Höstföräldrar 2016 del 2 (bebisarna kommer)

[Is]

Nu har vi snart varit hemma ett dygn.
Jag har i ärlighetensnamn lite svårt att greppa verkligheten, är i något extremt lyckorus och känner mig bokstavligen hög.

Sedan värkarna drog i gång natten till onsdag har sambon bettet sig helt efter skolboken -jag är i chocktillstånd eftersom han är lite känd för att inte ta något på allvar, livet kan man gärna skämta sig igenom( utåt sett iaf) - han har servat mig 24h och inte ens gått på toa utan att be om lov ().
Han stod vid sängkanten hela förlossningen och vägrade att acceptera något erbjudande om ens en stol eftersom han inte ville vara förlångt ifrån mig (vilket han tyckte att han skulle vara om han satt sig ner). Han höll min hand, masserade ryggen, höll lustgasen osv osv. Sedan grät han en skvätt när pyret väl kom ut. I det stora hela va han nog mer slut än jag efter det där dygnet.
Idag har jag dock skickat ut han på permission. Pyret har sovit hela natten, och vi har det lite jobbigt här hemma då min tik är i höglöp så hans jakthund går bananas. Så nu beordrade jag ut dem på jakt och hoppas att hunden springer av sig lite hormoner.

Nu väntar jag själv in det där gråtar dygnet som alla har förvarnat mig för. Hur gick det för er andra de här 3-4 dygnet. Hamnade ni i "gråta-som-om-någon-satt-kniven-i-en-fasen"?

 

[sandra87_]

Nu har vi snart varit hemma ett dygn.
Jag har i ärlighetensnamn lite svårt att greppa verkligheten, är i något extremt lyckorus och känner mig bokstavligen hög.

Sedan värkarna drog i gång natten till onsdag har sambon bettet sig helt efter skolboken -jag är i chocktillstånd eftersom han är lite känd för att inte ta något på allvar, livet kan man gärna skämta sig igenom( utåt sett iaf) - han har servat mig 24h och inte ens gått på toa utan att be om lov ().
Han stod vid sängkanten hela förlossningen och vägrade att acceptera något erbjudande om ens en stol eftersom han inte ville vara förlångt ifrån mig (vilket han tyckte att han skulle vara om han satt sig ner). Han höll min hand, masserade ryggen, höll lustgasen osv osv. Sedan grät han en skvätt när pyret väl kom ut. I det stora hela va han nog mer slut än jag efter det där dygnet.
Idag har jag dock skickat ut han på permission. Pyret har sovit hela natten, och vi har det lite jobbigt här hemma då min tik är i höglöp så hans jakthund går bananas. Så nu beordrade jag ut dem på jakt och hoppas att hunden springer av sig lite hormoner.

Nu väntar jag själv in det där gråtar dygnet som alla har förvarnat mig för. Hur gick det för er andra de här 3-4 dygnet. Hamnade ni i "gråta-som-om-någon-satt-kniven-i-en-fasen"?

Första barnet tjöt jag. Hela tiden.. Men då var det jobbigt med amningen och jag hade svårt att slappna av och landa i allt. Grät för typ allt i ett par veckor. Men tror det hade en del att göra med att hon var så extremt närhetstörstande och ville äta 24/7 så jag hade svårt att få vila så var helt utmattad i början.
Nu har det varit helt lugnt. Tjöt lite när jag tittade på film häromdagen, men det gör jag i vanliga fall också. Och så blir jag lite tårögd när lillasyster ska visa hur mkt hon tycker om lillebror.

 

[lil-sis]

Nu har vi snart varit hemma ett dygn.
Jag har i ärlighetensnamn lite svårt att greppa verkligheten, är i något extremt lyckorus och känner mig bokstavligen hög.

Sedan värkarna drog i gång natten till onsdag har sambon bettet sig helt efter skolboken -jag är i chocktillstånd eftersom han är lite känd för att inte ta något på allvar, livet kan man gärna skämta sig igenom( utåt sett iaf) - han har servat mig 24h och inte ens gått på toa utan att be om lov ().
Han stod vid sängkanten hela förlossningen och vägrade att acceptera något erbjudande om ens en stol eftersom han inte ville vara förlångt ifrån mig (vilket han tyckte att han skulle vara om han satt sig ner). Han höll min hand, masserade ryggen, höll lustgasen osv osv. Sedan grät han en skvätt när pyret väl kom ut. I det stora hela va han nog mer slut än jag efter det där dygnet.
Idag har jag dock skickat ut han på permission. Pyret har sovit hela natten, och vi har det lite jobbigt här hemma då min tik är i höglöp så hans jakthund går bananas. Så nu beordrade jag ut dem på jakt och hoppas att hunden springer av sig lite hormoner.

Nu väntar jag själv in det där gråtar dygnet som alla har förvarnat mig för. Hur gick det för er andra de här 3-4 dygnet. Hamnade ni i "gråta-som-om-någon-satt-kniven-i-en-fasen"?

Man kan säga att verkligheten slog honom i huvudet?

 

[Pollyhopp]

Nu har vi snart varit hemma ett dygn.
Jag har i ärlighetensnamn lite svårt att greppa verkligheten, är i något extremt lyckorus och känner mig bokstavligen hög.

Sedan värkarna drog i gång natten till onsdag har sambon bettet sig helt efter skolboken -jag är i chocktillstånd eftersom han är lite känd för att inte ta något på allvar, livet kan man gärna skämta sig igenom( utåt sett iaf) - han har servat mig 24h och inte ens gått på toa utan att be om lov ().
Han stod vid sängkanten hela förlossningen och vägrade att acceptera något erbjudande om ens en stol eftersom han inte ville vara förlångt ifrån mig (vilket han tyckte att han skulle vara om han satt sig ner). Han höll min hand, masserade ryggen, höll lustgasen osv osv. Sedan grät han en skvätt när pyret väl kom ut. I det stora hela va han nog mer slut än jag efter det där dygnet.
Idag har jag dock skickat ut han på permission. Pyret har sovit hela natten, och vi har det lite jobbigt här hemma då min tik är i höglöp så hans jakthund går bananas. Så nu beordrade jag ut dem på jakt och hoppas att hunden springer av sig lite hormoner.

Nu väntar jag själv in det där gråtar dygnet som alla har förvarnat mig för. Hur gick det för er andra de här 3-4 dygnet. Hamnade ni i "gråta-som-om-någon-satt-kniven-i-en-fasen"?

Vad härligt att han verkligen (bokstavligen) har stått vid din sida genom allt!
Jag hade en dag där jag tokgrät till allt, men inte utan någon anledning. Tex till sorgliga saker på TV, fina sms osv. Helt enkelt lite mer av alla känslor, men inte alls bara allmänt ledsen eller så.

 

[BernT]

@Is

Jag fick ingen "baby blues" alls efter förlossningen så grät absolut inget. Mådde bara bra så man måste inte få det hade också hört att man skulle grina rejält men min kropp är typ helt okänslig för hormoner/hormonförändringar så kanske spelade in.

 

[Cocos]

Tack!
Jag tror vår lille skulle gilla sjal. Han vill bli buren dygnet runt. Kan de även amma i sjalen?
Vi har en bärsele men det skall man inte använda i början va?

Vet inte om nån redan svarat.. Men ja du kan amma i sjal! Jag föredrar att inte lägga barnet i vagga utan ist lätta några Cm på knuten och sen kasa ner hela bebis och sjal samt kanske lite pt sidan. Ofta brukar det va lite trixigt i början men sen funkar det i skarpt läge liksom
Sele kan du använda från nyfödd men beroende på vilket märke kan du behöva ha ett spädbarnsinlägg.

 

[viadukt]

Nu har vi snart varit hemma ett dygn.
Jag har i ärlighetensnamn lite svårt att greppa verkligheten, är i något extremt lyckorus och känner mig bokstavligen hög.

Sedan värkarna drog i gång natten till onsdag har sambon bettet sig helt efter skolboken -jag är i chocktillstånd eftersom han är lite känd för att inte ta något på allvar, livet kan man gärna skämta sig igenom( utåt sett iaf) - han har servat mig 24h och inte ens gått på toa utan att be om lov ().
Han stod vid sängkanten hela förlossningen och vägrade att acceptera något erbjudande om ens en stol eftersom han inte ville vara förlångt ifrån mig (vilket han tyckte att han skulle vara om han satt sig ner). Han höll min hand, masserade ryggen, höll lustgasen osv osv. Sedan grät han en skvätt när pyret väl kom ut. I det stora hela va han nog mer slut än jag efter det där dygnet.
Idag har jag dock skickat ut han på permission. Pyret har sovit hela natten, och vi har det lite jobbigt här hemma då min tik är i höglöp så hans jakthund går bananas. Så nu beordrade jag ut dem på jakt och hoppas att hunden springer av sig lite hormoner.

Nu väntar jag själv in det där gråtar dygnet som alla har förvarnat mig för. Hur gick det för er andra de här 3-4 dygnet. Hamnade ni i "gråta-som-om-någon-satt-kniven-i-en-fasen"?

Här har vi en till pappa som är ett skolboksexemplar. Han har gjort allt rätt verkligen och lilla E är så nöjd med att vara hos honom. Jag fick vara på uppvaket efter snittet pga hög belastning på förlossningen så de var själva de första 2-3 timmarna i hennes liv.

Jag är också helt hög. Gråter av glädje så fort jag tittar på henne. Kan inte ens förklara känslorna i kroppen. Det bara känns så underbart och fantastiskt och jag bara älskar vår lilla tjej

Vår första natt hemma flöt på hur bra som helst med 1,5 h vaken bebis. Så jag känner mig utvilad idag.

Och @lil-sis jag lovar, de växer! Idag vaknade jag upp med två hårda meloner. Skulle vilja ha fem ungar att amma idag

 

[Is]

Man kan säga att verkligheten slog honom i huvudet?

Hahaha ja verkligen. Nu är han istället föremål för att få alla äldre kvinnor i mitt liv att storgråta (ink hans egen mamma) Pga att fäderna till deras barn varit så okänsliga vid förlossningen. Lite OT men Min stackars gamla farmor grät i säkert 30 min i telefonen. Hon har tre barn tillsammans med min biologiska farfar, den mannen var nog ett svin rakt igenom (och senare kraftig alkolist, som inte brytt sig om någon annan än sig själv) så han hade valt att inte ens hälsa på henne på BB vid något tillfälle med motiveringen att han hade ju hälsat på när hans två tidigare barn från två andra förhållanden föddes så han visste redan att det inte va nått att bry sig om. Nu va ju de för närmare 55 årsedan men redan då ansågs han nog som ett svin faktiskt, är så glad att tiderna har förändrat till det bättre! Stackar Goa farmor hade nog hamnat ganska mycket fel där i livet och med sin egen familj här i Norrland och hon själv i Stockholm hade hon ingen att vända sig till

Vi har föresten nog bestämt att A, ska få min farmors Fars namn i mellannamn (vilket naturligvis fick den arma kvinnan att gråta ännu mer) och när jag berättade det visade det sig att farmors far föddes för bra exakt 100 årsedan (så när som på ett par veckor) så det blev ett fint sammanträffande

 

[lil-sis]

Hahaha ja verkligen. Nu är han istället föremål för att få alla äldre kvinnor i mitt liv att storgråta (ink hans egen mamma) Pga att fäderna till deras barn varit så okänsliga vid förlossningen. Lite OT men Min stackars gamla farmor grät i säkert 30 min i telefonen. Hon har tre barn tillsammans med min biologiska farfar, den mannen var nog ett svin rakt igenom (och senare kraftig alkolist, som inte brytt sig om någon annan än sig själv) så han hade valt att inte ens hälsa på henne på BB vid något tillfälle med motiveringen att han hade ju hälsat på när hans två tidigare barn från två andra förhållanden föddes så han visste redan att det inte va nått att bry sig om. Nu va ju de för närmare 55 årsedan men redan då ansågs han nog som ett svin faktiskt, är så glad att tiderna har förändrat till det bättre! Stackar Goa farmor hade nog hamnat ganska mycket fel där i livet och med sin egen familj här i Norrland och hon själv i Stockholm hade hon ingen att vända sig till

Vi har föresten nog bestämt att A, ska få min farmors Fars namn i mellannamn (vilket naturligvis fick den arma kvinnan att gråta ännu mer) och när jag berättade det visade det sig att farmors far föddes för bra exakt 100 årsedan (så när som på ett par veckor) så det blev ett fint sammanträffande

Min biologiska morfar var ett as men som tur var träffade mormor morfar för en massa år sedan (typ drygt 60) så både hon och barnen fick det bra. Han är numer min enda äldre släkting kvar. Om Greta är en Greta så kommer hon heta Greta Anikki efter mormor och farmor som båda dog i år.

 

[Is]

Min biologiska morfar var ett as men som tur var träffade mormor morfar för en massa år sedan (typ drygt 60) så både hon och barnen fick det bra. Han är numer min enda äldre släkting kvar. Om Greta är en Greta så kommer hon heta Greta Anikki efter mormor och farmor som båda dog i år.

Gillar namnen men beklagar självklart sorgen.

 

[pajaztar]

Fick tummen ur och köpte en barnvagn. Blev en Kronan duo!

 

[vinkelina]

Måste varva med lite positivt tänkande. Vi har ju tänkt sattsa på tygblöjor och jag har kollat genom dvs köp och sälj sidor. Räknade igår att vi har 14 st här hemma nu, mest pocket och imsevimse skal (öh,,tror de är skal i alla fall) för dessa har vi betalat motsvarande 300 kr. Testade även att bjuda hem några "kinesiska pocketblöjor" från ebay. 7 st kostade 200 kr så om de inte funkat går inte värden under

 

[vinkelina]

Undrar om de verkligen är foglossningar jag råkar ut för. Hovslagare idag så stod och hängde i stallgången.

När jag skulle sopa undan tänkte jag inte kunna förflytta mig. Alltså den smärtan i vänster skinka (isch) kan lägga noll tyngd på den (praktiskt när man skall gå) håller i sig ännu. Dock lättare de om jag går, bara jag kommer över de första 20 stegen. Påminner om smärtan jag fick när jag som yngre drog nått ur led i höften och tvingades gå två km hem. Var innan mobiltelefon och bakvägar så man såg inga människor

 

[Is]

Undrar om de verkligen är foglossningar jag råkar ut för. Hovslagare idag så stod och hängde i stallgången.

När jag skulle sopa undan tänkte jag inte kunna förflytta mig. Alltså den smärtan i vänster skinka (isch) kan lägga noll tyngd på den (praktiskt när man skall gå) håller i sig ännu. Dock lättare de om jag går, bara jag kommer över de första 20 stegen. Påminner om smärtan jag fick när jag som yngre drog nått ur led i höften och tvingades gå två km hem. Var innan mobiltelefon och bakvägar så man såg inga människor

Jag tycker det låter precis som foglossning.

Men kan förklara så här, min pappa ramlade av en lastbil och bröt böckenet både fram och bak dvs högerben satt i tvp frakturer.

Läkarna komentar va "nu vet du hur kvinnor med foglossningar känner" och med tanke på att pappa förstod exakt hur jag kände så antar jag att det va bra lika. Så känns det som en fraktur så är det absolut inte omöjligt att det är just foglossning.

 

[vinkelina]

Bad mannen klämma och känna när han kom hem. Värsta smärtan (all) var runt sittknölen så han gissa på höftrotatorn som tagit stryk. De mesta av smärtan släppte efter att jag legat en timme i sängen platt på rygg. Nu kan jag gå normalt igen.

Är inte lätt att ha ett normaltillstånd av smärta. Är så van att alltid ha ont och har svårt att sätta tummen på om de är vanlig smärta eller nått man bör ta på allvar. (Har seriöst träffa på folk med samma syndrom som jag som "missat" att förlossningen har startat, smärta är vardagsmat)

 

[morgaine]

Nu har vi snart varit hemma ett dygn.
Jag har i ärlighetensnamn lite svårt att greppa verkligheten, är i något extremt lyckorus och känner mig bokstavligen hög.

Sedan värkarna drog i gång natten till onsdag har sambon bettet sig helt efter skolboken -jag är i chocktillstånd eftersom han är lite känd för att inte ta något på allvar, livet kan man gärna skämta sig igenom( utåt sett iaf) - han har servat mig 24h och inte ens gått på toa utan att be om lov ().
Han stod vid sängkanten hela förlossningen och vägrade att acceptera något erbjudande om ens en stol eftersom han inte ville vara förlångt ifrån mig (vilket han tyckte att han skulle vara om han satt sig ner). Han höll min hand, masserade ryggen, höll lustgasen osv osv. Sedan grät han en skvätt när pyret väl kom ut. I det stora hela va han nog mer slut än jag efter det där dygnet.
Idag har jag dock skickat ut han på permission. Pyret har sovit hela natten, och vi har det lite jobbigt här hemma då min tik är i höglöp så hans jakthund går bananas. Så nu beordrade jag ut dem på jakt och hoppas att hunden springer av sig lite hormoner.

Nu väntar jag själv in det där gråtar dygnet som alla har förvarnat mig för. Hur gick det för er andra de här 3-4 dygnet. Hamnade ni i "gråta-som-om-någon-satt-kniven-i-en-fasen"?

Grattis @Is och @viadukt !!!

Nej, jag fick inget baby-bluesdygn. Jag blev gråtmild och är det fortfarande efter två veckor pss att jag inte orkar nyheter om misshandlade barn e ller djur, tårarna kommer direkt.
Annars sitter lyckoruset i, lillen är ett riktigt lyckopiller.

 

[morgaine]

@morgaine Det är ganska vanligt att barn inte kan sova i vagnen om den inte körs. Dvs det räcker inte bara med att vagga den. Jag la ner vår flicka när hon var vaken. Sen somnade hon ganska fort. Körde en lång runda och ställde sedan vagnen. Då kunde hon forts sova ca 10-15 min till. Men var vagnen i rörelse så vaknade hon oftast inte förrän hon var hungrig igen. I övrigt kunde hon bara sova på mig under de första månaderna.

Vi övar på vagnen, han trivs korta stunder nu men han måste vara nymatad och sömnig, annars protesterar han direkt.
Tack ni som tipsat!

 

[Is]

I måndags visade sig mina hormoner tillslut. Inte så att jag grät hejdlöst men nog grät ja. Alfons hade sitt första sämre dygn, vi hade helt kommit ur gängorna och inget va riktigt bra. På det har jag haft kraftig mjölkstas- sjukt ont. Överlag var dagen väldigt påfrestande med Hembesök från BVC och paket från kusinen (bästa vännen) som flyttat till canada och som jag inte träffat på över ett år nu och just nu är hon lite fast i canada i väntan på att få sitt sambovisum godkänt så det tar ytterligare några månader innan hon kan komma hem och träffa vårt lilla underverk.

I övrigt går allt så sjukt bra, kan inte riktigt tro att allt det här är sant! A äter och sover regelbundet och har gått upp ordentligt med vikt. Jag har varit lite orolig över att han nog har ordentligt med magknip men misstänkte själv att de beror mycket på att han sväljer så jäkla mycket luft.Han snuttar nämligen oavbrutet trots att han inte är hungrig så bröstet vill han inte ha utan han blir bara arg om det kommer massa mjölk och väljer hellre att snutta på sidan om eller helst på sin egenheter hand eller på pappa. Så jag frågade BVC sköterskan om jag verkligen inte skulle börja med napp för hon såg ju hon också han bara snuttar högljutt i luften så efter att ha vägt honom och sett att han gått upp mer i vikt på de dagarna än vad dom bör ha gått upp på en hel vecka så sa hon att vi skulle prova med nappen när vi viste att han va mätt.
Och vilken lycka, A älskar nappen så nu måste vi nästan väcka honom för att han ska äta. Annars är han så väldigt nöjd med livet

I går morse fick jag dock min första "välkommen till livet som småbarnsförälder upplevelse".
Hade precis ammat och insåg att jag själv akut behövde uppsöka en toalett, så jag springer ner med barnet i famnen och lägger ner honom i vaggan ovh springer i väg på toa. Hinner bara sätta mig så hör jag hur han börjar gråta, så skyndar mig allt jag kan- när jag rusar ut från toan håller jag på att snubbla över min hund som står och håller på att kräks! Får tag på barnet och rusar mot ytterdörren för att få ut hunden men i farten flyger -den nyfunna och i Alfons värld livsviktig- nappen all världen värld.
Får ut hunden och serverar henne sedan lite mat för att tillbringa kommande halvtimme med att leta den där jäkla nappen!
Trots att vi varit uppe sedan 8.00 så lyckades jag inte få i mig själv frukost först 11.30?!
Ja ja, Alfons hade roligt iaf.

 

[viadukt]

Här är en till lycklig mamma.
Lilla E är så okomplicerad och vi njuter så länge det varar. Sover och äter regelbundet. Fick också mjölkstas då jag trodde jag skulle dö, var inte beredd på den smärtan!!

Ingen baby blues här heller. Gråter visserligen varje dag när jag tittar på henne, hela jag känner bara sån kärlek till det fina barn vi har fått

 

[Carand]

I måndags visade sig mina hormoner tillslut. Inte så att jag grät hejdlöst men nog grät ja. Alfons hade sitt första sämre dygn, vi hade helt kommit ur gängorna och inget va riktigt bra. På det har jag haft kraftig mjölkstas- sjukt ont. Överlag var dagen väldigt påfrestande med Hembesök från BVC och paket från kusinen (bästa vännen) som flyttat till canada och som jag inte träffat på över ett år nu och just nu är hon lite fast i canada i väntan på att få sitt sambovisum godkänt så det tar ytterligare några månader innan hon kan komma hem och träffa vårt lilla underverk.

I övrigt går allt så sjukt bra, kan inte riktigt tro att allt det här är sant! A äter och sover regelbundet och har gått upp ordentligt med vikt. Jag har varit lite orolig över att han nog har ordentligt med magknip men misstänkte själv att de beror mycket på att han sväljer så jäkla mycket luft.Han snuttar nämligen oavbrutet trots att han inte är hungrig så bröstet vill han inte ha utan han blir bara arg om det kommer massa mjölk och väljer hellre att snutta på sidan om eller helst på sin egenheter hand eller på pappa. Så jag frågade BVC sköterskan om jag verkligen inte skulle börja med napp för hon såg ju hon också han bara snuttar högljutt i luften så efter att ha vägt honom och sett att han gått upp mer i vikt på de dagarna än vad dom bör ha gått upp på en hel vecka så sa hon att vi skulle prova med nappen när vi viste att han va mätt.
Och vilken lycka, A älskar nappen så nu måste vi nästan väcka honom för att han ska äta. Annars är han så väldigt nöjd med livet

I går morse fick jag dock min första "välkommen till livet som småbarnsförälder upplevelse".
Hade precis ammat och insåg att jag själv akut behövde uppsöka en toalett, så jag springer ner med barnet i famnen och lägger ner honom i vaggan ovh springer i väg på toa. Hinner bara sätta mig så hör jag hur han börjar gråta, så skyndar mig allt jag kan- när jag rusar ut från toan håller jag på att snubbla över min hund som står och håller på att kräks! Får tag på barnet och rusar mot ytterdörren för att få ut hunden men i farten flyger -den nyfunna och i Alfons värld livsviktig- nappen all världen värld.
Får ut hunden och serverar henne sedan lite mat för att tillbringa kommande halvtimme med att leta den där jäkla nappen!
Trots att vi varit uppe sedan 8.00 så lyckades jag inte få i mig själv frukost först 11.30?!
Ja ja, Alfons hade roligt iaf.

Skönt att nappen funkar! Nu förstår du varför man köper ca 800st