hunden ska med och vara överallt?

[Sezziyanen]

Man bör även göra skillnad på anekdoter och generala förhållanden.

Lol. "generala" ?? Generella.

 

[Snurrfian]

Jag har mycket svårt att se religioner som något fint och viktig. Jag ser det som utvecklingsteg som behövts för att rationalisera världen runt oss, när den varit skrämmande och besvärlig. Men det är något som vi ökade kunskaper, ökad bildning och utbildning bör lämna bakom oss.

Religion är inte fint, det är primitivt. Det finns ingen anledning att krama religioner.

Det gör inte jag, och många med mig.

Jag har dock inte sagt att vi ska förbjuda, vare sig religioner eller märkliga kostfilosofier (så länge det inte handlar om självskadebeteenden eller skadar t.ex. ett barn), eller någon annan livshållning, så länge det inte skadar utövaren eller någon runt utövaren.

Men jag är övertygad om att tala klartext om att religion=vidskepelse är helt oskadligt, och väldigt viktigt.
Människor behöver inte religion för att agera som moraliska och altruistiska varelser, det verkar vara inbyggt i vårt sätt att vara. Det finns en hel del forskning i ämnet.

Att det sedan finns filosofer eller religionshistoriker (oftast troende av den ena eller andra sorten) som hävdar att det är ett religiöst trossystem som krävs för att människor ska fungera som sociala varelser, är - religiöst nonsens.

Det finns människor som verkligen tror på att gud(ar) är verklig! Ser du inte det som ett problem?
Om man verkligen tror att en (eller flera) gud(ar) styr över våra liv eller över hur planeten och kosmos fungerar, så får man ofta väldiga problem att ta till sig hur vetenskap förklarar hur saker fungerar.

Se t.ex. korrelationen mellan kristna och klimatförnekare i USA.

Vad är det som gör att din livsåskådning är den enda rätta? För även du har en livsåskådning som du nu vill att alla ska följa eftersom du anser att det är rätt och alla andra sätt att se på världen är primitiva, precis på samma sätt som kristna missionärer försökte pracka på kristendomen på hinduerna eftersom de ansåg att hinduism var primitivt...
Fler undersökningar visar att allt fler människor i världen säger sig ha en guds syn eller övertygelse, skillnaden mot tidigare är att religion allt mer går åt en personlig övertygelse istället för att rätta in sig i större sammanhang. Jag tror att du skulle vinna lite mer förståelse för människor om du läste på lite om religionsvetenskap, jag var inte riktigt lika svart/vit som du är när jag började läsa men jag fått allt större insikter om att det är väldigt mycket jag inte förstår, och att människor i olika sociala kontexter har väldigt olika syn på saker och ting.

 

[skogaliten]

Vad är det som gör att din livsåskådning är den enda rätta? För även du har en livsåskådning som du nu vill att alla ska följa eftersom du anser att det är rätt och alla andra sätt att se på världen är primitiva, precis på samma sätt som kristna missionärer försökte pracka på kristendomen på hinduerna eftersom de ansåg att hinduism var primitivt...
Fler undersökningar visar att allt fler människor i världen säger sig ha en guds syn eller övertygelse, skillnaden mot tidigare är att religion allt mer går åt en personlig övertygelse istället för att rätta in sig i större sammanhang. Jag tror att du skulle vinna lite mer förståelse för människor om du läste på lite om religionsvetenskap, jag var inte riktigt lika svart/vit som du är när jag började läsa men jag fått allt större insikter om att det är väldigt mycket jag inte förstår, och att människor i olika sociala kontexter har väldigt olika syn på saker och ting.

Nja, du har väldigt svårt att ta till dig, som de flesta som inte läst på eller reflekterat, över religion, att:

Ateism inte är en "tro", till skillnad från religiös övertygelse, som just är en "tro".
Det finns inga fakta som stöder tron på gudar.

När man tror på någon form av gud, oavsett det religiösa utanverket med heliga böcker, profeter, heliga byggnader m.m., så just "tror" man.

Det första man får göra är att kasta allt vad faktagranskning och källkritik åt sidan, och hänge sig åt det mystiska.

