Höstföräldrar 2016 del 2 (bebisarna kommer)

[*Gotlandsrusset*]

Ooookej, nu kan alla bukefalistet få hålla tummarna hårt för mig. Vräkning av bebis på G!

Heja Snart får ni möta er bebis

 

[viadukt]

Vi var in till förlossningen i fredags då jag känt minskade fosterrörelser hela veckan. Hon brukar annars kunna vara lugn 2-3 dagar för att sen vara aktivare en dag. Men nu kom ingen aktiv dag. Dom tog ctg-kurva och ul, allt såg bra ut. Lite trött på att jag ska bli så orolig hela tiden men men.. Igår härjade hon igen så det var skönt!
Blev jättedålig i magen med torsdag-lördag, hade ni ngt sådant? Lugnat sig nu.
V.37 nu och tycker nog att bebis gärna får komma tidigt

Nu hade ju jag planerat snitt i 39+0 men fick faktiskt värkar samma morgon som tilltog medan vi väntade. Märkte inte av något alls att något kunde ha varit på g. Allt var precis som vanligt.

 

[Ravishing]

Klockan 09.38 tittade vår fantastiska Henry ut! 3000g, 48cm lång, sattes igång med cytotec kl 21 igår så det gick oväntat fort. Kan återkomma med förlossningsberättelse sedan om någon vill läs!

 

[Terqa]

Stort grattis @Ravishing, är såååå jäkla avundsjuk! Självklart vill man läsa förlossningsberättelse

Själv ligger jag i sängen med min TENS och vill mest bara försvinna från jordens yta. Vet inte om bebis sjunkit ner ännu mer i bäckenet eller vad som hänt inatt, men jag kan knappt gå, gör så in i helvete ont 15 dagar till BF och går jag tiden ut eller längre i detta skick så kommer jag hamna på psyk

 

[Lillstrumpa]

Klockan 09.38 tittade vår fantastiska Henry ut! 3000g, 48cm lång, sattes igång med cytotec kl 21 igår så det gick oväntat fort. Kan återkomma med förlossningsberättelse sedan om någon vill läs!

Stort grattis ! Jag vill gärna läsa förlossningsberättelse .

 

[vinkelina]

Stort grattis @Ravishing, är såååå jäkla avundsjuk! Självklart vill man läsa förlossningsberättelse

Själv ligger jag i sängen med min TENS och vill mest bara försvinna från jordens yta. Vet inte om bebis sjunkit ner ännu mer i bäckenet eller vad som hänt inatt, men jag kan knappt gå, gör så in i helvete ont 15 dagar till BF och går jag tiden ut eller längre i detta skick så kommer jag hamna på psyk

Känner igen mig. Har klarat mig utan foglossningar fram till nu. Men de har slagit till i framfogarna (fogen? Känns mera på höger sida) svårt att röra höger ben utan att de känns som knivar upp

 

[HeleneK]

Klockan 09.38 tittade vår fantastiska Henry ut! 3000g, 48cm lång, sattes igång med cytotec kl 21 igår så det gick oväntat fort. Kan återkomma med förlossningsberättelse sedan om någon vill läs!

Stort grattis här också!
Jag och Elda längtar efter att få träffa er

 

[Is]

Härligt att vi blir fler friska bebisar här

Så här i tidsomställningstider när ja nu måste lägga mig med pojken kl 20 istället för 21( ) som vi nu så fint ha haft rutin på kan jag fundera en del i lugnet. Där av följande roman som egentligen inte säger så mycket vettigt men tidfördirv för den som behöver.

Har precis läst den nya boken "det är inte du det är dom" av författarna till bloggen hormoner och hemorojder och kan inte låta bli att fundera:
Är det tabu att anse sig ha ett "snällt" spädbarn (och en bra förlossning för den delen)?

I boken får man den känslan när man läser meningar i stil med "om du råkar vara en av dom som fått ett snällt barn- Grattis, men till oss anda....." Boken får det ju ofta att framstå som att bara kändisar, bloggare och människor som allmänt vill framstå som lite bättre än andra Har "snälla bebisar".
Nu vänder sig ju boken just till människor som upplever att livet som småbarnsförälder innebär betydligt mer svårigheter än vad man räknat med och syftet med boken är för faktum just en bok för att peppa dessa föräldrar och belysa att man inte är ensam om att inte dansa på rosor. Så boken är bra, utan tvekan och även jag -trots mitt snälla barn- uppskattar att veta hur fullständigt normalt det är att det inte är glammigt och rosenrött att vara småbarnsförälder (det hade jag ju inte heller räknat med att de skulle vara) men till saken hör att även folk i min närhet kommenterar mitt extremt snälla barn och i ärlighetens namn är det inte speciellt positiva kommentarer och inte ett ljud ges om att hans "snällhet" skulle på något vis kunna vara en följd av hur vi är som föräldrar.

Näh vi ska minsan veta "vilken sjuk tur vi haft som fått ett så snällt barn" och " ni har ingen aning om hur det är att vara småbarnsförälder egentligen" och
"Ni kommer säker få igen dubbel upp med ert nästa barn".

Tro mig jag är jätte tacksam på alla sätt och vis att vårt barn är väldigt lugn, sover bra och inte har kolik men jag vill inte längre riktigt berätta för människor hur bra jag tycker det har gått att bli mamma just för att man får så tråkiga kommentarer. Jag vill absolut int säga något på föräldragruppen där det sitter mammor med kolikbarn och barn som skriker rakt ut när de ser en främling och barn som vägrar sova. Då skulle jag själv känna mig precis så som det beskrivs i boken - någon som bara vill ha uppmärksamhet och göra intrycket av att vara perfekt.

Så somsagt sitter jantelagen så hårt bemärgen att man inte får vara en glad småbarnsförälder? Är det så att det så länge har varit tabu att vara ärlig om hur jobbigt det faktiskt kan vara att vara småbarnsförälder att det nu blivit raka motsatsen?
Djupa funderingar denna måndagskväll .

 

[lil-sis]

Härligt att vi blir fler friska bebisar här

Så här i tidsomställningstider när ja nu måste lägga mig med pojken kl 20 istället för 21( ) som vi nu så fint ha haft rutin på kan jag fundera en del i lugnet. Där av följande roman som egentligen inte säger så mycket vettigt men tidfördirv för den som behöver.

Har precis läst den nya boken "det är inte du det är dom" av författarna till bloggen hormoner och hemorojder och kan inte låta bli att fundera:
Är det tabu att anse sig ha ett "snällt" spädbarn (och en bra förlossning för den delen)?

I boken får man den känslan när man läser meningar i stil med "om du råkar vara en av dom som fått ett snällt barn- Grattis, men till oss anda....." Boken får det ju ofta att framstå som att bara kändisar, bloggare och människor som allmänt vill framstå som lite bättre än andra Har "snälla bebisar".
Nu vänder sig ju boken just till människor som upplever att livet som småbarnsförälder innebär betydligt mer svårigheter än vad man räknat med och syftet med boken är för faktum just en bok för att peppa dessa föräldrar och belysa att man inte är ensam om att inte dansa på rosor. Så boken är bra, utan tvekan och även jag -trots mitt snälla barn- uppskattar att veta hur fullständigt normalt det är att det inte är glammigt och rosenrött att vara småbarnsförälder (det hade jag ju inte heller räknat med att de skulle vara) men till saken hör att även folk i min närhet kommenterar mitt extremt snälla barn och i ärlighetens namn är det inte speciellt positiva kommentarer och inte ett ljud ges om att hans "snällhet" skulle på något vis kunna vara en följd av hur vi är som föräldrar.

Näh vi ska minsan veta "vilken sjuk tur vi haft som fått ett så snällt barn" och " ni har ingen aning om hur det är att vara småbarnsförälder egentligen" och
"Ni kommer säker få igen dubbel upp med ert nästa barn".

Tro mig jag är jätte tacksam på alla sätt och vis att vårt barn är väldigt lugn, sover bra och inte har kolik men jag vill inte längre riktigt berätta för människor hur bra jag tycker det har gått att bli mamma just för att man får så tråkiga kommentarer. Jag vill absolut int säga något på föräldragruppen där det sitter mammor med kolikbarn och barn som skriker rakt ut när de ser en främling och barn som vägrar sova. Då skulle jag själv känna mig precis så som det beskrivs i boken - någon som bara vill ha uppmärksamhet och göra intrycket av att vara perfekt.

Så somsagt sitter jantelagen så hårt bemärgen att man inte får vara en glad småbarnsförälder? Är det så att det så länge har varit tabu att vara ärlig om hur jobbigt det faktiskt kan vara att vara småbarnsförälder att det nu blivit raka motsatsen?
Djupa funderingar denna måndagskväll .

Snäll är en så dum beskrivning. Lättsam eller nöjd tycker jag känns bättre i magen.

Att antyda att ens eget barn är lättsamt för att man själv är en så förträfflig förälder är nog ingen bra väg att gå. Det innebär ju (automatiskt) att de som har mindre nöjda barn skulle vara sämre föräldrar. Även om man inte menar det så är det så det låter.

Och så är det ju inte.

Man ska nog vara lagom ödmjuk

 

[viadukt]

Härligt att vi blir fler friska bebisar här

Så här i tidsomställningstider när ja nu måste lägga mig med pojken kl 20 istället för 21( ) som vi nu så fint ha haft rutin på kan jag fundera en del i lugnet. Där av följande roman som egentligen inte säger så mycket vettigt men tidfördirv för den som behöver.

Har precis läst den nya boken "det är inte du det är dom" av författarna till bloggen hormoner och hemorojder och kan inte låta bli att fundera:
Är det tabu att anse sig ha ett "snällt" spädbarn (och en bra förlossning för den delen)?

I boken får man den känslan när man läser meningar i stil med "om du råkar vara en av dom som fått ett snällt barn- Grattis, men till oss anda....." Boken får det ju ofta att framstå som att bara kändisar, bloggare och människor som allmänt vill framstå som lite bättre än andra Har "snälla bebisar".
Nu vänder sig ju boken just till människor som upplever att livet som småbarnsförälder innebär betydligt mer svårigheter än vad man räknat med och syftet med boken är för faktum just en bok för att peppa dessa föräldrar och belysa att man inte är ensam om att inte dansa på rosor. Så boken är bra, utan tvekan och även jag -trots mitt snälla barn- uppskattar att veta hur fullständigt normalt det är att det inte är glammigt och rosenrött att vara småbarnsförälder (det hade jag ju inte heller räknat med att de skulle vara) men till saken hör att även folk i min närhet kommenterar mitt extremt snälla barn och i ärlighetens namn är det inte speciellt positiva kommentarer och inte ett ljud ges om att hans "snällhet" skulle på något vis kunna vara en följd av hur vi är som föräldrar.

Näh vi ska minsan veta "vilken sjuk tur vi haft som fått ett så snällt barn" och " ni har ingen aning om hur det är att vara småbarnsförälder egentligen" och
"Ni kommer säker få igen dubbel upp med ert nästa barn".

Tro mig jag är jätte tacksam på alla sätt och vis att vårt barn är väldigt lugn, sover bra och inte har kolik men jag vill inte längre riktigt berätta för människor hur bra jag tycker det har gått att bli mamma just för att man får så tråkiga kommentarer. Jag vill absolut int säga något på föräldragruppen där det sitter mammor med kolikbarn och barn som skriker rakt ut när de ser en främling och barn som vägrar sova. Då skulle jag själv känna mig precis så som det beskrivs i boken - någon som bara vill ha uppmärksamhet och göra intrycket av att vara perfekt.

Så somsagt sitter jantelagen så hårt bemärgen att man inte får vara en glad småbarnsförälder? Är det så att det så länge har varit tabu att vara ärlig om hur jobbigt det faktiskt kan vara att vara småbarnsförälder att det nu blivit raka motsatsen?
Djupa funderingar denna måndagskväll .

Jag upplevde som gravid att det var väldigt tabu att ha det lätt också. Jag gick knappt upp något i vikt, hade en liten mage och inga direkta krämpor (inte fysiskt iaf men det andra pratar vi ju inte så mycket om...) Helt ärligt tyckte jag inte att det va så jobbigt alls, min kropp klarade det himla bra. Det var inte uppskattat hos andra gravida eller de som varit gravida. har en nära vän som hade en fantastisk förlossning och hon vågar knappt nämna det för andra kvinnor som fött barn. Jag tycker också vår dotter är, som lil-sis valde att uttrycka sig, lättsam. Jag upplever att det stör andra. I ärlighetens namn är jag generellt rätt trött på attityden att inte kunna glädjas med andra oavsett vad det gäller.

 

[viadukt]

Klockan 09.38 tittade vår fantastiska Henry ut! 3000g, 48cm lång, sattes igång med cytotec kl 21 igår så det gick oväntat fort. Kan återkomma med förlossningsberättelse sedan om någon vill läs!

Stort grattis till Henry!!

 

[vinkelina]

Kroppen hade fnatt inatt. Så ont i framfogarna så kunde inte hitta en bekväm ställning. Bara skar som knivar hur jag än låg. Tänkte inte komma upp ur sängen för toalettbesök. För att sedan vakna 4 timmar senare helt smärtfri. Vad hände. Undrar om babyn låg tokigt eller nått.

 

[Is]

Snäll är en så dum beskrivning. Lättsam eller nöjd tycker jag känns bättre i magen.

Att antyda att ens eget barn är lättsamt för att man själv är en så förträfflig förälder är nog ingen bra väg att gå. Det innebär ju (automatiskt) att de som har mindre nöjda barn skulle vara sämre föräldrar. Även om man inte menar det så är det så det låter.

Och så är det ju inte.

Man ska nog vara lagom ödmjuk

Haha näh jag skulle aldrig prata om mitt sätt att vara förälder överhuvudtaget just av den anledningen utan det jag menade va att människor inte bara väljer att kommentera mitt barns sätt att vara utan man gör det alltid med slutfrasen "vilken extrem tur ni har haft (och det där kommer ni få igen trefaldigt senare)". Ja vi har absolut haft tur på alla sätt och vis men man vill ju tro att hur "snäll" han än är så borde ju vårt sätt att styra våra liv inverka men det är det inget någon skulle nämna kanske just för risken att det skulle uppfattas som du beskriver.

Kanske tänker jag mer på det just för jag är förskollärare och jobbar dagligen med att stärka föräldrars självförtroende i sin roll som förälder oavsett vad barnen har för personlighet.

Benämningen snällt barn kommer från omgivningen men jag håller helt med om att det inte klingar bra (ungefär som att barn med tex kolik skriker av elakhet)

 

[BernT]

Härligt att vi blir fler friska bebisar här

Så här i tidsomställningstider när ja nu måste lägga mig med pojken kl 20 istället för 21( ) som vi nu så fint ha haft rutin på kan jag fundera en del i lugnet. Där av följande roman som egentligen inte säger så mycket vettigt men tidfördirv för den som behöver.

Har precis läst den nya boken "det är inte du det är dom" av författarna till bloggen hormoner och hemorojder och kan inte låta bli att fundera:
Är det tabu att anse sig ha ett "snällt" spädbarn (och en bra förlossning för den delen)?

I boken får man den känslan när man läser meningar i stil med "om du råkar vara en av dom som fått ett snällt barn- Grattis, men till oss anda....." Boken får det ju ofta att framstå som att bara kändisar, bloggare och människor som allmänt vill framstå som lite bättre än andra Har "snälla bebisar".
Nu vänder sig ju boken just till människor som upplever att livet som småbarnsförälder innebär betydligt mer svårigheter än vad man räknat med och syftet med boken är för faktum just en bok för att peppa dessa föräldrar och belysa att man inte är ensam om att inte dansa på rosor. Så boken är bra, utan tvekan och även jag -trots mitt snälla barn- uppskattar att veta hur fullständigt normalt det är att det inte är glammigt och rosenrött att vara småbarnsförälder (det hade jag ju inte heller räknat med att de skulle vara) men till saken hör att även folk i min närhet kommenterar mitt extremt snälla barn och i ärlighetens namn är det inte speciellt positiva kommentarer och inte ett ljud ges om att hans "snällhet" skulle på något vis kunna vara en följd av hur vi är som föräldrar.

