Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Min första tanke när jag läste rubriken, var att försöka få barnet intresserad av någon aktivitet, få in motion som en grundläggande vana i vardagen utan att för den sakens skull prata om övervikt för mycket.

Ang maten så har jag lite samma tänk där, få in en vana att äta nyttig och bra mat, att äta en lagom mängd osv. Inrikta sig mer på hur och vad man bör äta för att må bra och hålla sig stark och frisk, än på hur man ska äta för att inte bli tjock.

Jag tror det är viktigt att man riktar in sig mest på att "så här bör man leva och äta för att må bra" istället för "gör inte si och ät inte så för då blir du tjock"

Hur ofta är de hos farmor?
Det är ju alltid svårt att styra över vad som bjuds hos andra, men kan du/ni inte prata med farmor om oron över dotterns vikt? Eller har ni det redan kanske?
 
Senast ändrad:
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Inte jag. Jag kan äta sex stycken och vara lika hungrig efteråt, för mig är de absolut inte mättande, utan mer en sorts snacks. Men du kan alltså utan vidare ersätta t ex middagen med två riskakor? Du måste vara extremt liten i maten!

Jag kan också klara mig på det :) Men är inte så liten i maten, kan få i mig 3/4 pizza utan att anstränga mig jättemycket ;)

Sen är min kropp konstig. Jag kan klara mig helt utan mat tills efter jobbet (16.30) utan problem och utan att tappa energi :) Är dock fullt medveten om att det är det sämsta man kan göra så försöker ändå äta ca 4 ggr om dagen. Men glömmer jag mat någon dag så funkar det ändå :)
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Det kan jag också göra, inga jätteproblem att klara mig rätt länge utan mat, typ från frukost til klockan sex. Men om jag verkligen känner mig jättehungrig, t ex om klockan alltså är sex och jag inte ätit nåt sen frukost, så kan jag inte ersätta middagen med vå riskakor och bli mätt på det.

Fixar du alltså en hel dag på en smörgås till frukost och två riskakor till middag, och annars ingentng, och bli mätt och nöjd på det?
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

har inte plöjt igenom tråden men min första tanke är ju hur ser ni föräldrar ut storleksmässigt eller släkten finns det tendenser till övervikt där :confused:

vet att min egen far var överviktig med en rad följd sjukdommar och jag har "ärvt" hans kroppsform, nu vet jag ju vilka "släktfel" som finns så jag är välldigt noga med ljust motionen, ser man på mina bröder så är det långa och smala precis som min mor och mina far/morbröder

mina två äldsta döttrar långa och smala ( 13 och 14 år) precis som sin far, min yngsta dotter knubbig

vet inte hur pass vedertaget detta är men kanske en tanke

stall sysslor kan ju vara akk så tunga men väldigt roligt i fall man är hästtjej i lagom ålder :D
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

*kl*

Tack för alla svar! Ska försöka svara på lite funderingar.... :-)

Dipp och grönsaker är väl högst en gång i veckan istället för lördagsgodis/chips.

Fikat hos farmor och farfar är mer principiellt att det signaler dålig attityd till mat, tror inte att det sammantaget gör så stor skillnad. Det är mest att man blir lite motarbetad i sina försök att lära ut "lagom" och ett vårdat beteende när man är hemma hos andra.

Vi vuxna försöker hålla igen på kolhydrater i betydligt större utsträckning än vad barnen gör. De äter en hel del kolhydrater då vi inte vill begränsa det för mycket på växande individer. Däremot är tänket åt att hålla igen på kolhydrater om ni förstår hur jag menar. När det gäller vitt bröd och liknande produkter så är det aldrig något som ungarna fattat att det är lyx, så för dem är det nog inget märkvärdigt så, det är vi vuxna som försöker se till att det inte serveras allt för frekvent. De äter mestadels hårt bröd, mjukt bröd blir lite mer sällan. Ungarna äter ris och pasta också, men försöker se till att det serveras i vettiga former. Ungarna är inte heller medvetna om vilka val vi gör och varför, de äter det som serveras.

Angående ev. feta ostar och liknande så är det också istället för lördagsgodis typ, ibland, inte speciellt ofta, inget som jag tror spelar någon som helst roll i sammanhanget. Inget som ungarna heller fattat att det är lyx.

Mängden smör och pålägg på en smörgås, hur mycket sylt, ketchup osv som är lagom jobbar vi konstant med. Typiskt såna saker som är goda att ha som tillbehör, men inte är meningen man ska överäta. Gillade tipset om att minska tallriksstorleken och lägga upp portioner i förväg. Det har vi anammat omedelbart.

Jag och min man rör relativt mycket på oss och äter inga större mängder normalt sett, men ibland lever vi inte som vi lär däremot och överäter själva, tyvärr, men så gör nog alla, inget katastrofbeteende. Ingen av oss är överviktiga. Pappan är däremot själv överviktig och har mycket övervikt i släkten. Jag har också lätt att lägga på mig om jag inte passar mig, och var precis som nioåringen som liten. Även i min släkt finns en del överviktiga.

Jag anser att gränsen till övervikt är när jag ser att hullet är väl gott och att vikten dessutom enligt BMI för barn indikerar övervikt. Det är en indikation i alla fall. Vikten i sig är inget större problem, mer trenden att det går för fort uppåt.

Självklart ligger det ett ansvar på oss föräldrar och vuxna som har låtit intaget bli större än energförbränningen, annars skulle vi inte ha den här diskussionen :-)

Har säkert glömt något nu... Men sammantaget kommer vi göra små begränsningar och justeringar här och där, prata med nioåringen och farmor (igen) och helt enkelt jobba vidare med det synsätt vi har idag.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

*kl*

Självklart ligger det ett ansvar på oss föräldrar och vuxna som har låtit intaget bli större än energförbränningen, annars skulle vi inte ha den här diskussionen :-)

Har säkert glömt något nu... Men sammantaget kommer vi göra små begränsningar och justeringar här och där, prata med nioåringen och farmor (igen) och helt enkelt jobba vidare med det synsätt vi har idag.

Jag tycker att ni resonerar väldigt vettigt och håller tummarna för er! Med de här förändringarna samt att barnet hittar en motionsform som känns rolig (eller helt enkelt bara rör sig mer än nu) så landar nog vikten där den ska.
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

BMI är ju lurigt. Egentligen en statistisk siffra för ett helt lands befolkning.

Jag sågs nog som mullig som liten (var inte tjock och väldigt stark och aktiv, red, idrottade och var utomhus jämt och åt mycket bra mat och lite godis) men hade en pinnsmal kompis. Det gjorde att jag såg mig som tjock vilket i sin tur gjorde att jag när jag pga festande, dålig mathållning och allmän vilsenhet i äldre tonåren gick upp i vikt bara så att säga bekräftade vad jag alltid trott. Jag är en överviktig person- Jag gick från storlek M till XL på ett år.

Så att bli betraktad som tjock gör att man får en galen kroppsuppfattning. Att se på ett barn med oroliga ögon istället för att stärka det friska gör mig bara ledsen.
Tänk om NÅGON sagt till mig att jag var starkare än alla andra tjejer i klassen (för det var jag) och hur bra ork jag hade som orkade gå miltals (på en 2 milamarsch i högstadiet bar jag en fet västgötaspets de tre sista km åt en tjej då hunden inte tog ett steg längre).
Men nä. Lätt o lagom köptes hem istället för flora för att familjen inte skulle bli tjock...
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Hon rider några gånger i veckan och har alltid rört sig mycket på promenader och sånt. Har god kondition och kan springa 5-6 km om så krävs.
Kan hon verkligen det? Har du sett henne? När gjorde hon det sist? Man kan inte leva på gamla meriter.

Finns det ingen sport som hon gillar och vill träna? Fotboll? Handboll? Basket? Åka skidor? Någonting som gör att hon tränar.

Jag tror inte att många 9-åringar är överviktiga för att de äter för mycket mat. De är överviktiga för att de smygäter någonting annat och för att de inte tränar och motionerar tillräckligt.
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

KL

hur rör hon sig på skolan, idrotten ? en kväll i simmhallen

i lågstadiet där min minsting går så är de ute under alla raster, och även min fotbolls intresserade 13 åring som går i år 7 och hennes minst lika galna klasskompisar är oxå ute och kickar boll
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Det var bara någon vecka sedan de hade skoljoggen, då sprang hon lite drygt 5 km. Bäst i klassen av tjejerna tydligen. Vid höstens friidrottsdag i skolan vann hon 400 m loppet och 1200 m loppet (tror det var de sträckorna), inte så långa sträckor, men vittnar om hyfsad kondition. Omdömet från skolan vid höstens utv.samtal är att hon har god kondition. Sommartid har hon spelat fotboll 2-3 ggr i veckan, det är ju slut nu. I vanliga fall simtränar hon en gång i veckan vintertid, men pga trasig bassäng har det blivit ett uppehåll i höst. Hon rider 1-2 ggr per vecka. Vi går så ofta vi kan och har alltid gjort (går hellre än att ta bilen om vi kan), en sväng på 6-7 km är inga som helst problem att knata. T.o.m vår treåring knatar kring 3 km i sträck utan problem och det dubbla på en dag bara han får en paus mellan. Idrott har de två ggr i veckan i skolan, och jag får intrycket att hon är aktiv. Vad hon gör för tillfället på rasterna vet jag inte, men tidigare har det varit mycket hopprep och fotboll. Det var dock i våras, har inte koll på vad det är som är poppis nu på hösten.
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Jag vill ju inte att barnet ska vara speciellt medveten om mina tankegångar. Jag vill justera detta utan att barnet fattar det själva helst. Sen att förklara hur kroppen fungerar, vad som är hälsosamt och inte, det är inget fel tycker jag, det behöver alla lära sig, och det behöver inte ligga någon som helst värdering i det.
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

