HJÄLP min man är en samlare

[Petruska]

Så har jag och min sambo gjort oxå. Har har ett rum i huset och sin verkstad att ha som sitt eget. Där får det se ut nästan hur som helst. Jag säger till när det blir för mkt bara. Resterande hus bestämmer jag över och där ser det bra ut.

Alltså, som att du styr över hemmet och han har fått typ ett eget rum, ungefär som barn brukar ha egna rum?

 

[Inte_Ung]

Ok. Vi äger 50% var.

Men trots att stället inte på något vis är mitt så får alla mina behov plats och det är viktigt att jag trivs.
Man kan bo hos någon annan och ändå få alla sina behov tillgodosedda.
Jag trivs så bra här att jag inte känner att det är ett problem med att jag inte bestämmer något alls.
Att jag inte bestämmer betyder inte att det inte blir som jag vill ha det.

 

[Petruska]

Om hemmet är gemensamt så är det ju så som det skall vara.
Men sambon flyttade först in till mig, där var redan fullt så jag röjde plats åt honom.
Sedan så flyttade vi tillsammans in i hans barndomshem och då så röjde han plats åt mig.
Vi är inte särskilt olika men konkurrerar om platsen med våra olika projekt.

Hemmet är ju rimligen gemensamt då det är bådas bostad. Jag kan inte se att ägarförhållanden eller vem som bodde där först bör tillåtas avgöra vilka respektive utrymmen parterna kan ha.

 

[athena_arabians]

Kanske lite lätt OT.

Jag och partner är ju särbos och för mig är det viktigt att han har utrymme här som är hans. Jag lägger mig inte i ordningen eller vad som finns där. Jag har sett till att hans kläder får plats så han inte behöver ha två ton packning med ombyte när han ska hit osv.

Precis likadant är det för mig hos honom.

 

[Hyacinth]

Men trots att stället inte på något vis är mitt så får alla mina behov plats och det är viktigt att jag trivs.
Man kan bo hos någon annan och ändå få alla sina behov tillgodosedda.
Jag trivs så bra här att jag inte känner att det är ett problem med att jag inte bestämmer något alls.
Att jag inte bestämmer betyder inte att det inte blir som jag vill ha det.

Ja, jag förstår. Men det är ju där det verkar brista för många. Det är en som tar all plats och har så mycket större och viktigare behov.
Jag är så himla "snäll" så det tog ett tag innan vi lyckades hitta rätt sätt, och i början beydde jag mig inte heller. Jag flyttade nämligen in hos min partner i hens lägenhet. När vi köpte den blev det en förändring.

 

[Inte_Ung]

Hemmet är ju rimligen gemensamt då det är bådas bostad. Jag kan inte se att ägarförhållanden eller vem som bodde där först bör tillåtas avgöra vilka respektive utrymmen parterna kan ha.

Ja och nej på något vis.
Det beror också på hur stort det är.
Vi har gott om plats, det finns ingen anledning för mig att ha åsikter om en massa plats som jag inte behöver.
Jag har flyttat in på en släktgård som har gått i arv i många generationer, då så måste man vara litet ödmjuk.

 

[Badger]

Hemmet är ju rimligen gemensamt då det är bådas bostad. Jag kan inte se att ägarförhållanden eller vem som bodde där först bör tillåtas avgöra vilka respektive utrymmen parterna kan ha.

Tja det tycker jag inte är så svårt. Om man till exempel tänkte sig en släktgård som är mer lånad av nästa generation, där man förvaltar någonting som inte riktigt är ens eget.

 

[Petruska]

Tja det tycker jag inte är så svårt. Om man till exempel tänkte sig en släktgård som är mer lånad av nästa generation, där man förvaltar någonting som inte riktigt är ens eget.

Hur menar du? Alltså, vad är det som inte är så svårt.

 

[Badger]

Hur menar du? Alltså, vad är det som inte är så svårt.

Att tänka sig att två personer som bor i ett hus inte känner sig ha rätt att slänga ut möblemanget, speciellt om den vars gård det var från början inte vill det.

Dvs om jag flyttade in på (ok kör extremen) ett av Sveriges slott/någons gamla 1600-talsbondgård efter att jag gift mig så kanske jag bara skulle svälja stoltheten och lägga min bok på 1700-talsbordet och använda en coaster på salongsmöbeln från 1840 istället för att ringa Bukowskis och låta dem ta rasket med en lastbil och köpa Dansk design för pengarna medan jag gräver ur karpdammen och gör den till pool med däck.

(Nu skulle ju jag föredra karpdamm och 1600-talsbord, men ändå )

Dvs inte så svårt att tänka sig att man tar hänsyn till förra generationen och nästa.

 

[cirkus]

Så jobbar vi med. Sambon har fått ytor han får belamra (källarförrådet, hans garderober), andra ytor är strängt förbjudna. Papper och tidningar får man ha i köket max en vecka, sen ska det bort och gör han det inte själv slänger jag det.

Det är apjobbigt att han är så sentimental över ALLT medans jag inte är det över en enda grej men lämna mannen jag älskar över en grej vi är oense för? nej, jag tar hellre samlarmanin än en annan man.

För min sambo är det inte ett psykiskt problem utan så han är uppfostrad, man värdesätter gamla grejer och därför slängs de inte. Gränsen för vad man bör spara är dock koko.

TS, jag tänker erbjud en annan yta (helst mindre) istället. I samband med flytten så rensa lite lätt och ffa förvara det bättre i tex kartonger osv.

Det låter som om våra sambos är av samma skrot och korn.
Vi har löst det liknande - han har vissa utrymmen i huset där han får husera fullkomligt fritt. Jag lägger mig inte i hur mycket grejer där är - men resten av huset är gemensamt och då får han inte belamra det med sitt skräp

 

[Bison]

Hur kom det här att handla om dig?

Va?
Jag svarade bara på ditt inlägg.

 

[Petruska]

Att tänka sig att två personer som bor i ett hus inte känner sig ha rätt att slänga ut möblemanget, speciellt om den vars gård det var från början inte vill det.

Dvs om jag flyttade in på (ok kör extremen) ett av Sveriges slott/någons gamla 1600-talsbondgård efter att jag gift mig så kanske jag bara skulle svälja stoltheten och lägga min bok på 1700-talsbordet och använda en coaster på salongsmöbeln från 1840 istället för att ringa Bukowskis och låta dem ta rasket med en lastbil och köpa Dansk design för pengarna medan jag gräver ur karpdammen och gör den till pool med däck.

(Nu skulle ju jag föredra karpdamm och 1600-talsbord, men ändå )

Dvs inte så svårt att tänka sig att man tar hänsyn till förra generationen och nästa.

Nej, okej.

Jag skulle till det yttersta undvika den situationen, men det är klart att det går att förstå att det där utrymmet saknas.

De varianter av temat man ser omkring sig, inklusive här på buke, berättar dock entydigt för mig att det inte är min grej. Jag kan inte leva med att välja traditionen framför hur förhållandet och det gemensamma livet struktureras. En gård sedan generationer tillbaka vore för mig ett starkt argument mot att flytta ihop.

 

[Badger]

Nej, okej.

Jag skulle till det yttersta undvika den situationen, men det är klart att det går att förstå att det där utrymmet saknas.

De varianter av temat man ser omkring sig, inklusive här på buke, berättar dock entydigt för mig att det inte är min grej. Jag kan inte leva med att välja traditionen framför hur förhållandet och det gemensamma livet struktureras. En gård sedan generationer tillbaka vore för mig ett starkt argument mot att flytta ihop.

Aha, jo jag skulle inte se det som ett så stort problem. Men jag är inte så noga med att exakt bestämma hur platsen där jag bor ser ut så länge det är ganska fint/genomtänkt. Dvs heminredning är inte min hobby, min hobby är att ligga i en soffa och läsa en bok .

Om nu bordet har stått där i 200 år så får det gärna stå kvar för mig. Så länge det inte ser ut som ngt slags 50-tals hiske sönderrivet av katter och mismatchar allt annat, men det verkar ju inte så sannolikt i situationen.

Det handlar ju inte om strukturerat, det handlar väl om inredning. Man kan väl packa jumpakläderna på söndag och laga mat på måndag ändå.

Det river inte i mig av ångest över att jag varken kan eller vill riva ned sommarställets handmålade bårder från 1920 och ersätta dem med båttema liksom (och det är ändå bara 80 år gammalt).

 

[Inte_Ung]

Dvs om jag flyttade in på (ok kör extremen) ett av Sveriges slott/någons gamla 1600-talsbondgård efter att jag gift mig så kanske jag bara skulle svälja stoltheten och lägga min bok på 1700-talsbordet och använda en coaster på salongsmöbeln från 1840 istället för att ringa Bukowskis och låta dem ta rasket med en lastbil och köpa Dansk design för pengarna medan jag gräver ur karpdammen och gör den till pool med däck.

Ja ungefär så.
Man får vara litet försiktig.

 

[Petruska]

Aha, jo jag skulle inte se det som ett så stort problem. Men jag är inte så noga med att exakt bestämma hur platsen där jag bor ser ut så länge det är ganska fint/genomtänkt. Dvs heminredning är inte min hobby, min hobby är att ligga i en soffa och läsa en bok .

Om nu bordet har stått där i 200 år så får det gärna stå kvar för mig. Så länge det inte ser ut som ngt slags 50-tals hiske sönderrivet av katter och mismatchar allt annat, men det verkar ju inte så sannolikt i situationen.

Det handlar ju inte om strukturerat, det handlar väl om inredning. Man kan väl packa jumpakläderna på söndag och laga mat på måndag ändå.

Det river inte i mig av ångest över att jag varken kan eller vill riva ned sommarställets handmålade bårder från 1920 och ersätta dem med båttema liksom (och det är ändå bara 80 år gammalt).

Nej, för all del. Allt det där är så sett ok.

Men den medföljande bristen på jämbördighet, som jag inte lyckas se förbi, är inte okej. För min del, i alla fall.

 

[Inte_Ung]

Jag skulle till det yttersta undvika den situationen, men det är klart att det går att förstå att det där utrymmet saknas.

Vilket utrymme saknas?
Vad är det för utrymme som man behöver?
Jag kan leva med rokoko-möblerna i salen.
Det fungerar fint att sitta i den nötta hörnsoffan av plysch i TV-rummet.

En gård sedan generationer tillbaka vore för mig ett starkt argument mot att flytta ihop.

Det kan innebära att man får bo på ett sätt som man tidigare bara kunde drömma om.
Så det finns helt klart fördelar.

 

[Inte_Ung]

Men den medföljande bristen på jämbördighet,

Jämbördighet sitter inte bara i boendet.
Det finns ju andra saker i livet att vara jämbördiga i.
Man kan också vända på det.
Det krävs mycket av en partner att klara av en sådan sak, det ger respekt på sitt alldeles eget sätt.

 

[athena_arabians]

Att tänka sig att två personer som bor i ett hus inte känner sig ha rätt att slänga ut möblemanget, speciellt om den vars gård det var från början inte vill det.

Dvs om jag flyttade in på (ok kör extremen) ett av Sveriges slott/någons gamla 1600-talsbondgård efter att jag gift mig så kanske jag bara skulle svälja stoltheten och lägga min bok på 1700-talsbordet och använda en coaster på salongsmöbeln från 1840 istället för att ringa Bukowskis och låta dem ta rasket med en lastbil och köpa Dansk design för pengarna medan jag gräver ur karpdammen och gör den till pool med däck.

(Nu skulle ju jag föredra karpdamm och 1600-talsbord, men ändå )

Dvs inte så svårt att tänka sig att man tar hänsyn till förra generationen och nästa.

Vallgravspojke istället för pool boy

 

[Inte_Ung]

Dvs heminredning är inte min hobby, min hobby är att ligga i en soffa och läsa en bok .

Det kan ju också vara så att man faktiskt tycker om det för egen del också.
Jag gillar huset massor vilket naturligtvis underlättar.
Huset som vi bodde i förut, som jag äger, trivdes jag aldrig riktigt med.
Trots det så äger jag det fortfarande.
Men det bor andra i det.
Och de verkar att trivas.

 

[Badger]

Nej, för all del. Allt det där är så sett ok.

Men den medföljande bristen på jämbördighet, som jag inte lyckas se förbi, är inte okej. För min del, i alla fall.

Hm hur menar du då? Jag tänker mig att båda är ungefär lika handikappade av traditionen när det gäller heminredning. I samma ögonblick som den först boende tycker att man kan börja riva ut saker så får ju den andra bestämma med. Det är ju bara i beslutet-låta det vara, som båda två lyder gamla döda farmor.

När det gäller pengar och barnens skolgång och jobbtider osv har det ju inget med huset heller att göra. Huset är ju mest ett ställe där man larvar runt.