Sv: Hjälp? Vill starta bebisverkstad men...
Jag hade ocks¨å extrem förslosningsskräck.
Jag fick gå och prata med en aurorabarnmorska. En specialutbildat marnmorska som hjälper dig att bena ut exakt vad du är rädd för.
Själv var jag rädd för allt!
Smärtan, att tappa kontrollen, att attnet skulle gå på olämplig plats, att det skulle vara kladdigt, att amningen skulle vara obehaglig etc. etc. Dessutom är jag spruträdd och var livrädd för att ta epiduralbedövning.
Vid barn nummer ett hade jag bestämt mig att jag skulle ha nersövt kjejsarsnitt minst två veckor innan bf. Efter samtal med aurora x antal gånger, var jag inställd på att påbörja en förlossning på normalt sätt och beviljats att jag skulle få snittas om jag kände att jag inte orkade/stod ut mer.
Jag födde Elias med kjejsarsnitt 10 dagar över tiden och efter att ha påbörjat en vanlig förlossning.
Jag hade en jättebra förlossningsupplevelse och kändes helt rätt att jag valt att avbryta förlossningen och snittas.
Vid Barn nr 2 var jag från början inställd på samma förlopp som första gången. Men jag tänkte mig att jag skulle försöka stå ut bara liiiite längre.
Benjamin födde "normal väg". Du må tro att jag var stolt över mig själv. Jag har aldrig kännt mig så duktig i hela mitt liv.
En vaginal förlossning (om den går som den ska) är 1000 gånger bättre i mitt tycke och om jag får fler barn är det ingen tvekan vad jag väljer.
Visst gör det förbannat ont, det ska man inte sticka under stol med.
Men smärtan är borta och bortglömd så fort bäbisen är ute.
Till skillnad från att snittas då man har ont som sjutton i flera veckor och inte kan varesig hosta eller skratta på minst en vecka utan att det känns som man ska gå av...
Jag blev botad av min förlossning. Nu har jag inte förlossningsskräck längre
Lycka till!!!
// Anna
Jag hade ocks¨å extrem förslosningsskräck.
Jag fick gå och prata med en aurorabarnmorska. En specialutbildat marnmorska som hjälper dig att bena ut exakt vad du är rädd för.
Själv var jag rädd för allt!
Smärtan, att tappa kontrollen, att attnet skulle gå på olämplig plats, att det skulle vara kladdigt, att amningen skulle vara obehaglig etc. etc. Dessutom är jag spruträdd och var livrädd för att ta epiduralbedövning.
Vid barn nummer ett hade jag bestämt mig att jag skulle ha nersövt kjejsarsnitt minst två veckor innan bf. Efter samtal med aurora x antal gånger, var jag inställd på att påbörja en förlossning på normalt sätt och beviljats att jag skulle få snittas om jag kände att jag inte orkade/stod ut mer.
Jag födde Elias med kjejsarsnitt 10 dagar över tiden och efter att ha påbörjat en vanlig förlossning.
Jag hade en jättebra förlossningsupplevelse och kändes helt rätt att jag valt att avbryta förlossningen och snittas.
Vid Barn nr 2 var jag från början inställd på samma förlopp som första gången. Men jag tänkte mig att jag skulle försöka stå ut bara liiiite längre.
Benjamin födde "normal väg". Du må tro att jag var stolt över mig själv. Jag har aldrig kännt mig så duktig i hela mitt liv.
En vaginal förlossning (om den går som den ska) är 1000 gånger bättre i mitt tycke och om jag får fler barn är det ingen tvekan vad jag väljer.
Visst gör det förbannat ont, det ska man inte sticka under stol med.
Men smärtan är borta och bortglömd så fort bäbisen är ute.
Till skillnad från att snittas då man har ont som sjutton i flera veckor och inte kan varesig hosta eller skratta på minst en vecka utan att det känns som man ska gå av...
Jag blev botad av min förlossning. Nu har jag inte förlossningsskräck längre
Lycka till!!!
// Anna
Senast ändrad: