Mynta2
Trådstartare
Jag tror min hund vaktar barnvagnen. För 11 veckor sedan fick vi en bebis. Inga problem med hunden alls. Hon snarare blev LUGNARE när den kom. Annars är hon ett iver utan dess like. Flamsig och full av energi. Hon är Så försiktig runt bebisen.
Varje morgon tar jag bebis i vagn och hunden och går ut på en väg som leder in i skogen...där släpper jag henne och sen traskar vi. Förra veckan hörde jag en massa stoj innan jag kom in i skogen, tänkte att: jag släpper henne inte förräns jag vet vad det är.
Det var ett dagis som var ute. Helt ok tänkte jag då hon formligen älskar barn när dom stojjar. Hon blir helt till sig, viftar på svansen och ylar i bland.
Barnen såg min hund och gastade: en hund, får vi klappa..Men givetvis sa jag. Nu när jag tänker tillbaka så märkte jag att:
Hon varken viftade på svansen eller visade glädje över barnen = helt olikt henne.
Hon satte sig ned med bakåtstrukna öron och såg ut som att nån slagit henne. Då tänkte jag att: det känns som att snart hugger hon...så har jag ALDRIG tänkt en sekund under våra 3 år. Märklig känsla var det.
Jag tog bort henne från barna, då satte hon sig bakom mig..mellan mig och barnvagnen och såg ut som en misshandlad hund![Eek :eek: :eek:]()
HUR tar jag ur henne att det är JAG som ska skydda familjen, inte hon. Hon gör absolut INTE så här UTAn barnvagn. Skulle barn springa förbi när vi är ute utan vagn så är hon ivrig och vill vara med.
Jag träffar många barn när jag är ute med vagnen, och jag vill inte oroa mig för att hon kan hugga.
Varje morgon tar jag bebis i vagn och hunden och går ut på en väg som leder in i skogen...där släpper jag henne och sen traskar vi. Förra veckan hörde jag en massa stoj innan jag kom in i skogen, tänkte att: jag släpper henne inte förräns jag vet vad det är.
Det var ett dagis som var ute. Helt ok tänkte jag då hon formligen älskar barn när dom stojjar. Hon blir helt till sig, viftar på svansen och ylar i bland.
Barnen såg min hund och gastade: en hund, får vi klappa..Men givetvis sa jag. Nu när jag tänker tillbaka så märkte jag att:
Hon varken viftade på svansen eller visade glädje över barnen = helt olikt henne.
Hon satte sig ned med bakåtstrukna öron och såg ut som att nån slagit henne. Då tänkte jag att: det känns som att snart hugger hon...så har jag ALDRIG tänkt en sekund under våra 3 år. Märklig känsla var det.
Jag tog bort henne från barna, då satte hon sig bakom mig..mellan mig och barnvagnen och såg ut som en misshandlad hund
HUR tar jag ur henne att det är JAG som ska skydda familjen, inte hon. Hon gör absolut INTE så här UTAn barnvagn. Skulle barn springa förbi när vi är ute utan vagn så är hon ivrig och vill vara med.
Jag träffar många barn när jag är ute med vagnen, och jag vill inte oroa mig för att hon kan hugga.