Hunduppdateringstråden del 17

[Fruentimber]

Tänk så olika det kan vara

Här används nej ganska kravlöst då jag märker att vissa andra gärna tjatar ut det. Och även jag. Det används så pass mycket i vardagsspråket kring hundarna. Typ: "Nämen va inte i soporna. Nej men usch vad är det? Haha nej men vad gör du?" Osv

Så istället så har jag lagt krut på loss och inkallning som fungerar i liknande situationer som förbud.

Fast jag skiljer förstås på vardagsspråk och faktiskt kommando. Det är ju två helt olika saker. Givetvis kan jag t ex skratta åt valpen/Lasse och säga "nej men vad sitter du där och glor för" och liknande. Det betyder ju inte att jag gett varken kommandot nej eller sitt. Jag tjattrar med hundarna stup i kvarten, då ingår förstås alla sorters ord, men det blir ju inte nödvändigtvis ett kommando förrän ordet sägs enskilt, direkt riktat mot hunden. Ofta med en annan ton. Vad jag menar med att tjata ut, är att använda ett enskilt ord väldigt ofta. Som "nej", i sig självt, i väldigt många situationer där ett annat ord hade kunnat användas som kommando istället (sålänge det är inlärt, förstås). Precis som du skriver, att du använder loss och inkallning istället.

 

[machafuko]

*Borde plugga, borde plugga*

*Sitter med tårar i ögonen och tittar på charmiga freestyleprogram.*

 

[Red_Chili]

Åhå! Pucken är eventuellt skendräktig - tydligen kan det förklara varför hon inte vill äta så mycket och så är hon visst gnällig.
Hon hade sitt första löp för ett par månader sedan, och jag blir lite tveksam då hon bara haft ett löp och är bara 9 månader gammal. Men om det stämmer så undrar jag hur det blir i framtiden ...

Min erfarenhet är att det är värst med skendräktighet vid de första löpen, sedan stabiliserar det sig. Wahidah var så skendräktig efter sina första löp att jag funderade på kastrering. Som tur var gjorde jag aldrig något av det, för sedan blev det bara bättre och bättre tills det till sist inte märktes av alls. Både Aysu och Ebrah var rejält skendräktiga efter sina första löp, men sedan har det inte varit så mycket med det där.

 

[Asko]

Min erfarenhet är att det är värst med skendräktighet vid de första löpen, sedan stabiliserar det sig. Wahidah var så skendräktig efter sina första löp att jag funderade på kastrering. Som tur var gjorde jag aldrig något av det, för sedan blev det bara bättre och bättre tills det till sist inte märktes av alls. Både Aysu och Ebrah var rejält skendräktiga efter sina första löp, men sedan har det inte varit så mycket med det där.

Förlåt men jag kommer från kattvärlden och jag förstår inte "Som tur var" Jag är nog inne på farligt område nu men jag tycker nästan att en operation överväger riskerna till alla tumörer och inflammationer? Besväret efter operationen är en kort tid medan man (både vi och hunden) slipper löpen resten av livet.
(Men bemärk gärna jag är villig till att lära och ändra mig angående detta)
Och så har jag läst att just minska risken för tumörer osv så är den bästa åldern att operera mellan 8-9 månader och ett år, och efter första löpet men innan andra eller tredje. Vilket är nu för pucken, så det är mycket att fundera på nu.

Men tack för infot om skendräktighet - hoppas att hennes också är bara sådär i början

 

[Jenka]

Varit ute och lullat i skogen och tränat lite rally med den här filuren. Nu kan han nog vara nöjd med ett par lugna dagar hos min mamma. Tacksam över att ha en så okomplicerad hund, det är rätt fascinerande hur livet ändrats under tiden jag haft honom. Han har varit med på alltifrån studentfester, flytt, inventeringsjobb, småbarnsliv och tävlingar.

 

[Red_Chili]

Förlåt men jag kommer från kattvärlden och jag förstår inte "Som tur var" Jag är nog inne på farligt område nu men jag tycker nästan att en operation överväger riskerna till alla tumörer och inflammationer? Besväret efter operationen är en kort tid medan man (både vi och hunden) slipper löpen resten av livet.
(Men bemärk gärna jag är villig till att lära och ändra mig angående detta)
Och så har jag läst att just minska risken för tumörer osv så är den bästa åldern att operera mellan 8-9 månader och ett år, och efter första löpet men innan andra eller tredje. Vilket är nu för pucken, så det är mycket att fundera på nu.

Men tack för infot om skendräktighet - hoppas att hennes också är bara sådär i början

Tumörer påverkas knappt och när det gäller livmoderinflammation så är det genetiskt hur lätt det är för hundarna att få det. (Jo, det är det, för annars hade det inte varit i princip standard att vissa hundraser "alltid" får det och andra i princip aldrig får det) Jag är inte rädd för juvertumörer. Salukis dör visserligen oftast av just tumörer, men de är av alla möjliga former och påverkas inte av kastrering (åtminstone inte i positiv riktning). Livmoderinflammation är jag inte rädd för då det på saluki verkar vara väldigt ovanligt.

Vad jag däremot INTE vill ha är en inkontinent tik, en hund med dålig päls och lätt att bli tjock. Sådant som är vanligt hos kastrerade tikar, bara för att nämna några negativa biverkningar. Att "slippa löpen" är inte heller något jag är intresserad av då de inte stör mig.

Det jag vill ha är hundar som är så sunda och bra genetiskt att åtminstone grundläggande kroppsfunktioner som styr fortplantningen fungerar som de ska. Jag vill inte ha hundar som "inte kan bete sig" eller "inte fungerar i arbete" om de är okastrerade. Jag vill inte ha hundar som blir så skendräktiga att de knappt vill/kan leva vanligt vardagsliv osv. Jag vill se hundarna i vuxen ålder och se att de fungerar bra oavsett om de löper eller inte. Gör de inte det, då är jag inte heller intresserad av att ha nära släktingar till dem eller liknande. Jag vill inte behöva operera en hund förebyggande för att den ska vara "frisk". Det är för mig lika otänkbart som att köpa en trubbnos och tänka att "jaja, jag kan alltid operera den om den får svårt att andas".

Sedan är det klart, jag skulle utan tvekan kastrera OM jag fick en hund som hade sådana problem av löp/skendräktigheter att det förbättrade för hunden. Men jag vill absolut inte behöva göra det.

 

[Tonto]

Förlåt men jag kommer från kattvärlden och jag förstår inte "Som tur var" Jag är nog inne på farligt område nu men jag tycker nästan att en operation överväger riskerna till alla tumörer och inflammationer? Besväret efter operationen är en kort tid medan man (både vi och hunden) slipper löpen resten av livet.
(Men bemärk gärna jag är villig till att lära och ändra mig angående detta)
Och så har jag läst att just minska risken för tumörer osv så är den bästa åldern att operera mellan 8-9 månader och ett år, och efter första löpet men innan andra eller tredje. Vilket är nu för pucken, så det är mycket att fundera på nu.

Men tack för infot om skendräktighet - hoppas att hennes också är bara sådär i början

Risken för inkontinens och diverse saker som kan hända gör att jag skulle tveka länge med operation, såvida jag inte skulle vara tvungen pga akuta anledningar. En av fyra är det väl som blir inkontinenta.

 

[vallhund]

Risken för inkontinens och diverse saker som kan hända gör att jag skulle tveka länge med operation, såvida jag inte skulle vara tvungen pga akuta anledningar. En av fyra är det väl som blir inkontinenta.

En av 4 tikar får PYO, men precis som @Red_Chili skriver så varierar det stort raserna emellan, vissa får nästan alla PYO förr eller senare, andra nästan aldrig. Minns att @hastflicka räknade ut vid vilken ålder det var optimalt att kastrera i förebyggande syfte på rottistik, det var vid 5 år.

