Hundköp och sista-minuten tvivel

[Singoalla]

Ledsen för dagarnas trådbombning. Jag har så mycket tankar i huvudet just nu och skulle verkligen behöva stöd och hjälp med just detta. Eller gärna en psykanalys om det är någon som vågar sig på en sådan

Jag bestämde mig för att köpa hund för 3 år sedan, en dvärgpinscher skulle det bli. Men vid den tiden gick jag på gymnasiet och fick lite svårt att pussla ihop det med tiden. Jag såg en annons om en tjej som behövde hjälp med dagpassning en sommar till hennes dvärgpinscher och jag såg möjligheten att lära känna rasen bättre och testa mitt ansvar som hundägare. Det gick toppen, jag älskade hunden och jag är fortfarande hundvakt åt honom vissa helger och semestrar. Som det ser ut idag (och sedan ett år tillbaka) så har jag förutsättningarna för egen hund. Jag studerar så jag har korta dagar och många studiedagar, samt ekonomin. Även sambo och familj som är hundintresserade och gärna skulle hjälpa till om/när det behövs. Jag längtar ständigt, jag har haft djur runt mig hela livet men nu har jag varit helt djurlös länge och det är smärtsamt

Nu till mitt underliga dilemma: Sedan jag bestämde mig för att köpa hund så har jag gått igenom samma process flera gånger. Jag bestämmer mig för att "Nej nu är det fasen dags!", planerar allt in i minsta detalj, hör av mig till en kennel/säljare och när jag väl står där och ska komma med ett slutgiltigt besked så får jag panik. Tusen tankar virvlar genom huvudet "Tänk om jag inte har tiden?" trots att jag redan kommit fram till att jag har det. "Tänk om jag blir en dålig hundägare", "Tänk om mina förutsättningar ändras och.. HJÄLP! Att jag måste omplacera hunden!" Och så börjar jag må dåligt och drar mig ur köpet, känner mig nere ett tag. Sedan börjar jag längta igen, planera.... osv. Jag vet inte varför det blir såhär, det har lett till att jag fortfarande 3 år senare är hundlös. Jag vet inte varför jag börjar tvivla när jag innan varit så fruktansvärt säker.

Nu står jag här igen, jag ska träffa en uppfödare (samma uppfödare som dvärgpinschern jag är hundvakt år kommer ifrån) i morgon. Hon har några hundar hon ska sälja. Jag känner att den där ångesten börjar krypa sig närmare igen.

Någon i mig säger att "Men köp hunden nu även om ångesten kommer så kommer allt kännas väldigt mycket bättre efter!" Medan en annan röst säger åt mig att denna "ångest" kanske är ett tecken på att jag inte borde? Men tar jag ett steg tillbaka så vet jag hur det kommer att bli om två månader igen.

Hjälp mig! Vaför tvivlar jag så på mig själv? Vad kan hända? Hur kände ni när ni köpte er hund, vad ni osäkra på er själva? Hur kändes allt efter köpet?

 

[eldione]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Oh ja, visst hade jag ångest. Men det är väl ganska normalt? Precis som att föräldrar innan de skaffar barn ofta får panik och känner, kommer jag klara det här? Man tänker på allt ansvar man har, allt som måste försakas, allt som måste fungera. Det är ju faktiskt också viktigt att man tänker igenom allt detta. De som inte på något sätt tänker efter tror jag ofta blir de som efter ett par månader inte kan ha kvar djuret.

När väl hunden kom i mitt hem så flöt allt bara på och det känns bara rätt. Visst kan det komma problem, förhållanden kan ändras men så är det för alla. Det viktiga är att man är beredd att ta itu med dem när de kommer.

 

[Calazirya]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Jag var väldigt osäker på när vi skaffade Zaga, många faktorer spelade en stor roll och jag tvekade länge ( medan min sambo var helt övertygad om att det skulle gå )

Jag ska inte heller sticka under stolen med att det ÄR jobbig att ha valp, påfrestande och man blir låst.

Men....

Jag har inte en gång ångrat att vi köpte Zaga iaf, hon ger mig(oss) så mycket kärlek så ett liv utan Zaga i dagsläget är uteslutet.

Lycka till

 

[Yeah]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Det är nog tämligen vanligt att förväntan blandas med osäkerhet/nervositet/panik när man ska köpa första hunden. Det är trots allt en ny situation man beger sig in i och då är det nog lätt hänt att man börjar tvivla på sig själv i processen. Det är såklart att det är skitläskigt att plötsligt ha en valp att ta ansvar för som man ska forma och få till en trygg och stabil individ, den känslan har jag haft med alla mina hundar. Så mitt råd är helt enkelt att fundera på hur mycket som handlar om att du ger dig in i något nytt som är skrämmande och hur mycket som handlar om att du kanske inte är redo.

 

[Red_Chili]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

ÅH som jag tvivlade, velade och hade ångest!

Kenneln var en kennel jag periodvis bott på, så jag hade bra kontakt med uppfödaren och kände hundarna (inte bara föräldadjuren utan även deras föräldrar, föräldrarna till dem osv). Uppfödaren var kunnig och mkt bra på att förklara, lära ut osv. Hundarna var fantastiska, varenda en.

Mormors mor till den blivande valpkullen var min första, stora salukikärlek, mamman till kullen, min älskade Zala.. Åh, det finns inte ord som kan beskriva hur underbar hon är. Pappan likaså, min favorithane.

Redan innan hundarna parades tog alla för givet att jag skulle ha en valp, det var faktiskt aldrig någon som ifrågasatte det. Hade det inte varit så, då kanske jag inte hade haft min älskade valp idag.

Hundarna parades och ångesten började vakna till liv. Tänk om jag inte skulle klara av det! Tänk om någonting blev jättefel! Jag har startat trådar på buke om det, jag ringde min bästa vän (som också varit på kenneln) och pratade om det - ibland t.o.m. mitt i natten för jag kunde inte sova pga att jag var så orolig!

Jag minns att jag satt i soffan och pratade med Zala, sa till henne något i stil med "Visst har du en cremefärgad tikvalp till mig i magen?" (Cremefärgad tikvalp har stått högst upp på önskelistan i MÅNGA år).

En dag fick jag ett telefonsamtal. Zala valpade. Jag började gråta
Jag fick senare under kvällen veta att en av tikarna troligtvis skulle bli cremefärgad och alla sa att hon var min.

Åter igen började jag tvivla. Sedan träffade jag valparna. MIN valp. Det högg till i hjärtat när jag såg henne. Hon var den absolut vackraste valp jag någonsin sett.

"Man ska inte välja valp efter färg" intalade jag mig själv och försökte fästa mig vid någon av de andra valparna (utan att lyckas).

Fram tills att valparna var 4-5 veckor gick jag runt och tänkte "Jag KAN fortfarande ångra mig. Jag har INTE skrivit på några papper än..."

Sedan gav jag upp mina försök att intala mig själv att det kanske inte var bra idé med valp

Trots att valpis ätit upp halva universum, periodvis varit så jobbig att jag tänkt att jag ska strypa henne osv - så har jag faktiskt aldrig ångrat att jag köpt henne.
Nu är hon ju bara 6 månader gammal, men jag tror faktiskt inte att jag kommer ångra mig i framtiden heller. Min valp är helt otroligt fantastisk, den bästa valp jag någonsin träffat och bara tanken på att jag äger henne är tillräckligt för att jag ska börja dansa runt i rummet, pussa valpis och sedan dansa vidare

Oj. Det här blev långt...

 

[Singoalla]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Så mitt råd är helt enkelt att fundera på hur mycket som handlar om att du ger dig in i något nytt som är skrämmande och hur mycket som handlar om att du kanske inte är redo.

Ja det där kan jag grubbla mig grå över. Hur kan man veta det? Jag har planerat det senaste tre åren, jag har tid och ekonomi och defenitivt engagemanget. Så jag förstår inte vad som är fel. Jag bestämde mig för att inte köpa hund förren det känns 110% vid köpet och inga som helt tvivel existerade. Men är det ens möjligt? Ja ni ser, jag blir inte klok på mig själv.

 

[Singoalla]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Jag ska inte heller sticka under stolen med att det ÄR jobbig att ha valp, påfrestande och man blir låst.

Som det ser ut i dagsläget så är det förmodligen en omplaceringshund jag kommer att skaffa. De tre hundar jag ska kolla på i morgon är samtliga vuxna och har bott hos uppfödaren hela livet. Men visst är det inte alltid dans på röda rosor även om den är vuxen.

 

[Singoalla]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Skönt att det känns så bra! Mardrömmen är ju att det inte skulle fungera efter ett tag, men det är ju ingenting som man kan förutspå tyvärr. Visst vore det skönt om man kunde se in i framtiden

 

[Yeah]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Det är såklart ursvårt att svara på vad som är vad.
Men med tanke på att du har tid, ekonomi och intresset, du har spenderat tid med rasen ifråga (och vet nog således att det är en ras som mååånga gånger kommer få dig att vilja slita ditt hår.. ) och du är medveten om vad det innebär att ha hund så skulle jag nog vilja påstå att det framförallt verkar handla om sista minuten-tvivel för att det är något nytt och skrämmande.

 

[Mammadutt]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Gud vad jag känner igen mig men jag hoppas det är normalt och sunt med tanke på hur STORT det är att bli med hund, lite som att få barn.... ett stort ansvar. Go for it! Jag blir själv med valp på söndag Dessutom Pinscher (inte dvärg dock)

 

[Priscilla]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Jag hade också så mycket ångest! Jag skriver mycket dagbok och de dagbokssidorna jag skrev kvällen innan jag hämtade hem Goliat är verkligen inte nådiga. Dessutom hade jag ångest två veckor efter att jag hade fått hem honom också.
Jag avskydde att ha en liten varelse som sprang efter mig vart jag än vände mig. Jag kunde inte ens gå upp på övervåningen för att hämta någonting, för då ylade han i högan sky efter mig. Jag fick panik, jag kände mig alldeles inlåst och tänkte verkligen att "herregud, vad har jag gett mig in i?"

Jag har fortfarande inte vant mig vid att ha någon som springer efter mig, men däremot har jag vant mig vid min vovve och nu kan jag inte tänka mig livet utan honom. Jag funderar t.o.m. på ännu en....

 

[Saybia]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Jag hade ingen som stod bakom mitt hundköp utan det var jag ensam och jag måste säga att jag hade hjärtat i halsgropen och lite paniktankar när jag åkte hem från uppfödaren med valpen i knäet. Visst var jag överlycklig men det snurrade ändå tankar som "shit! vad har jag gjort?? kommer jag klara det här helt själv?" osv.

I efterhand så visade sig mina paniktankar vara helt onödiga, att köpa hund är det abslolut bästa jag gjort! Nu har jag till och med två hundar. Man blir grym på att planera och prioritera i sitt liv.
Känner som så att ska man gå och oroa sig för sånt som kan inträffa under 10-15 år så begränsar man sitt liv onödigt mycket.
Allt brukar gå att lösa på ett eller annat sätt när man vill och behöver det

 

[MikaTela]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Jag är som dig lite grann.
Planerar saker in i minsta detalj men när det väl gäller vill man helst springa och gömma sig!
Men trots detta sitter jag nu här med en lite dp-hane vid mina fötter som har gett mig många underbara stunder och jag ångrar mig inte en sekund!!!!!!

Blunda för rädslan och våga säga JA! Du ångrar dig inte efteråt.

 

[Winni]

Sv: Hundköp och sista-minuten tvivel

Jag tycker att det är ett sundhetstecken när man funderar och planerar som du gör. Men någongång måste man bestämma sig för att det är planerat och genomtänkt så länge att nu räcker det, nu är det dags att ta steget.

Man har aldrig garantier för något i livet, hur det blir om en dag eller ett år eller längre fram men törs man inte drömma och förverkliga sina drömmar någon gång så kommer livet att bli oerhört tråkigt.

Jag tror i alla fall att du är mogen att ta det där steget mot din egen lilla valp, ett nytt liv med allt vad det innebär av att leva med hund. Men en sak vet jag och det är att du aldrig kommer att ångra att du i alla fall vågade bestämma dig och ta steget.