Hur mycket han än försökte så släckte han aldrig min glöd, min själ och mitt jag. Och tog jag mig levande därifrån så ska han faan inte lyckas nu.
Åh bumpo!
(Min fetning).
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Hur mycket han än försökte så släckte han aldrig min glöd, min själ och mitt jag. Och tog jag mig levande därifrån så ska han faan inte lyckas nu.
Det är det jag lever på när livet krasar i övrigt. För just nu är det tufft. Men jag är trots allt fortfarande jag.Åh bumpo!
(Min fetning).
Varför har jag missat det här?Kämpa på tösen, du är stark och helt suverän, ingen är som du, så fortsätt och ta ett litet babystep i taget.
love:
Ja du har kommit långt även om det också är en bit kvar på den tunga vägen. Kram på dig och ta vara på alla bra stunder. Tillåt dig själv att må dåligt när du gör det det är ofta ett bra sätt att ta några steg framåt till. Hoppas du får all hjälp du behöver nu.Det är det jag lever på när livet krasar i övrigt. För just nu är det tufft. Men jag är trots allt fortfarande jag.
De bra stunderna tar jag verkligen vara på och de är, oftast, i majoritet. Det är också okej att må dåligt och ha dåliga dagar. Jag har insett att skulle jag inte göra det blir det så mycket värre/längre dvs raka motsatsen mot vad jag vill uppnå.Ja du har kommit långt även om det också är en bit kvar på den tunga vägen. Kram på dig och ta vara på alla bra stunder. Tillåt dig själv att må dåligt när du gör det det är ofta ett bra sätt att ta några steg framåt till. Hoppas du får all hjälp du behöver nu.
Jag har alltid trott på att psyket har en stark skyddsmekanism - det man ännu inte klarar att tänka på håller psyket undan. Så när det svåra börjar att poppa fram, då tror jag att psyket sett att man faktiskt klarar det nu. Det är alltså ett tecken på att man blivit starkare.I fredags firade jag sex månader utan Kukaset. Sex månader sedan jag flydde. Sex månader av ups and downs.
Jag vet att jag kommit en bra bit på vägen när mardrömmarna börjar handla om de mer orimliga delarna av den psykiska terrorn. Fortfarande väldigt jobbigt men de är hanterbara. Något som inte är lika hanterbart är de minnesbilder som börjar dyka upp angående saker jag inte haft så klara bilder av innan. Jag börjar revidera vissa saker som jag tidigare benhårt sagt. Men ju mer jag tänker på det ellet försöker minnas desto mer komplicerad blir minnesbilden. Jag vet inte hur jag ska hantera det alls.
Jag skriver en del i en bok. Är rätt bra faktiskt. Men jag vill inte strimla det faktiskt är faktiskt en bra grund till en bok tror jag. Om jag orkar.En fundering bara, hur skulle det kännas om du skrev ner dina svåra minnen och tunga tankar i en bok som du sen lägger undan? Kanske det känns lite som om du lägger undan det svåra?
Nu ser jag för mej en Bumpo som kör den där boken i en pappersstrimlare, eller eldar upp den ute på gården! Får vi hjälpa dej med brasan?
Så är det absolut. Men det gör ont att jag tar bort typ den sista 'juste' grejen hos Kukaset. Nu finns liksom inget kvar som kan rättfärdiga honom så att säga..Jag har alltid trott på att psyket har en stark skyddsmekanism - det man ännu inte klarar att tänka på håller psyket undan. Så när det svåra börjar att poppa fram, då tror jag att psyket sett att man faktiskt klarar det nu. Det är alltså ett tecken på att man blivit starkare.
Jag har hela tiden benhårt sagt att det i alla fall inte förekommit något sexuellt våld. Att oavsett hur vidrigt han betedde sig i övrigt så var det en fredad zon, att han åtminstone var så pass decent att det inte förkom. Men jag har haft fel. Även om han inte regelrätt våldtagit mig har han definitivt utsatt mig för sexuellt våld.Nu är jag inte med på hur du menar..?
Och jag gissar att du på något sätt skäms över att du har älskat honom? Känslor är inte rationella, kom ihåg detJag har hela tiden benhårt sagt att det i alla fall inte förekommit något sexuellt våld. Att oavsett hur vidrigt han betedde sig i övrigt så var det en fredad zon, att han åtminstone var så pass decent att det inte förkom. Men jag har haft fel. Även om han inte regelrätt våldtagit mig har han definitivt utsatt mig för sexuellt våld.
Även om jag hatar honom stundtals så har jag ändå inte tyckt att han är enbart en hemsk människa. Nu vet jag inte längre. Jag kan verkligen inte se något bra med honom alls. Blev det lättare att hänga med nu?
Ja, kanske lite mycket ifrågasättande om vad jag såg i honom är det absolut.Och jag gissar att du på något sätt skäms över att du har älskat honom? Känslor är inte rationella, kom ihåg det
Ja, kanske lite mycket ifrågasättande om vad jag såg i honom är det absolut.
Nej, alltså jag straffar inte mig själv. Uppenbarligen föll jag ju för något. Jag kan nu i efterhand inte fatta vad bara. Med mina andra ex, bra som dåliga, kan jag ju säga iaf något jag föll för.Mitt förslag...var nu smart. Straffa inte dig själv. Då..var då..o idag är idag. Det är alltid lätt att vara efterklok. Som jag ser det så lever vi alla människor utefter vår bästa förmåga. Det är svårt att se helheten när man är mitt uppe i något. Där och då lever man enbart för att ta sig igenom sin vardag. Något helikopterperspektiv har man inte. Det får man lite mer sen när man har lämnat vad som nu händer o kan börja reflektera.
*pepp*
Nej, alltså jag straffar inte mig själv. Uppenbarligen föll jag ju för något. Jag kan nu i efterhand inte fatta vad bara. Med mina andra ex, bra som dåliga, kan jag ju säga iaf något jag föll för.
Det är kanske en form av självdestruktivitet det här. Men jag tror också att jag kommer att se vad jag föll för lite längre fram.Ifrågasättande av sig själv o sina handlingar kan betraktas som att straffa sig själv. Att vara destruktiv mot sig själv genom sina tankar. Iaf som jag ser det. Nu har det inte gått så lång tid sedan du flydde så jag tänker som så att du kanske inte ser det hela idag..men om några år..med lite facit i hand så kanske du ser det hela då.