HJÄLP min man är en samlare

Det är väl nu man ska säga att män inte är några projekt...? Jag hade bett om att få bli utköpt ur huset och så hade jag flyttat. Jag hade inte 1.) orkat röja 2.) orkat ha en man som är psykiskt sjuk.
Fast, det har ju uppenbarligen pågått länge. Så hon ska bara lämna sådär utan att ens försöka hitta en lösning?
Så funkar inte jag riktigt. Speciellt eftersom jag gissar på att han haft de dragen sedan de träffades Samlandet kan såklart ha blivit värre, men nog bör det ha funnits tendenser från början. Det hade ju uppenbarligen börjat redan när barnen var små i alla fall.
Man försöker först!
 
Jag bor med en samlare. Som dock inte samlar skräp, men likväl tar det plats.
Vi har löst det med ett lager utanför hemmet, och en transitstation för saker i hemmet.
Det var kaos länge. Riktigt kaos. Men nu är det faktiskt ett hem där vi alla trivs.
Sanningen är att min partner inte mäktade med.
Hen ser problemet men inte var hen ska börja. Så då gjorde jag det, och sen har vi hjälpts åt.
 
Jag för min del kommer aldrig att se det som normalt när man samlar så mycket bråte så man inte märker att råttorna har party. bajsar och gräver nya bostäder varje natt .
Då är det bara så äcklig....
Det är ju det som ni måste ta fasta på.
Hygienen får ju inte bli lidande och alla måste få plats.
För oss så fungerar det därför att jag har fått egen plats.
T.ex. så har jag ett eget kontor.
 
Jag bor med en samlare. Som dock inte samlar skräp, men likväl tar det plats.
Vi har löst det med ett lager utanför hemmet, och en transitstation för saker i hemmet.
Det var kaos länge. Riktigt kaos. Men nu är det faktiskt ett hem där vi alla trivs.
Sanningen är att min partner inte mäktade med.
Hen ser problemet men inte var hen ska börja. Så då gjorde jag det, och sen har vi hjälpts åt.
:bow:
 
Jag tycker att den typ av samlande som jag tolkar in att det handlar om är väldigt svåruthärdligt. VÄLDIGT.

Jag blir rätt provocerad av betydligt mindre och jag ogillar på det hela taget SAKER.

Men TS och mannen har alltså levt ihop i hygglig sämja i 20 år. Och nu är det sonens nya finbil som ställer det hela på sin spets? Samtidigt som TS påstår att man blir lycklig av relationer, inte saker?

Det verkar förhastat att bara plötsligt kasta ut mannen, men TS berättelse är mycket underlig för mig.
 
Det är jättelätt att hamna i samlarträsket, jag har själv varit på god väg när jag växlade bransch och helt plötsligt hade massor med delar till jordbruksmaskiner som tenderade att bli hyllvärmare för stärbhuset att ta reda på. Jag skänkte massor till bönder jag visste hade en maskin där delen passade och resten förpassades till skrotcontainern. Skrotcontainern var fö. rena guldgruvan för halva den fyllde sommarfolket upp varje år så det dom och jag samlade ihop räckte till drivmedel och omkostnader till vedhanteringen varje år och det pågick under många år. Nu är den delen av mitt liv avslutat, container med kärra är såld och traktorn ska gå samma väg. Bilen fylls varenda gång jag åker till stan för jag passerar tippen. Senast igår fyllde jag ett fat med skrot (en kompis är skrothandlare och får hämta) och skar ner gamla stålrörsmöbler, gamla stommar till gud-vet-vad och en cykel mm. i lagom bitar att fylla fatet med. När man väl kommer igång så är det skitkul att röja men det gäller att få tummarna ur röven och bara börja för Nån Annan har slutat på firman. :cool:
 
Vill man inte leva med personen ifråga är det ju enkelt. Men ibland vill man det, men inte med bieffekterna. Jag vill ju inte ändra min partners personlighet, däremot behövde hen inse att vi numer har ett gemensamt boende där alla ska trivas, och att vi var nödgade att lösa det. Lättnaden är påtaglig.
Vi har löst det så alla är nöjda, och mår bättre. Men det har tagit tid.
Det är inte gjort i en handvändning om det ska vara bestående effekt är min erfarenhet. Men är det råttor borde TS ringa ut Anticimex omgående.
 
Jag bor med en samlare. Som dock inte samlar skräp, men likväl tar det plats.
Vi har löst det med ett lager utanför hemmet, och en transitstation för saker i hemmet.
Det var kaos länge. Riktigt kaos. Men nu är det faktiskt ett hem där vi alla trivs.
Sanningen är att min partner inte mäktade med.
Hen ser problemet men inte var hen ska börja. Så då gjorde jag det, och sen har vi hjälpts åt.

Så jobbar vi med. Sambon har fått ytor han får belamra (källarförrådet, hans garderober), andra ytor är strängt förbjudna. Papper och tidningar får man ha i köket max en vecka, sen ska det bort och gör han det inte själv slänger jag det.

Det är apjobbigt att han är så sentimental över ALLT medans jag inte är det över en enda grej men lämna mannen jag älskar över en grej vi är oense för? nej, jag tar hellre samlarmanin än en annan man.

För min sambo är det inte ett psykiskt problem utan så han är uppfostrad, man värdesätter gamla grejer och därför slängs de inte. Gränsen för vad man bör spara är dock koko.

TS, jag tänker erbjud en annan yta (helst mindre) istället. I samband med flytten så rensa lite lätt och ffa förvara det bättre i tex kartonger osv.
 
Jag bor med en samlare. Som dock inte samlar skräp, men likväl tar det plats.
Vi har löst det med ett lager utanför hemmet, och en transitstation för saker i hemmet.
Det var kaos länge. Riktigt kaos. Men nu är det faktiskt ett hem där vi alla trivs.
Sanningen är att min partner inte mäktade med.
Hen ser problemet men inte var hen ska börja. Så då gjorde jag det, och sen har vi hjälpts åt.

Så har jag och min sambo gjort oxå. Har har ett rum i huset och sin verkstad att ha som sitt eget. Där får det se ut nästan hur som helst. Jag säger till när det blir för mkt bara. Resterande hus bestämmer jag över och där ser det bra ut.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp