Förresten, var tog Ts vägen?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Så har jag och min sambo gjort oxå. Har har ett rum i huset och sin verkstad att ha som sitt eget. Där får det se ut nästan hur som helst. Jag säger till när det blir för mkt bara. Resterande hus bestämmer jag över och där ser det bra ut.
Här så blir det svårt att röja ut då prylberget tenderar att rädda många situationer.För min sambo är det inte ett psykiskt problem utan så han är uppfostrad, man värdesätter gamla grejer och därför slängs de inte. Gränsen för vad man bör spara är dock koko.
Anticimex måste komma fram också.Men är det råttor borde TS ringa ut Anticimex omgående.
Vad jag också tänkte. Problemet är väl i nivåer om orka ta tag i, inte kunna slänga osv.Jag bor med en samlare. Som dock inte samlar skräp, men likväl tar det plats.
Vi har löst det med ett lager utanför hemmet, och en transitstation för saker i hemmet.
Det var kaos länge. Riktigt kaos. Men nu är det faktiskt ett hem där vi alla trivs.
Sanningen är att min partner inte mäktade med.
Hen ser problemet men inte var hen ska börja. Så då gjorde jag det, och sen har vi hjälpts åt.
Drunknade bland prylarna i garaget?Förresten, var tog Ts vägen?
Inte jag heller.Fast jag bestämmer inte.
Det är mer konstigt beteende för mig bor inte han också där? (Svart i blicken blir man väl bara när man själv äger någonting helt och hållet och någon som inte har några rättigheter alls gör fel. Tex om man auktoritärt uppfostrar små barn eller hundar.)Jag hade inte stått ut en sekund.
Blir svart i blicken bara min pv lämnar ett glas framme.
Det är väldigt svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp.
Det är mer konstigt beteende för mig bor inte han också där? (Svart i blicken blir man väl bara när man själv äger någonting helt och hållet och någon som inte har några rättigheter alls gör fel. Alternativt någonting man tycker om medvetet slås sönder, eller ngn slår ens barn.)
Ok, jo det verkar ju vara en sådan situation jag tänkte helt enkelt, vad bra, han är där på nåder och får lyda helt enkelt. Om man bor tillsammans snarare har ju båda rätt att finnas.Han bor här tillfälligt. Min lägenhet, mina regler. Jag är väldigt ordningsam, avskyr oreda och prylar överallt.
Det verkar i mina ögon litet överspänt.Min lägenhet, mina regler. Jag är väldigt ordningsam, avskyr oreda och prylar överallt.
Ok, jo det verkar ju vara en sådan situation jag tänkte helt enkelt, vad bra, han är där på nåder och får lyda helt enkelt. Om man bor tillsammans snarare har ju båda rätt att finnas.
Det verkar i mina ögon litet överspänt.
Men det gäller ju att man har samma syn på det hela.
Annars tenderar det att haverera.
Vi är nog båda vad du skulle klassa som icke rumsrena.
Det gäller ju att åsikterna inte krockar i ett förhållande.Det går du gärna tycka.
Jag trivs bäst när det är rent och prydligt. Var sak på sin plats och inte mer prylar än nödvändigt.
Det gäller ju att åsikterna inte krockar i ett förhållande.
Du skulle t.ex. inte stå ut med mig eller min sambo ens i 5 minuter.
Därför så är det ofta svårt ett ge något generellt svar på hur man skall göra när åsikten om ordning krockar.
Det blir inte hållbart att den med behov av mera ordning skall terrorisera den som har ett mindre behov och andra prioriteringar.
Min sambo och jag kör med gemensamma resp varsina ytor/rum. Mitt rum är en tom öken, enligt honom, hans rum är ett totalt kaos, enligt mig. De gemensamma ytorna varierar mellan rätt röriga och rätt välordnade, på sätt som inte enbart har med partners prylar eller mina icke-prylar att göra.Så jobbar vi med. Sambon har fått ytor han får belamra (källarförrådet, hans garderober), andra ytor är strängt förbjudna. Papper och tidningar får man ha i köket max en vecka, sen ska det bort och gör han det inte själv slänger jag det.
Det är apjobbigt att han är så sentimental över ALLT medans jag inte är det över en enda grej men lämna mannen jag älskar över en grej vi är oense för? nej, jag tar hellre samlarmanin än en annan man.
För min sambo är det inte ett psykiskt problem utan så han är uppfostrad, man värdesätter gamla grejer och därför slängs de inte. Gränsen för vad man bör spara är dock koko.
TS, jag tänker erbjud en annan yta (helst mindre) istället. I samband med flytten så rensa lite lätt och ffa förvara det bättre i tex kartonger osv.
Hur kom det här att handla om dig?Nu känner sig inte min pv terroriserad alls så det behöver du inte oroa dig för.
Inte jag heller.
Och då så menar jag att jag inte bestämmer någonting alls.
Stället är inte mitt.
Men jag förklarar mina behov och så löser vi dem tillsammans.
Min sambo och jag kör med gemensamma resp varsina ytor/rum. Mitt rum är en tom öken, enligt honom, hans rum är ett totalt kaos, enligt mig. De gemensamma ytorna varierar mellan rätt röriga och rätt välordnade, på sätt som inte enbart har med partners prylar eller mina icke-prylar att göra.
Det är centralt för mig att det inte handlar om att jag erbjuder partner en yta, utan att vi reder ut hur vi ska hantera våra olikheter.
Om hemmet är gemensamt så är det ju så som det skall vara.Det är centralt för mig att det inte handlar om att jag erbjuder partner en yta, utan att vi reder ut hur vi ska hantera våra olikheter.