Hjälp!

[bumpo]

Jag vill bara säga GRATTIS till sex månader!
Du är en sån kämpe

Tack!

 

[mandalaki]

Ja, nu fattar jag mer vad du menade.

Jag kan tänka mig att det också är en fas du ska igenom, som handlar om att du anklagar dig själv för att du föll för honom. Men det hoppas jag att du inte gör för mycket. Få kvinnor faller för någon som är ett arsle från början, den sidan visas inte då. När den sedan börjar blottas har han redan snärjt henne.

 

[bumpo]

Ja, nu fattar jag mer vad du menade.

Jag kan tänka mig att det också är en fas du ska igenom, som handlar om att du anklagar dig själv för att du föll för honom. Men det hoppas jag att du inte gör för mycket. Få kvinnor faller för någon som är ett arsle från början, den sidan visas inte då. När den sedan börjar blottas har han redan snärjt henne.

Jag önskar ju att jag inte föll för honom av uppenbara skäl. Men det kan jag tyvärr inte ändra på. Visst kan det säkert förekomma en viss skuldbeläggning av mig själv. Om jag bara/om jag bara inte osv. Det som är klart jobbigast med de här minnena är dock hur jag, främst för mig själv, ska benämna det som hänt.

 

[bumpo]

Ca 16 timmar sömn den här veckan, massa psykisk press och fysiskt slit, massa grubbel och funderingar, besvikelser och en hel del mardrömmar och minnesbilder orkade psyket inte med mer och jag ligger nu med den värsta ångestattacken sen min inläggning. Med allt vad det innebär.

 

[Inglorion]

Ca 16 timmar sömn den här veckan, massa psykisk press och fysiskt slit, massa grubbel och funderingar, besvikelser och en hel del mardrömmar och minnesbilder orkade psyket inte med mer och jag ligger nu med den värsta ångestattacken sen min inläggning. Med allt vad det innebär.

*kram*

önskar jag kunde skänka lite sömn timmar åt dig allra minst

 

[Vinterbad]

Jag hoppas att du har kunnat somna nu, och att ångesten har lättat. Om det är svårt när natten är som mörkast kanske det känns lite bättre nu när det är morgon? Vi är några här ute som tänker på dej, kan du känna det?

 

[bumpo]

*kram*

önskar jag kunde skänka lite sömn timmar åt dig allra minst

Tack!

Jag lyckades faktiskt skrapa ihop några timmar sömn i natt.

 

[bumpo]

Jag hoppas att du har kunnat somna nu, och att ångesten har lättat. Om det är svårt när natten är som mörkast kanske det känns lite bättre nu när det är morgon? Vi är några här ute som tänker på dej, kan du känna det?

Som jag svarade @Inglorion så lyckades jag skrapa ihop lite sömn. Det typ hjälper. Jag har huligansupportat Mini-Me nu på morgonen i cupen det ger energi i alla fall.

Ja, jag känner ert stöd.

 

[bumpo]

Är det värt att kontakta polisen om ett något som för mig är ett väldigt tydligt hot men som för resten av världen bara är en 'vänlig' fråga typ? Speciellt med tanke på att kontaktförbudet inte gick igenom.

 

[mandalaki]

Det är nog väldigt svårt att svara på. Men om du kan motivera varför det är ett hot så kanske det kan ligga till grund för en ny ansökan om kontaktförbud?

Obs, jag VET inte om det är så, jag bara tänker.

 

[Hemligast]

Är det värt att kontakta polisen om ett något som för mig är ett väldigt tydligt hot men som för resten av världen bara är en 'vänlig' fråga typ? Speciellt med tanke på att kontaktförbudet inte gick igenom.

Ja!
Mitt ex blev en rövhatt när jag lämnade honom och jag fick då veta av både polis och åklagare att vad som är ett hot avgör den som blir hotad.
Har man levt ihop så vet man ju oftast väldigt mycket om varandra och kan hota om saker som ingen annan än den man levde med vet om att man kan uppfatta som hotfullt..
Snurrigt men kanske går att förstå vad jag vill få fram?

 

[Scata]

Jag är inne på samma tänk som Bläckis. Om du dels "talar om" för polisen varje gång som du upplever hot och trakasserier (kanske tom förföljelse?) så får du ju mer bevis att lägga fram i en ny ansökan om kontaktförbud. Jag tror att varje bevis behövs tyvärr

Jag har dessutom väldigt svårt att förstå varför kontaktförbudet inte gick igenom *skakar på huvudet*
Bedrövligt rättsväsen är vad vi har. Jag lider så mycket med dig ska du veta och jag tycker du är en fantastisk kämpe

 

[bumpo]

Hej vidriga minnesbilder, hej kroppsliga reaktioner, hej sömnstörning, hej stegrande ångest, hej eskalerande matnoja, hej mardrömmar, hej trasiga psyke helt enkelt hej nedåtgående mående i stort.

Jag känner mig nästan paranoid, jag känner mig mer eller mindre ständigt iakttagen/förföljd. Jag är nog räddare än jag vill erkänna både för mig själv och andra, jag börjar tappa en hel del av den trygghet jag med så mycket möda byggt upp. Jag känner mig inte trygg i mig själv. Om något skulle hända kan jag försvara mig? Har jag såväl den fysiska som den psykiska styrkan att göra det? Om jag inte har det vad händer då?

Jag har inte 'råd' att fastna i mina matnojor för jag har inte psykisk styrka nog att ta mig ur dem om jag fastnar i dem och om jag gör det så kommer jag att återfalla i min ätstörning. Det skrämmer skiten ur mig för jag har liksom inte några depåer att ta av, gällande något.

 

[Sonic76]

Hej vidriga minnesbilder, hej kroppsliga reaktioner, hej sömnstörning, hej stegrande ångest, hej eskalerande matnoja, hej mardrömmar, hej trasiga psyke helt enkelt hej nedåtgående mående i stort.

Jag känner mig nästan paranoid, jag känner mig mer eller mindre ständigt iakttagen/förföljd. Jag är nog räddare än jag vill erkänna både för mig själv och andra, jag börjar tappa en hel del av den trygghet jag med så mycket möda byggt upp. Jag känner mig inte trygg i mig själv. Om något skulle hända kan jag försvara mig? Har jag såväl den fysiska som den psykiska styrkan att göra det? Om jag inte har det vad händer då?

Jag har inte 'råd' att fastna i mina matnojor för jag har inte psykisk styrka nog att ta mig ur dem om jag fastnar i dem och om jag gör det så kommer jag att återfalla i min ätstörning. Det skrämmer skiten ur mig för jag har liksom inte några depåer att ta av, gällande något.

Önskar jag kunde hjälpa dig på nåt sätt.
Men du är välkommen hit om du orkar några dagar framöver.
Lugnt och skönt här kan jag lova

 

[Amanda_F]

Hej vidriga minnesbilder, hej kroppsliga reaktioner, hej sömnstörning, hej stegrande ångest, hej eskalerande matnoja, hej mardrömmar, hej trasiga psyke helt enkelt hej nedåtgående mående i stort.

Jag känner mig nästan paranoid, jag känner mig mer eller mindre ständigt iakttagen/förföljd. Jag är nog räddare än jag vill erkänna både för mig själv och andra, jag börjar tappa en hel del av den trygghet jag med så mycket möda byggt upp. Jag känner mig inte trygg i mig själv. Om något skulle hända kan jag försvara mig? Har jag såväl den fysiska som den psykiska styrkan att göra det? Om jag inte har det vad händer då?

Jag har inte 'råd' att fastna i mina matnojor för jag har inte psykisk styrka nog att ta mig ur dem om jag fastnar i dem och om jag gör det så kommer jag att återfalla i min ätstörning. Det skrämmer skiten ur mig för jag har liksom inte några depåer att ta av, gällande något.

Är det något specifikt som gör att den nedåtgående spiralen startar? Och hur har du gjort för att komma ur den innan? Hur funkar det med acceptans och mindfullness för dig? Har du provat det?

Jag önskar också att det fanns något jag kunde göra. Om det så bara är att säga att du har mitt stöd i ryggen på vägen tillbaka. Det är ok att känna så här, även om det är en dum känsla, så finns den här idag. Men i morgon kan det bli en bättre dag. Eller i övermorgon eller nästa vecka.

 

[MonsterTrollet]

Åhh jag önskar att vi bodde i samma stad så hade vi hittat på nåt, du hade kunnat bo hos mig och mysa med Lillfisen och bli bortskämd.
Hoppas så att du kommer ur den onda spiralen och mår bättre, du är en tuff tjej och glöm inte det.

 

[bumpo]

Önskar jag kunde hjälpa dig på nåt sätt.
Men du är välkommen hit om du orkar några dagar framöver.
Lugnt och skönt här kan jag lova

Vi får se om det inte går att få till nån gång snart.

 

[Sonic76]

Vi får se om det inte går att få till nån gång snart.

Ja om du orkar kan du ju åka med e nå helg eller så åka själv
Har ju ett rum tomt då så du kan vara själv om du behöver

 

[bumpo]

Är det något specifikt som gör att den nedåtgående spiralen startar? Och hur har du gjort för att komma ur den innan? Hur funkar det med acceptans och mindfullness för dig? Har du provat det?

Jag önskar också att det fanns något jag kunde göra. Om det så bara är att säga att du har mitt stöd i ryggen på vägen tillbaka. Det är ok att känna så här, även om det är en dum känsla, så finns den här idag. Men i morgon kan det bli en bättre dag. Eller i övermorgon eller nästa vecka.

Jag har en aning om vad det beror på i alla fall. Att få höra att polisen inte kan göra något åt/av mailet, att jag sen det kom har fått närmare 40 kukbilder, att jag är nästan helt säker på att jag såg en av Kukasets kompisar i min lilla håla (det finns inte en chsns att hen har en legitim anledning att vara här) och att jag faktiskt känner mig iakttagen/förföljd stundtals har tagit bort fruktansvärt mycket trygghet. Ångesten kommer från minskad trygghet, slutkörda reserver, ökade minnesbilder, minskad sömn och rastlöshet kombinerad med total orkeslöshet typ.

Jag är rätt okej med att det kommer bakslag. Det är oundvikligt antar jag men jag har så lite att hantera det med. Jag balanserar på en tunn tråd hela tiden.

Jag försöker att göra det men det går sådär. Jag kan inte riktigt tillåta mig själv att ge mig den tiden. För om jag skulle göra det är jah rädd för vad resultatet blir. Jag får alltid ett enormt ångestpåslag av mindfullness och jag vet ärligt talat inte om jag skulle klara av att hålla självskadetankarna stången i det läget.

Det gör faktiskt otroligt mycket att läsa ditt, och alla andras, otroliga stöd här inne. Jag känner mig då mycket mindre ensam mitt i allt.

 

[bumpo]

Ja om du orkar kan du ju åka med e nå helg eller så åka själv
Har ju ett rum tomt då så du kan vara själv om du behöver

Vi får se vad som händer.