Och bara för att miljarder människor är indoktrinerade till att tro på diverse religioner, så betyder det inte att alla dessa människor har rätt i att "gud" finns.
Det finns ett behov bland människor att ingå i sociala sammanhang, på väldigt många håll i världen som det viktigt att ingå i det lokala religiösa sammanhanget för att få vara en (fullvärdig) del av samhället.

Jag bodde under några år på 1970-talet i USA och gick på college. För mig var det häpnadsväckande hur viktigt och definierande det var för folk att höra till en kyrklig församling. Vilken församling/trosinriktning man tillhörde, definierades utifrån olika sociala kontext, och etnisk bakgrund. Att dessutom regelbundet besöka gudstjänster var mer eller mindre självklart.
Man kan tycka, att bland studenter, så skulle kyrkligheten vara betydligt mindre, vilket den var, men som svensk var detta något som var svårt att inte observera. Väldigt många hade också en påtagligt fördömande/nedvärderande syn på dem som hade en variant av "tro", för att inte nämna dem som inte ville "tro" alls.

Sedan så misstänker jag att du själv har en tro, eftersom du blir så enormt provocerad av att jag ifrågasätter "religion".

 

[ainasoja]

Nja, du har väldigt svårt att ta till dig, som de flesta som inte läst på eller reflekterat, över religion, att:

Ateism inte är en "tro", till skillnad från religiös övertygelse, som just är en "tro".
Det finns inga fakta som stöder tron på gudar.

När man tror på någon form av gud, oavsett det religiösa utanverket med heliga böcker, profeter, heliga byggnader m.m., så just "tror" man.

Det första man får göra är att kasta allt vad faktagranskning och källkritik åt sidan, och hänge sig åt det mystiska.

Och bara för att miljarder människor är indoktrinerade till att tro på diverse religioner, så betyder det inte att alla dessa människor har rätt i att "gud" finns.
Det finns ett behov bland människor att ingå i sociala sammanhang, på väldigt många håll i världen som det viktigt att ingå i det lokala religiösa sammanhanget för att få vara en (fullvärdig) del av samhället.

Jag bodde under några år på 1970-talet i USA och gick på college. För mig var det häpnadsväckande hur viktigt och definierande det var för folk att höra till en kyrklig församling. Vilken församling/trosinriktning man tillhörde, definierades utifrån olika sociala kontext, och etnisk bakgrund. Att dessutom regelbundet besöka gudstjänster var mer eller mindre självklart.
Man kan tycka, att bland studenter, så skulle kyrkligheten vara betydligt mindre, vilket den var, men som svensk var detta något som var svårt att inte observera. Väldigt många hade också en påtagligt fördömande/nedvärderande syn på dem som hade en variant av "tro", för att inte nämna dem som inte ville "tro" alls.

Sedan så misstänker jag att du själv har en tro, eftersom du blir så enormt provocerad av att jag ifrågasätter "religion".

Jag har ingen tro och även jag blir provocerad av din text men jag väljer att inte börja argumentera med dig. Däremot så kändes det rätt viktigt att påpeka att även jag blir provocerad av det du skriver.

 

[Dentaku]

Väldigt många hade också en påtagligt fördömande/nedvärderande syn på dem som hade en variant av "tro", för att inte nämna dem som inte ville "tro" alls.

Det är naturligtvis fel men är det bättre när ateister visar en nedvärderande/fördömande syn mot dem som har någon form av gudstro?

 

[Dentaku]

Det finns inga fakta som stöder tron på gudar.

Det är därför det kallas "tro". Man kan motbevisa påstådda mirakler, religiös healing, bokstavlig tolkning av skapelseberättelser och annat mumbo-jumbo med religiösa förtecken. Men kan inte på något vetenskapligt sätt bevisa eller motbevisa förekomsten av någon form av gudomlighet.

 

[Dentaku]

Jag har en mycket vetenskaplig syn på världen och förhåller mig kritisk till all pseudovetenskap - även sådan som har religiösa förtecken. Jag har även en gudstro, som väl kan definieras som extremt liberal kristen. Cherry-picking and proud of it.

 

[Grazing]

Det finns människor som verkligen tror på att gud(ar) är verklig! Ser du inte det som ett problem?
Om man verkligen tror att en (eller flera) gud(ar) styr över våra liv eller över hur planeten och kosmos fungerar, så får man ofta väldiga problem att ta till sig hur vetenskap förklarar hur saker fungera.

Fast där är du lite ute och cyklar tycker jag. Vad gud är och hur folk upplever denna gud är olika för olika troende. För många är det en "andlig" känsla dom har i sig, en känsla som medför en väldig trygghet. Det betyder inte att man ifrågasätter "big bang" liksom. En del ifrågasätter säkert rubbet men långt ifrån alla.

Det första man får göra är att kasta allt vad faktagranskning och källkritik åt sidan, och hänge sig åt det mystiska.

Det måste man verkligen inte göra för att man är troende! Fördomar där. För en hel del visst, men långt ifrån alla kastar allt vad vetenskap innebär.

Ateism inte är en "tro", till skillnad från religiös övertygelse, som just är en "tro".
Det finns inga fakta som stöder tron på gudar.

Och då tror ju du på att gudar inte finns. Det är din tro, för varför är tex din känsla mer betydande än en med en känsla av att den har en "gud" med sig? Vad är det som säger att det vi inte ser det finns inte? Dom som har känslan av att någon "gud" är med dom i livet och det är såpass stark känsla att den inger en väldigt trygghet och stabilitet i livet, vad är det som säger att den känslan inte är äkta? Eller är det bara en bunt psykotiska människor som inbillar sig den?

Lika lite som det finns bevis för att spöken finns så finns det lika lite bevis för att något högre finns runt oss. Men tror man på det så märker man av tron, precis som dom som envist hävdar att spöken finns, jag tror på att man ser det man vill se och är därför öppen för det. För vissa finns nog spöken för dom vill se dom, för mig tex så finns inte spöken för jag vill inte se dom, jag är livrädd för att råka se dom.

Nu skriver jag bara hur jag ser på tron och om min tro, alltså är gud för mig en känsla jag har i mig som hjälper. "Någon/något" är med mig i livet så livet blir lite lättare att hantera. Kristen är jag trots att jag tror på vetenskapen också. Allt är inte svart eller vitt.

Religion blir fel när folk använder den för att begå brott och andra läskiga saker. Precis som fotbollshuliganer använder fotbollen som en anledning att träffas och bråka.

Det är många saker i livet som inte går att förklara på ett logiskt vetenskapligt sätt.

 

[Snurrfian]

Nja, du har väldigt svårt att ta till dig, som de flesta som inte läst på eller reflekterat, över religion, att:

Ateism inte är en "tro", till skillnad från religiös övertygelse, som just är en "tro".
Det finns inga fakta som stöder tron på gudar.

När man tror på någon form av gud, oavsett det religiösa utanverket med heliga böcker, profeter, heliga byggnader m.m., så just "tror" man.

Det första man får göra är att kasta allt vad faktagranskning och källkritik åt sidan, och hänge sig åt det mystiska.

Och bara för att miljarder människor är indoktrinerade till att tro på diverse religioner, så betyder det inte att alla dessa människor har rätt i att "gud" finns.
Det finns ett behov bland människor att ingå i sociala sammanhang, på väldigt många håll i världen som det viktigt att ingå i det lokala religiösa sammanhanget för att få vara en (fullvärdig) del av samhället.

Jag bodde under några år på 1970-talet i USA och gick på college. För mig var det häpnadsväckande hur viktigt och definierande det var för folk att höra till en kyrklig församling. Vilken församling/trosinriktning man tillhörde, definierades utifrån olika sociala kontext, och etnisk bakgrund. Att dessutom regelbundet besöka gudstjänster var mer eller mindre självklart.
Man kan tycka, att bland studenter, så skulle kyrkligheten vara betydligt mindre, vilket den var, men som svensk var detta något som var svårt att inte observera. Väldigt många hade också en påtagligt fördömande/nedvärderande syn på dem som hade en variant av "tro", för att inte nämna dem som inte ville "tro" alls.

Sedan så misstänker jag att du själv har en tro, eftersom du blir så enormt provocerad av att jag ifrågasätter "religion".

Rart du tror att jag blir provocerad för att du inte vill erkänna att du har en livsåskådning? Är det nu jag bör tala om att inte jag heller har någon särskild stark tro på någon gud? Däremot har jag en väldigt stark tro på alla människors rätt till livsåskådning utan att bli dömda och nedvärderade. Jag läser religionsvetenskap för att ämnet religion intresserar mig, när jag var ung så såg jag världen svart och vit som du verkar göra och fäktades med idén att bara religion försvann så skulle alla få det så mycket bättre. Men med åren så har jag insett att religion har väldigt lite med förtryck att göra, däremot använder sig människor av religion för att förtycka andra, både ateister och fundamentalister och allt där emellan.
Du får gärna fortsätta att vara ateist, även det är en livsåskådning som har sin förklaringsmodell, andra livsåskådningar har sina förklaringsmodeller för hur världen ser ut. Intressant nog när jag har läst på om i princip alla större religioner på högskolenivå så finns grundtanke i alla om icke-våld och tolerans, något som de flesta människor ställer sig bakom oavsett livsåskådning...
Personligen har jag svårare att sätta in mig själv i ett fack, jag tror inte på någon allsmäktig gud som är med i petar i vardagen, däremot tror jag att alla människor har en inneboende möjlighet att göra gott och om nu någon vill kalla den en inre gud, så varför skulle jag säga emot dem? Som sagt, jag tror att du kanske skulle behöva vidga ditt synfält och sluta vara nedvärderande mot dem som inte tror som du...

 

[skogaliten]

Rart du tror att jag blir provocerad för att du inte vill erkänna att du har en livsåskådning? Är det nu jag bör tala om att inte jag heller har någon särskild stark tro på någon gud? Däremot har jag en väldigt stark tro på alla människors rätt till livsåskådning utan att bli dömda och nedvärderade. Jag läser religionsvetenskap för att ämnet religion intresserar mig, när jag var ung så såg jag världen svart och vit som du verkar göra och fäktades med idén att bara religion försvann så skulle alla få det så mycket bättre. Men med åren så har jag insett att religion har väldigt lite med förtryck att göra, däremot använder sig människor av religion för att förtycka andra, både ateister och fundamentalister och allt där emellan.
Du får gärna fortsätta att vara ateist, även det är en livsåskådning som har sin förklaringsmodell, andra livsåskådningar har sina förklaringsmodeller för hur världen ser ut. Intressant nog när jag har läst på om i princip alla större religioner på högskolenivå så finns grundtanke i alla om icke-våld och tolerans, något som de flesta människor ställer sig bakom oavsett livsåskådning...
Personligen har jag svårare att sätta in mig själv i ett fack, jag tror inte på någon allsmäktig gud som är med i petar i vardagen, däremot tror jag att alla människor har en inneboende möjlighet att göra gott och om nu någon vill kalla den en inre gud, så varför skulle jag säga emot dem? Som sagt, jag tror att du kanske skulle behöva vidga ditt synfält och sluta vara nedvärderande mot dem som inte tror som du...

Detsamma! Du har en traditionell och nedvärderande syn på något du har svårt att greppa:
Att man inte behöver någon "gud", eller religiös tro.

Jag är inte nedvärderande alls, jag förkastar bara behovet av "gud".

Att världsreligionerna har en hel ideer om icke-våld eller intolerans, är väl ingen nyhet? Det finns också inslag där man argumenterar för den egna gruppens överlägsenhet.
Det går utmärkt att körsbärsplocka sig fram genom vilken religion som helst, och endera få den till fruktansvärt våldsam och intolerant, eller till att vara tolerant och förlåtande på alla sätt och vis.
Men det stadiet har åtminstone jag passerat för ett halvsekel sedan eller så, och har övergått till att intressera mig för frågan om "gud".

Och jag har inte hittat någon gud som går att bevisa. Har du?

Och att jag skulle se världen som svartvit, får stå för dig. Det är din tolkning.
Tolkningen kan lika gärna vara att de som anser att religion är viktigt och nödvändigt, har en svartvit och begränsad världsbild, som är utan plats för de som anser att religion/gud(ar) inte behövs.

Och som jag sagt tidigare: inom områden som teologi, religionshistoria, och filosofi, finns en tendens till självförstärkande argumentation, där "tro" och behovet av att "tro", leds via cirkelbevis till att vara en naturnödvändighet hos människan.


Det här är en intressant diskussion, men passar kanske inte riktigt under hundforumet.

Kan man flytta den till Senior på något sätt?

Nu ska jag gå och ta hand om mina hästar några timmar, och ser fram emot att fortsätta diskutera.
Gärna med flera än de som råkat hitta en religionsdiskussion under hund...

 

[Dentaku]

Jag är inte nedvärderande alls, jag förkastar bara behovet av "gud".

Att jag för min del som radikal ateist, ser all religion som villfarelse, och gränsande till debilt, har inte med saken att göra.

Och att religion (tron på gudomliga väsen som styr människors liv och sätter upp regler för människor) är vidskepligt vansinne.

Vi har onekligen olika syn på vad som är nedvärderande.

 

[Snurrfian]

Detsamma! Du har en traditionell och nedvärderande syn på något du har svårt att greppa:
Att man inte behöver någon "gud", eller religiös tro.

Jag är inte nedvärderande alls, jag förkastar bara behovet av "gud".

Att världsreligionerna har en hel ideer om icke-våld eller intolerans, är väl ingen nyhet? Det finns också inslag där man argumenterar för den egna gruppens överlägsenhet.
Det går utmärkt att körsbärsplocka sig fram genom vilken religion som helst, och endera få den till fruktansvärt våldsam och intolerant, eller till att vara tolerant och förlåtande på alla sätt och vis.
Men det stadiet har åtminstone jag passerat för ett halvsekel sedan eller så, och har övergått till att intressera mig för frågan om "gud".

Och jag har inte hittat någon gud som går att bevisa. Har du?

Och att jag skulle se världen som svartvit, får stå för dig. Det är din tolkning.
Tolkningen kan lika gärna vara att de som anser att religion är viktigt och nödvändigt, har en svartvit och begränsad världsbild, som är utan plats för de som anser att religion/gud(ar) inte behövs.

Och som jag sagt tidigare: inom områden som teologi, religionshistoria, och filosofi, finns en tendens till självförstärkande argumentation, där "tro" och behovet av att "tro", leds via cirkelbevis till att vara en naturnödvändighet hos människan.


Det här är en intressant diskussion, men passar kanske inte riktigt under hundforumet.

Kan man flytta den till Senior på något sätt?

Nu ska jag gå och ta hand om mina hästar några timmar, och ser fram emot att fortsätta diskutera.
Gärna med flera än de som råkat hitta en religionsdiskussion under hund...

Jag vet ärligt talat inte om vi kommer längre, du verkar inte ens inse att du är nedvärderande, jag har varken försökt bevisa att det finns någon gud eller inte, jag försöker peka på att det finns människor som tror på en gud och det är deras rättighet att få tro. Men att som du gjorde från början och la på en grupp människor åsikter för att de tror är något som jag helt vänder mig emot.

 

[Korven]

Kom på...kan höra med svågern nästa gång. Han är muslim!

Jag har haft två mycket nära bekanta som är muslimer, shia och sunni. Båda sa att hundar räknas till orena djur. Att jag sen ser många iranier (kanske inte muslimer) gå omkring med sina hundar här i området gör att jag tror många skulle vilja ha hund som sällskapsdjur i sina hemländer också.

 

[Sleepy]

Att man inte behöver någon "gud", eller religiös tro.

Det är upp till var och en vad man anser sig behöva.

 

[Grazing]

Och jag har inte hittat någon gud som går att bevisa. Har du?

Vad krävs det för bevis då för dig? Eller vad skulle bevis vara?

 

[Dentaku]

Om en muslim anser en hund vara oren eller inte och i vilken grad beror helt på vilken rättskola personen i fråga följer. Det finns fyra stycken, i en av dem anses inte hundar vara orena alls. Det vanligaste är nog att hundar räknas som orena men att det endast är saliven som är oren. Det är alltså inga problem att klappa en torr hund.

 

[Jadzia]

Här finns det något vi tycker olika om:

Jag tycker definitivt att "vi" måste kalla vidskepelse för vad det är.

Alltså våga inse att det inte finns någon/några gudar, och att religion är människors påhitt, för att förtrycka människor.

Ingen religion är bättre än någon annan, religion är argumentation för att få den underpriviligierade delen av en folkgrupp att underkasta sig en elit. Och underkastar man sig så kommer man till "himlen" (eller blir upptagen i eliten), gör man det inte, så hamnar man i helvetet (eller avrättas, t.ex. som häxa)...

Eh really?
Det var nog den mest inskränkta och snäva tolkning av relegion som jag någonsin sett. För min del kan kärnan i all religion kokas ned till "Don't be an asshole" och det är en ganska trevlig regel som även ateister borde gilla.

 

[Jadzia]

Nja, du har väldigt svårt att ta till dig, som de flesta som inte läst på eller reflekterat, över religion, att:

Ateism inte är en "tro", till skillnad från religiös övertygelse, som just är en "tro".
Det finns inga fakta som stöder tron på gudar.

När man tror på någon form av gud, oavsett det religiösa utanverket med heliga böcker, profeter, heliga byggnader m.m., så just "tror" man.

Det första man får göra är att kasta allt vad faktagranskning och källkritik åt sidan, och hänge sig åt det mystiska.

Och bara för att miljarder människor är indoktrinerade till att tro på diverse religioner, så betyder det inte att alla dessa människor har rätt i att "gud" finns.
Det finns ett behov bland människor att ingå i sociala sammanhang, på väldigt många håll i världen som det viktigt att ingå i det lokala religiösa sammanhanget för att få vara en (fullvärdig) del av samhället.

Jag bodde under några år på 1970-talet i USA och gick på college. För mig var det häpnadsväckande hur viktigt och definierande det var för folk att höra till en kyrklig församling. Vilken församling/trosinriktning man tillhörde, definierades utifrån olika sociala kontext, och etnisk bakgrund. Att dessutom regelbundet besöka gudstjänster var mer eller mindre självklart.
Man kan tycka, att bland studenter, så skulle kyrkligheten vara betydligt mindre, vilket den var, men som svensk var detta något som var svårt att inte observera. Väldigt många hade också en påtagligt fördömande/nedvärderande syn på dem som hade en variant av "tro", för att inte nämna dem som inte ville "tro" alls.

Sedan så misstänker jag att du själv har en tro, eftersom du blir så enormt provocerad av att jag ifrågasätter "religion".

Du menar, samma nedervärderande syn som du nu uppvisar gentemot troende?

 

[Sezziyanen]

@skogaliten tyckte jag beskrev ateism extremt logiskt och väl här. Ändå vill vissa påstå att det är en "tro" att inte tro.

Det går inte att slå hål på en betongvägg med sina bara händer, hur mycket man än vill antar jag.

Om man tar alla argument från den motsatta sidan av sin egna i en sakfråga som provocerande eller nedvärderande, så är det väldigt svårt att diskutera något alls. Om skogaliten tycker att religion är totalt onödigt, men jag är troende och har hjälp av min tro, så påverkar rimligtvis inte de åsikterna mig i det minsta. Och det är inte nedvärderande, IMO, att inte acceptera eller tro på någons påståenden om gud.

 

[skogaliten]

Vad krävs det för bevis då för dig? Eller vad skulle bevis vara?

Tja, t.ex. att någon verkligen sett och kunnat påvisa en gud. Såvitt jag vet har ingen det.

Och då menar jag vetenskapliga bevis. Inte hallucinationer som t.ex. den heliga Birgittas uppenbarelser.