eller så.

Värre måste det ju vara att vara typ under 20 och bara varit tillsammans några månader. Hade det varit mitt scenario hade jag nog inte berättat alls utan väntat på att någon hade frågat

Har jag rätt?

 

[Javan]

Sv: Hur berättade ni?

kl:

Vi var i v12 runt julafton, så min mamma, svärmor, pappa och bror fick varsin mugg där det stod mormor, morfar, farmor och morbror. Tog ett tag innan de kopplade om vi säger som så.

Kompisarna fick veta på nyårsafton det var rätt uppenbart att jag var gravid då jag inte drack och vi var på gångavstånd hemifrån.

Sen skickade jag mail till några som jag inte kunde träffa.

 

[jerseyko]

Sv: Hur berättade ni?

Första barnet, face to face. Maken fick lite panik när jag plussa och åkte direkt till sin mamma (hon hade väntat äge så hon blev jäte glad)
Mina föräldrar fick veta i vecka 6. Åkte och hälsade på dem och de var medlodifestivalen, pappa fick migrän och gick och la sig så de var bara jag och mamma. Jag frågade hur många vi var i soffan och hon tittade på mig, tänkte länge och svarade: 2? Sen flinade jag sådär som man gör när man inte kan hålla något hemligt och då förstod hon och blev jätteglad. När jag sen sa att jag trodde hon skulle bli arg började hon gråta
Senare på kvällen kom pappa upp, han sa att det fanns godis i köket så jag hämtade påsen och frågade om morfar ville ha. Han svarade Nej, sen kollade han på mig, färgen försvann i ansiktet och han sa morfar? Min mamams tod då upp och hoppade och asgarvade.
I 2 veckor kunde han bara säga "Hoppas jag lär den åka skidor innan jag fyller 50 år..."
Sen fick jag ett sms av honom där han bad om ursäkt över sin reaktion.

På måndagen efter så svimmade jag på jobbet, så då berätta jag för min förman. Sen för några kollegor allt eftersom för jag jobbade som slaktare då och de blev lite tungt

Svärfar, syskon, makens plastpappa och vänner fick veta i v.12 eller strax efter det.


Med andra barnet så ringde jag min mamma så fort jag hade plussat Och ska man räkna på vilken vecka jag var i då enligt datumet på UL, var jag i v. 3!!!!
Maken ringde och berätta för sin mamma då (jag tvingade honom).

Sen kunde jag inte hålla de så hemligt längre utan la ut en bild på min bdb och facebook.

Är i 5e månaden nu och nu börjar några kollegor fråga om magen innehåller en bebis Hade garanterat kunna hållt de hemligt på jobbet längre. Min chef fick veta i v.16.

Alla har blivit jätte glada när vi berättat, fast vi är unga

 

[jerseyko]

Sv: Hur berättade ni?

Värre måste det ju vara att vara typ under 20 och bara varit tillsammans några månader. Hade det varit mitt scenario hade jag nog inte berättat alls utan väntat på att någon hade frågat

Har jag rätt?

Det tror jag inte du har, i alla fall har jag inte uppfattat de så på alla unga mammor jag träffat på "ung mamma fika" i Uppsala, vi var ganska många mellan 16-22 år.

De föräldrar som blivit besvikna blev det för deras barn inte hade förtroende att berätta för dem tidigare än vad de gjort utan höll det hemligt länge.

 

[MittNyaJag]

Sv: Hur berättade ni?

*knapp*

Vi köpte en blomma och så målade jag en kruka till mina föräldrar som det stod "Mormor & morfar" på.
Vi skulle hem till dem och äta lunch/middag på midsommar (tror jag det var iaf!).

Delar hus med min mormor så när vi skulle till och gå (gångavstånd till mamma och pappa..) så var kusinerna på besök hos mormor och frågade om vi skulle gå nu. -Ja, tyckte jag, vi ska ge dem en blomma. Plockade upp blomman ur kassen och visade kusinerna som brast ut i skratt/gråt/glädjebubbel och kastade sig om halsen på oss. Mormor så lite smått fundersam ut så de frågade "Farmor, såg du vad det stod på krukan som MittNyaJags föräldrar ska få?!".

Mamma plockade upp blomman ur kassen, läste texten några gånger och utbrast. "-oj hoppsan". Pappa sa ingenting...
Glada blev de såklart men de sa just ingenting...

 

[MittNyaJag]

Sv: Hur berättade ni?

Bra om man skriver klart allt man tänker på oxå...

Vi trodde vi var i v. 8 tror jag men efter UL visade det sig att vi inte var mer än i v. 6...

Sambon berättade för sina föräldrar (skilda) något senare och sa typ att "Vad säger du om att bli farmor/farfar då?".
Svärfar utbrast att då blir han gammal och svärmor blev väl bara överlycklig...

 

[Solei69]

Sv: Hur berättade ni?

Alla mina tre barn har jag berättat i vecka 3-4 eftersom jag i princip kräktes upp allt jag åt från första dagen jag skulle haft min mens till på dagen 3 månader in i graviditeten.

Min första var jag 21 när jag blev gravid med. Ett par dagar efter jag varit på MVC var jag och fikade hos föräldrarna. Var tvungen att gå och kräkas direkt efter fikan. Mamma sa : Du är väl inte med barn ?? Jo, sa jag det är jag.
Ni får ett nytt barnbarn i december. Hennes reaktion ?! Hur kan du skaffa barn när du är så ung? ( hon var 21 när hon fick min syster) Hur skall det gå ? Du har ju inget jobb ! (jag studerade) Hur kan ni varar så oansvariga ?? Skall ni behålla det ? Det klarar ni aldrig av !!! och mer i den stilen i ca 10 min .. Min pappa sa jaha... och drack sitt kaffe. Svärmor blev däremot glad fast inte översvallande.

Barn nummer två är 15 månader yngre. Och reaktionen var ungefär densamma från mina föräldrar. Mamma gnällde om att huuur kan ni skaffa ett barn till så tätt? Hur skall det gå ?? Ni måste göra er av med katterna nu för barn blir allergiska om dom växer upp med en massa djur. (jag är uppväxt med hund och katter) Det kommer att bli omöjligt för dig att göra något vettigt av ditt liv etc etc. Och pappa drack kaffe.....
Svärmor blev förvånad men gratulerade oss ialla fall.

Barn nummer tre kom i mitt andra äktenskap 5 år senare. Vi berättade för våra föräldrar på en restaurang som vi bjudit dem till.
I det fallet blev min nya svärmor väldigt glad och gratulerade oss båda översvallande, mina föräldrar sa Oh så kul grattis. Men dagen efter när jag var och hälsade på dem gick mamma igång med samma harang som tidigare. Räcker det inte med två barn ? Hur skall det bli med barnen när dom har olika pappor ? Nu MÅSTE vi göra oss av med hund, katter och hästar för tänk om barnet blev allergisk som mina brorsbarn (som aldrig haft djur i huset), det är sorgligt för nu kan du ju inte bli framgångsrik som hon alltid velat att jag skulle bli ....


Mina två äldre syskon har sagt ungefär : Jaha, grattis, kul.

Mina vänner har blivit glada, överraskade och gratulerat i alla tre fallen.

 

[Minna86]

Sv: Hur berättade ni?

Det tror jag inte du har, i alla fall har jag inte uppfattat de så på alla unga mammor jag träffat på "ung mamma fika" i Uppsala, vi var ganska många mellan 16-22 år.

De föräldrar som blivit besvikna blev det för deras barn inte hade förtroende att berätta för dem tidigare än vad de gjort utan höll det hemligt länge.

Det finns ju olika föräldrar/relationer oxå, om min mamma frågade om jag var oskuld skulle jag antagligen säga ja Så graviditet skulle jag inte vilja prata med henne om förren det var nödvändigt

Jag bara tänkte på hur jag har reagerat och att min svägerska som närmar sig 30 får barn då och då är ju lixom bara "jaha". Men när min bästa kompis sa att hon var gravid (då 21) så var det ju mer en oj-reaktion eller vad man ska säga.

 

[Comfort]

Sv: Hur berättade ni?

fast det beror ju på vilken relation man har till sina föräldrar (och även andra, det behöver inte bara vara päronen som kommer med synpunkter)
sen beror det ju också på hur man tar det, det de kan säga säger de ju säkert av kärlek och oro för sitt barn, dig.
Vet föräldern om att man är mogen nog, har ekonomin och starkt förhållande nog att klara det, spelar det väl ingen roll om man är 17 eller 37? Jag vet flera under 20 som skulle vara utmärkta föräldrar än vissa som faktiskt har barn och som är betydligt äldre.

 

[Oregano]

Sv: Hur berättade ni?

knapplån

Vi fick papper på jobbet igår ang vaccination mot svininfluensan. Jag kommer att vaccinera mig, även om jag vet att många gravida väljer att avstå. Det är ju upp till var och en. MEN man skulle ange om man tillhörde någon av riskgrupperna. Det ska vara inlämnat senast måndag nästa vecka och då har jag precis gått in i v 10. Och ingen vet något än. Hur ska jag göra!?

Blanketten ska lämnas till personalavdelningen och det innebär ju med största sannolikhet att hela jobbet kommer att veta inom några dagar. Det är ena riktiga kackelmajor som jobbar där... Jobbigt läge liksom...

 

[A-K.Eng]

Sv: Hur berättade ni?

KL


Efter nio år tillsammans och ihärdigt vägran från vår sida att skaffa barn trots lika ihärdigt tjat från omgivningen så beslöt vi ju till slut att det var lika bra att skaffa en liten.

Vi berättade efter drygt 12 veckor. Först för hans föräldrar när vi var på väg från midsommardagens middag.

Sambon: Eeeeh, jooo, jag har något att berätta om min syster. Hon ska bli faster. (De är bara två syskon).

*tystnad*

Svärmor: Men vem ska bli mamma o pappa då?

Jag efter en stunds tystnad till: Jag o *sambon*, i mitten på januari ska vi ha barn.

Svärmor finner sig efter en stund och säger lite stirrigt grattis och kramar mig. Svärfar är stentyst. Vi åker hem. Det visar sig att svärfar gått och lagt sig direkt efter att vi åkt. Blev han så tagen?


Mammas kommentar när jag ringde o berättade: Va? Men ni skulle ju inte ha barn?

Lite kort småprat om när det skulle bli och så. Sen säger hon bara hej då och slänger på luren. Morgonen därpå frågade hon min syster, som redan visste, om hon drömt en mardröm eller var jag verkligen gravid.

Pappas reaktion var normal liksom mina systrars.

Mormor ringde jag till någon vecka senare och säger att nu ska du bli gammelmormor igen.
Mormor: Jasså, vem ska ha barn då?
Jag: Men mormor, varför tror du att jag ringer...?
Mormor: Men du skulle ju inte ha barn!


Snacka om att inte bli trodd och att ställa till med en och annan chock.

 

[turbofling]

Sv: Hur berättade ni?

kl

Jag berättade för mamma väldigt tidigt, pappan bodde ganska långt bort då och jag ville att mamma skulle veta ifall något skulle hända. Hon blev väldigt förvånad men glad. Mamma berättade sen för pappa och han reagerade som jag trott, " det var väl inte så lämpligt", nä, helt lämplig tidpunkt var det inte men det har gått bra ändå och nu är pappa glad för sitt barnbarn.
Kommer inte riktigt ihåg när syskonen fick veta, det bara blev så att det kom fram.
Mina två närmaste vänner berättade jag för i v. 7. En blev så glad och förvånad att hon nästan började gråta. Resten av vännerna och bekanta fick veta efterhand, inget jag direkt berättade. Tror jag skrev på facebook och msn efter ul i v. 20.

Sambon berättade för sin mamma runt v. 13-14, hon blev jätteglad. Hans pappa berättade han för ngn vecka efter det. Hans kompisar fick veta runt v. 20. Jag skulle hälsa på staxt efter det och tyckte att det var bra om hans vänner visste då.

 

[YaHilweh]

Sv: Hur berättade ni?

vad paff jag blev när jag såg att du hade srivit här, visste inte att du skulle ha barn
Sen klarnade det!

Det dröjer i vart fall något år till, även om det börjar suga lite nu
Många av mina kompisar skaffar barn nu. Jag börjar känna mig ensam

Men jag vill hinna plugga lite och så först, så jag har något att stå på efter.

 

[Hogstorp]

Sv: Hur berättade ni?

knapplån

Vi fick papper på jobbet igår ang vaccination mot svininfluensan. Jag kommer att vaccinera mig, även om jag vet att många gravida väljer att avstå. Det är ju upp till var och en. MEN man skulle ange om man tillhörde någon av riskgrupperna. Det ska vara inlämnat senast måndag nästa vecka och då har jag precis gått in i v 10. Och ingen vet något än. Hur ska jag göra!?

Blanketten ska lämnas till personalavdelningen och det innebär ju med största sannolikhet att hela jobbet kommer att veta inom några dagar. Det är ena riktiga kackelmajor som jobbar där... Jobbigt läge liksom...

personalavdelningen har tysnadsplikt... jag jobbar själv på en...
ring o prata med dem och säg som det är, du vill inte att någon ska veta än eftersom det är så tidigt. och poängtera att de faktiskt har tysnadsplikt!

 

[Oregano]

Sv: Hur berättade ni?

Jo, jag vet att de har tystnadsplikt, men då jag själv jobbat tillfälligt på just den avdelningen vet jag mycket väl vad som avhandlas i fikarummet. Där finns en person som INTE kan hålla tyst. Jag vet det mycket väl, jag känner henne och det är den allmänna uppfattningen om henne. Visst, hon säger aldrig namn till andra, men skulle mycket väl kunna säga "det väntas tillökning på *****-avdelningen" så det blir lika uppenbart som att säga namnet. Har flertalet exempel på liknande händelser som hon talat öppet om.

Tragiskt men sant... Och ja, personalchefen är medveten om detta. Ännu mer tragiskt.