Hundbiten

[snow]

Idag var jag med om en episod som fick mig att fundera. Jag satt på huk på trottoaren utanför huset där jag bor och knöt mina joggingskor. Jag hörde att det närmade sig människor bakifrån och reste mig (ganska snabbt/häftigt) för att inte vara i vägen. Döm om min förvåning när en hund börjar morra och jag känner en smärta i handen. Personerna hade en hund med sig och den bet mig (!). Som tur var drog jag instinktivt åt mig handen och hunden var kopplad, så jag fick bara ett yttepyttesår på knogen. Ingen större skada skedd, men så här i efterhand undrar jag om detta var en normal reaktion från en hund? Jag förmodar att den blev "chockad" när jag reste mig så häftigt, men att den reagerade med att bita mig? Ägaren frågade om jag var skadad, jag sa nej, ägaren bad om ursäkt och gick sen vidare. Kan tilläggas att hunden var en engelsk springer spaniel och ägaren en äldre dam. Jag funderar ju lite på vad som kunnat hända om jag varit t.ex. ett litet barn....

 

[Gnist]

En stabil hund hade inte reagerat med "attackmode" bara för att den blir överraskad, så min slutsats av såna där händelser är alltid att hunden inte är en stabil och trygg individ.

Otrygga hundar med visst mått av rädslor reagerar inte helt ovanligt med anfall är bästa försvar när de blir rädda.

 

[Red_Chili]

Nej, det är inte en normal reaktion, så sett att du inte ska behöva vara orolig för att det är så hundar gör. Varken mina eller mina vänners hundar skulle göra så, det är otänkbart. (Mer troligt är att de skulle springa fram och försöka stoppa ner nosen i någon jackficka för att leta godis, om vi inte stoppade dem då)

De hundar jag själv mött och hanterat som sett andra människor som läskiga ibland (eller hela tiden), de hade mer troligt hoppat bak när du reste dig plötlsigt istället för att hoppa på dig.

Själv hade jag blivit tokig på den hundägare som inte hade vett nog att hålla borta sin hund vid ett möte, men om hunden sett mig som läskig så hade jag hållit mig lugn för hundens skull. Ägaren hade dock fått veta hur respektlöst sådant är...

Det finns ju också hundar som nafsar när de leker och rycker man då undan handen man det råka bli sår, men det känns inte som om de hundarna skulle morra osv innan...

 

[Raderad medlem 94602]

Med allt flaxande och farande på ungarna här hemma så hade de varit söndersargare vid det här laget om det där var normalt för en hund. Så nej, en människa i fullt synfällt ska kunna resa sig lite hastigt utan att bli biten.

 

[snow]

Tack för era svar! Jag har umgåtts en del med hundar men är inte insatt i "hundvärlden" så jag vet inte hur pass vanligt/ovanligt beteendet är. Har precis som @Red_Chili nämner varit med om hundar som nafsat lite när man busar med dom, vilket väl inte heller är bra men då vet man åtminstone varför. Här kom det verkligen extremt plösligt, jag hade ju inte ens uppfattat att det kom en hund bakom mig...

Efteråt kröp hunden liksom ihop vid sin ägare och såg väldigt liten och rädd ut, nästan så att den förstod att den gjort fel (nu vet jag inte om hundar kan känna skam direkt men....). Den såg i alla fall inte lekfull och glad ut så jag är helt säker på att den reagerade med någon sorts försvarsinstinkt när jag reste mig.

Jag är inte hundrädd och tycker generellt om hundar (har faktiskt just en springer spaniel-hund som står mig väldigt nära; han är mina nu bortgågna farföräldrars sista hund på 12 år och still going strong), men hade jag varit hundrädd så tror jag faktiskt att en sån här grej hade lämnat rejäla psykiska spår. Väldigt tråkigt och så här i efterhand betedde sig kanske ägaren lite konstigt då hennes ursäkt i princip var "sorry" (jag bor i England för tillfället). Jag hade kanske förväntat mig "oh herregud, han har aldrig gjort något liknande innan, jag är så hemskt ledsen!". Vilket får mig att undra om hon vet om att hennes hund är väldigt osäker och kanske har gjort något liknande innan? Hur jobbar man med en hund som reagerar så här?

 

[Emuliiaa]

Vi har en hund som tycker främmande människor är lite läskigt men vi har tränat mycket och hon är SÅ mycket bättre nu! Även om hon är skraj av sig hade hon aldrig gått mot det "farliga", hon hoppar istället undan. Håller med de andra att reaktionen från den hunden inte är normalt.

 

[Monstermom]

Tack för era svar! Jag har umgåtts en del med hundar men är inte insatt i "hundvärlden" så jag vet inte hur pass vanligt/ovanligt beteendet är. Har precis som @Red_Chili nämner varit med om hundar som nafsat lite när man busar med dom, vilket väl inte heller är bra men då vet man åtminstone varför. Här kom det verkligen extremt plösligt, jag hade ju inte ens uppfattat att det kom en hund bakom mig...

Efteråt kröp hunden liksom ihop vid sin ägare och såg väldigt liten och rädd ut, nästan så att den förstod att den gjort fel (nu vet jag inte om hundar kan känna skam direkt men....). Den såg i alla fall inte lekfull och glad ut så jag är helt säker på att den reagerade med någon sorts försvarsinstinkt när jag reste mig.

Jag är inte hundrädd och tycker generellt om hundar (har faktiskt just en springer spaniel-hund som står mig väldigt nära; han är mina nu bortgågna farföräldrars sista hund på 12 år och still going strong), men hade jag varit hundrädd så tror jag faktiskt att en sån här grej hade lämnat rejäla psykiska spår. Väldigt tråkigt och så här i efterhand betedde sig kanske ägaren lite konstigt då hennes ursäkt i princip var "sorry" (jag bor i England för tillfället). Jag hade kanske förväntat mig "oh herregud, han har aldrig gjort något liknande innan, jag är så hemskt ledsen!". Vilket får mig att undra om hon vet om att hennes hund är väldigt osäker och kanske har gjort något liknande innan? Hur jobbar man med en hund som reagerar så här?

Alltså, att bita är ju en del av hundars normala repertoar, men det betyder ju inte att det är acceptabelt (särskilt inte i den situation du beskriver!). Hundar kan ju bita i lek, som markering, i rent glädjefnattsöverslag, osv. Men en hund som biter på det här sättet, alltså ingriper direkt mot en främling som visserligen betedde sig oväntat men faktiskt var bortvänd, är helt klart ute på tunn is. Ska man se till det positiva så var det inget allvarligt bett (hundar har kontroll över hur de biter, det är inte "ren tur" att man inte blir ordentligt skadad som regel utan bettet är avsett på ett visst sätt), och hunden avbröt själv. En sorts (extrem!) avståndsmarkering, kan man kanske säga. Hunden blev rädd för dig och "sa" till dig att passa dig jäkligt noga för att prova något dumt, den kunde minsann försvara sig...

Den hunden borde helt enkelt inte vistas runt folk på det här sättet. Ägaren borde ta sitt ansvar både gentemot hunden och omgivningen, och se till att hunden är i trygga miljöer där den inte blir skrämd. Måste man röra sig i okontrollerbara miljöer skulle hunden ha munkorg!

Exakt hur man ska träna den är lite svårt att säga utan att ha sett den, men grunden är helt enkelt att lära hunden att inte agera direkt på sina impulser, lära den att inte allt som skrämmer den faktiskt är farligt, och lära den att ägaren är tryggheten så om något skulle vara farligt är det bara att lita på att matte/husse löser problemet. Att den direkt hukade sig hos matten kan vara ett hyfsat gott tecken (hunden sökte trygghet hos matte), då har man en del från början där iom att hunden ändå förväntar sig hjälp från sin ägare och kan fokusera lite mer på impulskontroll och förväntningar utåt. Eller så förväntade sig hunden att bli straffad av matten, och då är det istället ett dåligt tecken och man måste lägga en hel del jobb på att få upp förtroendet från grunden. Ett ytterligare alternativ kan vara att hunden helt enkelt räknade med att du skulle flyga på den och spöa upp den...

Många hundar som biter "oprovocerat" (hunden har ju dock upplevt något slags provokation, även om den var mer eller mindre inbillad) har upplevt att alla andra försök att slippa läskiga saker inte respekteras, och går omkring i en övertygelse att anfall är bästa försvar. Eller kanske enda försvar. Och eftersom deras beteende (bitandet) är extremt och oacceptabelt blir deras förväntningar uppfyllda: omgivningen är full av läskiga typer som är aggressivt inställda mot hunden... Det går att lära dem att fungera rätt normalt igen (som regel), men det är olika hur mycket träning som krävs och vad som krävs av ägaren. (Och det varierar väldigt mycket vad ägaren är villig att förstå och göra...) Man bör också räkna med att en sådan hund alltid har närmare till bett än en som aldrig befäst ett "bita är lösningen!"-beteende.

Jag har själv en hund som är väldigt socialt osäker. Skulle aldrig falla mig in att gå med honom så nära folk att han fick möjlighet att bita! På klubben, med människor som är med på vår träning och känner till hundens svårigheter, får han långt koppel, vissa valmöjligheter och chans till (begränsad) kontakt, för att jobba på hans associationer och förväntningar i sociala miljöer. Men ute i "världen" så är det stenkoll som gäller, och då förväntar jag mig definitivt inte att han skulle bita folk till höger och vänster, utan det handlar "bara" om att vare sig han eller omgivningen ska behöva uppleva något obehag av varandra (han gör utfall om han känner sig hotad). Varför ägaren till hunden som bet dig tog så lätt på det hela kan jag inte svara på, jag hade brutit ihop! Kanske har man en annan hundkultur i England där man tar lätt på bett? Kanske förstod hon inte att du faktiskt blivit biten? Kanske skämdes hon som ett as och att inte låtsas om det var hennes sätt att hantera det? Kanske var hon fokuserad på att inte göra situationen ännu jobbigare för hunden genom att göra en stor grej av det? Jag vet inte, det finns bättre och sämre alternativ men jag tycker det var väldigt märkligt.

 

[snow]

@Monstermom Jättebra inlägg!

Självklart kan vi bara spekulera i varför både hund och ägare gjorde som de gjorde. Jag var så pass förvånad att jag också bad om ursäkt några gånger, för i något läge gick det genom mitt huvud att det var mitt fel för att jag skärmde hunden (men det enda jag gjorde var ju att resa mig, vänd bort från hunden, och jag försökte absolut inte medvetet skrämma den...). När jag såg hunden efteråt så var det nästan så att jag ville "make friends" med hunden igen, dvs instinktivt ville jag hälsa på hunden och få den att förstå att jag inte menat något illa och att jag inte var arg på den (för det var jag inte, om någon har en skuld i att hunden biter så är det ägaren, tycker jag). Men så blev jag väldigt osäker på om det är rätt sak att göra; det kanske är att förmänskliga hunden?

 

[Monstermom]

@Monstermom Jättebra inlägg!

Självklart kan vi bara spekulera i varför både hund och ägare gjorde som de gjorde. Jag var så pass förvånad att jag också bad om ursäkt några gånger, för i något läge gick det genom mitt huvud att det var mitt fel för att jag skärmde hunden (men det enda jag gjorde var ju att resa mig, vänd bort från hunden, och jag försökte absolut inte medvetet skrämma den...). När jag såg hunden efteråt så var det nästan så att jag ville "make friends" med hunden igen, dvs instinktivt ville jag hälsa på hunden och få den att förstå att jag inte menat något illa och att jag inte var arg på den (för det var jag inte, om någon har en skuld i att hunden biter så är det ägaren, tycker jag). Men så blev jag väldigt osäker på om det är rätt sak att göra; det kanske är att förmänskliga hunden?

Jättebra att du inte blev arg på hunden! Många blir ju tyvärr det (en del dock för att de blev rädda vilket jag helt förstår), och sådant kommer helt klart att läggas ovanpå hundens redan stora problem. Och som du säger är det inte hundens fel, utan ägarens (som i det här fallet verkar väldigt oansvarig). Att du själv bad om ursäkt är väl en sån där sak som bara händer, man är i en situation man inte riktigt vet hur man hamnat i och en del av funderingarna går åt "gjorde jag något fel?"-hållet.
(Självklart var det verkligen inte ditt fel dock! Spelar ingen roll hur oväntat du reste dig, man måste ju få röra på sig!)

Förmänskliga hunden var det nog ingen risk för (jag tycker det snarare görs för lite än för mycket, i alla fall på vissa sätt ), och din instinkt att vilja visa dig vänligt inställd mot hunden är egentligen väldigt bra. Men den här hunden verkar pressad för långt över sina gränser för att det skulle varit till hjälp här, misstänker jag. Oavsett hur snäll du försökt framställa dig i det läget är risken väldigt stor att det enda hunden upplever är att den tvingas till närkontakt med någon riktigt skrämmande typ, och hur mycket den än signalerar underlägsenhet och avstånd så får den ändå inte vara ifred. Om den inte biter i det läget (vilket den mycket väl kan låta bli när den är överväldigad och inte har någon utväg alls) är risken ändå stor att man gjort grundproblemet större och nästa gång den blir skrämd så biter den snabbare, hårdare, och för mindre retning...

Innan man kan lära hunden att främlingar är ofarliga (kanske rent av trevliga), måste man först ge den tryggheten att den inte alls behöver ha någon som helst kontakt. Och det inkluderar kontakt på avstånd, alltså att man ser på hunden och pratar med den. Den behöver känna att främlingar över huvud taget inte har något med den att göra.

 

[MiniLi]

Som de andra skriver så är det väl inte direkt ett normalt eller acceptabelt beteende, däremot kan man förstå det om det är en osäker och reaktiv hund.
Min ena hund hade kunnat reagera på det sättet. Hon är socialt otrygg, ganska skarp och väldigt reaktiv. Det är ingen rolig kombination alls och ställer ganska höga krav på hur hon hanteras i situationer som är svåra för henne.
Det är liksom bit först och fråga sen som gäller om hon blir rädd. Saker händer innan hon hinner tänka igenom dem. Då måste hon ha en förare som tänker åt henne

Du verkar ju inte ha betett dig på något konstigt sätt alls!

 

[snow]

Jättebra att du inte blev arg på hunden! Många blir ju tyvärr det (en del dock för att de blev rädda vilket jag helt förstår), och sådant kommer helt klart att läggas ovanpå hundens redan stora problem. Och som du säger är det inte hundens fel, utan ägarens (som i det här fallet verkar väldigt oansvarig). Att du själv bad om ursäkt är väl en sån där sak som bara händer, man är i en situation man inte riktigt vet hur man hamnat i och en del av funderingarna går åt "gjorde jag något fel?"-hållet.
(Självklart var det verkligen inte ditt fel dock! Spelar ingen roll hur oväntat du reste dig, man måste ju få röra på sig!)

Förmänskliga hunden var det nog ingen risk för (jag tycker det snarare görs för lite än för mycket, i alla fall på vissa sätt ), och din instinkt att vilja visa dig vänligt inställd mot hunden är egentligen väldigt bra. Men den här hunden verkar pressad för långt över sina gränser för att det skulle varit till hjälp här, misstänker jag. Oavsett hur snäll du försökt framställa dig i det läget är risken väldigt stor att det enda hunden upplever är att den tvingas till närkontakt med någon riktigt skrämmande typ, och hur mycket den än signalerar underlägsenhet och avstånd så får den ändå inte vara ifred. Om den inte biter i det läget (vilket den mycket väl kan låta bli när den är överväldigad och inte har någon utväg alls) är risken ändå stor att man gjort grundproblemet större och nästa gång den blir skrämd så biter den snabbare, hårdare, och för mindre retning...

Innan man kan lära hunden att främlingar är ofarliga (kanske rent av trevliga), måste man först ge den tryggheten att den inte alls behöver ha någon som helst kontakt. Och det inkluderar kontakt på avstånd, alltså att man ser på hunden och pratar med den. Den behöver känna att främlingar över huvud taget inte har något med den att göra.

Ja, så här i efterhand har jag tänkt i de banorna också, att det kanske bara hade gjort situationen värre om jag försökt hälsa på hunden. Den var ju uppenbarligen rädd för mig och tyckte nog att jag var rätt konstig och obehaglig. Och jag förstår att jag inte hade löst hundens problem genom att säga "jag är snäll, jag lovar, du behöver inte bita folk som reser sig upp!" för det sitter antagligen mycket djupare än så. Du förklarar väldigt bra!

 

[snow]

Som de andra skriver så är det väl inte direkt ett normalt eller acceptabelt beteende, däremot kan man förstå det om det är en osäker och reaktiv hund.
Min ena hund hade kunnat reagera på det sättet. Hon är socialt otrygg, ganska skarp och väldigt reaktiv. Det är ingen rolig kombination alls och ställer ganska höga krav på hur hon hanteras i situationer som är svåra för henne.
Det är liksom bit först och fråga sen som gäller om hon blir rädd. Saker händer innan hon hinner tänka igenom dem. Då måste hon ha en förare som tänker åt henne

Du verkar ju inte ha betett dig på något konstigt sätt alls!

Vet du varför din hund är socialt otrygg och skarp? Handlar det om gener, uppväxt, uppfostran eller lite av varje? Är vissa raser mer benägna att reagera med "anfall är bästa försvar" eller är det helt individuellt?

 

[MiniLi]

Vet du varför din hund är socialt otrygg och skarp? Handlar det om gener, uppväxt, uppfostran eller lite av varje? Är vissa raser mer benägna att reagera med "anfall är bästa försvar" eller är det helt individuellt?

Det är nog en kombination. Hon är en bruksras som kan/ska ha ganska "mycket" i sig så själva skärpan och att hon är reaktiv är egentligen inget konstigt. Sen är det en ras som inte passar vem som helst och i hennes fall bodde hon sina första år hos en person som inte klarade av henne och då utvecklade hon väldigt mycket stressrelaterade olater och blev otrygg i vissa situationer.

Det är just kombinationen osäkerhet och skärpa som inte är så trevlig. En osäker hund utan skärpa är mest feg och en trygg hund med skärpa blir heller inte så stort problem om den hanteras rätt.

 

[Monstermom]

Ja, så här i efterhand har jag tänkt i de banorna också, att det kanske bara hade gjort situationen värre om jag försökt hälsa på hunden. Den var ju uppenbarligen rädd för mig och tyckte nog att jag var rätt konstig och obehaglig. Och jag förstår att jag inte hade löst hundens problem genom att säga "jag är snäll, jag lovar, du behöver inte bita folk som reser sig upp!" för det sitter antagligen mycket djupare än så. Du förklarar väldigt bra!

Jag måste säga att jag blir himla glad att du försöker förstå hunden efter den här upplevelsen! Så många skulle bara reagera med ilska och "avliva! " direkt efter att ha blivit biten på det här sättet, jag tycker det är väldigt starkt av dig att istället fundera på vad som låg bakom. All heder till dig, verkligen!

 

[snow]

Det är nog en kombination. Hon är en bruksras som kan/ska ha ganska "mycket" i sig så själva skärpan och att hon är reaktiv är egentligen inget konstigt. Sen är det en ras som inte passar vem som helst och i hennes fall bodde hon sina första år hos en person som inte klarade av henne och då utvecklade hon väldigt mycket stressrelaterade olater och blev otrygg i vissa situationer.

Det är just kombinationen osäkerhet och skärpa som inte är så trevlig. En osäker hund utan skärpa är mest feg och en trygg hund med skärpa blir heller inte så stort problem om den hanteras rätt.

Hur är en trygg men skarp hund som hanteras rätt?

Jag kom faktiskt att tänka på en annan händelse här i England. Jag och min sambo var ute och sprang, och närmade oss infarten till en gård. Grinden var öppen, och ibland går de s.k. "public footpaths" som vi trodde att vi följde i princip över folks gårdar så vi var på väg in. Då kommer en liten terrier arg skällande och vi stannade några meter utanför grinden. Terriern stannar några meter innanför grinden. Den såg så pass respektingivande ut att jag inte ville gå längre, men den rörde sig inte utanför grinden utan stannade bara och skällde på oss. Vi dubbelkollade kartan igen och det visade sig att vägen inte alls gick in på gården. Vi var alltså på en privat väg och hunden vaktade sitt revir. När vi vände slutade hunden skälla och sprang tillbaka. Det var för mig en hund som uppträdde "vettigt" - den varnade gårdens ägare att någon närmade sig men var inte på något sätt ute efter att attackera oss så länge vi höll oss på vår kant. (Vad den hade gjort om vi sprungit in på gården får jag ju aldrig veta.)

Jag måste säga att jag blir himla glad att du försöker förstå hunden efter den här upplevelsen! Så många skulle bara reagera med ilska och "avliva! " direkt efter att ha blivit biten på det här sättet, jag tycker det är väldigt starkt av dig att istället fundera på vad som låg bakom. All heder till dig, verkligen!

Tack . Jag är ju djurvän, och jag vet att det ibland blir fel i hantering/uppfostran/etc etc. Samtidigt kanske jag hade reagerat lite annorlunda om det var t.ex. mitt barn som blev bitet. Det var en intressant lärdom att hunden vet hur hårt den biter, för det betyder ju att hunden inte ville skada mig allvarligt utan bara försvara sig och "hota". Vilket ännu mer säger mig att det inte är en aggressiv hund som förhoppningsvis (förmodligen?) inte kommer skada människor i framtiden om ägaren får bort beteende (och kanske börjar använda munkorg, det hade ju absolut hjälpt i den här situationen...)

 

[avslutat medlemskap]

Min erfarenhet av otrygga hundar är nog att dom tänker för långsamt och reagerar med reptilhjärnan innan det som finns däruppe hinner med.
Jag blir ju tuggad på varenda gång jag går in hos grannen (stor monsterschäfer) och varför det blivit som det blivit kan ingen svara på för vi älskar varann och han bara MÅSTE tugga på mig (och busar jag upp honom så slår det nästan över).
Han är trygg i sig själv, trygg med barn och katter men det är bara mig han sätter tänderna i och det är inte bara han som busar med mig, det gör nästan alla djur. Jag har en kompis som är osäker och lite rädd för djur och speciellt kossor, honom skiter dom i och "ger sig på" mig istället, undrar vilka signaler jag sänder ut?

Jag som aldrig varit nån "schäfermänniska" fullkomligt älskar den rasen nu sen grannens galning stal mitt hjärta, trots att han tuggar på mig.

 

[MiniLi]

Hur är en trygg men skarp hund som hanteras rätt?

Jag kom faktiskt att tänka på en annan händelse här i England. Jag och min sambo var ute och sprang, och närmade oss infarten till en gård. Grinden var öppen, och ibland går de s.k. "public footpaths" som vi trodde att vi följde i princip över folks gårdar så vi var på väg in. Då kommer en liten terrier arg skällande och vi stannade några meter utanför grinden. Terriern stannar några meter innanför grinden. Den såg så pass respektingivande ut att jag inte ville gå längre, men den rörde sig inte utanför grinden utan stannade bara och skällde på oss. Vi dubbelkollade kartan igen och det visade sig att vägen inte alls gick in på gården. Vi var alltså på en privat väg och hunden vaktade sitt revir. När vi vände slutade hunden skälla och sprang tillbaka. Det var för mig en hund som uppträdde "vettigt" - den varnade gårdens ägare att någon närmade sig men var inte på något sätt ute efter att attackera oss så länge vi höll oss på vår kant. (Vad den hade gjort om vi sprungit in på gården får jag ju aldrig veta.)



Tack . Jag är ju djurvän, och jag vet att det ibland blir fel i hantering/uppfostran/etc etc. Samtidigt kanske jag hade reagerat lite annorlunda om det var t.ex. mitt barn som blev bitet. Det var en intressant lärdom att hunden vet hur hårt den biter, för det betyder ju att hunden inte ville skada mig allvarligt utan bara försvara sig och "hota". Vilket ännu mer säger mig att det inte är en aggressiv hund som förhoppningsvis (förmodligen?) inte kommer skada människor i framtiden om ägaren får bort beteende (och kanske börjar använda munkorg, det hade ju absolut hjälpt i den här situationen...)

En trygg hund brukar ju inte reagera aggressivt på det sättet. Det krävs mer för att trigga den och den är mer balanserad.
Sen kan ju en hund med mycket kamp ibland hänga i kläder osv men det är ju en annan reaktion än den osäkra hunden som reagerar innan den hunnit tänka.

 

[Christensen1]

Jag skulle vilja säga att utifrån just den här hundens kriterier och egenskaper så är det "normalt" att skydda sig genom att nafsa eller bita. Problemet är att det sällan är människor med kunskap om hund som är i andra ändan av snöret. Med en kunnig ägare hade du sannolikt aldrig märkt av hunden överhuvudtaget.