Åh fy idag vill jag bara krypa under en filt och gömma mig, länge.
Skulle äntligen iväg på mammaträning, vi är typ redo att köra då kommer en kräkkaskad från bebis och även en ryggbajs. Okej har räknat med lite motgångar så ett klädbyte och sanering av bebis har vi tid med.
Får på oss rena kläder, bebis i bilstol, mig i ytterkläder. Övertalar hunden om att hon inte alls kan följa med och tar oss ut genom dörren. Ja men självklart har bildörrarna fryst fast, går runt och provar andra sidan. Där gick det att öppna iaf. Lyckas spänna fast bilstolen, startar bilen för att få igång värmen. Börjar leta efter isskrapan... Finns ingenstans!
In igen, krångel med nycklar, in i garaget, ingen skrapa. Till köket och tar en stekspade, övertalar igen hunden om att hon inte kan följa med. Ut och skrapa rutan utan vantar, för jag har tappat den ena någonstans. Det går... inget vidare. Ser att det även är is på insidan av rutan.
Träningen börjar om 8 minuter vilket är så länge det tar att köra dit. Sedan hitta parkering, kånka upp bebis i bilstol på övervåningen. Om jag får bort isen på rutan först... Orkar inte
Hade sett fram emot detta men känns inte värt att betala dyrt för träning om vi ska hasta in försent och stressa
Ger upp och det känns som att världen går under typ...
Har inte känt av så mycket orimliga hormoner sedan bebis kom, fick nog igen det nu
Fy vad less jag blir!