Har en bekant som fick ta bort en av sina RR tikar p.g.a. inkontinens, hon läckte hela tiden o mådde extremt psykiskt dåligt p.g.a. det.
Länkar om kastrering.

 

[Red_Chili]

En av 4 tikar får PYO, men precis som @Red_Chili skriver så varierar det stort raserna emellan, vissa får nästan alla PYO förr eller senare, andra nästan aldrig. Minns att @hastflicka räknade ut vid vilken ålder det var optimalt att kastrera i förebyggande syfte på rottistik, det var vid 5 år.

Jag pratade en gång med en uppfödare (inte vinthund) som sa att han alltid tog valpar på så unga tikar som möjligt, i hopp om att hinna para dem innan de får PYO. Det var dock inte alltid det gick. En gång hade en fått PYO, men kunnat behandlas med medicin, sedan tog de snabbt valpar på nästkommande löp och kastrerade henne därefter. Jättelyckat kan jag tycka

 

[vallhund]

Jag pratade en gång med en uppfödare (inte vinthund) som sa att han alltid tog valpar på så unga tikar som möjligt, i hopp om att hinna para dem innan de får PYO. Det var dock inte alltid det gick. En gång hade en fått PYO, men kunnat behandlas med medicin, sedan tog de snabbt valpar på nästkommande löp och kastrerade henne därefter. Jättelyckat kan jag tycka

 

[YlvaG]

Jag kommer ju också ifrån kattsidan så jag förstod inte heller kastreringsproblematiken hos hund i början.

Kort sagt: Deras kroppar och löp fungerar helt enkelt inte likadant. Katten är faktiskt en av de få arter som inte påverkas negativt av kastrering, de beteende effekter dom får är för det mesta positiv för att kunna ha dom i möblerade rum. Man får passa matintaget, men inkontinens och förstörd päls Slipper vi (för det allra mesta). Sen löper katter oftare än tikar. Och en vettig tik ”fungerar” under löp, medans katten knappt kan gå rakt i höglöp.

 

[mathilhill]

Den långa långa väntan på att de ska bli träningsbara...

När den väntan är slut så kommer den långa, långa väntan på att den tvåbenta ska bli träningsbar När hunden dom senaste gångerna har gjort smarta saker men människan inte så smarta...

 

[Migo]

När den väntan är slut så kommer den långa, långa väntan på att den tvåbenta ska bli träningsbar När hunden dom senaste gångerna har gjort smarta saker men människan inte så smarta...

Välkommen till världens mest frustrationsframkallande träning Du får köra Älgen också!

 

[Jenka]

1. 
   

2. Jag kommer ju också ifrån kattsidan så jag förstod inte heller kastreringsproblematiken hos hund i början.
   
   Kort sagt: Deras kroppar och löp fungerar helt enkelt inte likadant. Katten är faktiskt en av de få arter som inte påverkas negativt av kastrering, de beteende effekter dom får är för det mesta positiv för att kunna ha dom i möblerade rum. Man får passa matintaget, men inkontinens och förstörd päls Slipper vi (för det allra mesta). Sen löper katter oftare än tikar. Och en vettig tik ”fungerar” under löp, medans katten knappt kan gå rakt i höglöp.

   Har funderat en del (utan belägg, ska tilläggas) på hur det blivit om man haft större urval på katters funktion som fertila. Men mycket verkar ligga i att de är någorlunda solitära i grund och botten och måste göra så att löpen märks.

 

[Kildegrei]

Den långa långa väntan på att de ska bli träningsbara...

Ja nog är det lite frustrerande ibland, han är ju 16 månader, men det är bara att vänta och se! Han har blivit kemiskt kastrerad nu, får se om det har någon effekt. Testiklarna trillade ju aldrig ner på honom och han har varit lite blockerad ända sen han började bli könsmogen så förhoppningsvis kanske det hjälper till...