:D
Efterrätt kanske man fick en gång i veckan (i en liten portion)

Stämmer inte på min mamma, de var tvungna att äta efterrätten varje dag :p vare sig de ville eller inte. Vilket antyder att den nog kanske inte var så väldans god (bäst var sagogrynsoppa tydligen). Däremot fick de som sagt små portioner till huvudrätt.
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Så som du skriver, ser jag inte problemet alls, faktiskt.

Hyggligt vettiga matvanor i hemmet och en hyggligt vettig inställning till mat och en medvetenhet om att man inte kan proppa i sig allt man vill ha och att det är bra av många skäl att lära sig vara måttlig och rentav avstå.

Dessutom är tjejen tydligen i helt ok fysisk form för sin ålder.

Om hon nu, tex pga ärftlig belastning, är en person som lätt lägger på sig, men som ändå tar över den livsstil och de matvanor som ni lär ut i hemmet, så får hon väl vara en smula rund då, tänker jag. Det är ju inte så att man antingen är trådsmal eller sjukligt fet, tvärtom så täcker ju tex normalspannet när man talar om BMI rätt stora variationer. Man kan lätt väga tio kilo mer eller mindre till samma längd som vuxen, utan att vara vare sig underviktig eller överviktig.

Är hon verkligen rund? Är det lite "valpfett" som växer bort vid nästa tillväxtfas, kanske? Är ni långa eller korta i familjen? Jag tycker att det verkar som att barn som ska bli hyfsat långa som vuxna har större "utrymme" för lite hull i barndomen än de som inte ska växa så mycket? Nu pratar vi ju om en tjej, så hon ska väl troligen inte bli två meter, men ändå.
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

BMI är ju lurigt. Egentligen en statistisk siffra för ett helt lands befolkning.

Jag sågs nog som mullig som liten (var inte tjock och väldigt stark och aktiv, red, idrottade och var utomhus jämt och åt mycket bra mat och lite godis) men hade en pinnsmal kompis. Det gjorde att jag såg mig som tjock vilket i sin tur gjorde att jag när jag pga festande, dålig mathållning och allmän vilsenhet i äldre tonåren gick upp i vikt bara så att säga bekräftade vad jag alltid trott. Jag är en överviktig person- Jag gick från storlek M till XL på ett år.

Så att bli betraktad som tjock gör att man får en galen kroppsuppfattning. Att se på ett barn med oroliga ögon istället för att stärka det friska gör mig bara ledsen.
Tänk om NÅGON sagt till mig att jag var starkare än alla andra tjejer i klassen (för det var jag) och hur bra ork jag hade som orkade gå miltals (på en 2 milamarsch i högstadiet bar jag en fet västgötaspets de tre sista km åt en tjej då hunden inte tog ett steg längre).
Men nä. Lätt o lagom köptes hem istället för flora för att familjen inte skulle bli tjock...

Det här inlägget gick rakt in i mitt hjärta :bow: väldigt tänkvärt!!

Alla som har barn borde läsa det du skrivit. För det är väldigt lätt att ge barn konstiga uppfattningar om dig själva, dom är ju som svampar som suger i sig allt... men eftersom dom inte förstår allt än och alla nyanser i ett språk så blir det lätt tokigt :crazy:
Tyvärr så har man som förälder inget facit, man får göra det bästa man kan helt enkelt. Men att få ett tankvärt inlägg då och då på buke är guld värt - tack!
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Är hon verkligen rund? Är det lite "valpfett" som växer bort vid nästa tillväxtfas, kanske? Är ni långa eller korta i familjen? Jag tycker att det verkar som att barn som ska bli hyfsat långa som vuxna har större "utrymme" för lite hull i barndomen än de som inte ska växa så mycket? Nu pratar vi ju om en tjej, så hon ska väl troligen inte bli två meter, men ändå.

Vi är korta, hon är kort. Visst kan det vara valpfett, men jag har ingen lust att stoppa huvudet i sanden och vänta tills hon är vuxen på att få facit. Jag tror inte det är valpfett sett till hur hennes tillväxtkurva varit förut. Men jag vet inte. Det är absolut ingen panik med hennes hull, men jag ser ju att trenden är att hon lagt på sig sista halvåret (ökat i vikt relativt sin längd jämfört med hur hon varit tidigare), och trenden kan inte fortsätta hur som helst anser jag. Jag kan utan problem relatera viktökningen till att vi kanske slarvat på några små punkter här och där, "många bäckar små". Små justeringar borde även kunna rätta till det här eftersom problemet egentligen inte finns än. Jag ser hellre över vår allmänna kosthållning och motionsvanor nu än om några år när det verkligen eventuellt skulle finnas ett problem, och när vi närmar oss tonåren. Mer motion och bra kost är ju aldrig fel liksom :)
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Jag är inne på Petruskas linje. Min tanke var att det kanske är fråga om en hormonförändring, är hon 9 så kan det ju vara ett förstadium till puberteten. Så vitt jag vet så har barn överlag en aktivare ämnesomsättning och klarar att hålla vikten trots vissa avsteg från det nyttiga. Utifrån det du beskriver att ni äter och att hon rör på sig verkar det otroligt att hon plötsligt skulle förändras och bli överviktig om det inte märks nån förändring på er andra i familjen. Vad är det som har förändrats så radikalt? Om det inte är så att hon får i sig mer onyttigheter än det du känner till tex via kompisar?
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

BMI är ju lurigt. Egentligen en statistisk siffra för ett helt lands befolkning.

Jag sågs nog som mullig som liten (var inte tjock och väldigt stark och aktiv, red, idrottade och var utomhus jämt och åt mycket bra mat och lite godis) men hade en pinnsmal kompis. Det gjorde att jag såg mig som tjock vilket i sin tur gjorde att jag när jag pga festande, dålig mathållning och allmän vilsenhet i äldre tonåren gick upp i vikt bara så att säga bekräftade vad jag alltid trott. Jag är en överviktig person- Jag gick från storlek M till XL på ett år.

Så att bli betraktad som tjock gör att man får en galen kroppsuppfattning. Att se på ett barn med oroliga ögon istället för att stärka det friska gör mig bara ledsen.
Tänk om NÅGON sagt till mig att jag var starkare än alla andra tjejer i klassen (för det var jag) och hur bra ork jag hade som orkade gå miltals (på en 2 milamarsch i högstadiet bar jag en fet västgötaspets de tre sista km åt en tjej då hunden inte tog ett steg längre).
Men nä. Lätt o lagom köptes hem istället för flora för att familjen inte skulle bli tjock...

Mycket klokt! :bow:
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Vi är korta, hon är kort. Visst kan det vara valpfett, men jag har ingen lust att stoppa huvudet i sanden och vänta tills hon är vuxen på att få facit. Jag tror inte det är valpfett sett till hur hennes tillväxtkurva varit förut. Men jag vet inte. Det är absolut ingen panik med hennes hull, men jag ser ju att trenden är att hon lagt på sig sista halvåret (ökat i vikt relativt sin längd jämfört med hur hon varit tidigare), och trenden kan inte fortsätta hur som helst anser jag. Jag kan utan problem relatera viktökningen till att vi kanske slarvat på några små punkter här och där, "många bäckar små". Små justeringar borde även kunna rätta till det här eftersom problemet egentligen inte finns än. Jag ser hellre över vår allmänna kosthållning och motionsvanor nu än om några år när det verkligen eventuellt skulle finnas ett problem, och när vi närmar oss tonåren. Mer motion och bra kost är ju aldrig fel liksom :)

Du skriver att hon ligger på gränsen enl. BMI. Hur många kg övervikt anser du att dottern har?
 
Sv: Hur bemöter man ett barn på väg att bli överviktig?

Jag undrar om hon verkligen är på väg att bli överviktig när jag läser detta. Det är inte bara du som är hemmablind tror du?

Jag känner ju inte dig alls, men det är rätt lätt att jämföra med andra som kanske är trådsmala utan att tänka på att det blir helt fel. Bara en tanke från mig.

Kanske att en bild här skulle hjälpa? Jag ska se om jag kan leta upp lite bilder på mina lite senare så kan du ju se hur min dotter gick lite upp och ned viktmässigt från den åldern (utan att jag tyckte hon var fet, men visst, mullig). :laugh:
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 512
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Den senaste tiden har jag tänkt en hel del på min barndom, bland annat pga några diskussioner jag haft med min mamma. Jag kommer inte...
4 5 6
Svar
102
· Visningar
12 542
Senast: Bri
·
Övr. Barn Min äldsta dotter är nyligen fyllda åtta år. Hon har alltid varit en ganska orolig själ. Kolik som bebis, sov (sover) dåligt, vaknade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
22 481
Senast: Zewz
·
Kropp & Själ Jag har en fråga hur jag ska bete mig mot just gällande hennes förhållande till hennes kropp och på bästa sätt stötta min allra bästa...
2
Svar
22
· Visningar
3 348
Senast: Qelina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp