Höstföräldrar 2016 del 2 (bebisarna kommer)

[malumbub]

Gräsligt, både kommentarerna och att de baserar sitt beslut på något sånt.

Jag kan inte med säkerhet lova att det är exakt så, men så pratar de om det i a f.
Jag tycker det är tråkigt att såna kommentarer ens existerar.

 

[cirkus]

Jag kan inte med säkerhet lova att det är exakt så, men så pratar de om det i a f.
Jag tycker det är tråkigt att såna kommentarer ens existerar.

Ja det är helt sanslöst onödigt och taskigt. Än en gång är vi tillbaka på varför får folk inte vara glada för att det är komplikationsfritt?

 

[viadukt]

Ja det är helt sanslöst onödigt och taskigt. Än en gång är vi tillbaka på varför får folk inte vara glada för att det är komplikationsfritt?

Svensk avundsjuka?

 

[Ravishing]

Förlossningsberättelse, okomplicerad igångsättning. Varning för roman!


Hade efter en tid med högt blodtryck utvecklat preeklampsi och legat inlagd 4dgr för observation. När doktorn gick ronden bestämde han att det var dags att sätta igång mig om tappen inte var alltför omogen. En undersökning visade på öppen 3 cm pch nästan utplånad tapp.

När han berättade om igångsättningen blev jag så galet nervös, bara skakade i hela kroppen. Tyvärr hade de ingen plats på Fl just då utan vi väntade hela dagen och tänkte tillslut att det skulle bli dagen efter, inte så smart med en långdragen igångsättning på kvällen när man inte sovit på ett antal h och är lagom trött. Jodå det skulle vi... kl 20 fick vi komma ned.

Kommer ner till fl, får träffa en bm som jag ogillade mycket. Hon var ganska nedlåtande och peppade mig verkligen inte utan sa snarare "känn er som hemma, detta är ert hem nu ett par dagar framåt." Inte vad jag ville höra.
Blev undersökt även på fl av läkare. Fortf 3cm öppen och 0,5cm kvar av tappen. 21.30 får jag första dosen cytotec, de hade tänkt sätta igång genom bardkateter men tänkte om pga att jag var såpass öppen.

Efter första dosen gick jag och sambon och sov, lyckades sova tills nästa dos gavs vid 00, hade då vaknat av värkar som kändes lite mer. Vid 01 började det kännas lite mer, kunde inte ligga ned och sova längre. Väcker sambon. Vi vankar fram och tillbaka i korridorerna, lutar mig mot A och vaggar samt andas tyst genom värkarna. A räknar baklänges från 60 ned till 0 då värkarna höll i sig ca 1min. Går tillbaka till rummet, Jobbade mycket med dyktekniken, dvs dyka genom värkarna och vara totalt avslappnad. Bm kom in vid ett tillfälle och frågade om jag sov när jag hade rejält ont, men nej, jag dök.

Vid 02 fick jag sista dosen cytotec samt antibiotika pga gbs. Fortsätter dyka genom tätare, starkare värkar och det funkar väldigt bra för mig. Vid 05 kommer en annan bm in och sätter CTG, hjälper mig att montera på min TENS. Funkar så otroligt bra!

Undersöks igen vid 6, öppen 4cm. Kändes så jäkla fjuttigt... 4 jäkla cm efter hela natten??? Bm tar hinnorna och vattnet går. Vill sätta värkstimulerande men jag vill vänta och se om det händer grejer av sig själv först.

07.30 kommer samma jäkla bm som skrev in mig. Gillade henne lite bättre nu! Öppen 8cm. Fortsätter med tens och andning. Svårt att få till bra ctg så de sätter skalpelektrod, tyvärr störs den ut av tensen så vi fortsätter med sporadiska ctg då den verkligen hjälper mig. 40min senare blev jag tyvärr av med den, men bebis hälsa viktigare såklart. Får testa lustgas, värsta jag varit med om. Mådde riktigt dåligt av den.

08.45 har jag det väääldigt jobbigt. Det trycker på utav bara h-vete och jag börjar få panik då jag vet att jag inte får krysta om jag inte är öppen. Ringer på klockan, misstänker att jag är fullt öppen pga trycket i värkarna men behöver hjälp. Min bm är upptagen så får en ny bm. Jag står på knä över huvudändan på sängen och typ gråter av frustation och smärta, vill så gärna krysta. Bm läser min journal, vilket hon måste, men som där och då kändes sjukt jobbigt.

09.00 har hon undersökt mig och konstaterat att jag är fullt öppen. Frågar överlyckligt om jag ääääntlifen får krysta, japp set fick jag. Den känslan alltså... magiskt häftigt att känna kroppen ta över på det sättet. Har aldrig varit med om en mer förlösande känsla än att få agera på den impulsen. Krystar ståendes mig huvudändan på sängen, varierar med att sitta på fl-pall samt gynposition och på sidan pga varierande hjärtljud. Läkarteamet stod redo utanför dörren då hjärtljuden sjönk till ich från, bm var inte orolig pga hans basalfrekvens varit ganska låg hela tiden. 09.38 föds vår son. Jag är här helt jäkla slut. Fattar knappt vad det är för liten blodig, skrikande skit som kommer upp på bröstet.

Summering: sjukt nöjd med fl och att jag klarade mig med endast tens, mitt mål var att föda utan Eda och det klarade jag! Sprack litegrann, grad 2.

 

[Miks]

@Ms_Antrop Tänker på er! Hoppas er lilla tjej mår bättre och att ni tar hand om varandra!

Mvh Miks

 

[HeleneK]

Augusti
25/8 - Pollyhopp, 28 år, första barnet, pojke,Ludwig, född 24/8 3600 g & 49 cm
28/8 - fritz_92, 23 år, första barnet, Isabella, född 26/8 3320 gram och 51 cm
31/8 - morgaine

September
4/9 - sandra87_, 29 år, andra barnet, pojke,Ante, född 26/8. 3580 gram och 51 cm
7/9 - AVB, första barnet
10/9 - ls, första barnet, 28 år Alfons född 14/9 3900 gram och 50 cm
15/9 - eddisson, första barnet, 31 år Elias född 29/9 3452g
20/9 - kossankaj, första barnet, 30år
20/9 - sona
21/9 - viadukt, 29 år, första barnet. E (flicka) född 15/9 3100g och 49cm.

Oktober
24/10 - HeleneK, 35 år, första barnet, flicka, Elda, född 25/10, 3760g, 51 cm.
25/10 - Ms_Antrop, 31 år, första barnet (sambons femte), flicka
31/10 - Ravishing, 26 år, första barnet, pojke,Henry född 31/10, 48cm, 3000g.

November
7/11 - pajaztar, 31 år, första barnet. Flicka född 1/11, 47 cm 2780 g.
12/11 - tabasco, första barnet, 27 år, flicka
15/11 - Terqa, andra barnet, 33 år, Flicka
22/11 - vinkelina, första barnet 32 år
24/11 - Jast87, andra barnet, 28 år
25/11 - Lillstrumpa, första barnet, 29 år

 

[Tabasco]

Oj vad tiden rusar! Jag har hängt med och läst men inte kommit mig för att skriva något själv. Grattis till alla er som äntligen har era små på utsidan!

Jag jobbade sista dagen i fredags, packade förlossningsväskan igår och nu ligger jag på soffan och väntar på att något ska hända... Nej så otålig är jag inte ännu, BF på lördag och både sambon och jag är så klart nyfikna och förväntansfulla inför att träffa det lilla livet i magen men jag ser faktiskt fram emot att bara vara hemma ensam lite. Det har varit ganska intensivt med jobb in i det sista så det ska bli skönt med lite återhämtning. (Nu kommer väl bebis inatt bara för det ) Vi har lite småpyssel kvar att göra i barnrummet också som det vore skönt att hinna med.

 

[viadukt]

Så roligt att det kommer fler bebisar!

Ni som har haft era på utsidan ett tag, hur går det för er? Har det börjat hända saker utvecklingsmässigt hos era små?

 

[Pontevecchio]

Om man vänder på det - är den som har en baby som inte är lättsam och glad en dålig förälder som inte svarar på barnets behov?

Det tror jag inte, jag tror att alla föräldrar gör så gott de kan. Däremot kan jag se att många i vår generation verkar tro att allt löser sig själv när det kommer till barn. I allt annat i livet läser man på, man pluggar och tränar men kids, de bara är som de är.
Den äldre mer barnvana generationen tycker jag har fler knep för att få barn att sova, äta osv.
i vår generation är svaret ofta "hen är sån". Det finns massor av böcker och tips och trix för allt med barn men väldigt få verkar intresserade av att läsa och ta till sig.

"vänta bara" och "nästa blir värre" är det man får höra om man säger att man tycker föräldrarskapet inte är så hemskt utan som förväntat. Det är ingen räkmacka utan vår son är sover dåligt emellanåt men man får liksom inte vara fine med det.

 

[cirkus]

Det tror jag inte, jag tror att alla föräldrar gör så gott de kan. Däremot kan jag se att många i vår generation verkar tro att allt löser sig själv när det kommer till barn. I allt annat i livet läser man på, man pluggar och tränar men kids, de bara är som de är.
Den äldre mer barnvana generationen tycker jag har fler knep för att få barn att sova, äta osv.
i vår generation är svaret ofta "hen är sån". Det finns massor av böcker och tips och trix för allt med barn men väldigt få verkar intresserade av att läsa och ta till sig.

Jag tycker att dagens generation är extremt påläst snarare, ställer högre krav på det mesta jämfört med tidigare generationer som verkligen gillade läget i mångt och mycket.

Jag tror självklart också att alla föräldrar gör så gott de kan, men jag kan inte låta bli att bli lite irriterad på den som säger att min unge är så enkel för att vi är så bra föräldrar - det gör liksom att om ungen inte är enkel så beror det på att föräldrarna är sämre på att svara på barnets behov och det håller jag inte med om.

 

[Pontevecchio]

påläst i mycket såsom vagnar, gift och bwl och babypottning men mindre i tex skallassymetri (gått från 2 av 10 till 5 av 10). de flesta i min närhet som får bebis har knappt träffat en bebis innan de är på BB. klart som sjutton det blir nybörjarmisstag?

Dock verkar barn i tex storfamiljer sova väldigt gott, där tror jag inte det är för att man ser deras behov så fort utan snarare tvärtom..

 

[viadukt]

Det tror jag inte, jag tror att alla föräldrar gör så gott de kan. Däremot kan jag se att många i vår generation verkar tro att allt löser sig själv när det kommer till barn. I allt annat i livet läser man på, man pluggar och tränar men kids, de bara är som de är.
Den äldre mer barnvana generationen tycker jag har fler knep för att få barn att sova, äta osv.
i vår generation är svaret ofta "hen är sån". Det finns massor av böcker och tips och trix för allt med barn men väldigt få verkar intresserade av att läsa och ta till sig.

"vänta bara" och "nästa blir värre" är det man får höra om man säger att man tycker föräldrarskapet inte är så hemskt utan som förväntat. Det är ingen räkmacka utan vår son är sover dåligt emellanåt men man får liksom inte vara fine med det.

Jag har verkligen läst så mycket jag kunnat om amning, utveckling, sömn och mat mm. Det har hjälpt mig jättemycket att förstå och kunna tolka henne bättre. Jag tror inte att jag hade klarat det lika bra om jag inte läst så mycket. På vårt sjukhus anordnas det amningsutbildning och den var verkligen jättebra! vid läkarundersökningen inför hemgång från BB satsa läraren även att de märker stor skillnad på de föräldrar som gått utbildningen och de som inte gjort det. de upplevde att betydligt fler har en fungerande amning från start sedan de började med utbildningen.

 

[Pollyhopp]

Så roligt att det kommer fler bebisar!

Ni som har haft era på utsidan ett tag, hur går det för er? Har det börjat hända saker utvecklingsmässigt hos era små?

De senaste nyheterna här är att han har hittat sina händer vilka han gärna stoppar i munnen mest hela tiden, samt att han numera gärna sitter med stöd. Ofta när han ligger ned så greppar han mina fingrar och försöker dra sig uppåt, lyfter jag då så håller han i sig och följer med upp i sittposition. Det är häftigt hur starka de små är!
Sen är jag även glad över utvecklingen hos min 2,5 åring (häst) som jag red i trav på lina häromdagen, han har bara haft sadel på sig ett par ggr innan det men är hur cool som helst. Lite meckigt bara med sambo som longerar och barnvakt med bebisen på läktaren, men med lite pussel så går det mesta!
Hur går det för er med utvecklingen?

 

[Tassetass]

Jag tror självklart också att alla föräldrar gör så gott de kan, men jag kan inte låta bli att bli lite irriterad på den som säger att min unge är så enkel för att vi är så bra föräldrar - det gör liksom att om ungen inte är enkel så beror det på att föräldrarna är sämre på att svara på barnets behov och det håller jag inte med om.

Man kan ju vända på det; det är lätt att vara bra föräldrar om man har en lätt unge. Min dotter föddes rätt nöjd med livet och är glad mest jämt, då är det inte så himla svårt att ha tålamod, svara på hennes varje behov och ta allt på volley.

 

[Is]

Så roligt att det kommer fler bebisar!

Ni som har haft era på utsidan ett tag, hur går det för er? Har det börjat hända saker utvecklingsmässigt hos era små?

Grabben ha kommit på att han kan vända sig från mage till ryggläge- och fort går det så det gäller att vara med när han kastar sig annars är risken att han slår i huvudet. Han kan vända sig sakta och kontrollerat men ja vet inte om det är när han bli frustrerad, trött eller för ivrig så bara kastar han sig åt sidan (går väl änklare att komma över på rygg om han tar sats än om han tippar lite sakta). Men han tröttnar snabbt och jag upplever att han ofta blir rastlös nu när jag är ensam med honom. Är det liv och rörelse runt omkring är han oftast väldigt nöjd med att sitta i mitt knä och bara kolla och lyssna in omgivningen.

Han har även börjat skratta lite, alltså inte bara le utan de kommer verkligen lite små korta skrattliknande ljud samtidigt som hela pojken studsar.

I övrigt har vi de lite knepigt med nattrutinerna sedan vi ställde om kockan. Vi hade så bra rutiner innan tidsomställningen men nu lyckas vi inte ändra dem. Rutinen va att gå och sova 21 sedan vaknade han 3 för att äta och sedan igen kl 5 när pappa kliver upp för att fara på jobbet och då va han vaken typ en timme innan han sov till 8
Nu är ju allt fel så nu skriker han av trötthet kl 20 sedan vaknar han 02 och gör sedan morgon kl 4 (och de här är alltså på klockslaget) och eftersom pappa kliver upp 5 finns det inte på kartan att somna om igen då.

 

[viadukt]

De senaste nyheterna här är att han har hittat sina händer vilka han gärna stoppar i munnen mest hela tiden, samt att han numera gärna sitter med stöd. Ofta när han ligger ned så greppar han mina fingrar och försöker dra sig uppåt, lyfter jag då så håller han i sig och följer med upp i sittposition. Det är häftigt hur starka de små är!
Sen är jag även glad över utvecklingen hos min 2,5 åring (häst) som jag red i trav på lina häromdagen, han har bara haft sadel på sig ett par ggr innan det men är hur cool som helst. Lite meckigt bara med sambo som longerar och barnvakt med bebisen på läktaren, men med lite pussel så går det mesta!
Hur går det för er med utvecklingen?

Kul med hästen! jag har också en unghäst som jag började rida in gravid i våras. Vi var ute på första riktiga uteritten här i helgen i storm och det gick hur bra som helst. Vågade gå först till och med.

Vår lilla tog tag i sin fot för första gången idag. Ler mest hela tiden. Annars går det lite trögt. Hon är inte alls speciellt stark i nacken tex. Hon hatar verkligen att ligga på mage så känner mig så hemsk som tvingar henne. tidigare gick det ok att ligga på någon av oss men nu blir hon sur även där. Blir väl sakta starkare och starkare iaf.

Grabben ha kommit på att han kan vända sig från mage till ryggläge- och fort går det så det gäller att vara med när han kastar sig annars är risken att han slår i huvudet. Han kan vända sig sakta och kontrollerat men ja vet inte om det är när han bli frustrerad, trött eller för ivrig så bara kastar han sig åt sidan (går väl änklare att komma över på rygg om han tar sats än om han tippar lite sakta). Men han tröttnar snabbt och jag upplever att han ofta blir rastlös nu när jag är ensam med honom. Är det liv och rörelse runt omkring är han oftast väldigt nöjd med att sitta i mitt knä och bara kolla och lyssna in omgivningen.

Han har även börjat skratta lite, alltså inte bara le utan de kommer verkligen lite små korta skrattliknande ljud samtidigt som hela pojken studsar.

I övrigt har vi de lite knepigt med nattrutinerna sedan vi ställde om kockan. Vi hade så bra rutiner innan tidsomställningen men nu lyckas vi inte ändra dem. Rutinen va att gå och sova 21 sedan vaknade han 3 för att äta och sedan igen kl 5 när pappa kliver upp för att fara på jobbet och då va han vaken typ en timme innan han sov till 8
Nu är ju allt fel så nu skriker han av trötthet kl 20 sedan vaknar han 02 och gör sedan morgon kl 4 (och de här är alltså på klockslaget) och eftersom pappa kliver upp 5 finns det inte på kartan att somna om igen då.

Är det inte rätt tidigt att vända sig redan? han är väl bara ca en vecka äldre än min tjej? Det är rätt fascinerande hur olika de kan vara och allt är ändå lika normalt.

Jobbigt med nätterna. Har förstått att det kan svänga rätt tvärt överlag så det gäller att passa på att njuta av sömnen medan man kan. Jag får sakta sova längre och längre i sträck. Flera nätter har hon sovit strax över fyra timmar första perioden nu och sen ätit lite och sen sovit tre timmar till. Känns som himmelriket! Men så kommer någon natt som i helgen där hon vaknar varannan timme, minst.

 

[Is]

Kul med hästen! jag har också en unghäst som jag började rida in gravid i våras. Vi var ute på första riktiga uteritten här i helgen i storm och det gick hur bra som helst. Vågade gå först till och med.

Vår lilla tog tag i sin fot för första gången idag. Ler mest hela tiden. Annars går det lite trögt. Hon är inte alls speciellt stark i nacken tex. Hon hatar verkligen att ligga på mage så känner mig så hemsk som tvingar henne. tidigare gick det ok att ligga på någon av oss men nu blir hon sur även där. Blir väl sakta starkare och starkare iaf.



Är det inte rätt tidigt att vända sig redan? han är väl bara ca en vecka äldre än min tjej? Det är rätt fascinerande hur olika de kan vara och allt är ändå lika normalt.

Jobbigt med nätterna. Har förstått att det kan svänga rätt tvärt överlag så det gäller att passa på att njuta av sömnen medan man kan. Jag får sakta sova längre och längre i sträck. Flera nätter har hon sovit strax över fyra timmar första perioden nu och sen ätit lite och sen sovit tre timmar till. Känns som himmelriket! Men så kommer någon natt som i helgen där hon vaknar varannan timme, minst.

Han är nog bara några timmar äldre än din tjej, han föddes 23.48 den 14/9 men Jo det är nog lite tidigt men han är ju också extremt stark i sin nacke -han lyfte upp huvudet redan på läkarundersökningen på BB. Men då har han inte hittat sina fötter istället. Överlag greppar han inget annat än kläderna på sig själv och på oss. Jag som bara går och väntar på att kunna ta sådana där söta "hålla fötterna bilder" -men de kommer väl snart de också

 

[Terqa]

Var ju inne på vändningsförsök på förlossningen i fredags pga tvärläge på bebis. Hon hade dock tillfälligt tagit sitt förnuft till fånga och lagt sig som hon ska, är dock inte fixerad och väldigt aktiv så risken att hon lägger sig fel är rätt stor. Blev dock mest bortviftad kändes det som, de hade inte rätt uppgifter om mig och det var mest "jaha, det är ditt andra barn, ja då ska du nog vara lite mer uppmärksam på hur hon ligger" samt att "det är jätteovanligt att de vänder sig fel såhär sent". Jo men nu låg hon fel senast dagen innan!
Men jag skulle ringa min ordinarie BM och göra upp en plan. Sagt och gjort, ringde igår eftersom det är begränsat med telefontider. Var dock inte min ordinarie eftersom hon är på semester, utan en egentligen pensionerad som jag dock hört talas om. Hon förstod inte aaaaalllls vad det skulle kunna vara för plan, när jag sa att riskerna om mitt vatten skulle gå är ju inte roliga, "vad skulle det vara för risker?" får jag till svar. Ja att om hon skulle ligga fel så kan navelsträngen sköljas med ut! Jaha, ja men då lägger jag mig bara ner och ringer ambulans jotack, det har jag redan googlat mig till.
Sen kunde hon ju känna på mig om jag vill, kan ju var svårt att känna hur hon ligger dock pga min övervikt. Ingen annan har haft några problem och det är inte mycket fluff på magen längre liksom. Sen började hon svamla om att igångsättning är ett alternativ men oerhört riskfyllt, eftersom jag är så överviktig. Människan har alltså aldrig träffat mig, jag har gått upp 5 kilo sammanlagt och ingen annan har hakat upp sig på min vikt, men när jag ringer och är väldigt orolig och vill ha lite hjälp, då ska en helt okänd människa sitta och påpeka min övervikt

Är så less, kan hon inte bara komma ut nu

 

[fritz_92]

Isabella har skrattat till i flera veckor nu. Hon pratar väldigt mycket överlag både när hon äter och är glad. Gillar att sitta i babysittern och sparkar med benen allt vad hon kan! Inte hittat fötterna än med händerna smakar hon på ofta och tar tag i napphållaren eller kläderna. Sträcker sig efter saker ibland och gillar att sitta i soffan och hålla mina fingrar i händerna så hon kan sitta utan ryggstöd. Inga vändningar här än. Tror hon är för nöjd med att ligga på mage så hon försöker inte ordentligt.
Tror de har sina egna ordningar för när de lär sig saker. Någon tar en sak först och en annan något annat.

Ler jättestort såfort hon får syn på oss men.vill inte vara ensam med pappa..
Grinar så fort hon tvingas vara med bara honom så det är jobbigt. När jag varit i stallet är det inte ovanligt att hon skrikigt i princip hela tiden. Med mig skriker hon väldigt sällan så känns sådär. Tyvärr tror jag det beror en del på honom.. Han är inte så uppmärksam på henne som jag är. Jag hör ju när hon ändrar tonläge och det är tex dax att plocka upp henne innan hon börjat skrika. De hör inte han och börjar hon väl skrika så är det mycket svårare att lugna henne.
Jag vill inte säga till honom utan är bättre om han lär sig vad som fungerar för dem. Samtidigt som jag vet att om han bara hör vad hon säger till honom så behöver de inte bli såhär.. Han uppskattar inte att jag säger till honom heller hur han ska göra. Vilket jag förstår för de skulle inte jag vilja heller.

Skelar era bebisar när de tittar på tex händerna nära ansiktet?

 

[Ravishing]

Var ju inne på vändningsförsök på förlossningen i fredags pga tvärläge på bebis. Hon hade dock tillfälligt tagit sitt förnuft till fånga och lagt sig som hon ska, är dock inte fixerad och väldigt aktiv så risken att hon lägger sig fel är rätt stor. Blev dock mest bortviftad kändes det som, de hade inte rätt uppgifter om mig och det var mest "jaha, det är ditt andra barn, ja då ska du nog vara lite mer uppmärksam på hur hon ligger" samt att "det är jätteovanligt att de vänder sig fel såhär sent". Jo men nu låg hon fel senast dagen innan!
Men jag skulle ringa min ordinarie BM och göra upp en plan. Sagt och gjort, ringde igår eftersom det är begränsat med telefontider. Var dock inte min ordinarie eftersom hon är på semester, utan en egentligen pensionerad som jag dock hört talas om. Hon förstod inte aaaaalllls vad det skulle kunna vara för plan, när jag sa att riskerna om mitt vatten skulle gå är ju inte roliga, "vad skulle det vara för risker?" får jag till svar. Ja att om hon skulle ligga fel så kan navelsträngen sköljas med ut! Jaha, ja men då lägger jag mig bara ner och ringer ambulans jotack, det har jag redan googlat mig till.
Sen kunde hon ju känna på mig om jag vill, kan ju var svårt att känna hur hon ligger dock pga min övervikt. Ingen annan har haft några problem och det är inte mycket fluff på magen längre liksom. Sen började hon svamla om att igångsättning är ett alternativ men oerhört riskfyllt, eftersom jag är så överviktig. Människan har alltså aldrig träffat mig, jag har gått upp 5 kilo sammanlagt och ingen annan har hakat upp sig på min vikt, men när jag ringer och är väldigt orolig och vill ha lite hjälp, då ska en helt okänd människa sitta och påpeka min övervikt

Är så less, kan hon inte bara komma ut nu

Vilken hemskt osympatisk människa . Förstår din oro, störande att alla viftar bort den.

Kl

Vi ska idag tillbaka till barnläkaren för att lyssna på hjärtat, på undersökningen förra v hade han ett litet blåsljud som hon tyckte lät snällt, hoppas det är borta idag.