Inte en rottis och en malle. MIN Rottis ar angslig efter ha blivit pahoppad av frammande hundar ett par ganger och gillar verkligen inte hundar som kommer framspringande utan tycker att det ar battre att forekomma an forekommas. Vi har tranat pa att hon kommer till mig (genom att trana ordentligt med lydnad!) och staller sig bakom mig, vare sig hon ar los eller kopplad, sa tar jag hand om problemet.
MIN Malle ar en supernervig malle som inte gillar manniskor. Alls. Tyvarr tycker de flesta "hundalskarna" att han ar sa himla FIN att de maste klappa honom. Genom att trana mycket lydnad har han lart sig att backa in nara mig medan han morrar svagt for att tala om for folk att halla sig undan och hur osaker han kanner sig.
(Nar nagon han inte kanner inte kan lata bli att stracka ut handen och rora honom trots alla varningstecken ryser han av obehag och varje harstra pa kroppen star rakt ut)
Mina hundar ALSKAR att trana, vare sig det ar lydnad, IPO, trick, eller vad det ar. Det ar det basta de vet da att "leka med matte" slar allt annat man kan gora. De har dessutom oerhort mycket energi, i Mallen's fall typiskt "nervos malle" energi sa han ar aldrig still utan ror sig hela tiden ... om jag inte sager at honom att ga och lagga sig nar han blir overtrott. (fast det nar nu hant ett par ganger att han gatt och lagt sig sjalv om jag suttit still, sa det blir nog battre nu nar han ar vuxen.
De later som super besvarliga hundar, men ar faktiskt himla mysiga hemma bara oss. Ute pa sta'n far jag halla ogonen oppna sa jag vet vad som pagar, men de bada har tranat (med godis och favorit leksaker) tillrackligt for att hitta pa ett battre alternativ an deras forsta reaktion. Mallen har dessutom en "napp", en liten, liten, bitkudde som jag tar fram sa han kan ha i munnen om han blir for angslig. Han klarar inte av att bade bara den och vara angslig.
Da de alskar att trana och "tjatar" om att jag ska komma och jobba med dem har vi himla mycket roligt ihop. De behover bara nagon som kan agera deras trygghet i tillvaron.
