apocalypsen
Trådstartare
Som rubriken lyder. För några månader sedan flyttade det in en familj i hyreshuset och det känns som om att jag nu har vänt ut och in på mig själv för att hålla hunden undan och ändå har de en massa åsikter och skäller.
Jag låter bla dem ta hissen om vi kommer 'hem' samtidigt. Jag tar trapporna upp med hunden trots att jag bor två våningar över dem, står alltid längst in i hissen men hunden sittandes bakom mig i ett hörnet ifall hissen skulle stanna på deras våning när vi åker ner, försöker fösa undan hunden så fort jag möter dem (trots att han inte gör något). Det börjar bli lite påfrestande nu och i morse rann bägaren över.
Jag hade varit ute med hunden och väntade på hissen, när dörrarna glidit nästan upp gav jag hunden klartecken att gå in. När dörrarna gick helt upp visade det sig att en av familjemedlemmarna stod och kurade i ett hörn och resultatet blev att h*n och hunden stod mitt emot varandra. Hunden lyfter nosen och luktar men rör inte personen utan kommer till mig när jag kallar och drar i kopplet. Jag fick en utskällning som hette duga innan personen stormade iväg.
Jag vet inte vad jag ska göra snart. Jag har förklarat för barnen att hunden inte är farlig och minsta barnet som var så rädd att det bara stod och hoppade och skrek, har förstått att är man bara tyst och stilla så går allt mycket lättare. Hoppandet och skrikandet väckte ju varenda jaktinstinkt i weimen till liv och jag ville ju inte att han inte skulle rusa fram till barnet och skrämma det ännu mer. Deras äldsta barn springer ner för trappan till källaren om vi skulle mötas i trapphuset och det barnet har vid detta laget påstått att det har blivit jagat av de flesta hundarna som finns i trappuppgångarna runt omkring oss, inklusive en hund som inte skulle jaga något om det så resulterade i allt hundgodis i världen.
Några goda råd?
Jag låter bla dem ta hissen om vi kommer 'hem' samtidigt. Jag tar trapporna upp med hunden trots att jag bor två våningar över dem, står alltid längst in i hissen men hunden sittandes bakom mig i ett hörnet ifall hissen skulle stanna på deras våning när vi åker ner, försöker fösa undan hunden så fort jag möter dem (trots att han inte gör något). Det börjar bli lite påfrestande nu och i morse rann bägaren över.
Jag hade varit ute med hunden och väntade på hissen, när dörrarna glidit nästan upp gav jag hunden klartecken att gå in. När dörrarna gick helt upp visade det sig att en av familjemedlemmarna stod och kurade i ett hörn och resultatet blev att h*n och hunden stod mitt emot varandra. Hunden lyfter nosen och luktar men rör inte personen utan kommer till mig när jag kallar och drar i kopplet. Jag fick en utskällning som hette duga innan personen stormade iväg.
Jag vet inte vad jag ska göra snart. Jag har förklarat för barnen att hunden inte är farlig och minsta barnet som var så rädd att det bara stod och hoppade och skrek, har förstått att är man bara tyst och stilla så går allt mycket lättare. Hoppandet och skrikandet väckte ju varenda jaktinstinkt i weimen till liv och jag ville ju inte att han inte skulle rusa fram till barnet och skrämma det ännu mer. Deras äldsta barn springer ner för trappan till källaren om vi skulle mötas i trapphuset och det barnet har vid detta laget påstått att det har blivit jagat av de flesta hundarna som finns i trappuppgångarna runt omkring oss, inklusive en hund som inte skulle jaga något om det så resulterade i allt hundgodis i världen.
Några goda råd?