Jag har en aning om vad det beror på i alla fall. Att få höra att polisen inte kan göra något åt/av mailet, att jag sen det kom har fått närmare 40 kukbilder, att jag är nästan helt säker på att jag såg en av Kukasets kompisar i min lilla håla (det finns inte en chsns att hen har en legitim anledning att vara här) och att jag faktiskt känner mig iakttagen/förföljd stundtals har tagit bort fruktansvärt mycket trygghet. Ångesten kommer från minskad trygghet, slutkörda reserver, ökade minnesbilder, minskad sömn och rastlöshet kombinerad med total orkeslöshet typ.
Jag är rätt okej med att det kommer bakslag. Det är oundvikligt antar jag men jag har så lite att hantera det med. Jag balanserar på en tunn tråd hela tiden.
Jag försöker att göra det men det går sådär. Jag kan inte riktigt tillåta mig själv att ge mig den tiden. För om jag skulle göra det är jah rädd för vad resultatet blir. Jag får alltid ett enormt ångestpåslag av mindfullness och jag vet ärligt talat inte om jag skulle klara av att hålla självskadetankarna stången i det läget.
Det gör faktiskt otroligt mycket att läsa ditt, och alla andras, otroliga stöd här inne. Jag känner mig då mycket mindre ensam mitt i allt.