 

[Red_Chili]

Idag blev Aysu lycklig, hon fick leka med småhundar! Mindre lycklig blev hon när favoriten tröttnade och jag kopplade henne (hon lyssnade inte riktigt på tillsägelserna från den lilla utan försökte få igång mer lek). Därefter raggade hon för fullt på chihuahan. Hon är verkligen förtjust i chihuahuas efter att ha blivit bästa vän med fd grannes valp. Där la hon sig ju platt på sidan för att valpen skulle kunna hoppa runt på henne

 

[Asko]

Tumörer påverkas knappt och när det gäller livmoderinflammation så är det genetiskt hur lätt det är för hundarna att få det. (Jo, det är det, för annars hade det inte varit i princip standard att vissa hundraser "alltid" får det och andra i princip aldrig får det) Jag är inte rädd för juvertumörer. Salukis dör visserligen oftast av just tumörer, men de är av alla möjliga former och påverkas inte av kastrering (åtminstone inte i positiv riktning). Livmoderinflammation är jag inte rädd för då det på saluki verkar vara väldigt ovanligt.

Vad jag däremot INTE vill ha är en inkontinent tik, en hund med dålig päls och lätt att bli tjock. Sådant som är vanligt hos kastrerade tikar, bara för att nämna några negativa biverkningar. Att "slippa löpen" är inte heller något jag är intresserad av då de inte stör mig.

Det jag vill ha är hundar som är så sunda och bra genetiskt att åtminstone grundläggande kroppsfunktioner som styr fortplantningen fungerar som de ska. Jag vill inte ha hundar som "inte kan bete sig" eller "inte fungerar i arbete" om de är okastrerade. Jag vill inte ha hundar som blir så skendräktiga att de knappt vill/kan leva vanligt vardagsliv osv. Jag vill se hundarna i vuxen ålder och se att de fungerar bra oavsett om de löper eller inte. Gör de inte det, då är jag inte heller intresserad av att ha nära släktingar till dem eller liknande. Jag vill inte behöva operera en hund förebyggande för att den ska vara "frisk". Det är för mig lika otänkbart som att köpa en trubbnos och tänka att "jaja, jag kan alltid operera den om den får svårt att andas".

Sedan är det klart, jag skulle utan tvekan kastrera OM jag fick en hund som hade sådana problem av löp/skendräktigheter att det förbättrade för hunden. Men jag vill absolut inte behöva göra det.

De hundar du skriver om att du vill ha låter jättebra och jag håller absolut med om att uppfödaren ska sikta mot dem inom aveln. Men för den enskilde hundägaren som helt enkelt vill ha en trevlig sällskapshund så blir det lite annat och de anledningarna gäller inte riktigt dem, om du förstår mig rätt? Men man vill absolut att ens hund ska må så bra som möjligt och gärna fungera i det vardagliga livet. Och då är ju inkontinensen som du nämnde en stark anledning till att låta bli. Men man undrar hur det blir i framtiden och om det skulle bli bättre med kastrering ... synd att man inte kan kemiskt kastrera tikar också!

Vänta och se verkar inte riktigt fungera heller då flera sidor jag läst på säger att ju tidigare desto bättre typ

Risken för inkontinens och diverse saker som kan hända gör att jag skulle tveka länge med operation, såvida jag inte skulle vara tvungen pga akuta anledningar. En av fyra är det väl som blir inkontinenta.

Tack för siffran! Jag har osäker på hur hög procent det var, det ska jag framföra.

Jag kommer ju också ifrån kattsidan så jag förstod inte heller kastreringsproblematiken hos hund i början.

Kort sagt: Deras kroppar och löp fungerar helt enkelt inte likadant. Katten är faktiskt en av de få arter som inte påverkas negativt av kastrering, de beteende effekter dom får är för det mesta positiv för att kunna ha dom i möblerade rum. Man får passa matintaget, men inkontinens och förstörd päls Slipper vi (för det allra mesta). Sen löper katter oftare än tikar. Och en vettig tik ”fungerar” under löp, medans katten knappt kan gå rakt i höglöp.

Jag slapp inte förstörd päls (tovor åter tovor) Men ja, det blev verkligen tvärtomvärlden. Tack för informationen.

1. 
   
2. 
   Har funderat en del (utan belägg, ska tilläggas) på hur det blivit om man haft större urval på katters funktion som fertila. Men mycket verkar ligga i att de är någorlunda solitära i grund och botten och måste göra så att löpen märks.

Intressant tanke! Det låter vettigt. Förutom lejondjuren så lever ju alla kattdjur i egna, ofta stora, revir och behöver göra väsen av sig

 

[Raderad medlem 94602]

De hundar du skriver om att du vill ha låter jättebra och jag håller absolut med om att uppfödaren ska sikta mot dem inom aveln. Men för den enskilde hundägaren som helt enkelt vill ha en trevlig sällskapshund så blir det lite annat och de anledningarna gäller inte riktigt dem, om du förstår mig rätt? Men man vill absolut att ens hund ska må så bra som möjligt och gärna fungera i det vardagliga livet. Och då är ju inkontinensen som du nämnde en stark anledning till att låta bli. Men man undrar hur det blir i framtiden och om det skulle bli bättre med kastrering ... synd att man inte kan kemiskt kastrera tikar också!

Vänta och se verkar inte riktigt fungera heller då flera sidor jag läst på säger att ju tidigare desto bättre typ


Tack för siffran! Jag har osäker på hur hög procent det var, det ska jag framföra.


Jag slapp inte förstörd päls (tovor åter tovor) Men ja, det blev verkligen tvärtomvärlden. Tack för informationen.


Intressant tanke! Det låter vettigt. Förutom lejondjuren så lever ju alla kattdjur i egna, ofta stora, revir och behöver göra väsen av sig

Hundar kan även drabbas av personlighetsförändringar och rädslor kan förstärkas.
Min hane kastrerades vid 5 års ålder och blev osäker mot andra hundar. Ett jätteproblem eftersom vi har flera stycken och nu trivs han inte längre i sin flock

Även andra hundar kan få svårt att identifiera könet på kastrater vilket kan leda till osäkerhet och tråkigt bemötande.

 

[Asko]

Hundar kan även drabbas av personlighetsförändringar och rädslor kan förstärkas.
Min hane kastrerades vid 5 års ålder och blev osäker mot andra hundar. Ett jätteproblem eftersom vi har flera stycken och nu trivs han inte längre i sin flock

Även andra hundar kan få svårt att identifiera könet på kastrater vilket kan leda till osäkerhet och tråkigt bemötande.

Det sista, gällde det inte mest kastrerade hanar eller?
Hm. Vi skulle vara beredda på att hon kan bli slöare, men rädslor vill vi ju inte ha

Tillägg: Är det inte därför bättre att kastrera som ung? Jag tänker att de inte borde förändras lika mycket då som tex en femåring?

 

[Raderad medlem 94602]

Det sista, gällde det inte mest kastrerade hanar eller?
Hm. Vi skulle vara beredda på att hon kan bli slöare, men rädslor vill vi ju inte ha

Tillägg: Är det inte därför bättre att kastrera som ung? Jag tänker att de inte borde förändras lika mycket då som tex en femåring?

Det gäller båda. En kastrat luktar inte sitt kön. Det gör en del hundar osäkra och de kan reagera negativt på en kastrat.
Slöare blir sällan hundar. Det gäller mer katter.

Kastrerar man en ung hund finns istället risken att den inte mognar mentalt och blir lite omogen. Men det är ju svårt att veta hur den skulle bli när man inte har något att gå på.
Att de kan få förstärkta rädslor handlar om att man tar bort testosteron/hormon. Rädslor är till stor del ärftliga och när då testosteron/hormon sjunker kan de träda fram. Oavsett ålder.