Näh vi ska minsan veta "vilken sjuk tur vi haft som fått ett så snällt barn" och " ni har ingen aning om hur det är att vara småbarnsförälder egentligen" och
"Ni kommer säker få igen dubbel upp med ert nästa barn".

Tro mig jag är jätte tacksam på alla sätt och vis att vårt barn är väldigt lugn, sover bra och inte har kolik men jag vill inte längre riktigt berätta för människor hur bra jag tycker det har gått att bli mamma just för att man får så tråkiga kommentarer. Jag vill absolut int säga något på föräldragruppen där det sitter mammor med kolikbarn och barn som skriker rakt ut när de ser en främling och barn som vägrar sova. Då skulle jag själv känna mig precis så som det beskrivs i boken - någon som bara vill ha uppmärksamhet och göra intrycket av att vara perfekt.

Så somsagt sitter jantelagen så hårt bemärgen att man inte får vara en glad småbarnsförälder? Är det så att det så länge har varit tabu att vara ärlig om hur jobbigt det faktiskt kan vara att vara småbarnsförälder att det nu blivit raka motsatsen?
Djupa funderingar denna måndagskväll .

Äsch vi har fått höra exakt allt det där. Speciellt "vänta bara". Vår dotter är 11 månader nu och fortfarande enkel så jag är inte så orolig. Fast helt ärligt vet jag inte riktigt hur det skulle kunna vara jobbigt? Om barnet är sjukt, absolut att det kan vara tufft. Jag (OBS jag!) tycker det är superlätt att ha barn.

Bebis kommer alltid först, och jag vet att vi är bra föräldrar och svarar på hennes behov, det är ju därför hon är så glad jämt. Klart det hjälper att vi får sova mer eller mindre hela nätter men jag har sen vi blev föräldrar haft någon helt sjuk pigghet, vet inte var det kommer ifrån men det underlättar väl kanske lite. Jag tycker livet är som innan barn, bara att vi nu har en rolig fantastisk liten tjej också och att jag har någon med mig på toaletten

 

[Is]

Jag upplevde som gravid att det var väldigt tabu att ha det lätt också. Jag gick knappt upp något i vikt, hade en liten mage och inga direkta krämpor (inte fysiskt iaf men det andra pratar vi ju inte så mycket om...) Helt ärligt tyckte jag inte att det va så jobbigt alls, min kropp klarade det himla bra. Det var inte uppskattat hos andra gravida eller de som varit gravida. har en nära vän som hade en fantastisk förlossning och hon vågar knappt nämna det för andra kvinnor som fött barn. Jag tycker också vår dotter är, som lil-sis valde att uttrycka sig, lättsam. Jag upplever att det stör andra. I ärlighetens namn är jag generellt rätt trött på attityden att inte kunna glädjas med andra oavsett vad det gäller.

Ja en kompis till mig (en som är så där härligt uppriktig och rak på sak i alla lägen på gott och ont) frågade om förlossningen och när jag svarade att allt hade gått jättebra och att jag är nöjd med min fölossningsupplevelse svarade hon kort och gott "kul... Jag gillar inte att höra om folk som haft bra förlossningar"
Hennes reaktion beror säkerligen inte på att hon missunnar någon en bra förlossning men hon själv kände att hon varit till helvetet och tillbaka båda sina förlossningar (var av ena gången höll hon på att få föda i väntrummet på BB då stressad personal inte trodde på att hon verkligen hade värkar pga att maskinen var trasig och inte gav något utslag.) och önskar att hon själv haft en förlossningen hon kunde fått se tillbaka på med någon form av glädje.

 

[Is]

Äsch vi har fått höra exakt allt det där. Speciellt "vänta bara". Vår dotter är 11 månader nu och fortfarande enkel så jag är inte så orolig. Fast helt ärligt vet jag inte riktigt hur det skulle kunna vara jobbigt? Om barnet är sjukt, absolut att det kan vara tufft. Jag (OBS jag!) tycker det är superlätt att ha barn.

Bebis kommer alltid först, och jag vet att vi är bra föräldrar och svarar på hennes behov, det är ju därför hon är så glad jämt. Klart det hjälper att vi får sova mer eller mindre hela nätter men jag har sen vi blev föräldrar haft någon helt sjuk pigghet, vet inte var det kommer ifrån men det underlättar väl kanske lite. Jag tycker livet är som innan barn, bara att vi nu har en rolig fantastisk liten tjej också och att jag har någon med mig på toaletten

Men du så där kan man ju inte få uttrycka sig ! Någon kan ju tro att du är nöjd med livet

Näh seriöst tycker det låter helt fantastiskt

 

[Hyacinth]

Jag upplevde som gravid att det var väldigt tabu att ha det lätt också. Jag gick knappt upp något i vikt, hade en liten mage och inga direkta krämpor (inte fysiskt iaf men det andra pratar vi ju inte så mycket om...) Helt ärligt tyckte jag inte att det va så jobbigt alls, min kropp klarade det himla bra. Det var inte uppskattat hos andra gravida eller de som varit gravida. har en nära vän som hade en fantastisk förlossning och hon vågar knappt nämna det för andra kvinnor som fött barn. Jag tycker också vår dotter är, som lil-sis valde att uttrycka sig, lättsam. Jag upplever att det stör andra. I ärlighetens namn är jag generellt rätt trött på attityden att inte kunna glädjas med andra oavsett vad det gäller.

Sjukt märkligt! Jag har haft tuffa graviditeter och BARNET hade kolik. Det är ju inget jag önskar andra. Det är ju bara att gratulera de som har enkla graviditeter och mår bra!

 

[Positron]

Härligt att vi blir fler friska bebisar här

Så här i tidsomställningstider när ja nu måste lägga mig med pojken kl 20 istället för 21( ) som vi nu så fint ha haft rutin på kan jag fundera en del i lugnet. Där av följande roman som egentligen inte säger så mycket vettigt men tidfördirv för den som behöver.

Har precis läst den nya boken "det är inte du det är dom" av författarna till bloggen hormoner och hemorojder och kan inte låta bli att fundera:
Är det tabu att anse sig ha ett "snällt" spädbarn (och en bra förlossning för den delen)?

I boken får man den känslan när man läser meningar i stil med "om du råkar vara en av dom som fått ett snällt barn- Grattis, men till oss anda....." Boken får det ju ofta att framstå som att bara kändisar, bloggare och människor som allmänt vill framstå som lite bättre än andra Har "snälla bebisar".
Nu vänder sig ju boken just till människor som upplever att livet som småbarnsförälder innebär betydligt mer svårigheter än vad man räknat med och syftet med boken är för faktum just en bok för att peppa dessa föräldrar och belysa att man inte är ensam om att inte dansa på rosor. Så boken är bra, utan tvekan och även jag -trots mitt snälla barn- uppskattar att veta hur fullständigt normalt det är att det inte är glammigt och rosenrött att vara småbarnsförälder (det hade jag ju inte heller räknat med att de skulle vara) men till saken hör att även folk i min närhet kommenterar mitt extremt snälla barn och i ärlighetens namn är det inte speciellt positiva kommentarer och inte ett ljud ges om att hans "snällhet" skulle på något vis kunna vara en följd av hur vi är som föräldrar.

Näh vi ska minsan veta "vilken sjuk tur vi haft som fått ett så snällt barn" och " ni har ingen aning om hur det är att vara småbarnsförälder egentligen" och
"Ni kommer säker få igen dubbel upp med ert nästa barn".

Tro mig jag är jätte tacksam på alla sätt och vis att vårt barn är väldigt lugn, sover bra och inte har kolik men jag vill inte längre riktigt berätta för människor hur bra jag tycker det har gått att bli mamma just för att man får så tråkiga kommentarer. Jag vill absolut int säga något på föräldragruppen där det sitter mammor med kolikbarn och barn som skriker rakt ut när de ser en främling och barn som vägrar sova. Då skulle jag själv känna mig precis så som det beskrivs i boken - någon som bara vill ha uppmärksamhet och göra intrycket av att vara perfekt.

Så somsagt sitter jantelagen så hårt bemärgen att man inte får vara en glad småbarnsförälder? Är det så att det så länge har varit tabu att vara ärlig om hur jobbigt det faktiskt kan vara att vara småbarnsförälder att det nu blivit raka motsatsen?
Djupa funderingar denna måndagskväll .

Det är nog lite som med allt annat kring föräldraskapet, folk har en himla massa åsikter om alla andra.

Men visst kan jag hålla med om att det känns som att folk inte vill höra att man haft en fantastisk förlossning och skulle kunna tänka sig att göra det regelbundet (kan tänka mig min förlossning en gång i veckan i nio månader hellre än att vara gravid igen).

Håller med @lil-sis att det blir fel att säga att det beror på en själv som förälder om barnet är "lätt" eller inte. Men självklart är det ju också upp till var förälder vad man hade för förväntningar och hur man upplever det!

Jag får ofta känslan av att andra tycker att vi som föräldrar gör något fel när jag berättar om vår son som aldrig sover särskilt bra. Vi har 3-10 uppvak per natt och han tar morgon 4.30-5.30. Och det mest intressanta är att folk verkar tro att vi inte försökt göra någonting åt det Och när det kommer till sömnen så är jag ju självklart avundsjuk på andra småbarnsföräldrar som får sova bra men jag missunnar ingen det. Det är inte konstigt att sömnbrist används som tortyrmetod för det kan göra hemska grejer med en

 

[lytesout95]

Tittar in från sommar -16. Jag har/hade en tråkig graviditet, en bra förlossning och ett lättsamt barn.
Jag håller fullständigt med om att ett lättsamt barn verkar vara väldigt provocerande för vissa, även jag får höra "vänta bara". Jaja, jag är glad så länge det varar.

Nu ska vi på babysång/musik som min ena hovslagare håller i!

 

[Is]

Det är nog lite som med allt annat kring föräldraskapet, folk har en himla massa åsikter om alla andra.

Men visst kan jag hålla med om att det känns som att folk inte vill höra att man haft en fantastisk förlossning och skulle kunna tänka sig att göra det regelbundet (kan tänka mig min förlossning en gång i veckan i nio månader hellre än att vara gravid igen).

Håller med @lil-sis att det blir fel att säga att det beror på en själv som förälder om barnet är "lätt" eller inte. Men självklart är det ju också upp till var förälder vad man hade för förväntningar och hur man upplever det!

Jag får ofta känslan av att andra tycker att vi som föräldrar gör något fel när jag berättar om vår son som aldrig sover särskilt bra. Vi har 3-10 uppvak per natt och han tar morgon 4.30-5.30. Och det mest intressanta är att folk verkar tro att vi inte försökt göra någonting åt det Och när det kommer till sömnen så är jag ju självklart avundsjuk på andra småbarnsföräldrar som får sova bra men jag missunnar ingen det. Det är inte konstigt att sömnbrist används som tortyrmetod för det kan göra hemska grejer med en

det där är ju också en grej, om barnet är "snällt" så har man en jäkla tur -är barnet "osnällt"(?! Nu måste jag på allvar sluta använda termen snäll men det har liksom fastnat)är man inte en riktigt bra förälder?!
Jag skulle istället velat säga nått i stil med "har ni provat er fram till den -för er- bästa lösningen för ert barn och hen sover trots det så dåligt så kan man ju bara föreställa sig hur barnet skulle vara utan de rutiner ni valt" men så är ju jag en optimist som vill tro att majoriteten av alla föräldrar gör allt i sin makt för att få ett lugnt barn så varför är människor så dåligt på att säga det till andra? Att andra gör något bra?

Jag ska tametusan bli bättre på att bryta den normen och säga till människor varför jag anser att dom gör bra saker.
(Kanske kom det något bra av att tvingas sitta i sängen från 20.00 )

Hoppas alla får en fortsatt bra dag med "snälla barn" (förlåt kan inte låta bli)