HJÄLP min man är en samlare

Så har jag och min sambo gjort oxå. Har har ett rum i huset och sin verkstad att ha som sitt eget. Där får det se ut nästan hur som helst. Jag säger till när det blir för mkt bara. Resterande hus bestämmer jag över och där ser det bra ut.

Fast jag bestämmer inte. Vi har ett gemensamt hålla-ordning-mål.
Jag tänker inte plocka efter hen på daglig basis.
 
För min sambo är det inte ett psykiskt problem utan så han är uppfostrad, man värdesätter gamla grejer och därför slängs de inte. Gränsen för vad man bör spara är dock koko.
Här så blir det svårt att röja ut då prylberget tenderar att rädda många situationer.
Det mesta som man kan behöva finns där, det gäller bara att hitta det.
Vi har en överenskommelse där sambon skall hitta det som jag vill ha inom rimlig tid.
Akuta saker brukar ta honom 15-20 min att hitta och sådant som kan vänta några dagar till en vecka.
På det viset så slipper jag att irritera mig på röran.
 
Jag bor med en samlare. Som dock inte samlar skräp, men likväl tar det plats.
Vi har löst det med ett lager utanför hemmet, och en transitstation för saker i hemmet.
Det var kaos länge. Riktigt kaos. Men nu är det faktiskt ett hem där vi alla trivs.
Sanningen är att min partner inte mäktade med.
Hen ser problemet men inte var hen ska börja. Så då gjorde jag det, och sen har vi hjälpts åt.
Vad jag också tänkte. Problemet är väl i nivåer om orka ta tag i, inte kunna slänga osv.

Att bara säga, släng allt det där -helt själv, eller så flyttar jag får nog bara honom att ge upp.
Men kanske funkar det med att, nu tänkte vi rensa i det här rummet och garaget pga råttorna, du får vara med och säga till om det är någonting vi absolut inte får slänga och varför.

Dvs-Vi gör det här, du får vara med (eller inte om du inte kan stå ut med att se det).

Sedan det som folk säger det (elaka) alternativet, slänga ut allt och ställa honom inför faktum. Jag är ju inte för för han kanske på riktigt behövde någonting i röran. Men även om problemet inte försvinner så lär det ju ta 30 år eller så tills det vuxit till samma proportioner igen... Så om bara garaget och rummet blir fritt från skräp och ohyra så är det fortfarande en lång process tills det blir lika illa igen. Man kanske inte egentligen behöver lösa beteendeproblemet om det inte är problem på ngt annat vis så att säga. Det borde räcka med att lösa resultatet.

Sedan förstår inte jag heller varför vuxna sonen ska få en bil eller ha den i garaget. Men jag kan definitivt förstå att man inte vill ha råttor i det, bilar är ju mindre läskiga.
 
Jag hade inte stått ut en sekund.
Blir svart i blicken bara min pv lämnar ett glas framme.
Det är väldigt svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp.
Det är mer konstigt beteende för mig :D bor inte han också där? (Svart i blicken blir man väl bara när man själv äger någonting helt och hållet och någon som inte har några rättigheter alls gör fel. Tex om man auktoritärt uppfostrar små barn eller hundar.)
 
Det är mer konstigt beteende för mig :D bor inte han också där? (Svart i blicken blir man väl bara när man själv äger någonting helt och hållet och någon som inte har några rättigheter alls gör fel. Alternativt någonting man tycker om medvetet slås sönder, eller ngn slår ens barn.)

Han bor här tillfälligt. Min lägenhet, mina regler. Jag är väldigt ordningsam, avskyr oreda och prylar överallt.
 
Ok, jo det verkar ju vara en sådan situation jag tänkte helt enkelt, vad bra, han är där på nåder och får lyda helt enkelt. Om man bor tillsammans snarare har ju båda rätt att finnas.

Lyda och lyda.
Han var mycket väl medveten om hur nogrann jag är och vad som gäller hemma hos mig redan innan han flyttade in. Det var inget som kom som en överraskning :p
 
Det verkar i mina ögon litet överspänt.
Men det gäller ju att man har samma syn på det hela.
Annars tenderar det att haverera.
Vi är nog båda vad du skulle klassa som icke rumsrena.

Det går du gärna tycka.
Jag trivs bäst när det är rent och prydligt. Var sak på sin plats och inte mer prylar än nödvändigt.
 
Det går du gärna tycka.
Jag trivs bäst när det är rent och prydligt. Var sak på sin plats och inte mer prylar än nödvändigt.
Det gäller ju att åsikterna inte krockar i ett förhållande.
Du skulle t.ex. inte stå ut med mig eller min sambo ens i 5 minuter.
Därför så är det ofta svårt ett ge något generellt svar på hur man skall göra när åsikten om ordning krockar.
Det blir inte hållbart att den med behov av mera ordning skall terrorisera den som har ett mindre behov och andra prioriteringar.
 
Det gäller ju att åsikterna inte krockar i ett förhållande.
Du skulle t.ex. inte stå ut med mig eller min sambo ens i 5 minuter.
Därför så är det ofta svårt ett ge något generellt svar på hur man skall göra när åsikten om ordning krockar.
Det blir inte hållbart att den med behov av mera ordning skall terrorisera den som har ett mindre behov och andra prioriteringar.

Självklart inte.
Nu känner sig inte min pv terroriserad alls så det behöver du inte oroa dig för.
Vi har heller inget gemensamt hem.
 
Så jobbar vi med. Sambon har fått ytor han får belamra (källarförrådet, hans garderober), andra ytor är strängt förbjudna. Papper och tidningar får man ha i köket max en vecka, sen ska det bort och gör han det inte själv slänger jag det.

Det är apjobbigt att han är så sentimental över ALLT medans jag inte är det över en enda grej men lämna mannen jag älskar över en grej vi är oense för? nej, jag tar hellre samlarmanin än en annan man.

För min sambo är det inte ett psykiskt problem utan så han är uppfostrad, man värdesätter gamla grejer och därför slängs de inte. Gränsen för vad man bör spara är dock koko.

TS, jag tänker erbjud en annan yta (helst mindre) istället. I samband med flytten så rensa lite lätt och ffa förvara det bättre i tex kartonger osv.
Min sambo och jag kör med gemensamma resp varsina ytor/rum. Mitt rum är en tom öken, enligt honom, hans rum är ett totalt kaos, enligt mig. De gemensamma ytorna varierar mellan rätt röriga och rätt välordnade, på sätt som inte enbart har med partners prylar eller mina icke-prylar att göra.

Det är centralt för mig att det inte handlar om att jag erbjuder partner en yta, utan att vi reder ut hur vi ska hantera våra olikheter.
 
Min sambo och jag kör med gemensamma resp varsina ytor/rum. Mitt rum är en tom öken, enligt honom, hans rum är ett totalt kaos, enligt mig. De gemensamma ytorna varierar mellan rätt röriga och rätt välordnade, på sätt som inte enbart har med partners prylar eller mina icke-prylar att göra.

Det är centralt för mig att det inte handlar om att jag erbjuder partner en yta, utan att vi reder ut hur vi ska hantera våra olikheter.

Häpp liksom. Låter sunt!
 
Det är centralt för mig att det inte handlar om att jag erbjuder partner en yta, utan att vi reder ut hur vi ska hantera våra olikheter.
Om hemmet är gemensamt så är det ju så som det skall vara.
Men sambon flyttade först in till mig, där var redan fullt så jag röjde plats åt honom.
Sedan så flyttade vi tillsammans in i hans barndomshem och då så röjde han plats åt mig.
Vi är inte särskilt olika men konkurrerar om platsen med våra olika projekt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp