Det låter precis som mellanbarnet här. Hon är anledningen till att alla "borden" och allehanda teorier rörande småbarn/bebisar vad gäller amning, samsovning osv kastades över bord här.Hon vägrar ta flaska och vi har försökt i tre månader, tar inte heller napp tyvärr. Eller ja, ibland på dagen när hon är på gott humör kan hon ha napp en stund. Tror egentligen inte hon är hungrig på natten utan har ett närhetsbehov som är starkt kopplat till amningen, försöker ibland bara hålla om henne men det fungerar inte. Blir också provocerad när han ska komma och tycka om sånt han inte själv är del av men det grundas just nu i att han är jätterolig att hon ska ramla ur sängen igen. Jag har lagt kuddar under madrassen nu så har vi spjälsängen på ena sidan och en kuddvägg på andra, så hoppas jag det ska kännas tryggt. Vill hann sova i sovrummet är vi nog så illa tvungna att köpa en större säng!
Hon trillade för övrigt också ur sängen en natt när hennes mor hade totaldäckat efter 26 vakentimmar, allt gick bra där med...
Mitt råd är: _skit_ i alla åsikter som folk har! Ditt barn = du gör vad som krävs för att få det att fungera (inom någorlunda rimliga ramar givetvis).
Att de blir bortskämda är bullshit...det där kör min svärfar med också när bärselen åker fram. Jag säger inget för husfridens skull, men skiter högaktningsfullt i de goda råden... Sambon hade också nån romantisk utopi om att hans son minsann skulle sova i egen spjälsäng från första natten och han skulle sova i gästrummet för att vara utvilad till jobbet i veckorna.
Resultat: barnet har sovit noll (0) nätter i egen säng och sambon har sovit noll (0) nätter i gästrummet. Efter tre ungar så prioriterar jag definitivt att faktiskt få sova och en nöjd bebis än att hålla på och krångla till det bara för sakens skull. Som jag påpekat för sambon så sover de två större i egen säng och ingen gallskriker efter tutte heller.
Som flera redan skrivit:bulla upp med kudde under bäddmadrassen och ställ något mot sängen, typ spjälsängen, så det blir ett fysiskt hinder och bebis inte kan rulla ur. Rörande sövning var dottern likadan. Jag blev tokig av att inte kunna göra nåt annat än att kånka runt på barn dagarna i ända. Räddningen för mig med henne var bärselen. Där hängde hon jämt, med tutten i munnen (hon vägrade också napp och flaska). Då hade jag iaf vänsterhanden ledig.
Hon tog napp och flaska till slut, men det tog många månader. Ge inte upp utan erbjud erbjud erbjud. Jag åkte runt som en idiot med henne i början och brukade lägga sträckan mellan Öland och hemmet (14 mil) på att trycka in nappen i munnen på henne medan hon skrek i varierande intensitet över att inte få ha tutten och behöva sitta i ett babyskydd. Fy fan vad provocerande det var att få höra att jag inte försökte tillräckligt, speciellt dåvarande grannen/nuvarande sambon tyckte att det är väl inga problem att få en unge att gilla napp...