Hundrädd familj i huset - vad göra?

apocalypsen

Trådstartare
Som rubriken lyder. För några månader sedan flyttade det in en familj i hyreshuset och det känns som om att jag nu har vänt ut och in på mig själv för att hålla hunden undan och ändå har de en massa åsikter och skäller.

Jag låter bla dem ta hissen om vi kommer 'hem' samtidigt. Jag tar trapporna upp med hunden trots att jag bor två våningar över dem, står alltid längst in i hissen men hunden sittandes bakom mig i ett hörnet ifall hissen skulle stanna på deras våning när vi åker ner, försöker fösa undan hunden så fort jag möter dem (trots att han inte gör något). Det börjar bli lite påfrestande nu och i morse rann bägaren över.

Jag hade varit ute med hunden och väntade på hissen, när dörrarna glidit nästan upp gav jag hunden klartecken att gå in. När dörrarna gick helt upp visade det sig att en av familjemedlemmarna stod och kurade i ett hörn och resultatet blev att h*n och hunden stod mitt emot varandra. Hunden lyfter nosen och luktar men rör inte personen utan kommer till mig när jag kallar och drar i kopplet. Jag fick en utskällning som hette duga innan personen stormade iväg.

Jag vet inte vad jag ska göra snart. Jag har förklarat för barnen att hunden inte är farlig och minsta barnet som var så rädd att det bara stod och hoppade och skrek, har förstått att är man bara tyst och stilla så går allt mycket lättare. Hoppandet och skrikandet väckte ju varenda jaktinstinkt i weimen till liv och jag ville ju inte att han inte skulle rusa fram till barnet och skrämma det ännu mer. Deras äldsta barn springer ner för trappan till källaren om vi skulle mötas i trapphuset och det barnet har vid detta laget påstått att det har blivit jagat av de flesta hundarna som finns i trappuppgångarna runt omkring oss, inklusive en hund som inte skulle jaga något om det så resulterade i allt hundgodis i världen.

Några goda råd?
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Eftersom att du verkligen verkar göra allt för att göra situationen till det bästa, men inte varkar få det minsta medhåll, så hade jag blivit riktigt förbannad. Bor man i lägenhet så får man ta att det finns hundar osv.. Det är bara att acceptera. Går det inte att prata med dom? Om dom nu är så himla rädda så kan jag tycka att dom får faktiskt visa lite hänsyn till dig också.

Jag kan bara gissa, och jag ska inte säga nåt mer, sånt där kan jag bli tokig på..
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

tycker du kan prata med den som är vaktmästare eller äger huset för att veta om denna har förslag på hur du ska göra
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Fy så jobbigt! som tur är så har vi ingen i trapphuset som ogillar hundar så min traselsudd rejsar glatt runt :P

Går det att prata med dem? Vad vill dom att du ska göra?
Är din(a) hund(ar) sådana att det är lämpligt att "träna" familjen på dem?
Jag skulle ringa på utan hund och prata med dem. Dom har inte rätt att decimera dig bara för att du har hund! Att bo i hyreshus handlar väldigt mycket om att kompromissa och att acceptera och tolerera sina grannar och deras "egenheter"...

Om de har invandrarbakrund/är från ett annat land är hundrädslan ofta inbyggd i uppfostran och så sedan barndommen men kan ofta botas iaf för barnen, barne i vårt hus har gått från "springa skrikande åt andra hållet rädda" till att stå nära och titta och några vågar klappa tillochmed...

Hoppas ni får ordning på det!!
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Fy vad jobbigt!

Jag skulle faktiskt inte ändrat allt jag gör för dem.
Det är DERAS problem att de är rädda, något som de får ta tag i.
Jag skulle givetvis inte ha hunden lös men skulle inte gå omvägar osv.
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Svarar alla på en gång

Jo jag tycker att jag gör allt. Min hund är omplacerad, ung och livlig och jag tror inte att han är världens lämpligaste övningshund för en hundrädd. Han har precis börjat gå ner i varv och vi börjar precis hitta ett samarbete och inte en enmansshow där jag vrålar mig hes och han fortsätter med sitt. Han kan vara ganska burdus och blir helt till sig av lycka om en främmande människa hälsar på honom och kan nästan välta personen i sina försök att visa hur glad och snäll han är.

Jag har försökt prata med dem när jag inte har hunden med mig och de väljer att inte förstå när ämnet hund förs på tal utan det är jag som bara ska förstå och fatta att jag inte är den enda som bor i huset och att de har rätt att exempelvis komma ut ur hissen först innan jag går in med hunden. Jag försökte be om ursäkt idag, för att jag hade släppt fram hunden eftersom jag inte såg personen men ursäkten kom liksom av sig när jag fick skäll. Tycker att jag mer än en gång har visat att jag respekterar att de är rädda.

Bovärden är fullständigt värdelös där vi bor. Vi får vara glada och tacksamma om han kommer ihåg att tömma papperskorgarna ute på gården och hyresvärden som visserligen är kommunal har ett ovanligt irriterande strutsbeteende när det kommer till att lösa problem ute i hyreshusen. De har redan varit nere och klagat en vända.
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Eftersom du har provat att prata snällt, kan det inte hjälpa att du säger ifrån ordentligt?

Du bor ju också där och har rätt att röra dig med din hund.
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Fy vad jobbigt!

Jag skulle faktiskt inte ändrat allt jag gör för dem.
Det är DERAS problem att de är rädda, något som de får ta tag i.
Jag skulle givetvis inte ha hunden lös men skulle inte gå omvägar osv.

Nä det är lite så jag tycker. Visst jag är tokrädd för stora spindlar och skulle inte vara lyriskt lycklig om jag var tvungen att dela hiss med någon som höll i en sådan men då har jag ju valet att avstå att åka med.

Hunden är aldrig lös när vi riskerar att möta någon. Den enda gången han är lös är om jag går nattrunda runt 02 och för det mesta är han kopplad även då. Det är så trist när man verkligen anstränger sig och ändå får bannor
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Får prova att säga ifrån på skarpen och se vad som händer - tredje världskriget kanske :cool:
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Jag skulle nog bli tokig tillslut och ryta ifrån.
Jag är väldigt blyg och blir rädd om någon skäller på mig, men när man kommer till en gräns så exploderar jag.

Kan tänka mig ett och annat jag skulle sagt :cool:


Lycka till oavsett hur du gör! Sådär ska du inte behöva ha det!
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Om det är så att du inte ens får säga det du vill få fram när du försöker prata med dem kan du alltid skriva ett mycket vänligt formulerat brev där du berättar att du förstår och respekterar deras hundrädsla men eftersom det är tillåtet att ha hund i huset måste du kunna gå med den kopplad i trapphuset/hissen utan att få en utskällning.
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Jag tycker inte att du ska behöva acceptera att bli utskälld trots att du försöker med allt, är dom så förbannat rädda så får dom väl söka hjälp?!

Är dom livrädda får dom väl ta trapporna eller vänta på nästa hiss?

Allvarligt, jag brukar ha stor förståelse för hundrädda men denna familj har ju tagit det steget för långt alltså :/
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Det där med brevet tycker jag är en bra idé! Gör tre likalydande kopior. Ett behåller du själv, ett skickar du till den hundrädda familjen och ett skickar du till fastighetsägaren.

Tyvärr är det ju så att man som hundägare är lite rättslös. Men om det är tillåtet att ha hund i huset och du kan visa att du har vidtagit varje åtgärd för att hålla hunden på avstånd så kan du faktiskt i din tur peka på att den hundrädda familjen stör dig.

Grannar som klagar på allt kan faktiskt vara lika störande som de grannar som spelar musik långt in på nätterna!
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Du kan alltid strunta i problemet och hoppas att de vänjer sig. Annars ringer du på utan hund och ber om ett samtal.

Inför detta samtal är du väl förberedd. Du har tänkt igenom vad som är förhandlingsbart för dig och vad du inte backar en millimeter på. Du bor i huset och de bor i huset. Båda parter har rätt att ha det bra i sitt hem och sin boendemiljö. Ditt mål är inte att de ska tycka om din hund utan att ni ska hitta en lösning för när ni möts i trapphuset som båda parter kan leva med. Vad hunden har gjort eller inte gjort, om den tittat på barnen på ett sätt som de upplevt som aggressivt osv är inte meningsfullt att diskutera. Bli inte defensiv även om din hund får oförtjänt skäll. Om diskussionen spårar ur för du hela tiden tillbaka den till det saken gäller: Du har rätt att bo i huset och röra dig där med din hund. Du tänker inte flytta så hur kan du underlätta för dem när ni möts? Du backar inte en millimeter på din rätt att röra dig i huset, däremot kan du kanske föreslå någon kompromiss i något annat avseende. Om dina tider är regelbundna kan du meddela att den och den tiden kan de räkna med att möta dig och din hund. Om de tycker det är obehagligt att vara instängda med din hund i hissen kanske du kan tänka dig att alltid ta trapporna med din hund. Osv.

Kommer ni fram till en överenskommelse följer du den. Om inte tackar du för samtalet. Du är vänlig, du beklagar djupt att de är så rädda för din hund, men tyvärr är det så att du har rätt att gå i trapphuset med din hund utan att bli trakasserad. Du kommer att klaga till hyresvärden varje gång det sker.

Det är min erfarenhet att lugn beslutsamhet har ganska stor inverkan på de flesta människor. Man känner när det inte är någon idé att tjafsa. Det märks dock lika väl om du är rädd eller inte riktigt har bestämt dig för var du står. I så fall är det bättre att du pratar med hyresvärden innan och eventuellt ber honom vara med vid samtalet.

Att bota deras hundrädsla är inte ditt problem.
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Jodå det är tillåtet att ha hund i huset och det finns 2-3 hundar i varje trappuppgång. Jag pratade dessutom med hyresvärden innan jag tog hem hunden för det har bott en dam med hund här före oss och den hunden lämnade en hel del spår efter sig i form av repor på dörrar och dörrkarmar, vilket vi dokumenterade för att slippa bli krävda på ersättning. Sambon hade visserligen fått dem införda på besiktningsprotokollet när han flyttade in men vi ville absolut säkra. Hyresvärden önskade mig lycka till med hunden.

Personen som skällde idag har tidigare visat upp en mindre stabil sida medan den äkta hälften är betydligt bättre att ha och göra med. Den lugnare av dem två övertalar barnen att gå in i hissen även om hunden är där. Ska försöka få tag i den personen och föra en dialog där.

Finner det lite tragikomiskt för jag tror att de ser min hund ca 3 gånger per vecka. Jag är nattarbetare och håller av bekvämlighetsskäl alltid dygnet omställt vilket innebär att jag morgonrastar hunden långt innan huset har vaknat, går ut med den när jag vaknar och då är aldrig folk hemma samt går kvälls/nattrundor sent då övriga huset sover någon enstaka vardagseftermiddag samt på helgen kanske vi möts och som sagt, tar de hissen, tar jag trapporna. Det enda jag vägrar göra är att gå nerför trapporna, jag tycker att det sliter för mycket på en stor tung hund att gå nerför i branta trappor flera gånger om dagen.

Ska prata med hyresvärden också så att jag inte får det surt i nacken.
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

OK - om jag nu fattat allt rätt.... Med de kunskaper jag har om vad man får och inte får i ett flerfamiljshus och vad som man kan klaga på.

*du har din hund i koppel- alltså kan den inte komma mer än en kort koppellängd från dig och den sitter FAST.

*DE skäller på dig för att du har hund.

Sett ur min synvinkel som aldrig bott med hund istan men däremot bott i lägenhet ett antal år... Så är det du som utsätts för störning.

Man har full rätt att vistas i sitt eget hyreshus. Man har full rätt att röra sig fritt. Om någon då skäller och klagar så är denne en störning.

Rent krasst är det DU som har rätt att klaga på dem, anmäla störning. De skäller på dig när du rör dig i huset som du har full rättighet att göra.

Anmäl!
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

OK - om jag nu fattat allt rätt.... Med de kunskaper jag har om vad man får och inte får i ett flerfamiljshus och vad som man kan klaga på.

*du har din hund i koppel- alltså kan den inte komma mer än en kort koppellängd från dig och den sitter FAST.

*DE skäller på dig för att du har hund.

Sett ur min synvinkel som aldrig bott med hund istan men däremot bott i lägenhet ett antal år... Så är det du som utsätts för störning.

Man har full rätt att vistas i sitt eget hyreshus. Man har full rätt att röra sig fritt. Om någon då skäller och klagar så är denne en störning.

Rent krasst är det DU som har rätt att klaga på dem, anmäla störning. De skäller på dig när du rör dig i huset som du har full rättighet att göra.

Anmäl!

Så kan man också se på det - har inte tänkt på det :D

Just nu är jag mest så less att jag funderar på att skita i alltihop. Ignorera dem och vill de springa och gömma sig, hoppa, skrika och skälla så får de väl göra det. Jag har bara varit snäll och försökt tänka mig in i deras situation och underlätta för dem eftersom man hos vissa av dem kan se rädslan i ögonen. Det är ju aldrig roligt att bidra till att någon är rädd. :crazy:
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Det är ju aldrig roligt att bidra till att någon är rädd. :crazy:

Fast det gör du väl inte? Det här är ju inte på något sätt ditt fel. Genom att röra dig i området med en hund synligt under väl kontroll bidrar du tvärtom till att hjälpa dessa människor, även om de vägrar erkänna det, genom att visa upp bra exempel på ansvarsfulla hundägare. Mer än så kan du inte göra.

De här människorna har själva ett val om de vill ta tag i sin hundfobi eller inte så att de törs åka hiss/gå i trapporna. Istället väljer de att försöka jaga iväg dig...
 
Sv: Hundrädd familj i huset - vad göra?

Du har fått många bra svar. Du gör vad du kan, du ger och ger och nu är det fasen deras tur.

Jag har en otrolig respekt för hundrädda och gör vad jag kan för att min hund inte ska skrämma någon, men i fallet du beskriver hade jag inte haft så mycket empati över... :cool:

Jag hade en grannfamilj när jag bodde i centrala Sölvesborg som var mycket rädda. Jag tog Narmo på sidan bort från familjen så att jag alltid var emellan. Lillpojken i familjen var så rädd så det såg ut som om han skulle dö på fläcken när vi passerade varandra i det trånga trapphuset. Men föräldrarna var alltid trevliga, hälsade och log trotts att rädslan var där.

Ett annat exempel där jag faktiskt blev förbannad var när jag skulle byta tåg i Sala. På perrongen var det mycket folk. Det stod 5-6 muslimer som också skulle byta tåg. De flyttade sig hastigt och stirrade på Narmo när jag närmade mig så jag vände och ställde mig en bit därifrån tills tåget kom. När det kom så gick familjen mot hundvagnen. När jag gick efter så tittade de mycket argt på mig och sa massa irriterade ord. DÅ var det svårt att visa hänsyn. De hade hela tåget, jag hade bara en vagn att vara i. De satte sig emellertid inte i den del av vagnen som vara svedd för hund.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Har en renrasig hund av mindre ras som kom till oss för fyra år sedan direkt från uppfödaren. Hon var 14 månader när vi tog henne och är... 2
Svar
20
· Visningar
2 491
Senast: Otherside
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett... 7 8 9
Svar
179
· Visningar
28 847
Senast: lizzie
·
Övr. Hund Hej! Jag köpte för ca 2 månader sedan en Cavalier King Charles Spaniel* som var då 10 mån, han är nu precis fyllda 1 år. Han är inte...
Svar
9
· Visningar
4 360
Senast: Gumman123
·
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är... 2 3
Svar
50
· Visningar
9 758
Senast: AlmostEasy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp