Hund och alkohol?

Det är väl upp till var och en, förhoppningsvis så har folk koll på när dom blir påverkade och inte. Vissa kan dricka mer och vissa tål ingenting, tål man ingenting så bör man inte ens ta något glas i dom situationerna man har ansvar för djuren.

Vem har pratat om personlighetsförändringar? För övrigt är det många som förändrar sin personlighet vid alkohol och inte bara till det negativa. Många just med problem kan faktiskt bli högst normala vid måttligt alkoholintag.
Det är upp till var och en, förutom när du bestämmer? :) Känns som att du mest färgas av ditt umgänge och att du inte gillar att umgås med folk som dricker. Att jag märker att jag är påverkad innebär inte att andra märker det vid samma låga nivå (det vet jag av erfarenhet) alltså är inte allt svart eller vitt och kan bedömas av dig.

Du skrev följande:
Dock en helt annan sak om jag som han litar på och har förtroende för skulle komma hem onykter, det är inte okej.
Det tolkar ju jag som att det handlar om annat än att gå ut och gå med hunden, alltså måste ju hunden fara illa av att matte/husse kommer hem med någon form av personlighetsförändring, eller vad menar du annars att hunden skulle påverkas av?

Men med tanke på följande mening: ”Många just med problem kan faktiskt bli högst normala vid måttligt alkoholintag.”
Så inser jag att vi har väldigt olika syn på människor och deras beteende, så jag förstår att vi har svårt att komma överens kring detta.
 
Jag kan inflika att mina hundar skiter fullständigt i om jag sitter och blir full. Däremot kan de bli rätt brydda om jag är ledsen.

Borde jag helt enkelt vara ledsen på annat ställe än hemma, tänk om jag traumatiserar mina hundar?!

Självklart. Som hundägare ska man vara konstant glad och ha fickorna fulla med köttbullar.

Tacka vet jag katter, om jag låg och dog på golvet skulle vår katt mest vara upprörd över att jag inte gav henne mat.
 
Kan ju säga som så att jag har nog aldrig, någonsin ever varit så påverkad av alkohol, som jag var på det oxycodone, som jag fick efter bilolyckan. Snacka om att jag var totalt väck i hjärnan och lägg därtill skadorna som satte ner fysiken, men rastade hund och ha koll på att de betedde sig på turerna ut? Ja, det gjorde jag ändå utan att någon tog skada och helt utan hundrymningar..

Hundarna var även hemma precis som vanligt och brydde sig föga i att matte betedde sig som en kvidanden, hjärnslö och rutten banan som mestadels låg avtuppad i soffan/sängen.

Det där med att leva ett perfekt pk-hundliv ur alla möjliga absurda och hårt dragna situationer som eventuellt, kanske, möjligen kan uppstå i livet, överlämnar jag med varm hand till de som vill ägna sig åt sådant. För i en sån utopi lever vare sig jag eller mina hundar.
 
Men blir det inte ett trauma för dem om jag förlöper hemmet och överger dem p g a egen sorg? Hur fasiken hanterar man sitt liv som ansvarsfull hundägare?

(ja, denna diskussionen är mina ögon helt absurd)

Alltså jag vet inte hur du har hund men mina är fastklistrade på mig 24/7 och jag visar inget som helst tecken på ändrat tillstånd någonsin.

Kanske ett leende ibland. Ett väldigt litet leende. Man vill ju inte att hundarna ska tro att man är arg.
 
Jag har ju kroniskt trötthetssyndrom och har väldigt lätt för att bli sjuk med rejält hög feber. Tror fasen jag är mycket mer opålitlig med hundarnas koppel då än när jag tagit ett glas vin eller två.

Hundarna reagerar exakt noll även när vi är ett helt gäng som rätt högljutt spelar sällskapsspel medan vi dricker vin och te. De ligger och sover under bordet vi spelar på. (Ända tills vår inte-så-hundvana vän slänger ner en ostbit mitt bland tre hundar som alla älskar mat :cautious: Tur att vi inte har hundar med något stort resursförsvar säger jag bara!)
 
Så om man är ofrivilligt olämplig att rasta hunden så far den inte illa och det är inte oansvarigt?
Men om man är frivilligt olämplig så är det ok?

Intressant.

Alkoholism är btw en sjukdom så det är ofrivillig.
Livet är inte perfekt för någon och ingen kan vara en perfekt djurägare livet igenom. Det är mänskligt att bli sjuk och blir man såpass att man känner att man inte klarar av djuret så bör man få hjälp med det i bästa fall. Annars får man göra vad man kan.

Och ja, alkoholmissbruk är en sjukdom, en sjukdom som inte bör blandas med djur.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har senaste året börjat reagera annorlunda på alkohol O_o Jag vet inte om det är åldern som påverkat eller om jag har andra...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
5 494
Senast: Vallmo
·
Relationer Det här är en diskussion som precis tagit fart mellan mig och min sambo, och jag är helt häpen över hur känsligt det är när man (jag i...
22 23 24
Svar
463
· Visningar
34 475
Senast: Petruska
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp